Nu visar det sig vad Chávez säger

FN hjälper nu Oscar Arias i medlingsförsöken mellan den avsatte och för landsförräderi anklagade honduranske presidenten Manuel Zelaya, och representanter för Honduras interimspresident Micheletti som sitter fram till höstens val, skriver Svenskan. Zelaya rapporteras ha sagt att om han inte får jobbet tillbaka vid nästa möte så avblåser han samtalen. Sannolikheten för att han skall få som han vill är naturligtvis noll och inten, så frågan är vad han tänker göra härnäst. Han skulle nog kunna få återvända till Honduras och få amnesti om han lovar att sluta upp med att ställa till upplopp. Men det lär han inte göra, för det passar inte in Hugo Chávez planer för Honduras.

Min spådom är att Zelaya och Chávez kommer att insistera på att han skall återvända till Honduras, de kommer att kalla ut en folkmobb igen som förra gången, och iscensätta ett nytt försök att skapa martyrer. Dock tror jag att försöket kommer att misslyckas ännu en gång, därför att många av de utländska infiltratörerna har arresterats redan.

Om Chávez och Zelaya agerar som jag förväntar mig så hjälper det naturligtvis bara Honduras, eftersom varje sådan auktion är som en droppe som urholkar herrarnas trovärdighet – förutsatt att auktionen misslyckas, förstås. Förr eller senare kommer omvärlden utanför Latinamerika att inse hur krigisk den venezolanske presidenten är. Att hota med militärt våld på det sättet skulle för länge sedan ha förpassat honom till Europas skampelare, men det är som om det som sägs på spanska på andra sidan pölen inte spelar någon roll i Europas huvudstäder. Det är märkligt och skamligt, för det döljer det faktum att det är krigshetsaren från Caracas som ligger bakom krisen i Honduras från början till slut. Zelaya är bara en marionett, så frågan är vad Chávez kommer att hitta på härnäst.

Uppdatering 2009-07-13 23:10 ET – I den honduranska tidningen La Prensa rapporteras mera utförligt om Zelayas uttalande i den honduranska ambassaden i Managua än vad Svenskan redogör för. Bland annat hotar han uttryckligen med uppror (“insurrección”). Men bland det som Svenskan utelämnat finns det också komik. Han påstår att “de facto-regimen” har ökat det “systematiska förtrycket” av det honduranska folket, skriver La Prensa, och vidare sa han att regimen har “kringskurit rörelsefriheten och yttrandefriheten”. Detta påminner mig om då en TV-reporter i Honduras sakligt rapporterade att landets president hade sagt i Mexico att det inte fanns några contras i Honduras. Gissa om hon blev utskälld – för att ha rapporterat vad presidenten sa, till en publik som visste bättre!

Varför kastades Zelaya ut ur Honduras?

Det som hände morgonen den 28 juni kom inte som en blixt från en klar himmel. Själv hade jag vetat om att Zelaya skulle komma att avsättas sedan kvällen den 25 juni, även om jag inte fått höra detaljerna eftersom vi talade på en öppen telefonledning. Naturligtvis förstod jag att militären skulle användas, eftersom i Honduras militärpolisen är deras motsvarighet till vår kravallpolis och specialstyrkor. Att arrestera Zelaya skulle kräva vapenmakt eftersom han omgavs av personliga livvakter som inte stod under polisens befäl.

Nu när alla legala dokument sedan länge funnits tillgängliga så vet hela världen att detta inte var en kupp, därför att Zelaya inte längre var president då han arresterades och flögs till Costa Rica. Frågan är dock varför han flögs till Costa Rica istället för att sättas i buren. Att utvisa en medborgare ur ett land strider både mot folkrätten och mot Honduras grundlag.

Det har förekommit motsägelsefulla uppgifter om detta. Högsta Domstolen har påstått att de beordrade militären, men en närmare läsning av deras dokument visar att de inte beordrade dem att sända honom ur landet. Försvarets högste juridiskt ansvarige har hävdat att militären själva tog det beslutet under natten, då operationen var igång. Motivet skulle vara att förhindra ett blodbad. De visste nämligen, enligt honom (se “Myteriet i Honduras” nedan), att det fanns många beväpnade utländska infiltratörer i landet, redo att hetsa upp en folkmobb i akt och mening att skapa martyrer genom att storma den militärförläggning eller häkte där den före detta presidenten hölls. Militären tog på sig det fulla ansvaret för beslutet och sade sig vara beredda att ta det straff de dömdes till.

