Vad hände i Honduras?

Chávez hotade med krig om inte omröstningen för att kasta ut den konstitutionella demokratin blev av

Det börjar bli dags att sammanfatta vad som hände i Honduras före och under den 28 juni 2009. Efter ett par månader finns det kvarstående frågetecken som jag själv fått gräva i för att räta ut. Det centrala är att dåvarande presidenten Manuel Zelaya ville genomföra en omröstning om att inrätta en konstituerande grundlagsförsamling.

För tolv veckor sedan idag, den 25 juni, publicerade han det officiella dekretet om omröstningen som redan i maj hade olagligförklarats. Samma dag beslagtog domstolsväsendet det redan olagligförklarade valmaterialet, och lämnade det i militärens vård. Samtidigt förklarade de att militärchefen Velasquez kvarstod i tjänst, därför att hans avsättande dagen före av Zelaya var olaglig.

Klockan 9 på kvällen lokal tid den 25:e fick jag ett telefontips om att en åtgärd mot Zelaya var på gång. Min sagesman ville inte avslöja något mer eftersom det skulle hållas hemligt, och det var inte meningen att min sagesman heller skulle veta om det. Ingenting hände dock.

Senare frågade jag vad det var som skulle ha hänt. Jo, blev svaret, högsta domstolen hade utfärdat en arresteringsorder för Manuel Zelaya till militären (vilket är i sin ordning enligt grundlagen), men militären agerade inte på den, av för denna person okänd anledning.

Min andra källa har emellertid berättat att vänner till Zelaya uppsökte honom på kvällen den 25:e och berättade om arresteringsordern. De försökte få honom att avstå från omröstningen, men Zelaya skulle ha trott att han hade läget under kontroll.

Det är värt att notera dock att en hemlig domstolsorder var känd (i vissa kretsar) redan den 25 juni. Någon sådan blev dock inte offentliggjord förrän den 30 juni, och har sedan dess blivit misstänkliggjord (även på denna blogg inledningsvis då jag inte hade relevant information), dels för att den var hemlig, dels för att den saknar diarienummer. Det senare kan också tolkas så att de inte ville att det ens skulle märkas att det fanns en hemlig order. Om vänner till Zelaya berättade om den för honom omintetgjorde det förstås den beräkningen.

Den 26 juni marcherade Zelaya i spetsen för ett uppbåd till militärbasen och tog med våld materialet från domstolen. Samtidigt gick Venezuelas president Hugo Chávez ut hårt i media och förklarade att ett försök till militärkupp i Honduras hade avstyrts, samtidigt som han hotade att intervenera i Honduras. Han hotade alltså med krig om inte omröstningen för att kasta ut den konstitutionella demokratin blev av.

Klargörande 2009-10-01: Högsta domstolen  utfärdade endast en arresteringsorder för Manuel Zelaya till militären och den är daterad den 26 juni. Den “arresteringsorder” som källor nämner den 25 juni var i själva verket riksåklagarens begäran till högsta domstolen att utfärda en arresteringsorder.

När Zelaya bröt sig in på en militärbas i spetsen för en pöbel, och alltså använde våld i öppet trots mot högsta domstolen, fick det säkert många militärer att ändra uppfattning om hans lämplighet som överbefälhavare. Trots det dröjde det tills den 28 juni innan Zelaya arresterades i gryningen, enligt uppgift från min andra källa för att de behövde tid att planera auktionen. Att han flögs ut ur landet var inte en del av ordern, och enligt militären var det ett medvetet lagbrott gjort i nationellt nödvärn.

Efter att Zelaya avlägsnats sammanträdde nationalkongressen. Ett avskedsbrev framvisades, undertecknat av Manuel Zelaya och daterat den 25 juni 2009. Zelaya hävdade att brevet var förfalskat, medan Chávez hävdade att Zelayas namnteckning var förfalskad. Jag har frågat om detta brev, och fått olika svar. Min tredje källa gjorde efterforskningar och svarade att en person vars identitet inte kunde avslöjas, men som var “bekant”, hade sagt sig att ha varit med då Zelaya själv skrev brevet den 25 juni, enligt uppgift i uppgiven stämning. Min andra källa har som sagt uppgivet att vänner till Zelaya uppsökte honom på kvällen för att få honom att ändra sig, så det skulle kunna hänga ihop.

