The Honduran end game

After 3 months of fighting in the proverbial boat they are all sharing, the Hondurans are now realizing that it is sinking under them, and that it is time to stop the infighting and start sailing again. Serious negotiations are now under way under the radar.

In the bow we have Zelaya with his supporters, who want the constitutional assembly as well as Zelaya’s restitution. They adjust the front sails to stop the boat rather than helping to get speed.

In the stern, controlling the mainsail and the rudder, we have Micheletti, and until further notice, the courts, the congress, and most of the private enterprise.

The stern team have made very clear that Zelaya cannot be reinstated under any circumstances, for legal reasons. From third parties the proposal has been made that Zelaya is reinstated rather symbolically. That might have worked if the objection had been political, but if the objection is legal?

Maybe an opening could be possible if one separated Zelaya from the issue. Let us accept, tentatively, that he cannot be reinstated. Let us also accept that creating a “constituyente” for a new constitution is illegal, and that holding a referendum about it therefore would be a meaningless waste of tax money. However, the “constituyente” is obviously not the end game for the opposition; it is just a means to another end.

Let’s assume that they have legitimate grievances regarding the constitution. How should that be addressed democratically and constitutionally? The constitution can be changed by the congress. A referendum can be arranged by the election tribunal, after, I suppose, a decision by congress to allocate the funds. A reasonable approach, or compromise, might therefore be to arrange a vote in the November elections on whether congress should create a commission for constitutional review. This commission should work openly and use public hearings, review procedures and so on, to include civil society in the discussion.

On the other hand, Honduras is in an economical crisis and government functions have been impaired by the change of president. To again change the executive now, with less than 4 months to the next change of president, seems very risky. Would it not be better to sit still in the boat for a few months, under a care-taking interim government?

Thus, my proposal is:

1. Hold a referendum on November 29 with the question “Do you agree that congress should create a commission for reviewing the constitution, and that this commission shall work transparently and in cooperation with civil society?”

2. Due to the economical crisis and the cost of the extra ballot, foreign aid from the US and or EU should be made available for the referendum.

3. All civil rights are restored and not suspended again except if decided by congress.

4. Micheletti remains as interim president until January 27.

5. Zelaya is not restored as president but will be able to participate as a delegate in the commission to reform the constitution, if the people answers Yes on the referendum question – and so will Micheletti.

The legal cases against Zelaya is another matter, and I for one am all for enforcing the law, and to separate legal matters from political matters.

Polis utrymmer verk efter 3 månaders ockupation

Polis utrymde imorse fredligt Honduras jordbruksverk, Instituto Nacional Agrario (INA). Det var ockuperat av 55 personer, inklusive 6 kvinnor och 2 barn, sedan tre månader tillbaka. Ockupanternas krav var att få lagfart på den mark de brukar. Då Zelaya avsattes låg det 1800 lagfarter på chefens bord och väntade på underskrift.

Lokalerna befanns vara i bedrövligt skick. En undersökning har inletts för att se om allmänna dokument förstörts eller ändrats.

Honduras fastighetslagstiftning är ganska annorlunda än den svenska. Arrende finns inte, och kan inte finnas, eftersom “urminnes hävd” (vilket nu är avskaffat i Sverige) i Honduras endast är 20 år om jag inte missminner mig. Det betyder att ingen kan hyra, låna, eller på annat sätt tillåta att någon annan brukar hans land, inte ens om det sker olagligt som en ockupation, för då förlorar han snart äganderätten. När någon köper mark i en stad i Honduras så är därför det första de gör att sätta upp ett ogenomträngligt hinder, en hög mur, plank, eller liknande. Det är förklaringen till varför det ser ut som det gör.

Jag har bloggat om detta tidigare, och föreslagit att man borde revidera lagen så att marken kan utnyttjas mera optimalt för landet som helhet.

SvD beskriver felaktigt INA som “jordbruksfacket”. Detta är ytterligare ett exempel på den osaklighet som har präglat TTs rapportering om Honduras (liksom den av Lars Palmgren på Ekot, Erik de la Reguera på DN, osv; Dick Emanuelsson på Flamman är inte osaklig utan han ljuger hej vilt). Så här står det på INAs websida:
“[INA] är ett halv-autonomt statligt institut, vars uppdrag det är att genomföra jordbruksreformen i enlighet med den beslutade nationella jordbrukspolitiken…”
Att kalla det för ett “bondefack” är, ja, vad skulle du kalla det?

