COMUNISMO es GENOCIDIO

Queda imposible instalar comunismo sin cometer un genocidio. El genocidio está en la fibra de la ideología del comunismo.

El odio es el primer paso al genocidio. Personas adoctrinadas con odio no sienten simpatía ninguna a las víctimas de genocidio u otros crímenes de lesa humanidad. Más bien sienten que lo están haciendo bien torturándoles, dejándoles morir por hambruna.

Los rusos no ayudaron a los ucranianos que estaban muriendo porque los consideraban infrahumanos. Las víctimas no pueden cambiar esa situación apelando a la simpatía, porque los victimarios ya no son capaces de sentir simpatía hacía ellos. Solo hay una respuesta viable, y es luchar por su vida.

Holodomor en Ucrania 1933
Holodomor en Ucrania 1933

Los victimarios solo pueden ser derrotados por la fuerza. Usar fuerza contra los que cometen un genocidio no solamente queda legítimo, sino que es un DEBER. No solamente es un DEBER para el resto del mundo, sino es un DEBER para las víctimas también. Nadie debe dejarse ser exterminado sin resistir hasta la muerte, y provocar el máximo daño posible para el victimario. ¡Confrontación total como un animal rabioso! Solo así se puede llegar a la humanidad de la otra persona – por medio del miedo.

El primer paso de la resistencia es hacerlo bien claro a los victimarios que las víctimas van a defenderse, que aún cuando saben que van a morir, van a provocar el máximo daño a los victimarios primero. De esa manera los victimarios saldrán de su burbuja de sentirse invulnerables, y vuelven a ser como seres humanos. Vuelven a pensar en su propia mortalidad.

Por eso los venezolanos tienen que dejar de tratar de buscar reconciliación con el régimen genocida. Más bien deben enfrentarles con un mensaje desafiante y con símbolos bélicos, para así sembrar miedo, el único antídoto al odio.

Ojo que la manera de enfrentarse a un régimen genocida es muy distinta a la manera de enfrentarse a una dictadura normal, lo cual se combate con lucha no-violenta. Pero contra un régimen genocida la respuesta tiene que ser mostrar los dientes. Son dos situaciones distintas que requieren respuestas distintas.

The Venezuelan Holodolencia

In Venezuela the regime is executing a deliberate policy of extermination by the denial of access to basic health care and medicines. This leads to a large amount of preventable deaths in many diseases, from tropical fevers leading to death by lack of acetaminophen, to cancer for lack of treatment in the early stages. The deaths are not random but are used as a political tool against dissidents. The regime is also executing a Holodomor, extermination by starvation, but that seems to be less effective, probably because in the tropical climate of Venezuela there can be many harvests a year; unlike Ukraine, where there is only one, and the regime successfully confiscated all seeds during the winter.

I suggest the term “Holodolencia” in analogy with “Holocaust” and “Holodomor”. Holocaust is from Greek and means “all burned”, and Holodomor is from Ukrainian and means “starvation-murder”. The word Holodolencia is created by keeping “holo-” from the previous words for genocide, and adding the Spanish word “dolencia” which means ‘disease,’ ‘illness,’ since the genocide consists of making a not very serious condition lethal by denying basic health care.

The method by which the regime is denying basic health care is as follows: First, declare that health care is a human right that all should have. Second, declare that the government shall be responsible for it, and create a national system but designed to support the regime base only. Third, take control over all imports and manufacturing of supplies to the private clinics, and deny them supplies and medicines so that they gradually stop functioning and have to cease their activities.

At present, the regime is prohibiting the import of medicines, it is actually forcing importers to burn medicines, and it is denying import for humanitarian reasons. Donated medicines that arrive to hospitals are ceased and destroyed. Predictably, the deaths are sky-rocketing. This Holodolencia may be more effective in Venezuela than the simultaneously executed Holodomor.

The Greatest Sea Journey Ever Made

One hundred years ago today, Sir Ernest Shackleton set out on a rescue journey from Elephant Island, the Antarctic, in the 22 foot lifeboat James Caird, to the whaling stations in Grytviken, South Georgia, over 700 nautical miles away (over 1300 km or 800 statute miles). With a crew of five sailors, supplies for 4 weeks, he set out in a rescue operation to get help for the rest of the crew who had been stranded in the Antarctic since their ship Endurance sank in the pack ice on November 21, 1915. The expedition had left South Georgia on December 5, 1914.

