The Honduran end game

After 3 months of fighting in the proverbial boat they are all sharing, the Hondurans are now realizing that it is sinking under them, and that it is time to stop the infighting and start sailing again. Serious negotiations are now under way under the radar.

In the bow we have Zelaya with his supporters, who want the constitutional assembly as well as Zelaya’s restitution. They adjust the front sails to stop the boat rather than helping to get speed.

In the stern, controlling the mainsail and the rudder, we have Micheletti, and until further notice, the courts, the congress, and most of the private enterprise.

The stern team have made very clear that Zelaya cannot be reinstated under any circumstances, for legal reasons. From third parties the proposal has been made that Zelaya is reinstated rather symbolically. That might have worked if the objection had been political, but if the objection is legal?

Maybe an opening could be possible if one separated Zelaya from the issue. Let us accept, tentatively, that he cannot be reinstated. Let us also accept that creating a “constituyente” for a new constitution is illegal, and that holding a referendum about it therefore would be a meaningless waste of tax money. However, the “constituyente” is obviously not the end game for the opposition; it is just a means to another end.

Let’s assume that they have legitimate grievances regarding the constitution. How should that be addressed democratically and constitutionally? The constitution can be changed by the congress. A referendum can be arranged by the election tribunal, after, I suppose, a decision by congress to allocate the funds. A reasonable approach, or compromise, might therefore be to arrange a vote in the November elections on whether congress should create a commission for constitutional review. This commission should work openly and use public hearings, review procedures and so on, to include civil society in the discussion.

On the other hand, Honduras is in an economical crisis and government functions have been impaired by the change of president. To again change the executive now, with less than 4 months to the next change of president, seems very risky. Would it not be better to sit still in the boat for a few months, under a care-taking interim government?

Thus, my proposal is:

1. Hold a referendum on November 29 with the question “Do you agree that congress should create a commission for reviewing the constitution, and that this commission shall work transparently and in cooperation with civil society?”

2. Due to the economical crisis and the cost of the extra ballot, foreign aid from the US and or EU should be made available for the referendum.

3. All civil rights are restored and not suspended again except if decided by congress.

4. Micheletti remains as interim president until January 27.

5. Zelaya is not restored as president but will be able to participate as a delegate in the commission to reform the constitution, if the people answers Yes on the referendum question – and so will Micheletti.

The legal cases against Zelaya is another matter, and I for one am all for enforcing the law, and to separate legal matters from political matters.

Polis utrymmer verk efter 3 månaders ockupation

Polis utrymde imorse fredligt Honduras jordbruksverk, Instituto Nacional Agrario (INA). Det var ockuperat av 55 personer, inklusive 6 kvinnor och 2 barn, sedan tre månader tillbaka. Ockupanternas krav var att få lagfart på den mark de brukar. Då Zelaya avsattes låg det 1800 lagfarter på chefens bord och väntade på underskrift.

Lokalerna befanns vara i bedrövligt skick. En undersökning har inletts för att se om allmänna dokument förstörts eller ändrats.

Honduras fastighetslagstiftning är ganska annorlunda än den svenska. Arrende finns inte, och kan inte finnas, eftersom “urminnes hävd” (vilket nu är avskaffat i Sverige) i Honduras endast är 20 år om jag inte missminner mig. Det betyder att ingen kan hyra, låna, eller på annat sätt tillåta att någon annan brukar hans land, inte ens om det sker olagligt som en ockupation, för då förlorar han snart äganderätten. När någon köper mark i en stad i Honduras så är därför det första de gör att sätta upp ett ogenomträngligt hinder, en hög mur, plank, eller liknande. Det är förklaringen till varför det ser ut som det gör.

Jag har bloggat om detta tidigare, och föreslagit att man borde revidera lagen så att marken kan utnyttjas mera optimalt för landet som helhet.

SvD beskriver felaktigt INA som “jordbruksfacket”. Detta är ytterligare ett exempel på den osaklighet som har präglat TTs rapportering om Honduras (liksom den av Lars Palmgren på Ekot, Erik de la Reguera på DN, osv; Dick Emanuelsson på Flamman är inte osaklig utan han ljuger hej vilt). Så här står det på INAs websida:
“[INA] är ett halv-autonomt statligt institut, vars uppdrag det är att genomföra jordbruksreformen i enlighet med den beslutade nationella jordbrukspolitiken…”
Att kalla det för ett “bondefack” är, ja, vad skulle du kalla det?

Uppdatering 2009-10-03: Åklagarämbetet, MP, kommer att begära 38 av personerna häktade för uppror på måndag. De har flyttats till ett fängelse av utrymmesskäl. Uppror i svensk lag är ett högmålsbrott, till exempel att med våldsamma medel försöka omstörta statsskicket eller hindra att ett beslut av en statsmakt verkställs. Bönderna själva säger att de ville försvara dokument på institutet, som handlar om att överlåta äganderätten som följd av “urminnes hävd” (över 30 år i detta fallet). De kan därför komma att gå fria.
Över 800 anställda kunde nu återvända till arbetet efter 3 månader.

Lösning i sikte för Honduras

El Heraldo i Tegucigalpa skrev i morse svensk tid under rubriken “Crisis política se encamina hacia la solución” (Den politiska krisen på väg mot lösning) att de senaste händelserna har gett lite ljus i slutet av tunneln, och att en slutlig lösning kan vara i sikte inom de närmaste dagarna.