Uppdatering 2009-10-03: Åklagarämbetet, MP, kommer att begära 38 av personerna häktade för uppror på måndag. De har flyttats till ett fängelse av utrymmesskäl. Uppror i svensk lag är ett högmålsbrott, till exempel att med våldsamma medel försöka omstörta statsskicket eller hindra att ett beslut av en statsmakt verkställs. Bönderna själva säger att de ville försvara dokument på institutet, som handlar om att överlåta äganderätten som följd av “urminnes hävd” (över 30 år i detta fallet). De kan därför komma att gå fria.
Över 800 anställda kunde nu återvända till arbetet efter 3 månader.

Lösning i sikte för Honduras

El Heraldo i Tegucigalpa skrev i morse svensk tid under rubriken “Crisis política se encamina hacia la solución” (Den politiska krisen på väg mot lösning) att de senaste händelserna har gett lite ljus i slutet av tunneln, och att en slutlig lösning kan vara i sikte inom de närmaste dagarna.

Den första impulsen till en kursändring för utvecklingen kom från den costarikanska medlaren, president Oscar Arias, då han i Miami sa att det var ett misstag att isolera Honduras. Kommunikationen bör hållas öppen, sa han, syftande på de diplomatiska kontakterna. Han bad också övriga latinamerikanska länder att låta bli att röra om i brasan, för till inget tjänar blodspillan i Honduras.

Det andra tecknet var att OAS inte kunde enas om att inte godkänna utgången av det ordinarie valet den 29 november, därför att det visar att det internationella samfundet kan vara på väg att se valet som en utväg.

Den tredje impulsen var ett förslag från vissa sektorer i Honduras, som rapporterades i New York Times, och som gick ut på att Zelaya skulle återinsättas som president under en symboliskt kort tid, typ en dag eller en timme, och sedan avsäga sig uppdraget. En relaterad idé som luftats är att Zelaya skulle återinsättas som symbolisk president i ett parlamentariskt system, där kongressen utsåg regeringen och hade den yttersta exekutiva makten. Ytterligare en möjlighet är att Zelaya återinsätts, avsäger sig, och med någon annan som president tillsätts en samlingsregering utsedd av kongressen.

Eftersom “hat-socialisternas” argument är att det är “den rika eliten” som har gjort “statskuppen” i Honduras, så måste dessa förslag med stöd av USA och delar av näringslivet komma som en kalldusch för dem.

Förslagen är formulerade som en politisk lösning. Frågan är dock om det går att hitta stöd i grundlagen för dem. Hittills har ju Honduras högsta domstol och andra statsmakter stenhårt hållt fast vid grundlagen, så det är svårt att se att de skulle gå med på en lösning nu som vore grundlagsvidrig. Det skulle ju omintetgöra den kamp för lag och rätt som landet redan har lidit så mycket för.

Ytterligare positiva händelser nyligen är att EUs ambassadörer kommer att återvända, och att de kongressledamöter som vill ha Zelaya återinsatt nu har återvänt till sina förtroendeuppdrag. Vidare får man nämna USAs ändrade attityd, och försvagningen av stödet för Zelaya inom landet. (Hans hysteriska anklagelser om giftgas och strålning från israeliska kommandosoldater har inte precis bidragit till att öka hans trovärdighet, men det har gett uppslag till mycket häckleri och gisslande på YouTube.)

El Heraldo nämner också det faktum att Hugo Llorens, USAs ambassadör i Honduras, har brutit tystnaden, som en positiv utveckling, och att allt detta tillsammans ökar chanserna för att de allmänna och ordinarie valen den 29 november verkligen blir den slutliga lösningen på krisen.

Analys

Min personliga reflektion är att den punkt där det råder oenighet är om Zelaya skall insättas som president med makt eller ej. Micheletti har sedan länge förklarat sig villig att avgå, under förutsättning att grundlagen följs vid utseende av vem som istället skall inneha presidentposten. Zelaya har sagt att det inte är han själv som trycker på för att återinsättas, utan att det finns de som pressar honom att driva den linjen, gissningsvis de som gav honom 10 miljoner dollar till hans valkampanj.

Mängden kokain och dollar som hanteras längs Karibiska kusten kan ge svindel. Det vore oklokt att försöka analysera vad som händer i Honduras nu utan att ta hänsyn till den mega-industrin.