My grandfather was a whaler in Grytviken from 1919 to 1921 so I heard the stories directly from someone who had been on South Georgia—although he didn’t arrive until after Shackleton had left, and he left before Shackleton returned in 1922 only to die from a heart attack and be buried in Grytviken.

Launching the James Caird on Elephant Island, April 24, 1916.
Launching the James Caird on Elephant Island, April 24, 1916.

Miraculously the James Caird arrived to South Georgia after 17 days on the roughest ocean of the world, the Southern Ocean. This was beyond the Roaring Forties, this was the Screaming Fifties, as the whalers on South Georgia knew it. They had to ride out hurricane-force winds in view of the island before they could land. But they landed on the west coast, and Grytviken is on the east coast.

A smaller team of three made the crossing over the glacier-covered mountains, making the 51 km in 36 hours. From Gytviken a boat was sent to rescue the other 3, and the remaining 22 men on Elephant Island were rescued on August 30, 1916, with the assistance of the Chilean navy.

The journey from Elephant Island to South Georgia (Sydgeorgien).
The journey from Elephant Island to South Georgia (Sydgeorgien).

For more information about Sir Ernest Shackleton see this Wikipedia article.

By the way, Grytviken is a Scandinavian word that means “pot bay” and was so named because that’s where they boiled the whales. While whales were still processed on shore, there was government control over the harvest, but later in the 1920’s floating whaling stations were built, and that is what totally destroyed the whale populations. In the 1930’s and forward my grandfather, Knut “Attarparn” Nilsson, was an advocate against this form of whaling because he had seen first hand how harmful it was to the whale stock.

ANSWER coalition supports terrorists and genocide

I just received an e-mail from the A.N.S.W.E.R. coalition in which they invited me to an event in San Francisco tonight: “Direct from Venezuela: Family members of the victims of right-wing violence speak in the United States”. As all informed observers know, the regime in Venezuela is harboring and supporting terrorists, and as I wrote to the Secretary-General of the UN on April 7, the regime is at this moment engaged in a genocide by starvation, also known as Holodomor. In 2014 when people all over the country protested against the dictatorship, the regime replied with military force (including 60,000 Cuban soldiers in Venezuelan uniform), for instance this iconic case of a young woman shot in the eye:

Geraldine Moreno, Valencia, Carabobo, Venezuela. Shot in the eye by the military for peacefully protesting on February 20, 2014.
Geraldine Moreno, Valencia, Carabobo, Venezuela. Shot in the eye by the military for peacefully protesting on February 20, 2014.

Yet in spite of this blatant illegitimacy of the dictatorship in Venezuela, and their in-your-face crimes against humanity, the ANSWER coalition defends it. This proves without a shadow of a doubt, that the ANSWER coalition is a front for the Castro-Cuban regime, and thus an enemy propaganda organization.

Here is the start of the e-mail:

Start of the e-mail
Start of the ANSWER e-mail supporting a communist drug-smuggling genocidal terrorist dictatorship.

Note how ANSWER calls the country-wide peaceful popular protests against the communist dictatorship “right-wing violence”. The e-mail continues:

E-mail from the ANSWER coalition
In the text, ANSWER misrepresents the protests using the same narrative as the communist dictatorships in Caracas and Havana. None of the 43 deaths were caused by the protesters; most were murdered by the regime, some by regime supporters, while the rest were accidents.

In the text, ANSWER misrepresents the protests using the same narrative as the communist dictatorships in Caracas and Havana. None of the 43 deaths were caused by the protesters; most were murdered by the regime, some by regime supporters, while the rest were accidents.

