Falska förhoppningar från TT

Uppdatering 2009-07-28 10:15 ET – I en intervju i El Heraldo gav chefen för militären klarhet i en intervju för BBC: Försvaret står helt bakom sin ÖB, president Roberto Micheletti. Reuters, TT med flera missförstod situationen därför att man ännu inte har insett att det inte handlar om en militärkupp. På frågan vad militären skulle göra om Zelaya återinsattes som president blev svaret att militären kan inte ha en åsikt om det utan lyder bara order. Det är tydligt att deras kommunikation är formulerad av dem själva utifrån deras perspektiv, och att den har missförståtts av framför allt internationella media som tolkat orden utifrån vanföreställningen att en militärkupp ägt rum.

Ursprunglig text 2009-07-26 21:00 ET – SvD återger ett telegram från TT i vilket det hänvisas till ett uttalande på honduranska militärens websida. På den uttalas “obegränsat stöd” för samtal mellan Zelaya och Micheletti om Arias medlingsförslag. Detta föranleder slutsatsen att “Det är första gången förslaget får stöd av en tung del av interimsledningen.”

Det är en märklig slutsats. För det första, militären är inte “en tung del av interimsledningen”, eftersom militären över huvud taget inte deltar i regeringen. För det andra är uttalandet inte unikt för militären. Det är den allmänna meningen, och har alltid varit. Alla vill ha en förhandlingslösning, men den måste baserad på respekt för Honduras suveränitet. Det är där skiljelinjen går mellan representaterna för Honduras å ena sidan, och Zelaya med flera å andra sidan, vilka istället har som käpphäst att en folkvald president inte kan avsättas på villkors vis. För det tredje så verkar TT lida av samma vanföreställning som Zelaya, att militären skulle kunna tänka sig att hjälpa Zelaya tillbaka till makten. Att döma av de uttalanden som gjorts, och vad som hänt i denna konflikt under det gångna året, är det nog mera sannolikt att Storsjön bottenfryser.

Alltför mycket av det som skrivs i Sverige om Honduras, och tycks av politiker, är uppenbart baserat på ideologi utan kunskap om fakta. För att kunna hitta en förhandlingslösning måste bägge sidors argument analyseras utan förutfattade meningar, så som jag gjort och redovisat på denna sida. Om det verkar vid en genomläsning som om jag presenterar många fler och starkare argument för riksdagens och högsta domstolens rätt att avsätta presidenten, än för presidentens rätt att regera oavsett vad han gör, så är det därför att det helt enkelt finns många fler och starkare demokratiska argument för det förra. Att det dessutom är vad folkets majoritet vill gör det ju inte mindre attraktivt.

Är det för mycket begärt att svenska media och politiker respekterar Honduras suveränitet och folkvilja?

Chávez generaler gav svenska pansarskott till terrorister

Uppdatering 2009-07-31 14:00 ET – Washington Post argumenterar idag i en ledare för att Venezuela bör klassas som “state sponsor of terrorism”, efter att de har försett FARC med svenska pansarskott, eller som de skriver, “sophisticated, Swedish-produced antitank rockets”.

Uppdatering 23:45 ET – Ikväll på 11-nyheterna på Univision, en spanskspråkig kanal som är den största TV-kanalen i nya världen, ägnades en avsevärd tid åt vad som under dagen rapporterats i Sverige om dessa pansarskott, om tillverkarens uttalande, om att FARC räknas som terrorister, osv. En tämligen heltäckande rapport. Så har nyheten alltså gått full cirkel.

Uppdatering 18:45 ET – Nu stoppar Sverige all vapenexport till Venezuela, skriver DN. Stoppet är tills vidare, och orsaken är den misstänkta smuggling som denna blogg verkar ha varit först med att skriva om på svenska.

Uppdatering 2009-07-27 11:35 ET – SvD och Aftonbladet har nu också skrivit om detta. Samt DN.

Ursprunglig artikel 2009-07-26 16:07 ET – Semana skriver idag att svenska pansarskott m/86, vid export kallade AT4, som sålts till Hugo Chávez regim i Venezuela, har påträffats hos FARC-gerrillan i Colombia i juli 2008. Från e-mail i januari 2007 framgår att två namngivna venezolanska generaler var inblandade. De tillhör Chávez innersta cirkel. FARC sysslar förutom med gerillakrig också med terrorism, kidnappningar, och kokain.

AT4 är ett av de mest effektiva och dödliga infanterivapnen i världen, skriver tidningen. Inte ens Colombias försvar har tillgång till detta vapen. Vapnet tillverkas av Saab Bofors Dynamics. De säger att de är sålda i enlighet med svensk vapenexportlagstiftning, och att de inte har något ansvar för vad som händer efter att kunden – i detta fall Venezuela – tagit besittning över varorna.

Zelaya ville ta över högsta domstolen, hotade med statskupp

La Prensa rapporterar att Honduras avsatte president Manuel Zelaya försökte tvinga sig till att få placera tre av honom utsedda personer på högsta domstolen, i strid med grundlagen. Detta hände den 25 januari i år. Han hotade till och med medlemmar av den folkvalda kongressen med statskupp om han inte fick som han ville, och detta inför USAs ambassadör Hugo Llorens. Den senare försökte sedan övertala Honduras ombudsman för mänskliga rättigheter, Ramón Custodio, att acceptera åtminstone en otillbörligt tillsatt domare, men denne svarade att “det handlar om mitt fosterlands demokrati och inte partipolitik”. Händelsen anmäldes till åklagare av tre kongressledamöter.

