Varför talar inte media om sanningen om Honduras?

Den som har tolkningsföreträde kan slå an hur en nyhet skall tolkas, eftersom andra media oftast bara repeterar, vartefter politiker följer media, och media följer politiker, osv. Det betyder att det är den första nyhetscykeln, de första 24 timmarna, som avgör hur en historia utvecklas.

Den vinkel som svenska media följt är den som kom från TeleSur. Det är en internationell TV-kanal startad av Hugo Chavez i Venezuela för att, som han ser det, motverka propagandan från USAs media. Deras vinkel är att Honduras är ett land med extrem fattigdom och en liten rik elit, och att dessa rika har gjort en militärkupp för att hindra de fattiga från att få det bättre (och alltså slå vakt om sin egen priviligierade tillvaro). Allt Zelaya ville göra, heter det, var att genomföra en opinionsundersökning för att få reda på om folket ville skriva om grundlagen så att de skulle få mera demokratiskt inflytande.

Den som tänker kritiskt måste emellertid undersöka om premisserna är riktiga. Svenska media har varit dåliga på det.

För det första, det är sant att det är stor skillnad mellan rika och fattiga, men det är ju i sig inget brott – det är faktiskt helt irrelevant för frågan om det var en statskupp eller inte. Det är en typisk distraktion av den typ som ofta används i propagandasyfte, vilket borde få kritiska journalister att dra öronen åt sig.

För det andra, formuleringen om “opinionsundersökningen” är den som används av Zelaya och hans beskyddare, Hugo Chavez. Jag har ännu inte stött på någon genomgång i svenska media av den juridiska situationen i Honduras beträffande denna. Sanningen är att den är förklarad grundlagsvidrig, och det hade gått ända upp i högsta instans redan före den 28 juni. Det var klart sagt att om Zelaya fortsatte förberedelserna så bröt han mot en direkt domstolsorder. I svenska lag skulle det vara högmålsbrott, och eftersom valsedlarna var tryckta utomlands (Venezuela pekas ut) så skulle det också ha varit högförräderi. Det finns alltså prima facie bevis för att Zelaya begick högförräderi. Att svenska media underlåter att rapportera en så pass relevant uppgift är anmärkningsvärt.

Det tredje stora felet som görs är att strunta i det faktum att interimspresidenten är parlamentariskt utsedd i enlighet med grundlagen, som nämndes inledningsvis med hänvisning till expertrapporten från USAs kongress. Världens länder har naturligtvis frihet att kalla det en kupp och att avbryta sina diplomatiska förbindelser med landet, därför att ordet “kupp” är politiskt och inte juridiskt. Men medias roll är att vara oberoende, och det är inte acceptabelt att de så ensidigt tar parti för den ena parten i en konflikt. Honduras president väljs av honduranerna i enlighet med Honduras grundlag, och om vi respekterar demokrati och rättsstaten som princip så måste vi erkänna det landets rätt till självbestämmande, och rapportera deras perspektiv också.

Min kritik gäller alltså att den ena sidans argument totalt negligeras. Läsarna, tittarna, får inte en chans att bilda sig sin egen uppfattning, utan blir indoktrinerade med den bild som Chavez vill att de skall få – för allt tyder på att det är hans media som har tolkningsföreträdet i denna konflikt. Det vore också en relevant upplysning för mediekonsumenterna att få reda på hur Chavez regim hanterar mediefrågor: Att han har en “propagandaminister”, en internationell TV-kanal, att nyhetshändelser skapas av denna i samarbete med Chavez och demonstranterna (exempel 1, exempel 2), att han stänger kritiska media, osv.

Som exempel på underlåtenhet att rapportera väsentlig information kan man ta DNs bakgrund till Honduraskonflikten den 23 september. Den nämner inte med ett ord de juridiska turerna i Honduras beträffande omröstningen och maktskiftet, trots att dessa är helt centrala för att kunna förstå händelseförloppet. Eller just därför, kanske?

Men varför blir det på detta viset?

Det finns en attityd i Sverige att om de rika förtrycker de fattiga så spelar legaliteten ingen roll. Det är en marxistisk grundinställning som återfinns över hela den politiska skalan.

Men den är fruktansvärt farlig, för den öppnar dörren för diktatorer att ta makten genom att bara påstå sig vara socialister. Adolf Hitler är ett extremt exempel; han skrev i partimanifestet att företag skulle nationaliseras och han kallade sin ideologi socialistisk, samtidigt som han privatiserade företag och drev en fascistisk politik. I mycket mindre skala ser vi nu hur Hugo Chavez kallar sin ideologi demokratisk socialism, samtidigt som han avfärdar det vi menar med demokrati (med institutioner som får sin legitimitet från allmänna val), och samlar makten hos sig själv.

Två citat från vikingatida lagar är värda att erinra sig: “Land skall med lag byggas”, och “Hav det i ärlige skånske män, aldrig en orätt i tålte än”.

Om man “hjälper” de fattiga men undergräver deras rättssäkerhet, så har de kommit ur askan i elden.

Vi måste alltid göra allting inom lagen, och där är problemet med Zelaya. Han föraktade öppet grundlagen, högsta domstolen, kongressen (vilken han en gång hotade avskaffa med hjälp av stridsvagnar).

Sverige liksom nästan hela resten av världen har gått på det demagogiska knepet att vända sig mot en grupp av människor (“de rika”, “eliten”; jfr hur Hitler använde “judarna”) och i hastigheten har vi glömt bort juridiken. Det handlade inte om rasism för Hitler, det handlade bara om att likt en trollkonstnär få åskådarna att titta på fel hand.

När det nu kommit en juridisk rapport som visar att alla 191 länder i FN haft fel hela tiden, så struntar världen bara i den, inklusive de svenska tidningar som jag har sänt rapporten till.

En liten ljuspunkt idag är i alla fall att USAs skarpa kritik av Zelaya får utrymme.