Flammans Dick Emanuelsson krigshetsare

En av få reportrar som finns på plats bland den grupp om 300 eller så anarkister som samlats i södra Honduras, där de blivit fast på väg till gränsen, är svensken Dick Emanuelsson. Förutom att skriva för Flamman har han en blogg, vilken är mera uttömmande eftersom den är på både svenska och spanska (ingen överlappning, utan olika artiklar på olika språk).

Bland de intressanta saker man kan läsa på spanska är att Dick verkar hysa en djup sympati för den terroriststämplade gerillan FARC i Colombia, och har större förtroende för den och Hugo Chávez än för Colombias och Sveriges regeringar (till exempel när det gäller pansarskotten). Men ännu mera anmärkningsvärda var hans skriverier på svenska den 13 juli, där han uttryckligen sa att Honduras grannländer har rätt att anfalla Honduras (publicerad i Flamman den 16 juli). Så här skrev han:

Topografin i Honduras är alldeles utmärkt för att inleda ett gerillakrig från tre grannländer; Nicaragua, El Salvador och Guatemala. Och den legitima rätten för Honduras’ folk att som sista alternativ med vapnen i hand och med hjälp av broderländernas folk störta den illegala och illegitima diktaturen, är en realitet…” och vidare “För USA är detta ett skräckscenario. Det har via beslutet i OAS sagt att händelserna i Honduras var en statskupp och att den lagligt valde Manuel Zelaya Rosales ska återinsättas på sin post. Om inte OAS och USA vill sätta verkligt tryck bakom detta beslut har folken i medlemsstaterna den legitima rätten att störta juntan.

Att rapportera vad andra säger är en sak, men här är det Dick själv som uttrycker vad han anser: Att grannländerna bör anfalla Honduras militärt. Det är ju för böveln krigshets mot det land han bor i som gäst! Jag är ingen journalist men jag har svårt att föreställa mig att detta omfattas av den journalistiska friheten. Krigshets är ju ett krigsbrott och, om jag förstår saken rätt, straffbart i alla länder.

Honduras studerar medlarens förslag

Honduras president Roberto Micheletti utfärdade idag ett uttalande (spansk | engelsk version) i vilket man åter slår fast sitt fulla stöd för medlingsprocessen i Costa Rica. Förslaget analyseras grundligt, heter det, av Honduras högsta domstol, den folkvalda kongressen, åklagarämbetet, och valmyndigheten.

Vidare uttalas uppskattning för de höga representanter från andra länder som har besökt Honduras för att få information och som också har lämnat råd och förslag. Bland de som uttalat förslag nämns speciellt ordföranden för USAs senats utrikesutskott, senator John Kerry.

Det sista stycket påpekar att de enda som är auktoriserade att uttala sig om presidentens inställning i olika frågor är presidentens kansli eller de regeringskanslier som har auktoriserats. Jag kan bara gissa att detta är en känga riktad mot de politiska spekulationer som vissa media – t ex TT – gjorde baserat på vad som stod på militärens hemsida på internet.

Zelaya dömd för mord på oppositionella

Honduras avsatte president Manuel “Mel” Zelayas far, med samma namn, har ett förflutet i fängelse för mord då två präster och 10 andra personer som var på väg till en hungermarch, samt 2 vittnen dödades den 25 juni 1975, i samarbete med militärjuntan (iReportUnivisionCOMUN). Enligt uppgift släpptes han fri efter att bara ha avtjänat ett år av det 20-åriga fängelsestraffet, då amnesti beviljades i samband med återgång till demokrati år 1980. Nu påstår sig sonen stå på de fattigas sida mot de folkvalda i kongressen, domstolarna, valnämnd, kyrka, militär, människorättsombudsman, m fl. Han är nu efterlyst för landsförräderi, korruption, och ett flertal andra anklagelser. Enligt DN hotade Zelaya i Nicaragua med att dra Honduras ledare inför ICC, men det preciserades inte för vad.