Den första impulsen till en kursändring för utvecklingen kom från den costarikanska medlaren, president Oscar Arias, då han i Miami sa att det var ett misstag att isolera Honduras. Kommunikationen bör hållas öppen, sa han, syftande på de diplomatiska kontakterna. Han bad också övriga latinamerikanska länder att låta bli att röra om i brasan, för till inget tjänar blodspillan i Honduras.

Det andra tecknet var att OAS inte kunde enas om att inte godkänna utgången av det ordinarie valet den 29 november, därför att det visar att det internationella samfundet kan vara på väg att se valet som en utväg.

Den tredje impulsen var ett förslag från vissa sektorer i Honduras, som rapporterades i New York Times, och som gick ut på att Zelaya skulle återinsättas som president under en symboliskt kort tid, typ en dag eller en timme, och sedan avsäga sig uppdraget. En relaterad idé som luftats är att Zelaya skulle återinsättas som symbolisk president i ett parlamentariskt system, där kongressen utsåg regeringen och hade den yttersta exekutiva makten. Ytterligare en möjlighet är att Zelaya återinsätts, avsäger sig, och med någon annan som president tillsätts en samlingsregering utsedd av kongressen.

Eftersom “hat-socialisternas” argument är att det är “den rika eliten” som har gjort “statskuppen” i Honduras, så måste dessa förslag med stöd av USA och delar av näringslivet komma som en kalldusch för dem.

Förslagen är formulerade som en politisk lösning. Frågan är dock om det går att hitta stöd i grundlagen för dem. Hittills har ju Honduras högsta domstol och andra statsmakter stenhårt hållt fast vid grundlagen, så det är svårt att se att de skulle gå med på en lösning nu som vore grundlagsvidrig. Det skulle ju omintetgöra den kamp för lag och rätt som landet redan har lidit så mycket för.

Ytterligare positiva händelser nyligen är att EUs ambassadörer kommer att återvända, och att de kongressledamöter som vill ha Zelaya återinsatt nu har återvänt till sina förtroendeuppdrag. Vidare får man nämna USAs ändrade attityd, och försvagningen av stödet för Zelaya inom landet. (Hans hysteriska anklagelser om giftgas och strålning från israeliska kommandosoldater har inte precis bidragit till att öka hans trovärdighet, men det har gett uppslag till mycket häckleri och gisslande på YouTube.)

El Heraldo nämner också det faktum att Hugo Llorens, USAs ambassadör i Honduras, har brutit tystnaden, som en positiv utveckling, och att allt detta tillsammans ökar chanserna för att de allmänna och ordinarie valen den 29 november verkligen blir den slutliga lösningen på krisen.

Analys

Min personliga reflektion är att den punkt där det råder oenighet är om Zelaya skall insättas som president med makt eller ej. Micheletti har sedan länge förklarat sig villig att avgå, under förutsättning att grundlagen följs vid utseende av vem som istället skall inneha presidentposten. Zelaya har sagt att det inte är han själv som trycker på för att återinsättas, utan att det finns de som pressar honom att driva den linjen, gissningsvis de som gav honom 10 miljoner dollar till hans valkampanj.

Mängden kokain och dollar som hanteras längs Karibiska kusten kan ge svindel. Det vore oklokt att försöka analysera vad som händer i Honduras nu utan att ta hänsyn till den mega-industrin.

Om Chávez bestämmer så kanske han kan acceptera ett symboliskt återinsättande som ett sätt att åtminstone rädda något, och inte se ut som en total förlorare i detta. Men om det är rena knarkpengar bakom så har de inget intresse av någon symbolik; det är bara reell makt som spelar roll för dem: Makten att utse pålitliga personer så att flygplanen med kokain från Sydamerika kan fortsätta att använda privata landningsbanor i Honduras, vilka finns på många haciendor, som internationella knarksmugglingsflygplatser. Och sedan smugglas vidare längs skärgården av korallöar längs Belizes och Mexikos östkust med snabbgående båtar med 2, 3, 4 utombordare där bak, och upp till 1000 hästkrafter.

Å andra sidan är det tveksamt om Honduras övriga statsmakter, speciellt högsta domstolen, kan förmås att gå med på att Zelaya återinsätts så mycket som en sekund, eftersom det står principer på spel.

Samtidigt är det kris i landet. På “den stora lågkonjunkturen” följde en politisk kris som ledde till sanktioner, vilka har ytterligare förvärrat ekonomin. Dessutom har väderfenomenet El Niño orsakat torka med stora skördeförluster som följd, på stillahavssidan av landet, och detta i sin tur leder till svält – och svältdöd. Hörde på radion i morse att hundratals barn har svultit ihjäl redan i Guatemala, som har fler människor i den utsatta klimatzonen. Om läget blir så svårt kanske Honduras måste bita i det sura äpplet och överge principer för att rädda barnens liv.

Tillägg 12:21: Det faktum att krisen i Honduras nu har blivit inrikespolitiskt slagträ i både USA och Brasilien bör också bidra till att dessa bägge länders regeringar får mer motivation för att snabbt hitta en lösning.