Global march mot Chavez – stor uppslutning i Honduras

40 tusen demonstranter i Tegucigalpa säger "Inte mer Chávez"
40 tusen demonstranter i Tegucigalpa säger "Inte mer Chávez"

Idag den 4 september var det utlyst en global march mot Hugo Chávez och hans politik. I över 30 länder och hundratals städer demonstrerade fredsälskande människor mot den krigiska och hatfulla retoriken från Venezuelas ledare.

Naturligtvis så även i Honduras, det land som blev först med att sätta stopp för Chávez. I Tegucigalpa gick enligt uppgift 40 tusen honduraner tillsammans med presidenten, Micheletti, medan de skanderade “Vi vill ha Micheletti!” och “Vi ger oss inte!” Även i fyra andra städer i landet demonstrerades det mot Chávez.

Demonstrationen hade utlysts av ungdomsgrupper i Colombia och organiserats via Facebook. Även i ett dussintal städer i USA, inklusive Miami, var det demonstrationer, men det verkar inte ha varit någon i Sverige.

Här finns artiklar på spanska i La Prensa, El Heraldo, Tiempo, BBC.

I Caracas hölls också en motdemonstration, till vilken Hugo Chávez talade via telefon från Iran och skrek: “Hemland, socialism, eller döden”. Det är en vanlig slogan för den bolivarianska revolutionen, som han kallar det, vars mål enligt den enväldige ledaren är att samla alla latinamerikanska länder till en enda nationell socialistisk stat.

US Congressman new Chamberlain?

Just read an opinion piece in LA Times by Howard L. Berman (D-Valley Village), chairman of the House Foreign Affairs Committee.

He writes, “The de facto government claims that Zelaya was trying to subvert the Honduran Constitution and convert the country into a satellite of Venezuelan strongman Hugo Chavez. That may be.” and furthermore, “No matter what we think of Zelaya (and I don’t think highly of him) and his actions to change the Honduran Constitution, it is a fact that his mandate to govern was gained in a fully transparent election.”

Berman talks like he’s disconnected from reality. He admits that Zelaya was violating the Constitution, which would be the equivalent of High Crimes in USA, and still he argues he should stay in power.

The poor guy appears to have no idea what democracy is. Land is built with law. Enforcing the law is not optional.

No wonder Bush was not impeached or prosecuted in spite of blatant crimes, including war crimes.

Never in my wildest dreams had I thought that Honduras would be the country to defend democracy, and USA to be the gravedigger for it. Yet, that is what we are witnessing now. The Republicans and Democrats have now both gone utterly mad, albeit in different ways. The Republicans have got too big balls (which I presume is why they walk like cowboys), and the Democrats have got no balls at all.

The problem is not the regime change in Honduras. The problem is that countries such as USA treat presidents as if they were kings. King Barack wants to restore King Mel to power, and so do King Hugo and King Fidel.

I’ve got news for you guys over here in the young world: The old world has already tried that idea with kings, and guess what, it didn’t work out so well. Which is why we in Sweden introduced parliamentarism in 1748. Parliamentarism means the parliament elects the head of government. Funny thing, president Micheletti was elected by the parliament of Honduras, came to think of it.

America is such a young country that it has not yet had a single ruler turned dictator. Maybe that is the reason for the naïveté that Berman displays, and which makes him remarkably similar to Chamberlain with his “Peace in our times”. It’s pitiful, though.

Uppstudsig demokrati möts med hårdhandskar

Publicerad 3 sept, uppdaterad 4 sept: Nu skruvar USA åt tumskruvarna på Honduras som straff för att den lilla centralamerikanska före detta bananrepubliken visar sig ha vuxit upp till en självständig demokrati som inte tar order av den mäktige grannen i norr längre. En mängd ekonomisk hjälp dras in, skriver SvD och DN. Samtidigt avskaffar Brasilien viseringsfriheten för honduraner.

En kommuniké från president Michelettis regering beklagar att det är de fattiga som kommer att drabbas hårdast av USAs beslut, och tillägger, “Vårt land upplever och njuter av full demokrati och mänskliga fri- och rättigheter som kännetecknar en demokrati, med en aldrig tidigare skådad dynamik.”

Inget ont som inte har något gott med sig, och en effekt av den senaste tidens händelser är att Honduras nu har insett hur ostrategiskt det är att vara så nära allierad med ett enda land, USA. Landet behöver också goda förbindelser med Europa och Asien, heter det nu.

Inrikesministern, Oscar Matute, skrev ett brev till HIllary Clinton med Michelettis goda minne, i vilket han underströk, “Låt varje nation veta, vare sig de vill oss väl eller illa, att vi är beredda att betala vilket pris som helst, att bära vilken börda som helst, att ta oss an vilken svårighet som helst, att hjälpa varje vän och motsätta oss varje ovän för att försäkra oss om överlevnad och framgång för vårt folk och vår demokrati.”

Nationalkongressen beklagade beslutet men av respekt för USAs suveränitet ville talmannen Alfredo Saavedra inte gå så långt som att kritisera det. “Varje land är fritt att ta sina egna beslut”, sa han. En kongressledamot har föreslagit att undersöka om man kan kasta ut USA från militärbasen Palmerola, men talmannen menar att det är ett ärende för presidenten.

Zelaya firade beslutet, skriver La Prensa, ett beslut som drabbar 18 tusen bönder i de fattigaste delarna av Honduras. Trots att han då han ännu var president kritiserade imperiet i norr, finner han nu för gott att be dem att straffa det folk som han nyss sade sig värna om.

En god vän som har affär i San Pedro Sula rapporterar att det är mycket låg omsättning i handeln. Lugnet på gatorna har dock återvänt, och det är inte längre några gäng av ligister som drar runt och ritar graffiti på fasaderna. Folk håller i pengarna eftersom krediter och bistånd till Honduras dragits in, misstänker affärsägaren. Före den 28 juni var Honduras drabbat av den världsomspännande djupa lågkonjunkturen, inte minst därför att många honduraner som skickar hem pengar från USA – där de ofta befinner sig utan uppehållstillstånd – har förlorat sin inkomst. Men nu är ekonomin i alltmer fritt fall.

Det finns ingen ledande politiker i Honduras som förordar att landet skall vika sig för den internationella pressen. Bägge presidentkandidaterna från de två största partierna (med normalt 95% av rösterna tillsammans) har uttalat att det inte var en statskupp den 28 juni, och att alltså Zelaya inte kan återinsättas – vilket är vad USA och resten av världen kräver. En av de två var dessutom vicepresident under Zelaya. Istället är den allmänna meningen i Honduras att landet måste, och kan, hålla ut i isolering tills valet den 29 november, efter vilket man räknar med att alla sanktioner skall upphöra. Om de inte upphör så skulle det strida mot all sans och logik, så på den punkten har de säkert rätt.

De enda som förordar att Zelaya skall återinsättas, och krävt att valet skall bojkottas, är några grupper på yttersta vänsterkanten ledda av partiet Unificación Democrática, vilka har anklagats för sympatier med den marxistiska narkogerillan FARC i Colombia.

Valprocessen påbörjades långt före den 28 juni. Processen är reglerad i grundlagen och övervakad av en valmyndighet som är lika oberoende av den förra som den nuvarande presidenten. Orsaken till att fd president Zelaya blev fd, var att han ville genomföra en sorts folkomröstning utan att använda sig av valmyndigheten, och det strider mot grundlagen enligt Högsta Domstolen.