Flammans Dick Emanuelsson krigshetsare

En av få reportrar som finns på plats bland den grupp om 300 eller så anarkister som samlats i södra Honduras, där de blivit fast på väg till gränsen, är svensken Dick Emanuelsson. Förutom att skriva för Flamman har han en blogg, vilken är mera uttömmande eftersom den är på både svenska och spanska (ingen överlappning, utan olika artiklar på olika språk).

Bland de intressanta saker man kan läsa på spanska är att Dick verkar hysa en djup sympati för den terroriststämplade gerillan FARC i Colombia, och har större förtroende för den och Hugo Chávez än för Colombias och Sveriges regeringar (till exempel när det gäller pansarskotten). Men ännu mera anmärkningsvärda var hans skriverier på svenska den 13 juli, där han uttryckligen sa att Honduras grannländer har rätt att anfalla Honduras (publicerad i Flamman den 16 juli). Så här skrev han:

Topografin i Honduras är alldeles utmärkt för att inleda ett gerillakrig från tre grannländer; Nicaragua, El Salvador och Guatemala. Och den legitima rätten för Honduras’ folk att som sista alternativ med vapnen i hand och med hjälp av broderländernas folk störta den illegala och illegitima diktaturen, är en realitet…” och vidare “För USA är detta ett skräckscenario. Det har via beslutet i OAS sagt att händelserna i Honduras var en statskupp och att den lagligt valde Manuel Zelaya Rosales ska återinsättas på sin post. Om inte OAS och USA vill sätta verkligt tryck bakom detta beslut har folken i medlemsstaterna den legitima rätten att störta juntan.

Att rapportera vad andra säger är en sak, men här är det Dick själv som uttrycker vad han anser: Att grannländerna bör anfalla Honduras militärt. Det är ju för böveln krigshets mot det land han bor i som gäst! Jag är ingen journalist men jag har svårt att föreställa mig att detta omfattas av den journalistiska friheten. Krigshets är ju ett krigsbrott och, om jag förstår saken rätt, straffbart i alla länder.

Honduras studerar medlarens förslag

Honduras president Roberto Micheletti utfärdade idag ett uttalande (spansk | engelsk version) i vilket man åter slår fast sitt fulla stöd för medlingsprocessen i Costa Rica. Förslaget analyseras grundligt, heter det, av Honduras högsta domstol, den folkvalda kongressen, åklagarämbetet, och valmyndigheten.

Vidare uttalas uppskattning för de höga representanter från andra länder som har besökt Honduras för att få information och som också har lämnat råd och förslag. Bland de som uttalat förslag nämns speciellt ordföranden för USAs senats utrikesutskott, senator John Kerry.

Det sista stycket påpekar att de enda som är auktoriserade att uttala sig om presidentens inställning i olika frågor är presidentens kansli eller de regeringskanslier som har auktoriserats. Jag kan bara gissa att detta är en känga riktad mot de politiska spekulationer som vissa media – t ex TT – gjorde baserat på vad som stod på militärens hemsida på internet.

Zelaya dömd för mord på oppositionella

Honduras avsatte president Manuel “Mel” Zelayas far, med samma namn, har ett förflutet i fängelse för mord då två präster och 10 andra personer som var på väg till en hungermarch, samt 2 vittnen dödades den 25 juni 1975, i samarbete med militärjuntan (iReportUnivisionCOMUN). Enligt uppgift släpptes han fri efter att bara ha avtjänat ett år av det 20-åriga fängelsestraffet, då amnesti beviljades i samband med återgång till demokrati år 1980. Nu påstår sig sonen stå på de fattigas sida mot de folkvalda i kongressen, domstolarna, valnämnd, kyrka, militär, människorättsombudsman, m fl. Han är nu efterlyst för landsförräderi, korruption, och ett flertal andra anklagelser. Enligt DN hotade Zelaya i Nicaragua med att dra Honduras ledare inför ICC, men det preciserades inte för vad.

Konflikten 1975 gällde mat. De mördade var på väg till huvudstaten Tegucigalpa för att demonstrera i “hungermarchen”. Läget i Honduras då, och även sist jag jobbade med markanvändningsfrågor i Honduras i slutet av 90-talet, var att den bästa slättmarken ägdes av en lantägaradel med anor från de spanjorer som erövrade landet. Zelaya är ett exempel på dem. Huvuddelen av befolkningen var ättlingar till indianer mer eller mindre uppblandade med européer, som ägde lite eller ingen mark, utan som odlade på bergssluttningar som egentligen inte bör odlas, på grund av den avskogning, erosion och översvämningar det orsakar. Slättmarken däremot används ofta extensivt till bete. Ur nationalekonomisk synpunkt är detta givetvis vansinnigt, alldeles bortsett från den humanitära aspekten att folk faktiskt svälter – framför allt barn då. Någon skruv i samhällsmaskineriet måste vara fel inställd om det lönar sig mera att exportera nötkött till USA än att odla mat till svältande barn. Utan att ha studerat det närmare misstänker jag att problemet skulle kunna lösas med hjälp av en arrendelag som är så formulerad att den totala produktionen i landet optimeras, med respekt för naturen. För att åstakomma det måste markägarens ägar- och vinstintresse balanseras mot arrendatorns vinstintresse, och med skydd för respektive parts investeringar i skördar, markförbättring, konstbevattning, dränering, byggnader, vägar, broar, och så vidare.

Har UD koll på läget i Honduras?

Efter ett samtal med den ansvarige för ärendet idag börjar jag faktiskt undra. Jag fick visserligen försäkringar om att de visste allt som var värt att veta, att de stödde den pågående processen (under Oscar Arias), att det enda de kunde säga var det som stod på www.se2009.eu, samt att de fick information från folk i Tegucigalpa. Anledningen till samtalet var att jag är orolig för att freden är hotad på grund av att omvärlden inte har analyserat juridiken på allvar.

Bland det jag påpekade var att jag har sett flera analyser online som konkluderat att Micheletti är president de jure, men ingen som kommit fram till att Zelaya är det. I ett brev idag bad jag utrikesministern att låta utreda frågan. Det var som komplement till det brevet jag ringde.

Dock möttes jag inte av någon förståelse för den synpunkten, utan försäkrades att de hade tagit del av juridiska analyser som visade att Zelaya var president de jure i Honduras. När jag bad om referenser så blev svaret att det inte fanns några, och vid upprepad fråga framkom att det var två personer som – liksom jag, som det formulerades – hade “ringt och pratat med dem”. Det lämnade en känsla av att de tar till sig sådant som de tycker stämmer med deras förutfattade meningar, och avfärdar annat, utan källkritik och utan en egen djupare analys. Kanske beror det på semestertid, men det är inget giltigt försvar, för världen stannar inte för att Sverige håller semester.

Det finns starka krafter i detta spel som har en egen agenda. Sverige kan inte sätta sin tillit till andra länder. Så länge vi är ett självständigt land så måste vi göra självständiga analyser av det utrikespolitiska läget. Även detta försökte jag påpeka men med samma resultat, “Vi hänvisar till de uttalanden vi gjort på www.se2009.eu”.

Vad konflikten handlar om demokratiskt är en uppgörelse mellan de olika statsmakterna, med presidenten på ena sidan och de övriga två på andra sidan (parlament och HD). Om jag var journalist i Sverige så skulle jag fråga Carl Bildt om detta, och insistera på att han svarar på de svåra frågor som UD undviker genom att hänvisa till gjorda uttalanden. Vad har vi egentligen den fjärde statsmakten till om den inte kan ställa sådana frågor?