Pengar till demonstranter

Bondeledaren Rafael Alegria syns här dela ut pengar till demonstranter vid en demonstration nyligen i Honduras. Det är dessa pengar som får dem att komma, och hålla igång den civila olydnaden. De tjänar mer på att stå på gatan och blockera trafiken än på att sköta sitt dagliga värv. Att pengarna kommer från Hugo Chávez i Venezuela är det nog ingen som betvivlar.

moneymoneymoney
Rafael Alegria delar ut pengar från en säck.

MANAs Jorge Capelán en krigshetsare

Jorge Capelán, skribent på den statsunderstödda Malmötidskriften MANA, skrev följande på en emaillista vilket vidarebefordrades till mig:

Om det inte hade varit för att undvika ett storskaligt krig vars konsekvenser ingen kunde förutse och som ingen – utom delar av USAs maktelit – önskar, så skulle jag och många andra velat se att ALBA invaderar Honduras och kastade ut kuppmakarna. Det skulle den stora majoriteten av honduranerna velat också. Honduras är inte kuppmakarnas land, de är jänkare, quislingar och landsförräddare.

Karln är ju en krigshetsare! Han går diktatorernas ärenden, brunskjortornas, fascisternas, när han hetsar för krig mot ett litet fattigt land på andra sidan jordklotet som bara vill ha fred – och bli lämnade ifred att styra sig själva.

Jorges skyddsling Zelayas metod är, liksom Chávez, klassiskt fascistisk: Att vända pöbeln mot statens demokratiska institutioner och hävda att det är vad folket vill som räknas, inte vad lagen säger. Tyvärr verkar Jorge ha en ovanligt stor bakfot, vilket fått honom att ställa sig på tyrannens sida mot demokratin; på quislingens sida mot staten; på landsförrädarens sida mot folket. Dessutom försöker han med klassiskt Orwellskt nyspråk vända allting till dess motsats.

Det som gör detta allvarligt är att Jorge är en flitig skribent i MANA, en tidskrift som i år fick 250.000:- av Statens kulturråd. Har Sverige gått och blivit fascistiskt, eller är det bara ett olycksfall i arbetet att det getts pengar till en sådan anti-demokratisk gruppering?

Honduras Truth and Reconciliation Forum

I samband med en konferens som anordnas av en ideell organisation i USA, projecthonduras.com, kommer det i år att hållas ett öppet forum där vanliga honduraner kan dela med sig av sina personliga upplevelser och synpunkter till makthavare, politiker, näringslivsrepresentanter och andra kändisar. Syftet är att öppna kommunikationen, att starta en dialog, som ett steg i att läka såren som uppstått efter att Zelaya ersattes av Micheletti som president. Samtidigt kommer det väl i tiden eftersom valkampanjen då redan är igång. Valet är den 29 november.

Honduras polis öppnar dialog med demonstranter

Uppdatering 2009-08-03 14:06 ET – DN skriver idag att regeringen har hotat slå ner nya protester med våld. Samtidigt höll president Micheletti en presskonferens i Tegucigalpa i vilken han presenterade sin plan att få omvärlden att se vad som verkligen händer i Honduras, och att allt går rätt till, genom att bjuda in högt uppsatta personer till landet. Syftet är att motverka att propaganda får färga omvärldens bild, vilket underlättas av det faktum att alla länder inklusive EU dragit ner på sin närvaro och att turister skrämts bort. Vad jag hör från landet är att det mesta är som vanligt, och själv skulle jag gärna att åka dit bums med det samma.

Ursprunglig text 2009-08-02 23:43 ET – Demonstranter i Honduras som anser att bytet av president var en statskupp och att Zelaya skall återinsättas, hävdar att 4 personer har dött sedan den 28 juni som följd av dessa händelser. Den första var en 19-åring som dog av en skottskada vid Tegucigalpas flygplats. Den andra var en som stacks ihjäl vid El Paraiso, fast uppgifterna går isär om han dog medan han var i polisens förvar eller efter. Den tredje var ånyo av en kula i Tegucigalpa, en lärare; och den fjärde var en lärarkollega som stacks ihjäl då han på natten kom ut från den förres likvaka.

