Utländska infiltratörer i Honduras

Många svenska tidningar har publicerat bilder på hur någon anhängare blir arresterad av polis eller militär då denne demonstrerar sitt missnöje. Göteborgs-Posten är en av dem. Kolla in deras bild, som visar en man i trasiga jeans, vit t-shirt och stråhatt som blir arresterad av fyra poliser med gasmask. Bildtexten lyder “Upprört. Den störtade presidenten Manuel Zelayas anhängare fortsätter protestera mot statskuppen i söndags.”

Om det är sådana anhängare Zelaya har så är det inte till hans fördel. Mannen är nämligen nicaraguan av utseendet att döma, vilket i sin tur betyder att han nog är en utländsk infiltratör, ditskickad just för att ställa till fanstyg så att bilder som denna kan tas. En som inte har bott i Honduras och Nicaragua kanske inte ser skillnaden, men den är tydlig. Kanske är det därför många av nicaraguanerna bar ansiktsbindel, likt denna mannen, men det hjälper inte; mycket annat avslöjar också hans hemhörighet. En bild ljuger mer än tusen ord, skulle man kunna säga om det sätt denna bild användes av GP…

Uppdatering 21:25 ET – Alldeles nyss kom det ett nytt exempel från Reuters. Ta denna bild från utanför kongressen i Tegucigalpa, Honduras. Det påstås visa supporters för Manuel Zelaya som skriker mot kongressbyggnaden den 15 juli 2009. I förgrunden ser man ett dussintal personer som sträcker upp händerna och skriker. Men titta närmre på människorna. Bakom detta dussin står det människor som helt enkelt verkar ha dragits dit av uppståndelsen, och som alltså bara är åskådare. De som har händerna i luften ser inte ut som honduraner. Inte heller som nicaraguaner. Jag frågade en honduran, utan att avslöja något om bildens ursprung, var den var tagen. Venezuela, blev svaret. Återigen, utländska infiltratörer som försöker ge utländska media intrycket av att det finns ett stort folkligt stöd för Zelaya. Men om så verkligen vore fallet, skulle då inte honduraner ha dominerat denna demonstration? Jag bara frågar.

Zelaya förutsebar

Som jag förutsåg i förrgår försöker nu Honduras störtade president starta oroligheter i landet. Det skriver SvD och DN idag. Det stämmer väl in på den strategi vi sett hos Hugo Chávez sedan han började göra sig till diktator i Venezuela och sedan spred sin filosofi – och sina metoder – till andra länder i Latinamerika.

Vad Honduras verkligen behöver är naturligtvis inte ett inbördeskrig, utan en transparent försoningsprocess. De ideella organisationernas önskemål om ökad demokrati måste tas på allvar av staten, och rättsstatens legitimitet måste stärkas genom att utsättas för objektiv granskning. Personligen förordar jag att en internationell juristkommission undersöker om Honduras domstolar har dömt i enlighet med lagen när det gäller den folkomröstning som är orsaken bakom att Zelaya avsattes. Samtidigt måste man ha i beaktande att främmande land (lett av Venezuela, men flera länder var nog inblandade) av allt att döma brutit mot Honduras suveränitet, och dessa handlingar har spelat en avgörande roll för att händelseförloppet utvecklades så som det gjorde. Det går alltså inte att bortse från frågan om försvaret av statens säkerhet.

Förr eller senare kommer FN att bli tvunget att titta närmare på vad som hänt, och då de gör det så kommer de, förutspår jag, att komma fram till att Honduras handlade på ett försvarligt sätt, och att andra länder istället bör fördömas.

Zelaya och Micheletti pratar förbi varandra hos Arias

Orsaken till att ingen av parterna ger med sig en tum då de förhandlar om Honduras öde med Oscar Arias som förhandlare, är att de utgår från olika synsätt på det som hänt. För Zelaya är det en politisk fråga, att hans politik att hjälpa de fattiga inte var omtyckt bland de rika, och att han därför blev avsatt i en militärkupp. Detta var den bild som inledningsvis kablades ut över världen, med hjälp inte minst av Cháves TV-kanal teleSUR.

För Micheletti, honduras parlament, domstolsväsende, militär, samhällsapprat, och majoriteten av befolkningen är det dock en juridisk fråga. Zelaya bröt mot ett strikt förbud i grundlagen och förlorade därför presidentämbetet på laglig väg. Som komplikation tillkommer att han tog hjälp av främmande makt i detta brott, och därför också är anklagad för landsförräderi. Att denna främmande makt också brutit mot Honduras suveränitet bidrog till att avsättandet blev tvunget att göras på ett sätt som liknade en militärkupp. Chávez och Zelaya har spelat ett spel i vilket Honduras blev tvunget att göra stora ekonomiska uppoffringar för att inte förlora. Men ingen ångrar sig; alla jag talat med är övertygade om att man gjorde det enda rätta.