Om Chávez bestämmer så kanske han kan acceptera ett symboliskt återinsättande som ett sätt att åtminstone rädda något, och inte se ut som en total förlorare i detta. Men om det är rena knarkpengar bakom så har de inget intresse av någon symbolik; det är bara reell makt som spelar roll för dem: Makten att utse pålitliga personer så att flygplanen med kokain från Sydamerika kan fortsätta att använda privata landningsbanor i Honduras, vilka finns på många haciendor, som internationella knarksmugglingsflygplatser. Och sedan smugglas vidare längs skärgården av korallöar längs Belizes och Mexikos östkust med snabbgående båtar med 2, 3, 4 utombordare där bak, och upp till 1000 hästkrafter.

Å andra sidan är det tveksamt om Honduras övriga statsmakter, speciellt högsta domstolen, kan förmås att gå med på att Zelaya återinsätts så mycket som en sekund, eftersom det står principer på spel.

Samtidigt är det kris i landet. På “den stora lågkonjunkturen” följde en politisk kris som ledde till sanktioner, vilka har ytterligare förvärrat ekonomin. Dessutom har väderfenomenet El Niño orsakat torka med stora skördeförluster som följd, på stillahavssidan av landet, och detta i sin tur leder till svält – och svältdöd. Hörde på radion i morse att hundratals barn har svultit ihjäl redan i Guatemala, som har fler människor i den utsatta klimatzonen. Om läget blir så svårt kanske Honduras måste bita i det sura äpplet och överge principer för att rädda barnens liv.

Tillägg 12:21: Det faktum att krisen i Honduras nu har blivit inrikespolitiskt slagträ i både USA och Brasilien bör också bidra till att dessa bägge länders regeringar får mer motivation för att snabbt hitta en lösning.

Michelettis strategi

Konturerna börjar klarna nu om vad Honduras strategi är, efter att Zelaya förra måndagen återvände till Tegucigalpa och förskansade sig i Brasiliens ambassad. Eftersom ambassaden är skyddad så är han säker där, men nu finns en plan att döma av vad som hänt i helgen.

Efter att juridiska experter sammanträtt i flera dagar förra veckan och läst på om folkrätten har de av allt att döma hittat ett legalt sätt att få slut på den akuta krisen, orsakad av att Zelaya uppviglar folket till resning under skydd av ambassadens diplomatiska immunitet.

Den första öppningen ges av att Brasilien inte erkänner Micheletti som president. Det betyder att Honduras kan upphäva ambassadens diplomatiska skydd. Men de kan inte ta olika mått och steg mot olika länder i samma situation. Därför har de – och detta är förklaringen enligt min analys – nu utfärdat ett påbud att samtliga diplomater i landet, liksom återvändande ambassadörer, måste ackrediteras på nytt, och att samtliga ambassader måste avlägsna sina flaggor och officiella skyltar. De kommer samtliga att bli vanliga kontorsbyggnader om de inte gör detta. Alla kommer att förlora det diplomatiska skyddet. Detta garanterar samtidigt att inte Zelaya bara flyttas till en annan ambassad.

Men, vad händer då om den före detta ambassaden blir bostad? Husrannsakan kan inte heller göras utan vidare.

Nu kommer schackdrag nummer två. Regeringen har utfärdat undantagstillstånd, helt enligt grundlagen, vilket ger polisen den möjligheten. Så snart ambassaden upphör att vara ambassad kommer den att vara helt utan skydd.

Detta är helt i laga ordning, och är ett sätt för Micheletti att sätta hårt mot hårt och visa att man menar allvar. Samtidigt har man dock sagt att man inte kommer att tränga in i ambassaden. Det lämnar dock en förmodligen avsiktlig osäkerhet – menar man huset som sådant, eller funktionen, vilken ju kan upphöra när den tidigare givna fristen om 10 dagar går ut?

Nu är det omvärldens drag. De misslyckades med att enas i OAS igår. Det betyder en seger för Micheletti så långt, för nu är motståndet splittrat. Många länder drabbas därför att några få bryter mot folkrätten.

Världsopinionen börjar också vändas, inte minst därför att en rapport från USAs kongress nu kommit ut med slutsatsen att allt gick lagligt till vid avsättandet. Att expatrieringen till Costa Rica var olaglig är alla eniga om, fast med tanke på att alternativet för Zelaya var fängelse så borde han dock inte klaga. Världens media står nu i kö i Tegucigalpa för att få intervjua Micheletti, efter att i månader inte ha lyssnat på regimen. Allt pekar på en snar och fredlig upplösning.

Så snart Zelayas status är bestämd, enligt det ultimatum som gavs, och han antingen utlämnas till Honduras eller ges asyl i Brasilien, så kommer undantagstillståndet att upphävas, diplomatiska relationer att återupptas, och Honduras kommer att ha klarat detta elddop i demokrati.

