Zelaya vägrade lyda Högsta Domstolen

Dagen innan han kastades ut ur Honduras tackade Zelaya själv “alla länder” i OAS, inklusive USA alltså, för att ha förhindrat en “teknisk statskupp” av “parlamentet, högsta domstolen och medlemmar av militären”. Detta kan nu tolkas till hans nackdel, för det avslöjar att statsmakten i Honduras försökte att skilja honom från makten på fredlig väg, och att det var först när han satte sig över de två andra jämbördiga statsmakterna som han blev utkastad med våld – i en akt av myteri, inte en statskupp (se tidigare blogginlägg “Myteriet i Honduras”).

Det förefaller klart att i första hand försökte de demokratiska institutionerna i Honduras få presidenten att avgå frivilligt, men då han vägrade så blev de tvungna att gå igenom en rättslig process. Militären tog i det läget lagen i egna händer med känt resultat.

USA inte inblandat

Många på vänsterkanten vill försöka få det till att USA var inblandat i det som till en början liknande en militärkupp i Honduras, men vilket senare visat sig vara ett myteri (se nedan) konsekvenserna av vilket den folkvalda kongressen blev tvungna att försöka hantera bäst de kunde. Från källor som var närvarande har jag hört att folk i Honduras pratade med USAs ambassadör dagarna före myteriet, om hur USA skulle ställa sig till att tvinga Zelaya att avgå, men till deras förtret vägrade USA spela med. Det är alltså fullständigt galet, att som Flamman gör, påstå att USA stod bakom regimskiftet. Det var precis tvärtom. Med kännedom om denna händelse kan det vara lättare att förstå hur de kunde visa upp en förfalskad avskedansökan från Zelaya. Det brevet bör rimligen ha författats inför mötet med den amerikanske ambassadören, och sedan ha plockats fram i den panikartade stämning som rådde omedelbart efter myteriet bland alla politiska aktörer i Honduras som försökte rädda landets ekonomi från kollaps.

Honduras först att sätta P för Chávez planer

Bilden av vad som hände skiljer sig som natt och dag mellan Honduras och omvärlden. Skillnaden i uppfattning verkar hänga ihop med bilden av Venezuela och Hugo Chávez.

Även om Honduras är kraftigt beroende av olja (80% av elströmmen genereras med olja så landets ekonomi står och faller med oljepriserna), och trots att Chávez sålde olja billigt till dem, så uppväger inte detta den indignation de känner över det sätt på vilket Chávez förödmjukade dem vid sitt besök. Men bakom ekonomi och känslor finns det en tredje faktor, nämligen åsikten att Hugo Chávez står för kommunism liknande den på Kuba, något majoriteten inte vill ha.

Detta är vad som ligger bakom nedanstående plakat vid en demonstration för det som omvärlden kallat en “kupp”.

Texten lyder i översättning 'Honduras exempel för världen. Vi har varken olja eller dollar men vi har ägg' (dvs testiklar, i betydelsen mod och djärvhet).

För att få en idé om vad Chávez står för kan man läsa en artikel i Flamman, i vilken sägs ‘Chávez slagord om ”socialism i 21:a århundradet” börjar på många sätt få ett innehåll som påminner om förra seklets socialistiska försök.’ Den ekonomi som målas upp är en som är identisk med den på Kuba, med allting socialiserat utom vissa småföretag likt korvkiosker och daghem. Eftersom Flamman är en tidning på yttersta vänsterkanten så måste man ta deras artikel på allvar, då den är skriven i sympati med Chávez.

För övrigt kan meddelas att USA börjar mjukna i sin inställning till Honduras. Honduras är USAs hållpunkt i Centralamerika för kampen mot narkotikan. Frågan har väckts att man inte gärna kan ha en amerikansk flygbas i landet om amerikanerna inte erkänner landets regering. En delegation affärsmän från Honduras till Washington lyckades igår få till stånd en normalisering i de ekonomiska relationerna. Orsak-verkan? Vem vet. Men en sidoiakttagelse ur “imperiets” perspektiv är att dess över sjuhundra militärbaser runt världen inte bara projicerar styrka, utan också projicerar sårbarhet.