Frågan är bara om Zelaya kommer att acceptera den amnesti som erbjudits honom och återvända till sitt hemland, eller om han föredrar att leva som landsflyktig vänsterhjälte resten av sitt liv. Det är svårt att se något annat realistiskt alternativ för honom.

Nu visar det sig vad Chávez säger

FN hjälper nu Oscar Arias i medlingsförsöken mellan den avsatte och för landsförräderi anklagade honduranske presidenten Manuel Zelaya, och representanter för Honduras interimspresident Micheletti som sitter fram till höstens val, skriver Svenskan. Zelaya rapporteras ha sagt att om han inte får jobbet tillbaka vid nästa möte så avblåser han samtalen. Sannolikheten för att han skall få som han vill är naturligtvis noll och inten, så frågan är vad han tänker göra härnäst. Han skulle nog kunna få återvända till Honduras och få amnesti om han lovar att sluta upp med att ställa till upplopp. Men det lär han inte göra, för det passar inte in Hugo Chávez planer för Honduras.

Min spådom är att Zelaya och Chávez kommer att insistera på att han skall återvända till Honduras, de kommer att kalla ut en folkmobb igen som förra gången, och iscensätta ett nytt försök att skapa martyrer. Dock tror jag att försöket kommer att misslyckas ännu en gång, därför att många av de utländska infiltratörerna har arresterats redan.

Om Chávez och Zelaya agerar som jag förväntar mig så hjälper det naturligtvis bara Honduras, eftersom varje sådan auktion är som en droppe som urholkar herrarnas trovärdighet – förutsatt att auktionen misslyckas, förstås. Förr eller senare kommer omvärlden utanför Latinamerika att inse hur krigisk den venezolanske presidenten är. Att hota med militärt våld på det sättet skulle för länge sedan ha förpassat honom till Europas skampelare, men det är som om det som sägs på spanska på andra sidan pölen inte spelar någon roll i Europas huvudstäder. Det är märkligt och skamligt, för det döljer det faktum att det är krigshetsaren från Caracas som ligger bakom krisen i Honduras från början till slut. Zelaya är bara en marionett, så frågan är vad Chávez kommer att hitta på härnäst.

Uppdatering 2009-07-13 23:10 ET – I den honduranska tidningen La Prensa rapporteras mera utförligt om Zelayas uttalande i den honduranska ambassaden i Managua än vad Svenskan redogör för. Bland annat hotar han uttryckligen med uppror (“insurrección”). Men bland det som Svenskan utelämnat finns det också komik. Han påstår att “de facto-regimen” har ökat det “systematiska förtrycket” av det honduranska folket, skriver La Prensa, och vidare sa han att regimen har “kringskurit rörelsefriheten och yttrandefriheten”. Detta påminner mig om då en TV-reporter i Honduras sakligt rapporterade att landets president hade sagt i Mexico att det inte fanns några contras i Honduras. Gissa om hon blev utskälld – för att ha rapporterat vad presidenten sa, till en publik som visste bättre!

Varför kastades Zelaya ut ur Honduras?

Det som hände morgonen den 28 juni kom inte som en blixt från en klar himmel. Själv hade jag vetat om att Zelaya skulle komma att avsättas sedan kvällen den 25 juni, även om jag inte fått höra detaljerna eftersom vi talade på en öppen telefonledning. Naturligtvis förstod jag att militären skulle användas, eftersom i Honduras militärpolisen är deras motsvarighet till vår kravallpolis och specialstyrkor. Att arrestera Zelaya skulle kräva vapenmakt eftersom han omgavs av personliga livvakter som inte stod under polisens befäl.

Nu när alla legala dokument sedan länge funnits tillgängliga så vet hela världen att detta inte var en kupp, därför att Zelaya inte längre var president då han arresterades och flögs till Costa Rica. Frågan är dock varför han flögs till Costa Rica istället för att sättas i buren. Att utvisa en medborgare ur ett land strider både mot folkrätten och mot Honduras grundlag.

Det har förekommit motsägelsefulla uppgifter om detta. Högsta Domstolen har påstått att de beordrade militären, men en närmare läsning av deras dokument visar att de inte beordrade dem att sända honom ur landet. Försvarets högste juridiskt ansvarige har hävdat att militären själva tog det beslutet under natten, då operationen var igång. Motivet skulle vara att förhindra ett blodbad. De visste nämligen, enligt honom (se “Myteriet i Honduras” nedan), att det fanns många beväpnade utländska infiltratörer i landet, redo att hetsa upp en folkmobb i akt och mening att skapa martyrer genom att storma den militärförläggning eller häkte där den före detta presidenten hölls. Militären tog på sig det fulla ansvaret för beslutet och sade sig vara beredda att ta det straff de dömdes till.