Konflikten 1975 gällde mat. De mördade var på väg till huvudstaten Tegucigalpa för att demonstrera i “hungermarchen”. Läget i Honduras då, och även sist jag jobbade med markanvändningsfrågor i Honduras i slutet av 90-talet, var att den bästa slättmarken ägdes av en lantägaradel med anor från de spanjorer som erövrade landet. Zelaya är ett exempel på dem. Huvuddelen av befolkningen var ättlingar till indianer mer eller mindre uppblandade med européer, som ägde lite eller ingen mark, utan som odlade på bergssluttningar som egentligen inte bör odlas, på grund av den avskogning, erosion och översvämningar det orsakar. Slättmarken däremot används ofta extensivt till bete. Ur nationalekonomisk synpunkt är detta givetvis vansinnigt, alldeles bortsett från den humanitära aspekten att folk faktiskt svälter – framför allt barn då. Någon skruv i samhällsmaskineriet måste vara fel inställd om det lönar sig mera att exportera nötkött till USA än att odla mat till svältande barn. Utan att ha studerat det närmare misstänker jag att problemet skulle kunna lösas med hjälp av en arrendelag som är så formulerad att den totala produktionen i landet optimeras, med respekt för naturen. För att åstakomma det måste markägarens ägar- och vinstintresse balanseras mot arrendatorns vinstintresse, och med skydd för respektive parts investeringar i skördar, markförbättring, konstbevattning, dränering, byggnader, vägar, broar, och så vidare.

Har UD koll på läget i Honduras?

Efter ett samtal med den ansvarige för ärendet idag börjar jag faktiskt undra. Jag fick visserligen försäkringar om att de visste allt som var värt att veta, att de stödde den pågående processen (under Oscar Arias), att det enda de kunde säga var det som stod på www.se2009.eu, samt att de fick information från folk i Tegucigalpa. Anledningen till samtalet var att jag är orolig för att freden är hotad på grund av att omvärlden inte har analyserat juridiken på allvar.

Bland det jag påpekade var att jag har sett flera analyser online som konkluderat att Micheletti är president de jure, men ingen som kommit fram till att Zelaya är det. I ett brev idag bad jag utrikesministern att låta utreda frågan. Det var som komplement till det brevet jag ringde.

Dock möttes jag inte av någon förståelse för den synpunkten, utan försäkrades att de hade tagit del av juridiska analyser som visade att Zelaya var president de jure i Honduras. När jag bad om referenser så blev svaret att det inte fanns några, och vid upprepad fråga framkom att det var två personer som – liksom jag, som det formulerades – hade “ringt och pratat med dem”. Det lämnade en känsla av att de tar till sig sådant som de tycker stämmer med deras förutfattade meningar, och avfärdar annat, utan källkritik och utan en egen djupare analys. Kanske beror det på semestertid, men det är inget giltigt försvar, för världen stannar inte för att Sverige håller semester.

Det finns starka krafter i detta spel som har en egen agenda. Sverige kan inte sätta sin tillit till andra länder. Så länge vi är ett självständigt land så måste vi göra självständiga analyser av det utrikespolitiska läget. Även detta försökte jag påpeka men med samma resultat, “Vi hänvisar till de uttalanden vi gjort på www.se2009.eu”.

Vad konflikten handlar om demokratiskt är en uppgörelse mellan de olika statsmakterna, med presidenten på ena sidan och de övriga två på andra sidan (parlament och HD). Om jag var journalist i Sverige så skulle jag fråga Carl Bildt om detta, och insistera på att han svarar på de svåra frågor som UD undviker genom att hänvisa till gjorda uttalanden. Vad har vi egentligen den fjärde statsmakten till om den inte kan ställa sådana frågor?

Honduras president uppmanar till nationell dialog

Samtidigt som samtalen i Costa Rica fortsätter, har Honduras president Micheletti idag sänt ut en press release i vilken han uppmanar till en “dialog i Honduras” som komplement till dialogen i Costa Rica. Vad han syftar på är en effektiv kommunikation mellan alla parter av det civila samhället – kyrkan, studentorganisationer, universitet, fackföreningar, arbetsgivarorganisationer, politiska partier, media, etc. Syftet är att få en nationell förankring för resultaten från Costa Rica.