Venezuelans ask the UN to protect them from genocide

On April 7, acting as liaison to Operación Libertad Venezuela (OLV), I sent a letter to the United Nation’s Secretary-General Ban Ki-moon. The purpose of the letter was to call the organization’s attention to the fact that a genocide type holodomor (denial of food, and in this case also medicines) is being carried out against the population of Venezuela, and to ask the world community to make good on its commitment to protect the civilian population in the case of genocide and crimes against humanity. For Spanish translation click here: Carta Abierta al Secretario General Ban Ki-moon
Open letter photo

Knarkare finansierar folkmord

Venezuela styrs idag av världens kanske ledande knarkkartell. Den sydamerikanska regimen står för en stor del av kokainsmugglingen till Nordamerika, Europa, Mellanöstern och Afrika. Det är också en terroristregim som är lierad med världens ledande terroristorganisationer, från ETA i Spanien till Hezbollah i Libanon. Slutligen är de lierade skurkstater som Nordkorea, Kuba, Syrien, Iran, Ryssland och Vitryssland. Men det värsta med Venezuela är inte det jag nu nämnt, utan det de sysslar med på hemmaplan för att hålla sig kvar vid makten.

Venezuela håller på att genomföra ett folkmord typ “holodomor” (svältdöd) på samma sätt som Josef Stalin gjorde i Ukraina vintern 1932-33. Metoden är att konfiskera jordbruk och livsmedelsproducenter, och att kontrollera all import och distribution av mat. Detta har förberetts under många års tid. Vidare finns lagar på plats sedan åratal som förbjuder transport av mat, och att lagra mat hemma. Folket är därför helt beroende av att regelbundet (varje vecka) fylla på skafferiet. Sedan början av året har regimen nu introducerat det sista och avgörande instrumentet för att genomföra folkmordet genom svält: Selektiv distribution av mat.

Protestmarch i Valencia, Carabobo Venezuela igår. Banderollen säger "Maduro bär skulden för hungern".
Protestmarch i Valencia, delstaten Carabobo, Venezuela igår. Banderollen säger “Maduro bär skulden för hungern” (diktatorn heter Nicolás Maduro Moros).

Selektiv distribution av mat

Detta började i delstaten Yaracuy. Metoden är följande: Först går man dörr till dörr och genomför en “folkräkning”, där man låter hushållets ledare fylla i uppgifter om alla som bor där, inklusive ålder, utbildning, om kvinnorna har mens eller inte (för att veta hur många dambindor hushållet behöver per månad), och om de är aktiva eller inte i kommunistpartiet PSUV. Sedan utses en ansvarig person per gata. När mat, tvål, dambindor, schampo och så vidare kommer så packar denne påsar och delar ut en påse per hushåll ungefär varannan vecka, enligt guvernören för Yaracuy, León.

Men folket i Yaracuy där detta började, kommunen Independencia för att vara exakt, säger nu flera månader efter att detta började, att de ännu inte fått några matpåsar, att de svälter redan. De har förgäves försökt köpa mat, men mataffärerna har stängts av regimen. De har också tagit sig till delstatens huvudstad San Felipe för att söka mat, men bara för att finna att där finns inte heller någon mat att köpa. De har protesterat men mötts av polis som har arresterat dem, och inte släppt dem förrän de lovat att sluta protestera.

Efter att allt detta hände i Yaracuy började samma folkräkning i delstaten Carabobo, och sedan i Guarico. Då en bekant i den sistnämnda delstaten vägrade att ens ta emot formuläret sa de till henne att “om du inte skriver under så får du ingen mat, du har till i morgon att bestämma dig”.

Holodomor i Venezuela

Det råder inte skuggan av tvivel om att regimen i Caracas agerar i akt och mening att genomföra ett folkmord mot oppositionen. Jag kan lägga till ett annat exempel, en video som någon i hemlighet spelade in i delstaten Yaracuy, där en minister först talade om att de skulle bygga ett nytt center för cancervård, och sedan i samma andetag anklagade 5 tusen invånare på orden för att ha röstat på oppositionen i parlamentsvalet den 6 december förra året. Och så sa han, men emfas: “I fortsättningen kommer röstningen att vara övervakad. Gå inte själva att rösta utan vänta tills vi kommer och plockar upp dig, så att vi kan se vem du röstar på. Röstningen kommer att vara övervakad, och den som inte accepterar det får stå för konsekvenserna.”

Till saken hör att det finns vittnesmål om att det finns politiska kommissarier som bestämmer vem som skall får cancervård och vem som lämnas att dö; det är inte upp till läkarna att bestämma vem som får vård eller inte, utan det beror på patientens politiska åsikter.