Ingen av de versionerna är dock helt korrekt, efter vad jag nu fått höra. Då Högsta Domstolen dömde att presidenten hade brutit mot §239 andra stycket och därför omedelbart upphört att vara president, så beordrade de militären att arrestera Zelaya och sätta honom i häkte. Tidigare har jag fått höra att den amerikanska ambassadören informerades, så att USA skulle vara medveten om vem som var statschef i landet. Istället för att bara notera faktum så påstås denne ha varnat Zelaya, som i sin tur förvarnade alla supportrar och utländska makter som stödde honom. Om detta står i pressen, och Zelaya kallade det en “teknisk statskupp”. Vad jag förstår utfärdade han eller någon nära honom instruktioner om att en pöbel skulle frita honom med våld om han ändå arresterades. I det läget sköts arresteringen upp, och man vart tvungen att ändra planen till att förpassa Zelaya ut ur riket för att undvika ett blodbad. Den som förvarnade Zelaya om att han skulle komma att bli arresterad, vem det nu var (det kan också ha varit en honduransk femtekolonnare), är alltså den som skall bära hundhuvudet här.

Att han kastades ut i pyjamas [rättelse: detta är en lögn påhittad av Zelaya, bildbevis har lagts fram av militären i domstol] hade rimligtvis att göra med skyndsamheten som krävdes, eftersom hans anhängare fanns där och började kalla på förstärkningar. Likaså förklarar detta varför media stängdes ner, även utländska, och strömmen: Man var tvungen att stänga ner alla kommunikationsmöjligheter som de kunde använda för att mobilisera ett uppbåd – och detta inkluderade utländska media eftersom främmande makt med kontroll över media var inblandad. Beslutet var beklagligt men riktigt, och även om det fick händelsen att framstå som en klassisk militärkupp så vinner sanningen gradvis terräng. Det viktigaste för Honduras demokratiska institutioner var att ingen skulle dö eller skadas, och ingen dog heller (förrän Zelaya försökte ta sig tillbaka). Efteråt har många av de utländska infiltratörerna arresterats.

Det var alltså inte militären som tog beslutet, utan hela statsapparaten, trots att det var olagligt, men det gjordes för att rädda nationen. Militären fick bara ta på sig ansvaret, i nationens tjänst. De verkliga skurkarna i detta är naturligtvis de främmande stater som sänt in beväpnade infiltratörer, och som i tid och otid hotar Honduras med militärt våld.

Recenta svenska tidningsartiklar om Honduras: “Zelaya får inte makten tillbaka” (SvD), “Zelaya får inte makten tillbaka” (DN).

Bra artikel i Brännpunkt om Honduras

I Svenska Dagbladet finns det en debattartikel som tar upp det som hände i Honduras som omvärlden har uppmärksammat, nämligen avsättandet och utvisandet av presidenten. När den allamänna debatten nu har kommit så långt kan det vara dags att ta nästa steg, och fundera över den reella bakgrunden, nämligen det hot mot Honduras frihet och demokrati från framför attl Venezuela som ligger bakom intrigerna. Venezuela har vidtagit åtgärder som strider mot folkrätten gentemot Honduras. Infiltratörer har sänts in. Presidenten i Honduras sade sig agera i de fattigas intressen, men i realiteten skodde han sig själv, och mycket tyder på att han förrådde sitt land för pengar.

Hur länge dröjer det innan FNs generalförsamling tar tillbaka sitt fördömande av Honduras påstådda “militärkupp”, och istället gratulerar den unga demokratin till att ha försvarat sin suveränitet, och fördömer Venezuela för sin krigiska inblandning i Honduras inre angelägenheter? Och hur länge dröjer det innan de demokratiska krafterna i Sverige och USA kraftigt fördömer alla som ställer sig på Venezuelas sida då landet förordar krig och våld?