Det enda som kan förhindra den upplösningen är krig – inbördeskrig, eller invasion, och bägge alternativen ter sig som absurda idag, inte minst med tanke på den mediokra uppslutning som Zelaya fick vid sitt uppviglingsförsök till “slutoffensiv” igår. Det Chávez kan göra är att starta en terrorvåg, eller att försöka köpa nästa president också, men chanserna att lyckas är minimala med tanke på det djupa förakt honduranerna har kommit att känna för den bolivarianske revolutionären. Hans hatfyllda socialism är förhatlig för det fredliga folket, skulle man kunna säga.

Tillägg 21:40 ET: Honduras har gjort klart så många gånger nu, på olika sätt, att man kommer att respektera och skydda ambassaden, att det inte lämnar utrymme för att tro att den kommer att invaderas, och knappast heller att el och vatten kommer att stängas av fast det kan vara mera osäkert. Men av bilder och artiklar att döma kan man ha en annan strategi, nämligen att ge den ett övermått av skydd. Och säkerhet. Nämligen så mycket säkerhet att den kan upplevas som ett fängelse av de som är där inne. Hmm, undrar just…

Media: DN, SvD

OAS splittrat om hållning till Honduras

Efter ett tio timmar långt möte på måndagen lyckades delegaterna i Organisationen för Amerikanska Stater inte att enas om ett gemensamt uttalande. Oenigheten gällde dels frågan om att erkänna vinnaren i det sedan länge planerade ordinarie valet den 29 november, dels om fördömanden av interimsregeringen under Micheletti, rapporterar La Prensa.

Under mötet sa USAs representant, suppleanten Lewis Amselem, att Zelayas beslut att återvända var “oansvarigt och idiotiskt”, vilket genererade stark kontrovers bland deltagarna.

Honduras kongress bad presidenten avskaffa det ungantagstillstånd som infördes i helgen efter att Zelaya uppmanat till allmänt uppror. Det kommer dock att vara i kraft en vecka för att bedöma effekten.

Media: DN, SvD

Varför talar inte media om sanningen om Honduras?

Den som har tolkningsföreträde kan slå an hur en nyhet skall tolkas, eftersom andra media oftast bara repeterar, vartefter politiker följer media, och media följer politiker, osv. Det betyder att det är den första nyhetscykeln, de första 24 timmarna, som avgör hur en historia utvecklas.

Den vinkel som svenska media följt är den som kom från TeleSur. Det är en internationell TV-kanal startad av Hugo Chavez i Venezuela för att, som han ser det, motverka propagandan från USAs media. Deras vinkel är att Honduras är ett land med extrem fattigdom och en liten rik elit, och att dessa rika har gjort en militärkupp för att hindra de fattiga från att få det bättre (och alltså slå vakt om sin egen priviligierade tillvaro). Allt Zelaya ville göra, heter det, var att genomföra en opinionsundersökning för att få reda på om folket ville skriva om grundlagen så att de skulle få mera demokratiskt inflytande.

Den som tänker kritiskt måste emellertid undersöka om premisserna är riktiga. Svenska media har varit dåliga på det.

För det första, det är sant att det är stor skillnad mellan rika och fattiga, men det är ju i sig inget brott – det är faktiskt helt irrelevant för frågan om det var en statskupp eller inte. Det är en typisk distraktion av den typ som ofta används i propagandasyfte, vilket borde få kritiska journalister att dra öronen åt sig.

För det andra, formuleringen om “opinionsundersökningen” är den som används av Zelaya och hans beskyddare, Hugo Chavez. Jag har ännu inte stött på någon genomgång i svenska media av den juridiska situationen i Honduras beträffande denna. Sanningen är att den är förklarad grundlagsvidrig, och det hade gått ända upp i högsta instans redan före den 28 juni. Det var klart sagt att om Zelaya fortsatte förberedelserna så bröt han mot en direkt domstolsorder. I svenska lag skulle det vara högmålsbrott, och eftersom valsedlarna var tryckta utomlands (Venezuela pekas ut) så skulle det också ha varit högförräderi. Det finns alltså prima facie bevis för att Zelaya begick högförräderi. Att svenska media underlåter att rapportera en så pass relevant uppgift är anmärkningsvärt.