Vad göra?

I många år har venezolanerna använt icke-våld för att försöka komma ur denna diktatur, och jag har själv följt denna kamp på nära håll sedan över 5 år. Principen för icke-våld är att undergräva stödet för regimen genom att vädja till människors samveten, vilket kräver att bryta igenom propagandan och visa sanningen. Tanken är att vanliga människor inte har resurser för en väpnad kamp, men att i ett normalt samhälle det finns resurser för en ickevålds-kampanj (framför allt kommunikationsmedel inklusive papper och bläck). Men regimen i Venezuela har slagit ner så hårt mot de resurser som krävs i en ickevålds-kampanj så att det blivit hart när omöjligt att bedriva opinionsbildande verksamhet i landet. Det är förbjudet att ta emot hjälp från utlandet, det finns nästan inget papper, maten får inte transporteras eller lagras och är dessutom hårt ransonerad, det är förbjudet att sprida denna typ av information på sociala nätverk eller mobiltelefon, valutans köpkraft är nästan noll, och så vidare. Folkmordet genom svält är denmest desperata taktiken för att slå ner allt motstånd: svältande människor protesterar inte och orkar inte slåss, och om några ändå skulle sticka upp så står regimen beredd med tungt beväpnade brottsliga gäng som inte tvekar ett ögonblick att slakta dem. Dessa gäng har till och med utrustats med svensktillverkade pansarskott typ AT4 från arméns arsenaler.

Ironisk nog, samtidigt som ickevåldets väg har stängts av regimen, så har den gjort våldets väg enklare genom att sprida så mycket vapen i landet. Venezuela är ett av världens 10 mest vapentäta länder vad gäller civila vapen. Det är alltså ungefär lika vapentätt som Sverige, fast medan de flesta vapnen i Sverige är långa och lagliga vapen, så är de flesta i Venezuela illegala handeldvapen.

Den vanligast kalibern bland dessa handeldvapen  lär vara 9 mm, följt av 38 Special och 380 ACP, samt den allestädes närvarande 22LR. Många på landet har också hagelbössor i 12 gauge. Antalet legala vapen minskade mycket då Chávez genomförde en kampanj för att minska antalet vapen bland allmänheten. (Senare delade de ut vapen till brottslingar.) Den största svårigheten är att få tag på ammunition eftersom det inte finns någon laglig möjlighet till det. Allt måste smugglas in vilket heller inte är lätt, eftersom grannländerna också har hårda restriktioner. Det finns alltså gott om vapen men ont om ammunition.

När det gäller militära vapen så använde landet förr FN/FAL, med 7.62×51 NATO, men har på senare år köpt en moderniserad version av AK47 med 7.62×39, samtidigt som de beväpnat en numerärt stor men utbildningsmässigt bristfällig milis med urgamla ryska och kinesiska Mosin-Nagant kolvgevär. Detta säger dock inte mycket, för den första försvarslinjen som regimen har är varken polis, nationalgarde eller armé, utan de tungt beväpnade kriminella gängen, knarklangare helt enkelt.

Och därmed återvänder jag till artikelns titel. De som köper kokain i Sverige eller andra länder, hjälper högst sannolikt till att finansiera det nu pågående folkmordet genom svält i Venezuela. Det första som riksdagen och regeringen bör göra är därför att förklara den pågående politiken i Venezuela ett FOLKMORD, samt uttala sin åsikt att folkmordet genomförs för att en knark- och terrorist-regim skall hålla sig kvar vid makten, och därför dra slutsatsen att den som köper knark stödjer folkmord och terrorism. Detta skulle öppna dörrarna för att dels ta i med hårdhandskarna mot alla inblandade, speciellt det finansiella systemet som skyddar deras stulna biljoner, men även att begära att FNs säkerhetsråd ingriper, för sedan år 2005 kan FN ingripa mot ett pågående folkmord med militär makt. Det skulle inte krävas mycket för att besegra den papperstiger som är Venezuela, med riktade aktioner i samarbete med den väpnade motståndsrörelsen.