Min andra källa hade emellertid en annan förklaring, nämligen att Zelaya hade planerat att avgå för att själv kunna bli utnämnd till “constituyente”, en som leder arbetet med en ny grundlag och därför i praktiken kan göra sig själv till envåldshärskare. Han skulle enligt uppgift ha lovat ut denna roll, som bara kan innehas av en person, till hela tio olika personer för att få deras stöd, samtidigt som han själv planerade, enligt min källa, att avsäga sig presidentskapet för att i stället bli “constituyente” efter omröstningen.

I en alldeles färsk intervju med Roberto Micheletti på FOX News förklarar interimspresidenten vilken makt det skulle ha gett Zelaya, nämligen envåldshärskarens. Att det var planen finns det mycket starka indicier för: Chávez talade om hur maktdelning var skadligt; Chávez hade avskaffat maktdelning med hjälp av folkomröstning; Zelaya talade om hur maktdelning var skadligt; Zelaya ville genomföra en folkomröstning inspirerad av Chávez. Samma sak i Ecuador och Bolivia, andra länder i Chávez ALBA-axel. Spåren förskräcker.

Att brevet skulle vara förfalskat är mindre sannolikt, eftersom det ju strängt taget är helt överflödigt. Det hittades, oavsett varför det skrevs, och så beslöts det i hastigt mod att använda sig av det – så långt verkar bägge versionerna vara överens. En tabbe, helt klart. Tyvärr bidrar inte hemlighetsmakeriet till förtroendet, men det kan finnas en anledning som vi utomlands kanske har svårt att gissa oss till: Zelaya styrde med gangstermetoder, och många är rädda för sina liv nu om de säger vad de vet. Högsta chefen över presidentpalatset var inte en administratör utan en beväpnad cowboy från Zelayas farm, enligt en fjärde källa som nu håller sig gömd.

Avskedsbrevet visades alltså upp i parlamentet. Efter att hans avsked godtagits med bara några få röster emot utsågs en efterträdare enligt successionsordningen, vilket var riksdagens talman, Roberto Micheletti. Som tur var så var nästa presidentval redan på god väg, så interimspresidenten behöver bara sitta knappt 7 månader, till den 27 januari. Därmed var den konstitutionella demokratin räddad för denna gången.

Fotnot: Den första anklagelsen på arresteringsordern (delito contra la forma de gobierno) är det som på svenska heter högmålsbrott, och om vilket det står i Brottsbalken:

18 kap. Om högmålsbrott
1 § Den som, med uppsåt att statsskicket ska med vapenmakt eller annars med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten på så sätt ska framtvingas eller hindras, företar en handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, döms, om det inte är högförräderi, för uppror till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid eller, om faran var ringa, till fängelse i lägst fyra och högst tio år.

Vad Zelaya gjorde då han den 25 juni utlyste den omröstning som redan av domstol förklarats grundlagsvidrig, och dagen efter vid stormningen av militärbasen, hade i svensk lag varit att “med uppsåt att statsskicket ska … med våldsamma medel omstörtas” och “beslut av … högsta domarmakten … ska hindras”. Det är “högförräderi” eller “uppror”, vilket kan ge livstids fängelse. Nu är det naturligtvis Honduras grundlag som gäller och inte vår, men jag vill påpeka att deras regler om skydd för statsskicket inte på något sätt är unika eller extrema – och presidenten har inte immunitet. Det skulle varit lika olagligt i USA, till exempel. Trots detta stödde den amerikanske ambassadören tilltaget, vilket är mycket anmärkningsvärt, och vilket väcker undran vad det kan finnas för motiv bakom.

För övrigt sa Hugo Chávez idag att varken Hillary Clinton eller Oscar Arias längre förordar Zelayas återvändande.