Det tredje stora felet som görs är att strunta i det faktum att interimspresidenten är parlamentariskt utsedd i enlighet med grundlagen, som nämndes inledningsvis med hänvisning till expertrapporten från USAs kongress. Världens länder har naturligtvis frihet att kalla det en kupp och att avbryta sina diplomatiska förbindelser med landet, därför att ordet “kupp” är politiskt och inte juridiskt. Men medias roll är att vara oberoende, och det är inte acceptabelt att de så ensidigt tar parti för den ena parten i en konflikt. Honduras president väljs av honduranerna i enlighet med Honduras grundlag, och om vi respekterar demokrati och rättsstaten som princip så måste vi erkänna det landets rätt till självbestämmande, och rapportera deras perspektiv också.

Min kritik gäller alltså att den ena sidans argument totalt negligeras. Läsarna, tittarna, får inte en chans att bilda sig sin egen uppfattning, utan blir indoktrinerade med den bild som Chavez vill att de skall få – för allt tyder på att det är hans media som har tolkningsföreträdet i denna konflikt. Det vore också en relevant upplysning för mediekonsumenterna att få reda på hur Chavez regim hanterar mediefrågor: Att han har en “propagandaminister”, en internationell TV-kanal, att nyhetshändelser skapas av denna i samarbete med Chavez och demonstranterna (exempel 1, exempel 2), att han stänger kritiska media, osv.

Som exempel på underlåtenhet att rapportera väsentlig information kan man ta DNs bakgrund till Honduraskonflikten den 23 september. Den nämner inte med ett ord de juridiska turerna i Honduras beträffande omröstningen och maktskiftet, trots att dessa är helt centrala för att kunna förstå händelseförloppet. Eller just därför, kanske?

Men varför blir det på detta viset?

Det finns en attityd i Sverige att om de rika förtrycker de fattiga så spelar legaliteten ingen roll. Det är en marxistisk grundinställning som återfinns över hela den politiska skalan.

Men den är fruktansvärt farlig, för den öppnar dörren för diktatorer att ta makten genom att bara påstå sig vara socialister. Adolf Hitler är ett extremt exempel; han skrev i partimanifestet att företag skulle nationaliseras och han kallade sin ideologi socialistisk, samtidigt som han privatiserade företag och drev en fascistisk politik. I mycket mindre skala ser vi nu hur Hugo Chavez kallar sin ideologi demokratisk socialism, samtidigt som han avfärdar det vi menar med demokrati (med institutioner som får sin legitimitet från allmänna val), och samlar makten hos sig själv.

Två citat från vikingatida lagar är värda att erinra sig: “Land skall med lag byggas”, och “Hav det i ärlige skånske män, aldrig en orätt i tålte än”.

Om man “hjälper” de fattiga men undergräver deras rättssäkerhet, så har de kommit ur askan i elden.

Vi måste alltid göra allting inom lagen, och där är problemet med Zelaya. Han föraktade öppet grundlagen, högsta domstolen, kongressen (vilken han en gång hotade avskaffa med hjälp av stridsvagnar).

Sverige liksom nästan hela resten av världen har gått på det demagogiska knepet att vända sig mot en grupp av människor (“de rika”, “eliten”; jfr hur Hitler använde “judarna”) och i hastigheten har vi glömt bort juridiken. Det handlade inte om rasism för Hitler, det handlade bara om att likt en trollkonstnär få åskådarna att titta på fel hand.

När det nu kommit en juridisk rapport som visar att alla 191 länder i FN haft fel hela tiden, så struntar världen bara i den, inklusive de svenska tidningar som jag har sänt rapporten till.

En liten ljuspunkt idag är i alla fall att USAs skarpa kritik av Zelaya får utrymme.

Justitiemord på Honduras pga mediecensur

Vågar media publicera uppgifter om att det inte var en kupp, nu då de har skrivit fast sig i Chavez lögner om förtryck, övergrepp, och “militärkupp”?

Den 20 september frågade jag DNs chef för ledarredaktionen, politisk redaktör Peter Wolodarski följande: “Antag att du skulle få bevis för att maktskiftet i Honduras gick enligt grundlagen och att det alltså inte var en kupp… Skulle du då publicera detta i DN?”

Dagen efter dök Zelaya upp som gubben i lådan i Tegucigalpa, på Brasiliens ambassad, och Honduras kom ånyo i rampljuset. Den 22 september svarade Peter: “Vi har ingen anledning att dölja några fakta i rapporteringen om Honduras, om det kommer fram saker som vi inte känner till i dag ska vi självfallet berättta om dem.”