Why there will be war in Venezuela

The people of Venezuela don’t want Maduro as president. In fact, the opposition has been a majority since 2002, but the regime has stolen the elections to hold on to power. In the parliamentary elections on Dec 6, 2015, the opposition won an absolute majority but only because the military threatened a coup d’état if the regime stole more votes than required to hold on to just under one third of the seats.

However, since then the executive has made it abundantly clear that it has no intention of respecting the parliament or the laws it passes, and has ordered the supreme court to strip the parliament of its powers. At the same time the regime continues its blatant violations of human rights, amounting to prima facie crimes against humanity, for instance the butchering on 28 persons in a mining town and the parading of the chopped up corpses in town to saw fear. Witnesses say that this was done by the governor’s police force.

Non-violent struggle could have been effective but it is failing in Venezuela for lack of resources. It is impossible to rally enough people because of lack of basic resources for communication, such as paper and ink for flyers. The rallying cries only reach a small minority, and most of them stay away out of fear. Social media have been stifled too, by a law making it illegal forwarding the messages from the non-violent resistance.

After a decade of harsh punishment for any dissent, the fear is deeply engrained. The punishment is a matter of life or death. Just yesterday an acquaintance died 5 days after running out of medicine. The regime is withholding medicines and urgent medical care from dissidents. This amounts to a genocide of political opponents. A Holodomor by starvation is also being executed, but with less success: The regime has tried to ration the food like Staling did in Ukraine in the winter of 1932, but Venezuela is a tropical country with harvests year-round in less than two months from sowing, so it’s hard to starve its people to death.

One of the reasons why Gene Sharp developed the non-violent method as an alternative was because it would be cheaper and more feasible, lacking access to weapons. However, in Venezuela the regime has managed to all but eliminate the availability of resources for non-violent struggle, while at the same time inundating the country with weapons. It has the world’s highest murder rate, and most of it is by handguns. The slum is full of weapons. They have told me it’s easier to buy military explosives in the slum than it is to buy food!

This combination of utter despair, and the armed struggle being relatively more feasible in relation to non-violent struggle, means that the balance has shifted. The non-violent struggle in 2014 was beat down by hard military force. The Venezuelan people had to make a strategic retreat in order to arm themselves. Unless the regime sees the fiery script in the sky and dramatically changes strategy, war is probably coming to a South American country near you pretty soon.

El régimen de Maduro solo tiene 10% de respaldo

El estudio Assessment of Voter Intent Using Three Different Polling Methods in Venezuela October 2015: Evidence for Fear Bias in Traditional Polls and Media Bias in Online Polls concluye que el respaldo actual para el partido oficialista en Venezuela es de tan solo 10% ±5%. El estudio se basa en tres encuestas paralelas, o mejor dicho, las mismas preguntas por tres métodos distintos para poder medir y corregir por sesgo. La evaluación de las respuestas revela:

    • Encuestas tradicionales (los que vez en los medios) tienen un sesgo, conocido como “factor miedo”, y por eso subestiman el respaldo por la oposición mucho
    • Encuestas en Facebook tienen un sesgo que se puede llamar “factor medio”, y por eso subestiman el respaldo por el oficialismo algo
    • El respaldo real por el PSUV en las parlamentarias es de 10% ±5%
Graph of intention of vote
El respaldo al PSUV es 10% ±5% dejando 90% ±5% para la oposición

Abstract

Las encuestas de opinión en Venezuela no son fiables, y tampoco lo son los resultados de las elecciones. Se ha argumentado que existe un “factor miedo” en las encuestas tradicionales. Por otro lado, ahora es fácil de realizar encuestas en Facebook, pero las respuestas en línea son muy diferentes tanto de las encuestas como de los comicios. Este estudio se realizó para evaluar la precisión de los diferentes métodos de encuesta, y para estimar el verdadero respaldo para el régimen. Para evaluar los factores que influyen en la respuesta, se hizo una serie de preguntas sobre diferentes temas en la puerta de domicilio, en la calle, y en Facebook. En cada caso se les aseguró el anonimato, pero el análisis sugiere que los encuestados desconfían del encuestador en diversos grados, dependiendo de método de encuesta. Un análisis de la correlación entre el uso de los medios de comunicación y las respuestas revela una correlación en ciertos temas que sesga los resultados de Facebook. Encuestas tradicionales suelen subestimar severamente el apoyo a la oposición, y las encuestas de Facebook suelen subestimar el apoyo al régimen. Sobre la base de este estudio, se estima que el verdadero apoyo al régimen en un 10% ± 5%.

