Kommunistpropaganda i Svenskan

2009-07-11 14:10 ET – Idag skrev Svenska Dagbladet att “i Honduras tycks interimsregeringen ha stöd av en stor del av befolkningen, främst från privilegierade grupper.” Låt oss kvantifiera detta lite. Hela 70% av befolkningen sägs leva under fattigdomsstrecket. Av de 30% som är över fattigdomsstrecket så är den absoluta majoriteten medelklass och löneanställda, knappast vad vi i Sverige menar med “priviligierad”. Jämför detta med stödet för regeringen. Endast 28% av befolkningen vill ha Zelaya tillbaka, enligt en opinionsundersökning härom dagen, medan hela 42% var för hans avsättande.

Om vi använder den senare siffran och antar att alla icke-fattiga är i den gruppen, så betyder det att minst 12% av befolkningen både är under fattigdomsstrecket och är för regeringen. Det vore alltså mera korrekt att skriva att stödet för regeringen går över alla samhällsklasser. Svenskans formulering är klart tendentiös, och kan ses som ett exempel på hur Chavez propaganda lyckats filtrera ända in i högertidningar i Europa. Det är viktigt för Sveriges psykologiska försvar att lära av denna läxa, och för folket att minnas att sanningen är krigets första offer.

Yttrandefrihet är inte bara en lagparagraf. Det är en princip, principen att lag kan inte råda om folk inte kan försvara sig, och folk kan inte försvara sig om inte domarna lyssnar. Det är en väsentlig fråga för demokratin och folkrätten att lyssna på Honduras demokratiskt valda regim, istället för att blint följa krigshetsaren i Caracas som världen gjort alltför många dagar nu. Det är skamligt.

Sanningen börjar nå utanför Honduras gränser

På morgonen den 28 juni utropade media över hela världen att en militärkupp hade ägt rum i Honduras. Det var bara i Honduras självt som man sa att “detta är ingen militärkupp, detta är ett utbyte av president i enlighet med vår grundlag.” Det har nu gått nästan två veckor. En stor del av denna tid har internationella organisationer som OAS, och andra länder, vägrat att lyssna på Tegucigalpa. Men nu när samtalen i Costa Rica har kommit igång, så har äntligen versionen från Honduras kongress och högsta domstol fått gehör. Till exempel i Los Angeles Times.

Det var ingen kupp.

President Zelaya var inte längre president då han flögs ut ur landet. Han var redan avsatt för brott mot grundlagen. Högsta Domstolen hade gett militären order att arrestera honom. Militären bröt sig in i presidentens hus på högsta domstolens direkta order.

Däremot agerade militären egenmäktigt då de sände Zelaya utomlands. De gjorde detta lagbrott med vett och vilje, för de visste att om de höll honom på militärförläggningen så skulle den bli stormad (inklusive av beväpnade ligister som Chavez hade sänt till Honduras, och vilka sedermera arresterades). Eftersom militärförläggningen inte är byggd som en fästning skulle de bli tvungna att skjuta skarpt mot landsmän för att stoppa pöbeln. Detta skulle ha blivit ett djup sår i landet. Därför sände de honom utomlands. De väntar nu på de rättsliga efterverknignarna av detta brott som de begick med vett och vilje för att rädda landet (se “Myteriet i Honduras“).