Zelaya fick inte som han ville. Högsta Domstolen dömde senare hans planer på folkomröstning som grundlagsstridig, och utfärdade hans arresteringsorder den 26 juni.

Honduras gjorde rätt, säger allt fler

Bland vanliga honduraner, många av vilka jag har daglig kontakt med både i Miami och i Honduras, upplevs utsparkandet av Zelaya som ett av de stoltaste ögonblicken i landets historia. Känslan delas av många andra latinamerikaner. Honduras blev det första land som lyckades stoppa Chávez planer på att undergräva demokratin i ett land – den demokrati som baseras på en maktdelning mellan en lagstiftande, verkställande och dömande församling. Chávez vision av “demokrati” har mera gemensamt med ett envälde.

Om några timmar är det 4 veckor sedan militären hämtade Honduras ex-president Zelaya i hans hem och sände honom till Costa Rica. Det såg ut som en klassisk militärkupp, och de flesta avfärdade all information som kom från Honduras som otillförlitlig. Till och med de herrar som världen utsett till att försöka “medla”, dvs att få “kuppmakarna” att “ge sig”, vägrade lyssna. Jag talar om ordföranden för OAS, Insulza (vilken flydde från militärkuppen i Chile 1973), och FNs generalförsamlings ordförande D’Escoto (en sandinistarevolutionär). Costa Ricas president Oscar Arias lyssnade visserligen så småningom, men även han ansåg sig bunden av FNs resolution att kräva Zelayas återkomst till makten som villkor.

Många utomstående trodde att “militärkuppen” skulle bli kortvarig, men “kuppmakarnas” inställning att allt kan förhandlas utom att låta Zelaya återvända som president, plus det stora folkliga stödet för “kuppmakarna”, har fått allt fler att börja undra vad som står på.

Legala dokument som visar händelseförloppet har sedan flera veckor gjorts tillgängliga. Allt fler som förutsättningslöst analyserat dessa går öppet ut, liksom jag på denna blogg, och deklarerar slutsatsen att händelserna den 28 juni inte var början på laglösheten, utan slutet.

Grundlagen gäller fortfarande, det folkvalda parlamentet är fortfarande kvar, liksom högsta domstolen och alla andra institutioner – endast presidenten har bytts ut. De som fortfarande kallar detta en kupp måste blunda för det faktum att kongressen är lika folkvald som presidenten. Hur kan de få den logiska kullerbyttan att gå ihop? Kanske genom att anse att presidenten är enväldig? Nå, det är inte så vi ser på saken i Sverige. Riksdagen har satt kungen på plats i tider då han har tillskansat sig för stor makt, och det som hände i Honduras kan ses som en parallell. Om vi anser att Sveriges folk och inte kungen skall ha sista ordet här, då måste vi också acceptera att Honduras folk och inte presidenten skall ha sista ordet i Honduras. Annars är vi hycklare.

Många timmars diskussion ägnas dagligen åt detta ämne mellan vanliga människor här i Miami, liksom både på lokala och internationella TV-kanaler. Även i vissa engelsktalande media, och i kongressen, diskuteras frågan. Hela tiden vinner Honduras folk terräng, och Zelaya förlorar. Jag tror liksom honduranerna att med tiden kommer de att få rätt, och bli betraktade som hjältarna i detta. Det är bara en tidsfråga.

Eftersom svenskar inte är några hycklare kommer denna syn att vinna i vårt land också. Det handlar bara om att få folk som har stängt sina sinnen att våga öppna ögonen och kontrollera fakta. Som exempel kan jag nämna Maj Wechselmann, som så helt har svalt Chávez propaganda att hon är övertygad om att det handlar om en “elit” som försöker “haka sig fast genom sina illegitima och ytterst brutala metoder”, som hon skrev till mig idag (man kan inte som Chávez gör tillskriva den i Honduras skyhöga vanliga brottsligheten till politiska mord bara för att det blivit en ny president). Hon är så övertygad om att hon har rätt att hon inte ens är beredd att kontrollera fakta. Hon menar väl, men hennes inställning skadar Honduras folk. Hon åstakommer motsatsen av vad hon vill genom att inte förutsättningslöst analysera fakta, och honduranerna känner sig djupt kränkta av tyckare med hennes attityd. Om vi ska respektera dem som människor, så måste vi ta deras demokrati på allvar, och låta dem själva bestämma över sitt öde och sina ledare. Att låtsas som om kongressen inte är folkvald är grovt förolämpande.

Hur länge ska det dröja innan intelligentian i Sverige lyfter sig ur den dyngpöl de har förskansat sig i i denna fråga?

Fotnot 2009-07-26 09:30 ET – Några exempel: Wall Street Journal, Behind the Honduran Mutiny, 2009-07-25. Washington Post, Inflaming Honduras, 2009-07-26. Även SvD börjar nyansera sig, även om Högsta Domstolen, Kongressen, valnämnden, och andra myndigheter något vinklat kallas för presidentens “fiender”.