Quiero enfatizar que los que participaron en ejecutar la encuesta dentro de Venezuela, violando las leyes de la dictadura, son héroes de la democracia. No puedo mencionar sus nombres porque pueden ir presos o peor, pero un día su Patria les agradecerá, Dios con ellos.

El manuscrito ha sido enviado a un periódico cientifico internacional con “peer review”. Como su evaluación no termina antes de las elecciones, y el resultado puede ser de interés público, respetando las normas el manuscrito como presentado ha sido “self-archived” en la página personal del autor. 

Venezuela becomes totalitarian

On the south shore of the Caribbean Sea a totalitarian communist state is new being consolidated. On August 19th, Venezuela’s dictator Nicolás Maduro introduced a State of Emergency in five municipalities on the border to Colombia, and closed the border. He also started expelling Colombians from all over the country. Six paragraphs of the constitution were suspended. Apart from the usual four (the inviolability of the home, the right to private communications, the right to freely move about and to leave and enter the country, and the right to peacefully assemble) two more were suspended: The prohibition against using firearms and chemical weapons against peaceful protesters, and the right to do business.

Estado de excepcion Tachira

On the night of September 7th, this was extended to three municipalities in the northern end of Zulia state. The following day the regime (using a combination of twitter bots, hired staff and supporters who are being systematically brainwashed in workshops) launched the hashtag #CierreTotalDeLaFrontera (total closure of the border). The next day (today) they launched #NuevaFronteraDePaz (new border of peace), suggesting that peace will be achieved by closing the border.

CierreTotalDeLaFrontera

They conveniently forgot that the violence of the past largely was caused by the regime allowing several Colombian terrorist groups to have their bases on Venezuelan soil (FARC in Zulia state, ELN in Apure state). Furthermore, the smuggling that they want to stop, was carried out with the permission of the armed forces, who charge a fee for each load. In other cases it was the military themselves who did the smuggling over the border, closing it down for a few hours to have the zone for themselves.

Dictator Maduro is implementing the same policies in Venezuela that Stalin did in the Soviet Union, and which led to the Holodomor.
Nicolas Maduro is implementing the same policies in Venezuela that Joseph Stalin did in the Soviet Union, and which led to the Holodomor, genocide by starvation.

While this is going on at the border, the regime is also cracking down on the private vendors who have been buying at government stores at regulated prices, and resold it at free market prices. These so-called bachaqueros have been sharply attacked by the dictatorship, accusing them of causing the shortage of regulated products, an accusation that the average Venezuelan does not buy into.

Eighty "bachaqueros" were arrested in Puerto La Cruz, Anzoategui, the other day for "speculation" and their merchandize was seized.
Eighty “bachaqueros” were arrested in Puerto La Cruz, Anzoategui, the other day for “speculation” and their merchandize was seized.

It seems that all except the communists themselves consider the shortage to be caused by the following government policies: The regime confiscating and closing farms so that the domestic production decreased to a trickle; the regime confiscating food production companies and running them in a very inefficient way; the inflation and the unsustainable exchange rate and lack of hard currency, which has meant that farmers and producers are unable to import necessary spare parts and raw materials, thus further decreasing production; and the regulated prices which means that the producers are unable to charge enough to cover the cost of production, thus further decreasing output. All the actions the regime is taking to “solve” this problem are related to distribution (prohibiting transporting food, prohibiting the stockpiling of food, rationing sales, price control), while none is aimed at increasing production of food, or enabling the importation of more food by improving the trade balance.

Venezuela is a narco-oil-state that has been heavily armed by Russia and China, and is backed up by the security services of Cuba and Iran. The leadership has become outlandishly rich by systematically skimming the oil revenues, and by engaging in drug trafficking using the military and other state resources. Just one example, one of Hugo Chávez’s daughters allegedly has a fortune of $4 billion dollars, with a B.

