Category Archives: Human rights

Queen of Shame: Elizabeth II

Last Friday, the Organization for American States (OAS) voted to hold their meeting behind closed doors, and then they took the ongoing crisis in Venezuela off the table. They needed two thirds majority to do this, which they barely got, so the votes of each country mattered. Among the 22 votes counted in favor of a private meeting were 8 from kingdoms that have Queen Elizabeth II as their head of state, while one of her kingdoms abstained. If those 9 had voted for transparency, the vote would have been 20 to 13 AGAINST closing the doors; the meeting would have discussed Venezuela, the whole world would have been shown the atrocities there being committed, and most certainly the OAS would have expressed outrage.

Queen Elizabeth II and a victim of Crimes Against Humanity
Elizabeth II and Geraldine Moreno, shot in the eye with a shotgun by the Venezuelan military during a peaceful demonstration. RIP.

Why does the OAS vote matter so much? My contacts in the Swedish foreign department have for years told me that “until the OAS acts, neither Sweden nor the European Union will act.” They respect the OAS as the supreme body for supervising the state of democracy in the Americas. Last Friday the OAS voted to turn a blind eye to Venezuela, and immediately the Cuban puppet regime in Caracas deployed all of the Cuban soldiers there present to suppress the uprising in a most bloody and cruel way. Just in the first 48 hours after the vote, 5 unarmed civilians, including a pregnant woman working as sign language interpreter on TV news, were gunned down by either the military or the regime’s thugs. Many more were injured, and thousands were attacked in their homes with gunshots, shotgun shots, and tear gas grenades shot through their windows.

Elizabeth II is the queen over nine American kingdoms who are blocking the discussion in OAS:

Kingdom	                          Prime Minister        Population
Jamaica	                          Portia Simpson-Millor	 2,711,476
Bahamas	                          Perry Christie	   351,461
Belize	                          Dean Barrow	           349,728
Barbados	                  Freundel Stuart	   285,000
Saint Lucia	                  Kenny Anthony	           180,000
Saint Vincent and the Grenadines  Ralph Gonsalves          109,000
Grenada	                          Keith Mitchell	   103,328
Antigua and Barbado               Baldwin Spencer	    86,295
Saint Kitts and Nevis             Denzil Douglas	    54,000

With the exception of Jamaica they are all tiny. Barbados abstained, but in the face of Crimes Against Humanity, inaction is complicity.

All of these kingdoms, except Barbados, are receiving very favorable financing from Venezuela, but only Jamaica has been transparent about how the money is being used. Ex-president Manuel Zelaya of Honduras said in private, when he was trying to get his country to accept the same deal with Venezuela, that this loan with 1% interest over 25 years, and we are talking about hundreds of millions of dollars, “will not have to be paid back”. Zelaya took the money and spent it as he seemed fit, figuring that if and when time came to repay it the one on the hook would not be him personally but Honduras as a nation. Why would we expect that the other members of PetroCaribe got a different deal? Their vote in OAS shows that they have been bought. Look at the video when their ambassadors are voting: They are turning their heads down and voting with SHAME.

In all fairness, Elizabeth II is also the queen of Canada, and Canada voted in favor of transparency. It is a pity that her reputation will be tarnished by the actions of these apparently corrupt kingdoms, who are supporting a vile dictatorship, and not just that: They are covering for a war of aggression, because it is Cuba that is controlling Venezuela, it is Cuba who calls the shots (quite literally). And as if that wasn’t bad enough, they are covering for War Crimes, since the Cuban soldiers are fighting in Venezuelan military uniforms (of the army and of the national guard). So to sum up:

Elizabeth II is the queen over nine kingdoms that are covering for crimes against humanity, crime against peace, and war crimes.

Some will object that she doesn’t have the power to do anything about it. That is an unacceptable position in the face of the worst crimes known to man. If I were in her position, I would rather abdicate as queen over those nine kingdoms, than have their betrayal of the human race destroy my good reputation from my other kingdoms. To do nothing would be a sign of cowardice, and I don’t believe Elizabeth II is a coward.

Klasskamp måste jämställas med rasism

Sedan Andra Världskriget vet alla att rasism är ett brott mot mänskligheter, och att det kan användas som psykologiskt vapen för att söndra och härska. Men av någon outgrundlig anledning har ännu inte klasskamp förts upp på samma lista som rasism. Det är dock en precis lika förhatlig företeelse. Faktiskt finns det mera anledning att sky klasskamp, därför att den utgör den större faran.

