Stor demonstration i Honduras mot Zelaya

Idag hölls en stor demonstration i Tegucigalpa mot att vika för det internationella trycket att låta Zelaya återkomma. Demonstrationen var 2 km lång, skriver El Heraldo.

Förhandlingarna i Costa Rica var av och på idag. Först meddelades att de var inställda, för Honduras medlardelegation fick inte stöd bland kongress och andra institutioner för det förslag man hade med sig från Oscar Arias. Delegationen hade sänt ett motbud till Arias, och lite senare på dagen hade något hänt så att de snabbt hoppade på ett plan och flög till San José. Detta är slutet på Oscar Arias tålamod, har han sagt, men Panama har förklarat sig villiga att fortsätta leda samtalen om det blir nödvändigt.

Bakgrund: Den 28 juni avsattes presidenten på order av Högsta Domstolen men militären överskred sina befogenheter och sände honom i exil. Det folkvalda parlamentet stod så gott som enhälligt bakom belsutet att avsätta presidenten därför att han hade brutit mot grundlagen och dessutom försummat att sköta sitt jobb. Media, ledda av Hugo Chávez TV-kanal TeleSUR, utropade dock det hela som en militärkupp.


“Kuppmakare” i Tegucigalpa 22 juli

Kommentarer på Facebook om Honduras

Honduras är inte lika utvecklat som Iran, så vi ser inte lika mycket mobiltelefonvideo och så, men en del kommer på Internet. På Facebook läste jag idag dessa spontana kommentarer om vad som händer:

Kvinna 1: Vad jag tänker på? Stolthet. Honduransk stolthet! Massor av det. Det lilla landet som kunde är det lilla landet som kan… Stick iväg, Chavez!!

Kvinna 2: Så är det, det är en patriotism som jag inte sett maken till sedan 11 september i USA. Det spelar ingen roll vilket parti, hudfärg, klass, pengar, ingenting. Alla är vi honduraner och det är allt. Det är så skönt att se folket enat för en rättfärdig sak.

För att ingen propagandist skall tro annorledes vill jag påpeka att saken de är enade om är att inför världens ovilja att lyssna försvara att det folkvalda parlamentet gjorde rätt i att avsätta en maktfullkomlig president, och att inte ge med sig oavsett vilka drakoniska straff omvärlden än månde ge dem för sin “uppstudsighet” att tro att folket har något att säga till om.