Justitiemord på Honduras pga mediecensur

Vågar media publicera uppgifter om att det inte var en kupp, nu då de har skrivit fast sig i Chavez lögner om förtryck, övergrepp, och “militärkupp”?

Den 20 september frågade jag DNs chef för ledarredaktionen, politisk redaktör Peter Wolodarski följande: “Antag att du skulle få bevis för att maktskiftet i Honduras gick enligt grundlagen och att det alltså inte var en kupp… Skulle du då publicera detta i DN?”

Dagen efter dök Zelaya upp som gubben i lådan i Tegucigalpa, på Brasiliens ambassad, och Honduras kom ånyo i rampljuset. Den 22 september svarade Peter: “Vi har ingen anledning att dölja några fakta i rapporteringen om Honduras, om det kommer fram saker som vi inte känner till i dag ska vi självfallet berättta om dem.”

Av en ren slump släpptes blott två dagar senare, den 24 september, den första ojäviga juridiska expertrapporten om den så kallade “kuppen”. Rapporten är framtagen av Norma C. Gutiérrez, Senior Foreign Law Specialist vid Directorate of Legal Research for Foreign, Comparative, and International Law vid det juridiska biblioteket i USAs kongress. Slutsatsen är att det var helt lagligt att avsätta president Zelaya som skedde den 28 juni (däremot inte att sända medborgaren Zelaya utomlands).

Naturligtvis sände jag rapporten till Peter så fort jag fick den, på kvällen den 24 Eastern Time, vilket betyder att han har haft den i sin inkorg på fredag morgon. Det är nu söndag kväll i USA (måndag morgon i Sverige), och ett halvdussin artiklar har publicerats om Honduras de senaste dagarna, men inte med ett ord har det antytts att det nu finns en tungt vägande rapport som säger att det inte var en kupp. (Som jämförelse finns det ingen motsvarande rapport som säger att det var en kupp.)

Att hänvisa till att politikerna säger att det var en kupp så därför var det en kupp, som vissa gör, är cirkelresonemang. Saken är nämligen den att politikerna i stor utsträckning får sin verklighetsbild, sina fakta, från media. Det är bara att studera referenserna från kongressrapporter så ser man att de flesta är tidningsartiklar, och dessa är oftast i bästa fall missvisande, i värsta fall grovt felaktiga. Som Axel Oxenstierna sa, “Ack min son, om du blott visste med hur lite vishet världen styrs.”

Dessbättre har Honduras haft turen att få den kanske bästa president de någonsin haft i Micheletti. Som en nordamerikan bosatt i Honduras sa, sällan har det varit någon som var mer rätt man på rätt plats vid rätt tid. Dessutom har han ett stort stöd bland folket. Därför är jag optimistisk om utgången.

Honduras sätter hårt mot hårt diplomatiskt

Honduras lämnade 10 dagar för Brasilien att definiera vilken status Manuel Zelaya har, det vill säga om han kommer att ges politisk asyl av Brasilien eller ej. Brasilien har svarat att de accepterar inga ultimatum från en “kuppregim”.

Honduras meddelar nu att den diplomatiska statusen för Brasiliens ambassad kommer att upphöra om 10 dagar, om inte Zelayas status har definierats dessförinnan. Dock, av artighet kommer man inte att invadera lokalerna, tillägger utrikesminister Carlos López Conteras.

Man har också begärt att Spanien, Mexiko, Argentina och Venezuela avlägsnar sina länders flaggor, plakat och dylikt från ambassaderna. De länder som unilateralt har brutit de diplomatiska förbindelserna med Honduras tillåts inte att sända nya ambassadörer utan att börja från början igen med ackreditering. De diplomater som fortfarande finns i Honduras måste lämna in sina papper på nytt. Se dokument nedan.

Påbudet från utrikesministeriet.
Påbudet från utrikesministeriet.

Nittio dagar efter maktskiftet och ett diplomatiskt vakuum går Honduras till diplomatisk offensiv och implementerar de diplomatiska protokollen till punkt och pricka.

Diplomater släpptes inte in

Idag kom en delegation från OAS, en förtrupp på fem diplomater, till Tegucigalpas flygplats. Fyra av dem, 2 spanjorer, en colombian och en från USA släpptes inte in i landet. Endast en chilensk diplomat stannade kvar.

Anledningen till att de fick resa ut igen, fyra av dem till Costa Rica, var att de kom på diplomatpass från länder som har brutit de diplomatiska förbindelserna med Honduras. I fredags hade Micheletti-regimen meddelat de länder som inte erkänner interimsregimen så att dessa skulle kunna påbörja proceduren för att åter sända diplomater till Honduras.

Det är naturligtvis helt korrekt agerat av Honduras, och nödvändigt, efter att Brasilien har börjat använda sin ambassad som bas för att starta ett uppror i landet. Hur man analyserar läget beror på hur man ser på maktskiftet.

  • Från Brasiliens synpunkt är deras agerande lagligt eftersom de betraktar maktskiftet som en statskupp.
  • Från Honduras synpunkt begår Zelaya högförräderi ytterligare en gång, och med stöd av Brasilien denna gång.

Ingen kan kritisera Honduras för att avvisa diplomater som inte erkänner regimen, eftersom dessa måste agera för att kullkasta regimen utifrån det synsätt deras arbetsgivare har.

För att de skall släppas in behövs som minimum ett dokument som ger fri lejd, ett salvoconducto, men även det innebär ett implicit erkännande av interimsregimen eftersom de måste begära det av denna. Efter att det begärt det dokumentet kan de inte längre agera som Brasilien gör.