Judehatet i Nazityskland har traditionellt betraktats som ett fall av rasism, men vid närmre kontroll visar det sig att den bakomliggande orsaken är klasskamp. Det bara råkade vara så i Tyskland (och Europa) att judarna av religiösa skäl var pengalånare, eftersom det under medeltiden var förbjudet för kristna att ta ränta, och ingen vill ju låna ut pengar gratis. Judarna var därför nödvändiga för en fungerande ekonomi, men blev också hatade när folk hamnade i skuld till dem. Orsaken till judehatet var därför att de var kapitalister i ordets allra mest grundläggande mening: De som tillhandahöll kapital. När Marx talar om klasskamp mot kapitalisterna, och Hitler om rasism mot judarna, så blir alltså effekten precis densamma.

Problemet med att inte erkänna att klasskampen är det grundläggande brottet mot mänskligheten uppstår när man överför detta till andra kontinenter och kulturer, där klasskampen inte sammanfaller med rasism, och därför riskerar falla mellan stolarna. Min käpphäst är Latinamerika, där Castro och Kuba har sått klasskamp i årtionden. Syftet med retoriken är att söndra och härska, inget annat.

På Kuba, efter revolutionen, vände sig Castro och deras mordiska gäng mot de sanna revolutionärerna, mot frihetsälskarna. Ett långvarigt inbördeskrig började, och regimen avrättade efter skenrättegångar tusentals frihetskämpar, även sådana som de visste var helt oskyldiga till det de anklagades för. Det var en ren utrensning av fiender. Jag rekommenderar denna dokumentär om vad som hände (med engelsk text).

Därefter vände sig den Kubanska diktaturen mot andra länder, först och främst Venezuela på grund av dess oljetillgångar. Castro har försökt ta över Venezuela sedan tidigt 1960-tal, först med en väpnad invasion, sedan med gerillakrig, därefter med en revolution, så med ett par militärkupper, och sedan slutligen genom att utnyttja det demokratiska systemets svagheter och få deras Manchuriska kandidat – Hugo Chávez – vald till president. Varefter han omedelbart förstörde landets institutioner inifrån, släppte in Castro, och lät Kuba ta fullständig kontroll över alla delar av Venezuelas statsmakt.

Hur lyckades Kuba med detta? Genom att söndra och härska. Vapnet var klasskamp. De delar av folket som Marx kallade “trasproletariatet” hetsades mot den egentliga arbetarklassen, mot tjänstemännen, och mot överklassen i en klasskampsretorik fylld av hat och våld. Castro genom Chávez lyckades alltså få trasproletariatet att med vapen i hand ta all makt och inflytande från alla de landsmän som hade någon utbildning, och istället med hull och hår lämna över fosterlandet till ärkefienden Kuba.

Därmed hade Castro vunnit, men till vilket pris? Jo, till priset av att Caracas nu är världens mordhuvudstad. Hela 90% av dessa mord går ouppklarade. Och till priset av att pöbeln är så fylld av hat, att de inte längre uppvisar mänskliga reaktioner. När en riksdagsman från regimen slog och bröt näsan på en riksdagskvinna från oppositionen, inne i plenisalen, så skrev folk på nätet “rätt åt henne, hon förtjänade det”. När polisen sköt ihjäl en obeväpnad demonstrant som fredligt krävde att rösterna skulle räknas om, så tycker regimanhängare att han förtjänade att dö.

Denna så kallade klasskamp har gått så långt att det inte längre finns någon skillnad mellan den, och judehatet i Nazityskland. I bägge fallen har de oskyldiga offren för hatet fråntagits allt människovärde, och i bägge fallen är det en regim som med vett och vilja har provocerat fram dessa brott mot mänskligheten i politiskt syfte. I Tyskland var Hitler ansvarig, i Venezuela är Castro ansvarig.

Det är heller ingen principiell skillnad mot Stalins regim; folkmordet i Ukraina vintern 1933 var av precis samma skrot och korn: Kommunisterna tog böndernas mat och hindrade dem från att lämna sina gårdar, där de följaktligen svalt ihjäl utan att de ansvariga kände något dåligt samvete. Det är detta som är pudelns kärna: De som begår de brottsliga handlingarna är så hjärntvättade att de inte reagerar. De verkligt ansvariga är de som har utarbetat strategin, propagandan. Att sprida rasism är redan brottsligt. Det är hög tid att klasskamp jämställs med rasism.