På tal om dessa så har en kommitté i kongressen nu lämnat sin rapport om den föreslagna amnestin för den fd presidenten för brott mot grundlagen. En sådan amnesti var ett villkor för att Zelaya skulle kunna återinsättas (kriminella aktiviteter som korruption omfattas dock inte av amnestin, och det är också utanför kongressens kompetensområde). Kommitten rapporterar att stödet för en amnesti i samhället är mycket svagt. Det är utan tvekan detta som är orsaken till att presidenten kallade till en nationell dialog. En tredje punkt är frågan om Zelaya över huvud taget kan återinsättas, vilket nog är mycket osannolikt. Det står klart att diskussionerna handlar om sidofrågor, medan huvudfrågan lämnas därhän tills vidare – förmodligen därför att alla vet att den inte kan lösas.

Det förefaller finnas ett kommunikationsproblem mellan Costa Ricas och Honduras president. Den förre säger sig tro att den senare kan bestämma själv om Honduras skall acceptera villkoren eller ej, men det är uppenbart att Honduras är en demokrati med en maktdelning mellan olika institutioner, och att Honduras presidenten alltså inte är enväldig. Det var för övrigt just Zelayas agerande som om han vore enväldig som fick honom att förlora presidentskapet. Som utomstående bedömare måste man fråga sig om Amerikas presidenter i allmänhet tror sig vara envåldshärskare, likt Sveriges medeltida valda kungar? Det verkar onekligen som om den konflikt vi ser här är en direkt parallell till maktkamper som ägde rum i Sverige på medeltiden. Den sista klashen var 1748, och som resultat av den infördes parlamentarism i Sverige som det första land i världen (dvs parlamentet utser statsminister, inte kungen eller presidenten).

För övrigt kan rapporteras att det råder stor ekonomisk osäkerhet i Honduras på grund av sanktioner, minskad turism, och minskad gränshandel. Omsättningen i handeln har gått ner dramatiskt, och den djupa lågkonjunktur som landet befann sig i, och som indirekt orsakade den nuvarande utvecklingen genom att de började köpa olja på kredit från Venezuela, fördjupas nu snabbt. Detta kommer säkerligen att få efterverkningar i hela Centralamerika, om inte Honduras lyckas få igång ekonomin igen snart.

Chávez hotar expropriera colombianska företag

Venezuelas president är mäkta förbannad på Colombia för att ha “avslöjat” att svenska panskarskott hade hamnat hos landets FARC-gerilla, terroriststämplad i Europa. Så arg att han har brutit de diplomatiska förbindelserna, handelsförbindelserna, och hotar med att också expropriera colombianska företag i Venezuela. Uppgiften kommer från en Chávez-vänlig nyhetsbyrå i Venezuela, Agencia Bolivariana de Noticias.

Skandalen med de svenska vapnen var droppen som fick bägaren att rinna över för den ambitiöse presidenten. Tonläget var redan högt efter att Colombia tecknat avtal med USA, om att de senare skulle hjälpa till att etablera 5 baser i Colombia. De skall drivas av Colombia men kunna utnyttjas aav USA. Bakgrunden till detta i sin tur, är att USA har blivit utkastad från sin bas i Ecuador, efter att detta land har lierat sig med Venezuela i Chávez allians kallad ALBA, där B:et står för den gamle frihetskämpen Simon Bolivar.

ALBA hålls samman av oljepengar från Venezuela, som Chávez använder för att köpa presidenterna i alliansen genom kickbacks på 50% av köpesumman. Han påstår att det är ett lån, men Honduras nyligen utsparkade president Zelaya har sagt – off the record trodde han – att de inte behöver betalas tillbaka. I vilket fall är dessa så kallade “ALBA-lån” en muta – korruption – och ett brott mot respektive lands lag, eftersom transaktionen kringgår kongressens budget. Samtidigt måste man fråga sig vad Venezuelas folk tycker om att deras allmänna resurser används för att muta presidenter i andra länder.