Skuggregering

Det rapporteras i Honduras om rykten att Zelaya tänker sätta upp en skuggregering med sina gamla ministrar och departementschefer. Under dagen idag väntades fd utrikesminister Patricia Rodas, fd “comisionado presidencial” Arístides Mejía, fd presidentminister Enrique Flores, fd GD för Enee (motsvarar ungefär Vattenfall) Rixi Moncada och fd finansminister Rebeca Santos.

Flera av dessa har häktningsorder utfärdade på grund av korruption. Om de kommer till landet arresteras de. Enligt ryktena skulle utländska bidrag som frysts kanaliseras till denna skuggregering, som finge drivas från Brasiliens ambassad. Analytiker i Honduras anser inte att detta skull ändra något, även om det lyckades. Rodas var heller inte på det plan ryktet pekat ut.

Revolutionsförsök i Honduras slås tillbaka kraftfullt

Uppdatering 21:30 ET: Reuters rapporterar att myndigheterna i Honduras har publicerat ett dekret i den officiella tidningen La Gaceta den 26 september, i vilket kungöres att regeringen kan suspendera pressfriheten och media, samt förbjuda protester, under 45 dagar. Myndigheterna beordras också att vidta specificerade åtgärder “för att förhindra framtida anklagelser om tortyr.” Syftet är att stävja den våldsvåg som iscensatts av Zelaya-anhängare för att kullkasta statskicket (eller som de ser det, återinsätta Zelaya).

Ursprunglig text 08:42 ET: Myndigheterena gav igår kväll Brasilien ett ultimatum. De har 10 dagar på sig att hitta en lösning på problemet att Zelaya använder den brasilianska ambassaden i Tegucigalpa som bas för att starta en revolution i landet. Under hänvisning till diplomatisk immunitet uppviglar han folk, och eftersom målet är att omstörta statsskicket (vilket redan är etablerat av Högsta Domstolen), så är det han gör varken mer eller mindre än revolution, och Brasilien är i allra högsta grad medskydligt.

Presidentpalatset.
Presidentpalatset i Tegucigalpa.

Det finns en verklig folklig förankring i denna rörelse, vilken i grunden är fredlig och demokratiskt sinnad, men som inte har förstått att det de vill är ett hot mot demokratin och rättsstaten, och heller inte att de gett sig i lag med djävulen. Den som ligger bakom våldet är förstås Chávez i Venezuela. Hans strategi är sannolikt som följer:

  1. Använd brunskjortetaktik under ledning av ditskickade elitmarodörer för att med hjälp av vandalism och angrepp på allt och alla terrorisera befolkningen och lamslå landet
  2. Detta tvingar myndigheterna att införa långa utegångsförbud, vilket ytterligare lamslår landet
  3. För att stoppa terroristerna måste myndigheterna till slut vidta de extraordinära åtgärder som grundlagen medger vid till exempel krigstillstånd
  4. När dessa åtgärder vidtas anklagas regeringen för att vara den part som är ansvarig för övergreppen, eftersom terroristernas aktivitet knappast alls rapporteras utomlands
  5. Om inte detta har avsedd verkan går man till nästa fas, vilket innebär mord på personer med anknytning till denna rörelse, media som rapporterar om den, osv i syfte att diskreditera regeringen för utomrättsliga avrättningar
  6. Man har sedan länge använt bomber. De har fördelen jämfört med mord att de smäller bra utan att nödvändigtvis döda någon, men hittills har de varit ineffektiva och har oftast hittats i förväg
  7. När det civila samhället upphört att fungera på grund av dessa aktiviteter hoppas Chávez att FN skall besluta om intervention, och att Zelaya skall återinsättas
  8. När Zelaya har kommit åter kräver han att få sitta de månader han missade, vilket är mot grundlagen men vem skulle kunna stoppa honom? Han har också lovat sina sympatisörer att fortsätta arbetet med att kullkasta statsskicket. Att tro att något annat land skulle gå in och försvara Honduras demokrati och rättsstat är förbi naivt i ljuset av vad som nu skett. Ingen vettig människa kan tro på det.

En händelse jag ännu inte bloggat om är då Zelaya försökte köra över lagen och placera handplockade domare i högsta domstolen. Då kongressen (Micheletti alltså) satte stopp hotade Zelaya med att kalla på stridsvagnarna och upplösa kongressen. Han gjorde inte det, men han hotade alltså med statskupp. Att tro att den mannen kommer att spela efter demokratiska spelregler om han återinsätts vore naivt.

Detta är hotbilden som Micheletti står inför, bedömer jag. Hittills har försöken att skapa en revolution misslyckats kapitalt. De hade räknat med att 500.000 sympatisörer skulle samlas och sedan skulle man storma presidentpalatset, kongressen och högsta domstolen, men endast 5.000 kom. Därför fruktar jag att Chávez kommer att övergå till ren och skär terrorism. Micheletti har fullt stöd i folkrätten för att lämna ett ultimatum till Brasilien, eftersom det landet har överskridit sina rättigheter och redan orsakat människors död i Honduras. Man skulle kunna säga att Brasilien har gjort krigshandlingar mot Honduras.

Alla bedömningar av folkviljan baserat på deltagare i demonstrationer för och mot regeringen visar att en stor majoritet är för regeringen och vill ha fred, medan en liten minoritet vill ha Zelaya tillbaka och är beredda att ta till våld. Den senare gruppen består av marxister och liknande, och där finns ett icke ringa mått av revolutionsromantik i deras mentala karta. Det bör påpekas att det Chávez kallar demokratisk socialism inte är konstitutionell, liberal demokrati (utan istället den sorts “demokrati” som tillämpas av Chávez idol, Fidel Castro).

Det tragiska är att FN istället för att värna freden och demokratin skyddar den som hotar den, vår tids Hitler, vilken liksom sin föregångare utnyttjade denna våldsbenägna minoritet till att göra sig till tyrann.