Av en ren slump släpptes blott två dagar senare, den 24 september, den första ojäviga juridiska expertrapporten om den så kallade “kuppen”. Rapporten är framtagen av Norma C. Gutiérrez, Senior Foreign Law Specialist vid Directorate of Legal Research for Foreign, Comparative, and International Law vid det juridiska biblioteket i USAs kongress. Slutsatsen är att det var helt lagligt att avsätta president Zelaya som skedde den 28 juni (däremot inte att sända medborgaren Zelaya utomlands).

Naturligtvis sände jag rapporten till Peter så fort jag fick den, på kvällen den 24 Eastern Time, vilket betyder att han har haft den i sin inkorg på fredag morgon. Det är nu söndag kväll i USA (måndag morgon i Sverige), och ett halvdussin artiklar har publicerats om Honduras de senaste dagarna, men inte med ett ord har det antytts att det nu finns en tungt vägande rapport som säger att det inte var en kupp. (Som jämförelse finns det ingen motsvarande rapport som säger att det var en kupp.)

Att hänvisa till att politikerna säger att det var en kupp så därför var det en kupp, som vissa gör, är cirkelresonemang. Saken är nämligen den att politikerna i stor utsträckning får sin verklighetsbild, sina fakta, från media. Det är bara att studera referenserna från kongressrapporter så ser man att de flesta är tidningsartiklar, och dessa är oftast i bästa fall missvisande, i värsta fall grovt felaktiga. Som Axel Oxenstierna sa, “Ack min son, om du blott visste med hur lite vishet världen styrs.”

Dessbättre har Honduras haft turen att få den kanske bästa president de någonsin haft i Micheletti. Som en nordamerikan bosatt i Honduras sa, sällan har det varit någon som var mer rätt man på rätt plats vid rätt tid. Dessutom har han ett stort stöd bland folket. Därför är jag optimistisk om utgången.

Honduras sätter hårt mot hårt diplomatiskt

Honduras lämnade 10 dagar för Brasilien att definiera vilken status Manuel Zelaya har, det vill säga om han kommer att ges politisk asyl av Brasilien eller ej. Brasilien har svarat att de accepterar inga ultimatum från en “kuppregim”.

Honduras meddelar nu att den diplomatiska statusen för Brasiliens ambassad kommer att upphöra om 10 dagar, om inte Zelayas status har definierats dessförinnan. Dock, av artighet kommer man inte att invadera lokalerna, tillägger utrikesminister Carlos López Conteras.

Man har också begärt att Spanien, Mexiko, Argentina och Venezuela avlägsnar sina länders flaggor, plakat och dylikt från ambassaderna. De länder som unilateralt har brutit de diplomatiska förbindelserna med Honduras tillåts inte att sända nya ambassadörer utan att börja från början igen med ackreditering. De diplomater som fortfarande finns i Honduras måste lämna in sina papper på nytt. Se dokument nedan.

Påbudet från utrikesministeriet.
Påbudet från utrikesministeriet.

Nittio dagar efter maktskiftet och ett diplomatiskt vakuum går Honduras till diplomatisk offensiv och implementerar de diplomatiska protokollen till punkt och pricka.

Diplomater släpptes inte in

Idag kom en delegation från OAS, en förtrupp på fem diplomater, till Tegucigalpas flygplats. Fyra av dem, 2 spanjorer, en colombian och en från USA släpptes inte in i landet. Endast en chilensk diplomat stannade kvar.

Anledningen till att de fick resa ut igen, fyra av dem till Costa Rica, var att de kom på diplomatpass från länder som har brutit de diplomatiska förbindelserna med Honduras. I fredags hade Micheletti-regimen meddelat de länder som inte erkänner interimsregimen så att dessa skulle kunna påbörja proceduren för att åter sända diplomater till Honduras.

Det är naturligtvis helt korrekt agerat av Honduras, och nödvändigt, efter att Brasilien har börjat använda sin ambassad som bas för att starta ett uppror i landet. Hur man analyserar läget beror på hur man ser på maktskiftet.

  • Från Brasiliens synpunkt är deras agerande lagligt eftersom de betraktar maktskiftet som en statskupp.
  • Från Honduras synpunkt begår Zelaya högförräderi ytterligare en gång, och med stöd av Brasilien denna gång.

Ingen kan kritisera Honduras för att avvisa diplomater som inte erkänner regimen, eftersom dessa måste agera för att kullkasta regimen utifrån det synsätt deras arbetsgivare har.