Ingen av de versionerna är dock helt korrekt, efter vad jag nu fått höra. Då Högsta Domstolen dömde att presidenten hade brutit mot §239 andra stycket och därför omedelbart upphört att vara president, så beordrade de militären att arrestera Zelaya och sätta honom i häkte. Tidigare har jag fått höra att den amerikanska ambassadören informerades, så att USA skulle vara medveten om vem som var statschef i landet. Istället för att bara notera faktum så påstås denne ha varnat Zelaya, som i sin tur förvarnade alla supportrar och utländska makter som stödde honom. Om detta står i pressen, och Zelaya kallade det en “teknisk statskupp”. Vad jag förstår utfärdade han eller någon nära honom instruktioner om att en pöbel skulle frita honom med våld om han ändå arresterades. I det läget sköts arresteringen upp, och man vart tvungen att ändra planen till att förpassa Zelaya ut ur riket för att undvika ett blodbad. Den som förvarnade Zelaya om att han skulle komma att bli arresterad, vem det nu var (det kan också ha varit en honduransk femtekolonnare), är alltså den som skall bära hundhuvudet här.

Att han kastades ut i pyjamas [rättelse: detta är en lögn påhittad av Zelaya, bildbevis har lagts fram av militären i domstol] hade rimligtvis att göra med skyndsamheten som krävdes, eftersom hans anhängare fanns där och började kalla på förstärkningar. Likaså förklarar detta varför media stängdes ner, även utländska, och strömmen: Man var tvungen att stänga ner alla kommunikationsmöjligheter som de kunde använda för att mobilisera ett uppbåd – och detta inkluderade utländska media eftersom främmande makt med kontroll över media var inblandad. Beslutet var beklagligt men riktigt, och även om det fick händelsen att framstå som en klassisk militärkupp så vinner sanningen gradvis terräng. Det viktigaste för Honduras demokratiska institutioner var att ingen skulle dö eller skadas, och ingen dog heller (förrän Zelaya försökte ta sig tillbaka). Efteråt har många av de utländska infiltratörerna arresterats.

Det var alltså inte militären som tog beslutet, utan hela statsapparaten, trots att det var olagligt, men det gjordes för att rädda nationen. Militären fick bara ta på sig ansvaret, i nationens tjänst. De verkliga skurkarna i detta är naturligtvis de främmande stater som sänt in beväpnade infiltratörer, och som i tid och otid hotar Honduras med militärt våld.

Recenta svenska tidningsartiklar om Honduras: “Zelaya får inte makten tillbaka” (SvD), “Zelaya får inte makten tillbaka” (DN).

Bra artikel i Brännpunkt om Honduras

I Svenska Dagbladet finns det en debattartikel som tar upp det som hände i Honduras som omvärlden har uppmärksammat, nämligen avsättandet och utvisandet av presidenten. När den allamänna debatten nu har kommit så långt kan det vara dags att ta nästa steg, och fundera över den reella bakgrunden, nämligen det hot mot Honduras frihet och demokrati från framför attl Venezuela som ligger bakom intrigerna. Venezuela har vidtagit åtgärder som strider mot folkrätten gentemot Honduras. Infiltratörer har sänts in. Presidenten i Honduras sade sig agera i de fattigas intressen, men i realiteten skodde han sig själv, och mycket tyder på att han förrådde sitt land för pengar.

Hur länge dröjer det innan FNs generalförsamling tar tillbaka sitt fördömande av Honduras påstådda “militärkupp”, och istället gratulerar den unga demokratin till att ha försvarat sin suveränitet, och fördömer Venezuela för sin krigiska inblandning i Honduras inre angelägenheter? Och hur länge dröjer det innan de demokratiska krafterna i Sverige och USA kraftigt fördömer alla som ställer sig på Venezuelas sida då landet förordar krig och våld?

Video förklarar händelserna i Honduras

2009-07-12 14:00 ET – Det finns nu en enkel och lättfattlig redogöresle för vad som hände och varför i form av en video (på engelska) på YouTube. Samtidigt kan tilläggas att det varit lite trögt med att få ut information, och en del delvis motsägelsefulla uppgifter har framkommit. Vad som står i tidigare blogginlägg är en presentation av vad jag fått reda på i kronologisk ordning, men det ger inte en fullständig beskrivning av alla detaljer. Som alltid måste man också ha i åtanke att säkerhetstjänster inte gärna vill avslöja allt de vet eftersom det skulle avslöja deras förmåga och metoder. Men en detalj jag vill framhålla som videon utelämnar är att Zelaya var en femtekolonnare för Venezuela. Honduras var utsatt för subversiv verksamhet från annan stat. Zelaya och hans associerade verkar också ha försnillat mångmiljonbelopp från det allmäna. Inget av detta var dock orsaken till att han avsattes, utan det skedde enligt grundlagens paragraf 239, just som videon beskriver.