Nyligen har förslaget väckts att göra ALBA till en militärallians också, med USA som den designerade fienden. Chávez har uttalat sig nedsättande om Obama, och förklarat sig föredra Bush eftersom man så att säga vet var man har honom. Jag tolkar hans ord så att han anser sig behöva en yttre fiende för att hålla ihop sin allians, och Obamas försonliga atityd passar inte hans spel, varför han nu försöker provocera fram konflikter. Både Honduras och Colombia hör till den bilden.

I USAs militära system täcks Latinamerika och Karibien av Sydkommandot, med huvudkontor här i Miami, några kilometer från där detta skrivs. De har, jag menar hade, tre baser: Kuba, Ecuador, samt Honduras (Palmerola). Den senare har sagts vara olaglig enligt landets grundlag, men finns där och drivs av amerikanarna i alla fall. Guantanamo finns enligt ett avtal som USA tvingade på förloraren efter det spansk-amerikanska kriget i början av förra seklet, men avtalet erkänns inte av Kubas nuvarande regim. Från Ecuador är de alltså nu utkastade. Samtidigt kan man fråga sig hur länge USA kommer att tolereras i Palmerola om de inte erkänner Honduras lagliga ledning under Micheletti.

USA under Obama har alltså manövrerats in i en hörna av Chávez, “krigshetsaren i Caracas”. Det finns en väg ut för de demokratiska krafterna i världen, och det är att göra en juridisk prövning av vem som är den laglige statschefen i Honduras. För att öppna politikernas sinnen så att de ens kan tänka den tanken, måste de genomskåda Chávez propaganda först. Om freden skall räddas så måste media ta ledningen. Kommer de att klara sin roll som den tredje statsmakten (eller fjärde, i andra länder än Sverige)?

Fotnot: SvD skriver att Venezuela ännu inte svarat på Sveriges förfrågan om hur pansarskotten kommit till Colombia, och att bedömningen av Venezuela nog skulle vara annorlunda idag.

Juridisk lösning enda fredliga vägen

Den enda möjligheten att lösa knuten Honduras fredligt, nu en månad efter att Zelaya blev ersatt som president av Micheletti, är juridisk. Förhandlingarna i Costa Rica leder ingen vart eftersom parterna har oförenliga synsätt på den fundamentala frågan om vem som skall vara landets president. Zelaya kräver att bli återinsatt, medan de andra två statsmakterna, parlamentet och högsta domstolen, har gjort klart att det inte är förenligt med lagen. Det torde därför stå klart för alla och envar att skiljelinjen är juridisk, inte politisk. Trots det envisas USA med att försöka tvinga fram en politisk, inte juridisk, lösning. Nu senast genom att dra in diplomatvisa för 4 personer, bland dem parlamentets talman (SvD, DN, La Tribuna). De får dock behålla sina turistvisum.

Om Zelaya hade haft anledning att tro att han skulle kunna vinna vid en rättslig prövning, så skulle han inte ha skyggat för det. Han skulle då ha anlitat juridiska ombud för att föra hans talan i Honduras domstolsväsende. Det gör han inte. Istället smutskastar han sitt eget land, försöker få omvärlden att tro att det folkvalda parlamentet och den helt legitima högsta domstolen på något sätt skulle vara mindre legitima institutioner än han själv – fastän det ju är allmänt känt att han lett en pöbel för att med våld ta bevis som beslagtagits av högsta domstolen. Att omvärlden ännu inte ser Zelaya som den anti-demokratiska pajas han är, är märkligt. Speciellt nu när han till och med öppnat en tältcirkus i Nicaragua.

Betalda av FARC för att demonstrera för Zelaya

Uppdatering 21:15 ET – La Prensa rapporterar att det står helt klart att pengarna kom från FARC, gerillan i Colombia. Uppgifterna som avslöjar dessa pengars ursprung, och de svenska pansarskottens ursprung, kommer från en dator som erövrades från gerillan. Pengarna har använts för att transportera folk till gränsen mot Nicaragua, där Honduras har upprätthållt ett utegångsförbud sen fredag middag för att förebygga oroligheter.