För att de skall släppas in behövs som minimum ett dokument som ger fri lejd, ett salvoconducto, men även det innebär ett implicit erkännande av interimsregimen eftersom de måste begära det av denna. Efter att det begärt det dokumentet kan de inte längre agera som Brasilien gör.

Skuggregering

Det rapporteras i Honduras om rykten att Zelaya tänker sätta upp en skuggregering med sina gamla ministrar och departementschefer. Under dagen idag väntades fd utrikesminister Patricia Rodas, fd “comisionado presidencial” Arístides Mejía, fd presidentminister Enrique Flores, fd GD för Enee (motsvarar ungefär Vattenfall) Rixi Moncada och fd finansminister Rebeca Santos.

Flera av dessa har häktningsorder utfärdade på grund av korruption. Om de kommer till landet arresteras de. Enligt ryktena skulle utländska bidrag som frysts kanaliseras till denna skuggregering, som finge drivas från Brasiliens ambassad. Analytiker i Honduras anser inte att detta skull ändra något, även om det lyckades. Rodas var heller inte på det plan ryktet pekat ut.

Revolutionsförsök i Honduras slås tillbaka kraftfullt

Uppdatering 21:30 ET: Reuters rapporterar att myndigheterna i Honduras har publicerat ett dekret i den officiella tidningen La Gaceta den 26 september, i vilket kungöres att regeringen kan suspendera pressfriheten och media, samt förbjuda protester, under 45 dagar. Myndigheterna beordras också att vidta specificerade åtgärder “för att förhindra framtida anklagelser om tortyr.” Syftet är att stävja den våldsvåg som iscensatts av Zelaya-anhängare för att kullkasta statskicket (eller som de ser det, återinsätta Zelaya).

Ursprunglig text 08:42 ET: Myndigheterena gav igår kväll Brasilien ett ultimatum. De har 10 dagar på sig att hitta en lösning på problemet att Zelaya använder den brasilianska ambassaden i Tegucigalpa som bas för att starta en revolution i landet. Under hänvisning till diplomatisk immunitet uppviglar han folk, och eftersom målet är att omstörta statsskicket (vilket redan är etablerat av Högsta Domstolen), så är det han gör varken mer eller mindre än revolution, och Brasilien är i allra högsta grad medskydligt.

Presidentpalatset.
Presidentpalatset i Tegucigalpa.

Det finns en verklig folklig förankring i denna rörelse, vilken i grunden är fredlig och demokratiskt sinnad, men som inte har förstått att det de vill är ett hot mot demokratin och rättsstaten, och heller inte att de gett sig i lag med djävulen. Den som ligger bakom våldet är förstås Chávez i Venezuela. Hans strategi är sannolikt som följer:

  1. Använd brunskjortetaktik under ledning av ditskickade elitmarodörer för att med hjälp av vandalism och angrepp på allt och alla terrorisera befolkningen och lamslå landet
  2. Detta tvingar myndigheterna att införa långa utegångsförbud, vilket ytterligare lamslår landet
  3. För att stoppa terroristerna måste myndigheterna till slut vidta de extraordinära åtgärder som grundlagen medger vid till exempel krigstillstånd
  4. När dessa åtgärder vidtas anklagas regeringen för att vara den part som är ansvarig för övergreppen, eftersom terroristernas aktivitet knappast alls rapporteras utomlands
  5. Om inte detta har avsedd verkan går man till nästa fas, vilket innebär mord på personer med anknytning till denna rörelse, media som rapporterar om den, osv i syfte att diskreditera regeringen för utomrättsliga avrättningar
  6. Man har sedan länge använt bomber. De har fördelen jämfört med mord att de smäller bra utan att nödvändigtvis döda någon, men hittills har de varit ineffektiva och har oftast hittats i förväg
  7. När det civila samhället upphört att fungera på grund av dessa aktiviteter hoppas Chávez att FN skall besluta om intervention, och att Zelaya skall återinsättas
  8. När Zelaya har kommit åter kräver han att få sitta de månader han missade, vilket är mot grundlagen men vem skulle kunna stoppa honom? Han har också lovat sina sympatisörer att fortsätta arbetet med att kullkasta statsskicket. Att tro att något annat land skulle gå in och försvara Honduras demokrati och rättsstat är förbi naivt i ljuset av vad som nu skett. Ingen vettig människa kan tro på det.

En händelse jag ännu inte bloggat om är då Zelaya försökte köra över lagen och placera handplockade domare i högsta domstolen. Då kongressen (Micheletti alltså) satte stopp hotade Zelaya med att kalla på stridsvagnarna och upplösa kongressen. Han gjorde inte det, men han hotade alltså med statskupp. Att tro att den mannen kommer att spela efter demokratiska spelregler om han återinsätts vore naivt.

