Vad har Chávez emot kriget mot narkotikan?

Det är inte lätt att vara journalist när fakta inte stödjer ens förutfattade mening. Hur ska man annars förklara vad Erik de la Reguera skriver i DN om anklagelserna att Chávez generaler gett svenska pansarskott till narkogerillan FARC: “Venezuela avvisar anklagelserna och menar att vapnen stulits av gerillan.”

Det är ju länge sedan som det kom ut att detta var lögn! Själv såg jag det på nån lokal spanskspråkig TV-kanal här i Miami härom veckan. Den attack som Chavez hänvisade till, 1995 om minnet inte sviker mig, utfördes av ELN, inte FARC. Vidare, en av de överlevande har vittnat om att de hade koll på vad som stals, och däribland var visserligen ett AT-4 svensktillverkat pansarskott, men bara ett, och inte med det serienummer som hittats hos FARC.

Att fortsätta att hävda att Venezuela avvisar anklagelserna utan att samtidigt påpeka att det är en påvisad lögn är missledande.

Vad DN-artikeln egentligen handlade om var dock att Chavez blivit mycket upprörd över att USA vill ha möjlighet att utnyttja colombianska militärbaser för att bekämpa narkotikaproblemet. Han ser det som en krigsförklaring mot den bolivarianska revolutionen, säger han.

Varför reagerar han så våldsamt på att de vill bekämpa narkotikan?

Är det så enkelt som att han själv, liksom hela den bolivarianska revolutionen, är djupt insyltad i narkotikan? Är ett angrepp på narkotikahandeln helt enkelt ett angrepp på Hugo Chávez? Det skulle ju onekligen göra det lättare att begripa hans reaktion, och ju mer de gräver i Zelayas affärer i Honduras, desto mer sannolikt verkar det.

Kors i taket, balanserat i DN!

Man får gratulera DN som i en artikel av Erika Svantesson fört in lite balans i den svenska pressen om vad som hände i Honduras den 28 juni. Hon skrev nämligen “Sedan dess sitter Roberto Micheletti som parlamentariskt vald president i landet – en lösning som flera tunga amerikanska parter är missnöjda med.”

Nå, de som är missnöjda med det är framför allt politiker på vänsterkanten – likt Dennis Kucinich, som jag själv lärde känna lite då jag var National Globalizations Issues Coordinator i hans presidentvalskampanj 2004. En del av dessa politiker representerar valkretsar dit Chavez har sålt billig olja, och som min farfar brukade säga, “har du en dollar och femton cent, kan du muta både guvernör och president”.

Många av de som stödjer Zelaya på den politiska vänstern ser mellan fingrarna med hans brott mot grundlag, förakt för maktdelning, och bruk av våld när lagen går honom emot. Problemet med en sådan inställning, att lagen kan kringgås när ens egna intressen står på spel, är att det leder in på ett sluttande plan med fascism och nationalsocialim i andra änden. Om vi skall lära något av historien måste vi komma ihåg att både Hitler och Mussolini hade sin populära maktbas på vänsterkanten, men väl innanför dörren blev de högerregimer.

På samma sätt har Chavez kallat sin ideologi “tjugohundratalets socialism” — samtidigt som hans bakgrund som en misslyckad militärkuppmakare bör få alla att ana ugglor i mossen. För Chavez är det Amerikas indianer som är “vi”, och det är om deras intressen han säger sig värna. Som mål är det vällovligt, men man måste hålla sig till lagen: “Land skall med lag byggas”, som bekant.

Åter till Honduras, DN skrev att Micheletti i veckan gick ut med uppgiften att val skall hållas i november. Faktum är att han har sagt det vid varje tillfälle som getts sedan han svors in som president den 28 juni. En grundorsak till att alla institutioner i Honduras, och så gott som hela den privata sektorn, stödjer regimskiftet är att de saknade förtroende för ett val genomfört av Zelaya – även med internationella valövervakare på plats. Många misstänker att Chavez har förfinat metoderna för valfusk så mycket att det inte skulle upptäckas. Jag har förresten hört här i USA att en av de två största firmorna som tillverkar valdatorer som används här är ägd av Chavez Venezuela.

Slutligen ett förtydligande till DN-artikeln, som säger att Zelaya inte tillåts återvända “av sina motståndare”. Det är i realiteten högsta domstolen som satt käppar i hjulet för medlingsförslaget från Oscar Arias i Costa Rica, genom sitt utlåtande att punkten om amnesti är oförenlig med grundlagen som förslaget nu är skrivet. Det finns en punkt till med invändningar, men alla andra punkter har accepterats av Honduras. Observera att det formellt sett inte är Micheletti som har invändningar, utan de övriga statsmakterna.