Samtidigt rapporteras att allt fler grupper i Nicaragua vill att Zelaya skall ge sig därifrån eftersom det stoppar handeln längs en av de viktigaste transportvägarna i Centralamerika, speciellt viktig för Nicaragua eftersom det landet saknar hamn på Atlantsidan och är beroende av Puerto Cortéz i Honduras.

Ursprunglig text 16:00 ET – El Heraldo skriver idag om en anteckningsbok med uppgifter om utbetalningar till ledare för olika organisationer i Honduras, för att delta i demonstrationer för återinsättandet av Manuel Zelaya som president. Boken påträffades i en bil tillhörande sonen till Honduras FN-ambassadör. Den senare har fått visumet indraget för misstänkt terroristaktivitet. Ungefär hundrafemtio tusen dollar skall ha förts in i landet för ändamålet. De var avsedda för organisationer som organiserar arbetare i industri och jordbruk.

Summor som har betalats ut till ledare för olika organisationer, i US dollar, daterat den 24 juli 2009.

Honduras president i WSJ

Uppdatering 14:00 ET – Reuters har plockat upp ämnet, men kallar fortfarande Micheletti för de facto president, fastän han ju är president de jure (enligt lag), eftersom det ju inte var någon kupp utan han är utsedd i laga ordning av kompetenta institutioner.

Ursprunglig text 12:40 ET – Honduras president Roberto Micheletti skriver idag i Wall Street Journal under rubriken “Vägen framåt för Honduras” att Zelayas avlägsnande från presidentämbetet var en triumf för rättsstaten. Det är en bra sammanfattning av rättsläget, men lika intressant är att läsa diskussionen. Micheletti sluter med att uttala fullt stöd för Arias medlingsförsök, men det står samtidigt helt klart att det aldrig kan komma ifråga att återinsätta Zelaya som president. De diplomater som till äventyrs ställer sin förhoppning till det bör vakna upp och se verkligheten, och om de har överlåtit åt OAS och FN att tänka åt dem så bör de sluta upp med det. Här måste alla själva studera fakta för att undvika ett allvarligt misstag som kan hota freden.

Fotboll farligare än "militärkupp"

DN rapporterar om 2 döda och minst 15 skadade när fotbollssupportrar drabbade samman efter en match i Tegucigalpa, på dagen 4 veckor efter att militären kastade ut den före detta presidenten Manuel Zelaya ur landet. Det är 2 fler döda än i den händelsen som av FN fördömdes som en militärkupp, men som visade sig vara en av domstolen beordrad arrestering under vilken militären tog lagen i egna händer. Totalt sett har nu en person dött till följd av det grundlagsenliga maktskiftet: en nittonåring som dog i ett upplopp iscensatt av Venezuelas president Hugo Chávez. Att fotboll tas på allvar i Honduras är inget nytt; landets senaste krig utlöstes också efter en fotollsmatch, med El Salvador, och händelsen kallas följdaktligen fotbollskriget. Hustrun har minnen av hur flygplan från El Salvador sköt på dem så folk fick kasta sig i diket för skydd.

När jag är inne på skador så kan jag rapportera att Röda Korset blev ombedda av Honduras regering att hjälpa till vid gränstrakten till Nicaragua, där folk blivit fast till följd av utegångsförbudet som införts för att förhindra oroligheter. Deras nationella talesman var intervjuad på TV igår em och sa att totalt hade 4 personer plåstrats om, samtliga för lindriga skador orsakade av stenar (vilka demonstranterna kastade på polisen). De skadade var 2 poliser, 1 journalist från Argentina, och 1 demonstrant.

Från bekanta hör jag att det i huvudsak är lugnt i landet, den mesta graffitin (anarkistsymboler och liknande) har målats över, affärer och fabriker fungerar som vanligt, men små grupper av sympatisörer för Zelaya försöker fortfarande ställa till oroligheter. Med tanke på den höga kriminaliteten i landet (rånmord för att ta en mobiltelefon är inte ovanligt, och kidnappningar har länge varit av epidemiska proportioner), kan man nog säga att nivån är som vanligt nu.