Detta är hotbilden som Micheletti står inför, bedömer jag. Hittills har försöken att skapa en revolution misslyckats kapitalt. De hade räknat med att 500.000 sympatisörer skulle samlas och sedan skulle man storma presidentpalatset, kongressen och högsta domstolen, men endast 5.000 kom. Därför fruktar jag att Chávez kommer att övergå till ren och skär terrorism. Micheletti har fullt stöd i folkrätten för att lämna ett ultimatum till Brasilien, eftersom det landet har överskridit sina rättigheter och redan orsakat människors död i Honduras. Man skulle kunna säga att Brasilien har gjort krigshandlingar mot Honduras.

Alla bedömningar av folkviljan baserat på deltagare i demonstrationer för och mot regeringen visar att en stor majoritet är för regeringen och vill ha fred, medan en liten minoritet vill ha Zelaya tillbaka och är beredda att ta till våld. Den senare gruppen består av marxister och liknande, och där finns ett icke ringa mått av revolutionsromantik i deras mentala karta. Det bör påpekas att det Chávez kallar demokratisk socialism inte är konstitutionell, liberal demokrati (utan istället den sorts “demokrati” som tillämpas av Chávez idol, Fidel Castro).

Det tragiska är att FN istället för att värna freden och demokratin skyddar den som hotar den, vår tids Hitler, vilken liksom sin föregångare utnyttjade denna våldsbenägna minoritet till att göra sig till tyrann.

Anti-semitism bland Zelaya-anhängare

AP rapporterar att Honduras huvudstad Tegucigalpa nu är täckt av graffiti som säger “turkar ut”, vilket skribenten tror är en referens till det stora antalet affärsmän med rötter i Mellanöstern i landet. Så här är det: För omkring ett sekel sedan började palestinier invandra i Centralamerika. Många av dem var från Betlehem, deras religion var ortodox kristen, och deras modersmål var arabiska. Vid den tiden lydde Palestina under det Ottomanska riket, varför de hade turkiska pass. Det är därför de som skällsord kallas “turkar” i Honduras idag, fastän de egentligen är palestinier, eller, till språket, araber. Det finns även någon enstaka judisk familj i den kretsen, fast den motsättning mellan palestinier och judar som förekommer i Palestina finns inget spår av i Honduras.

Palestinier finns även i andra Latinamerikanska länder. I grannlandet El Salvador tillhörde till exempel bägge huvudkandidaterna till presidentposten år 2004 palestinska familjer från Betlehem. Centralamerikas industriella centrum i San Pedro Sula är till icke ringa del skapat av palestinska invandrare, och det sociala centrat i staden, där presidenter möts och tidigare i år Amerikas utrikesministrar möttes, inklusive Hillary Clinton, heter Club Arabe, arabiska klubben. Salarna har namn som Jerusalem och Betlehem, och maten som serveras är helt arabisk.

Palestinierna har skapat denna industristad av vad som för 100 år sedan var en by med bara trähus. Men framgång föder som bekant avundsjuka. Folk ser de yttre tecknen på framgång, men de ser inte de många åren av hårt arbete och långa dagar som ligger bakom. Och eftersom de rika har namn som låter utländskt (ospanskt) är det lätt för en skrupellös demogog att elda på känslorna i syfte att skapa ett främlingshat.

Personligen tror jag inte att motviljan mot araber och judar i Honduras idag är speciellt stor, men jag tror inte heller att motviljan mot judar i Tyskland efter första världskriget var så stor. Allt som krävs för en demagog är att det finns något som några i befolkningen kan associera till, och så kan hatet byggas upp.

Att det har börjat förekomma rasistisk graffiti allmänt i staden är mycket allvarligt. Det är inte svårt att räkna ut varifrån det kommer. Hugo Chávez har klart uttalade anti-sionistiska åsikter, och det förekommer uppgifter att han har använt rasistisk demogogi tidigare. Det betyder inte att han är en rasist. Allt det betyder är att han saknar skrupler. Han är beredd att använda vilka metoder som helst, inklusive att skapa martyrer och riskera raskrig, för att nå sitt syfte: Att erövra kontrollen över Honduras genom att sätta in sin vicekung där.

Kommer anti-rasisterna att fördöma detta, eller kommer de att ställa sig på Chávez sida mot Honduras fred, frihet och demokrati?