Kommunistpropaganda i Svenskan

2009-07-11 14:10 ET – Idag skrev Svenska Dagbladet att “i Honduras tycks interimsregeringen ha stöd av en stor del av befolkningen, främst från privilegierade grupper.” Låt oss kvantifiera detta lite. Hela 70% av befolkningen sägs leva under fattigdomsstrecket. Av de 30% som är över fattigdomsstrecket så är den absoluta majoriteten medelklass och löneanställda, knappast vad vi i Sverige menar med “priviligierad”. Jämför detta med stödet för regeringen. Endast 28% av befolkningen vill ha Zelaya tillbaka, enligt en opinionsundersökning härom dagen, medan hela 42% var för hans avsättande.

Om vi använder den senare siffran och antar att alla icke-fattiga är i den gruppen, så betyder det att minst 12% av befolkningen både är under fattigdomsstrecket och är för regeringen. Det vore alltså mera korrekt att skriva att stödet för regeringen går över alla samhällsklasser. Svenskans formulering är klart tendentiös, och kan ses som ett exempel på hur Chavez propaganda lyckats filtrera ända in i högertidningar i Europa. Det är viktigt för Sveriges psykologiska försvar att lära av denna läxa, och för folket att minnas att sanningen är krigets första offer.

Yttrandefrihet är inte bara en lagparagraf. Det är en princip, principen att lag kan inte råda om folk inte kan försvara sig, och folk kan inte försvara sig om inte domarna lyssnar. Det är en väsentlig fråga för demokratin och folkrätten att lyssna på Honduras demokratiskt valda regim, istället för att blint följa krigshetsaren i Caracas som världen gjort alltför många dagar nu. Det är skamligt.

Sanningen börjar nå utanför Honduras gränser

På morgonen den 28 juni utropade media över hela världen att en militärkupp hade ägt rum i Honduras. Det var bara i Honduras självt som man sa att “detta är ingen militärkupp, detta är ett utbyte av president i enlighet med vår grundlag.” Det har nu gått nästan två veckor. En stor del av denna tid har internationella organisationer som OAS, och andra länder, vägrat att lyssna på Tegucigalpa. Men nu när samtalen i Costa Rica har kommit igång, så har äntligen versionen från Honduras kongress och högsta domstol fått gehör. Till exempel i Los Angeles Times.

Det var ingen kupp.

President Zelaya var inte längre president då han flögs ut ur landet. Han var redan avsatt för brott mot grundlagen. Högsta Domstolen hade gett militären order att arrestera honom. Militären bröt sig in i presidentens hus på högsta domstolens direkta order.

Däremot agerade militären egenmäktigt då de sände Zelaya utomlands. De gjorde detta lagbrott med vett och vilje, för de visste att om de höll honom på militärförläggningen så skulle den bli stormad (inklusive av beväpnade ligister som Chavez hade sänt till Honduras, och vilka sedermera arresterades). Eftersom militärförläggningen inte är byggd som en fästning skulle de bli tvungna att skjuta skarpt mot landsmän för att stoppa pöbeln. Detta skulle ha blivit ett djup sår i landet. Därför sände de honom utomlands. De väntar nu på de rättsliga efterverknignarna av detta brott som de begick med vett och vilje för att rädda landet (se “Myteriet i Honduras“).

Zelaya vägrade lyda Högsta Domstolen

Dagen innan han kastades ut ur Honduras tackade Zelaya själv “alla länder” i OAS, inklusive USA alltså, för att ha förhindrat en “teknisk statskupp” av “parlamentet, högsta domstolen och medlemmar av militären”. Detta kan nu tolkas till hans nackdel, för det avslöjar att statsmakten i Honduras försökte att skilja honom från makten på fredlig väg, och att det var först när han satte sig över de två andra jämbördiga statsmakterna som han blev utkastad med våld – i en akt av myteri, inte en statskupp (se tidigare blogginlägg “Myteriet i Honduras”).

Det förefaller klart att i första hand försökte de demokratiska institutionerna i Honduras få presidenten att avgå frivilligt, men då han vägrade så blev de tvungna att gå igenom en rättslig process. Militären tog i det läget lagen i egna händer med känt resultat.

Ulf Erlingsson