Polisen är bekymrad för att de kan få skulden för alla som dör under dessa omständigheter, även om de inte är inblandade. För att förhindra ytterliga dödsfall har de beslutat skapa kontaktgrupper, och samarbeta med demonstranterna för att garantera dessas säkerhet. Det är en grupp i Tegucigalpa, och en i San Pedro Sula. I just dessa städer planeras stora demonstrationer på onsdag, skriver SvD.

Samtidigt påpekar polisen att straffet för att organisera och leda olagliga demonstrationer enligt lagen är fängelse i två till fyra år och böter på $1500 till $3000, enligt La Prensa. Hur det skall gå att få ledare för demonstrationer att inleda en dialog med polisen om de hotas med 4 års fängelse och $3000 i böter förtäljer dock inte historien, men förhoppningsvis är det någon som har tänkt på det.

Honduras defended democracy against tyranny

Some claim that the succession of president in Honduras on June 28th 2009 was a military coup. In fact, 192 countries out of 192 in the United Nation’s General Assembly decided so under the chairmanship of D’Escoto, a Sandinista revolutionary.

However, as I outlined in my open letter to the foreign minister of Sweden, Carl Bildt, the legal case for calling it a coup just isn’t there. Last Friday I called the foreign department to ask them what they base their position that it was a coup on, and they could not give me a single reference to a legal analysis supporting their position.

Today through e-mail I got a link to an article on the Internet claiming to provide such an analysis. Let me thus examine it.

The author agrees that §239 of Honduras’ constitution would get Zelaya fired if he tried to change the terms of the presidency. Zelaya and his supporters just claim he didn’t–and that is true literally, since he explicitly denied it. His acts speak otherwise, though. This is the conclusion every lawyer that I know who has examined the case has come to, and I would come to the same conclusion if I was in a jury.

However, it is not for you and me to judge, it is for the Supreme Court of Justice in Honduras to judge. They indeed judged that he violated that provision of the Constitution. This fact the author of the article rejects with the words “The Honduran Supreme Court of Justice… falsely accused Manuel Zelaya of attempting a referendum to extend his term in office.” Sooo, exactly who has the last word in legal matters, if not the supreme court? The mob on the street, perhaps? A ruler that has the mob on the street as his power base against the institutions is not unheard of. Such a ruler even has a name. It is “tyrant”. Look it up!

By claiming that the Supreme Court “accused” him of anything, the author has already lost the case. A court does not accuse, a court rules. But, just for the heck of it, let’s see what else he writes.

The author goes on to assert that it does not violate the constitution to establish an Assemblea Nacional Constituyente, a Constituting National Assembly for writing an entirely new constitution. Again, it is not for the mob to decide but for the court, and they did, issuing a cease and desist order on May 27 that covers everyone, and every modification to the plan. It is clear why they did so to me, but that is actually irrelevant; the only thing that matters is that the Court has the final word in a land ruled by law, as opposed to by the mob.

What the author conveniently fails to mention is the final straw that broke the camel’s back. On June 25, president Zelaya issued, in La Gaceta, decree PCM-019-2009 which revoked the unpublished decree PCM-05-2009 of March 23 (the referendum having received a cease and desist order on May 27), plus decree PCM-020-2009, in which it is ordered that a “national opinion poll” is held on June 28, with the question if a fourth ballot box shall be installed in the general elections on November 29, for holding a referendum on whether to create a national constituting assembly. This was a flagrant violation of the court ruling of May 27.

Furthermore, he fails to mention that Zelaya in the head of a mob broke into and took the ballots and ballot boxes that a court had ordered locked up to prevent violations of the injunction. Again, to rely on a mob while violating the law and the other branches of government is a hallmark of a classical tyrant.

Throughout history many have managed to make themselves tyrants due to the meekness of those who defend democracy. In fresh memory we have Adolf Hitler, and in this century we have Hugo Chávez, but history is full of more or less bad apples. Many tyrants have been liked initially by the people, but the destruction of the rule of law eventually tends to undercut the opinion poll numbers of every tyrant.

What makes Honduras so remarkable is that this little insignificant country, the 3rd poorest in the Americas, one of the 10 most dangerous countries of the world in terms of criminality, managed to defend democracy against a very determined and well-funded attempt to create tyranny. If Honduras can, we should be able to as well!