The development of Venezuela under Nicolas Maduro resembles quite a bit the development of the Soviet Union under Joseph Stalin. After a few years under the 1920’s when Stalin allowed “bachaqueros”, they were cracked down on in the early 1930’s. Just like in Venezuela today, people were prohibited from storing food, from transporting food, from traveling, and from doing private enterprise. In the Soviet Union this policy led to the Holodomor with around 10 million dead. In Venezuela the food shortage has been present for years but is gradually deteriorating. The new policies, which allegedly are introduced to solve the problem, instead run the risk of creating a holodomor in Venezuela, if nothing is done to stop this madness.

Krigsrisk i Västindien

Sedan det Amerikanska Inbördeskriget har kontrollen över Västindien ansetts vara grunden för landets säkerhet. För första gången sedan Kubakrisen är nu den grunden hotad. Ryssland och Kina har utrustat Venezuela med toppmodern krigsmateriel. Diktaturen, som har lämnat alla hänsyn till mänskliga rättigheter bakom sig och som inte har råd att förse folket med mat, håller just på att ta emot en leverans av krigsmateriel från Kina värd 500 miljoner dollar (4,2 miljarder kronor). Det rör sig om militära lastbilar samt amfibiestridsfordon typ VN-18 (exportbeteckning; ZBD-2000 i inhemsk version). Dessa är banddrivna på land, vattenjetdrivna i vatten, med topphastighet 65 km/h på land och antingen 25 eller 45 km/h över vatten. Räckvidd 500 km på land. Tre mans besättning, transporterar 8 soldater, har en 30 mm stabiliserad automatkanon, en 7,62 mm kulspruta, samt två missiler mot stridsvagnar. Venezuela har redan fyra landsättningsfartyg för stridsvagnar, vilka kan släppa av dessa stridsfordon ute till sjöss på internationellt vatten varifrån de kan simma själva till kusten. Fordonen är avsedda för Venezuelas marinkårsdivision, vilken nu får operativ förmåga för en överraskningsinvasion med pansar.

Venezuela har en pågående gränskonflikt med sitt östra grannland Guyana sedan det landet blev självständigt från Storbritannien år 1966. Kravet går tillbaka över 200 år, då England erövrade de holländska kolonierna och flyttade gränsen västerut in på det som tidigare var spanska kolonier. Gränsen mellan de spanska och holländska kolonierna var lagd till floden Esequibo sedan århundraden, men England ville flytta den till Orinocos mynning. En medling för att fastställa gränsen hölls 1899, men direkt efteråt framkom uppgifter som fick Venezuela att anse att det inte gått rätt till, varför de 1966, vid Guyanas självständighet, vägrade erkänna gränsen från medlingen. Sedan dess har ärendet legat hos FN, dock utan att mycket har hänt.

Med förvärvet av de ovan nämnda amfibiefordonen har Venezuela för första gången fått tillgång till materiel som skulle möjliggöra ett blixtkrig och att besätta det omtvistade området inom loppet av timmar. Maduro slåss för att hålla sig kvar vid makten, men en sådan aktion skulle förmodligen mötas positivt av en majoritet av befolkningen. Det skulle kunna rädda hans regim kvar vid makten, och etablera något som liknar Nordkorea i Sydamerika, under förutsättning av att operationen lyckas.

Eftersom Guyana har ett mycket svagt försvar, inget pansar, inget flygvapen, ingen flotta värd namnet, så finns det all anledning att tro att operationen skulle kunna lyckas. Då är istället frågan om omvärlden kommer att acceptera ockupationen som ett faktum, likt den accepterat Rysslands annektering av Krim och delar av Georgien, eller Kinas annektering av en del av Spratley Islands. Vem skulle ingripa på Guyanas sida? Och vem skulle komma till Venezuelas hjälp?

På Guyanas sida står främst Storbritannien och samväldet. På Venezuelas sida står Ryssland, Kina och Iran. Ett krig där skulle kunna tända ett världskrig.

Min slutsats är att det enda bra alternativet är att förstärka Guyanas försvar så mycket att det aldrig kommer något anfall.

För mera diskussion hänvisas till denna video på engelska.

Ulf Erlingsson