Victory for Honduras and Democracy

Marking the end of an over 4 month long political crisis, during which the international community has refused to recognize the interim president appointed by the Honduran congress, replacing the one deposed for crimes against the form of government, the democratic institutions of the country have now won.

After failed negotiation attempts by the Costarrican president Oscar Arias, who put as a condition in the so-called San José Accord that Zelaya be re-instated, the talks moved to Honduran soil when the exiled president returned to Tegucigalpa and took refuge in the Brazilian embassy on September 21. This “Guaymuras Dialog” rapidly revealed a rift on the Zelaya side, in that the so-called resistance movement that has backed up Zelaya on the streets, with acts that too often turned violent, refused to give up the demand that the constitution of the country be overthrown.  Only after they were removed from the talks could progress be made.

The democratic institutions of Honduras, represented by the interim president in the talks, have had two non-negotiable demands:

  1. That the constitution lives on and the unchangeable paragraphs are kept as such
  2. That the general elections be held according to the constitution

Since also the other side has claimed to be concerned about the constitution – except for the resistance movement that is – there was a common ground on which to negotiate a peaceful settlement.

The settlement says that both parties, the deposed president and the interim president, defer back to the democratic institutions to settle the matter. The real victor here is thus the National Congress of Honduras, the people’s democratic representatives. In other words, the winner is the people of Honduras and the democracy as such.

The little country that could

In many states throughout history a strong man has tried to consolidate power in his hand, at the expense of the parliament. Honduras is one of those rare but inspiring cases in which the democratic institutions held their own, and stopped the wannabe dictator.

This is the first major setback for Hugo Chávez of Venezuela and his pseudo-democratic “Bolivarian Revolution”. After Venezuela similar power grabs have been carried out in Ecuador, Bolivia, and right now a constitutional coup attempt is under way in Nicaragua.

The victory of Honduras’ democratic institutions in defending the constitutional democracy apparently scared the living daylight out of Chávez, who is now spewing sulfur over Obama in his speeches – partly for the bases in Colombia, partly for his role in getting the Guaymuras Accord finalized.

The final concession was from Micheletti, who agreed that Congress, not the Supreme Court, should have the final word on whether Zelaya should be reinstated or not. From what I gather the lure brought by undersecretary Thomas Shannon was a carrot, not a stick, because as soon as the ink was dry on the paper the U.S. promised to immediately start normalizing the relations.

Thus, the U.S. is normalizing the relations based not on the reinstatement of Zelaya, but on the parties acknowledging that the ultimate decision rests with the Congress. This is the important take-away for Latin American democracy. The president is not supreme; he is just serving the people, and he has to follow the constitution and respect the other branches of government.

A new page just opened in the development of democracy in Latin America, and it was turned by Honduras, a most unlikely champion for democracy given its history of military coups.

Honduras - the little country that could

Background: President Manuel Zelaya issued a decree on holding a poll regarding a constitutional matter on  June 25th, 2009, in direct violation of a Supreme Court cease and desist order, which led to an arrest order being issued for him by the Supreme Court, executed by the military on June 28th, after which the National Congress appointed Roberto Micheletti as interim president to serve until January 27th, 2010.

Media: DN, SvD.

Guaymuras-överenskommelsen i sin helhet

För några minuter sedan kom den formella texten till Guaymuras-överenskommelsen mig tillhanda. Det finns också en sammanfattning (bägge på spanska förstås). Jag skall sammanfatta det viktigaste här:

  1. Samlingsregering. Tillträder senast den 5 november, med representanter för olika segment av det politiska och civila samhället.
  2. Konstituerande grundlagsförsamling. Ingenting får göras åt det hållet, vare sig direkt eller indirekt, explicit eller implicit, i gärning eller ord.
  3. Valet. Alla skall samarbeta för att hålla ett fredligt val med högt valdeltagande.
  4. Militär och polis. Militären skall stå till valmyndighetens förfogande månaden före valet enligt grundlagen.
  5. Verkställande makten. Detta avtal skall tillställas nationalkongressen senast 30 oktober (idag), och de ombeds fatta det avgörande beslutet om att återinsätta Zelaya, efter att ha inhämtat synpunkter från de övriga instanser de anser lämpligt, till exempel högsta domstolen.
  6. Verifieringskommission och sanningskommission. En verifieringskommission skall tillsättas senast den 2 november med uppgift att avgöra tvistemål om tolkningen av detta avtal, och tillse dess efterlevnad. En sanningskommission skall tillsättas det första halvåret 2010 för att utreda händelseförloppet som ledde till den konstitutionella krisen, och lämna rekommendationer om åtgärder för att undvika ett upprepande.
  7. Utrikesrelationer. Parterna ber respektfullt omvärlden att omedelbart häva alla sanktioner och liknande som har vidtagits mot Honduras.
  8. Tvister. Tolkningstvister tillställes verifieringskommissionen.
  9. Tidsplan. 30 okt undertecknande, överlämnande till kongressen. Den 2 nov tillsätts verifieringskommissionen. Senast 5 nov tillträder samlingsregeringen. Den 27 januari 2010 överlämnas makten till vinnaren av valet den 29 november. Första halvåret 2010 tillsätts sanningskommissionen.
  10. Slutdeklaration.
  11. Tack.
  12. Ikraftträdande. Mellan parterna träder avtalet i kraft vid sitt undertecknande. Formellt träder det i kraft vid en officiell akt den 2 november.

Undertecknat av representanter för den avsatte presidenten Zelaya, och interimspresidenten Micheletti.

Media: DN, SvD.

Status 2010-01-10: 1. En samlingsregering bildades men Zelaya bojkottade den. 2. Den så kallade resistencian fortsätter att verka för en konstituerande grundlagsförsamling och revolution. 3. Zelaya och “resistencian” motarbetade det ordinarie valet 2009. 4. Militär och polis ställdes under valnämndens befäl. 5. Kongressen tog upp frågan och beslutade ratificera sitt tidigare beslut. 6. En verifieringskommission tillsattes, medan tillsättandet av sanningskommissionen är aktuellt först efter presidentskiftet den 27 januari 2010. 7. Zelaya har inte fullgjort sitt åtagande och omvärlden har, med få undantag, heller inte respekterat överenskommelsen. 8. Zelaya har ensidigt förklarat avtalet brutet utan att tillställa verifieringskommissionen tolkningstvisten. 9. Hittills har tidsplanen hållts av regeringssidan. Det kan vara värt att notera att det framgår att överlämnandet av presidentposten skall ske den 27 januari, varför USAs krav i förra veckan att Micheletti avgår i förtid strider inte bara mot Honduras grundlag utan också mot denna överenskommelse som de själva pressade igenom.

Sveriges och EUs reaktion på Honduras klingar falskt

Efter att Honduras fd och interimspresidenter har träffat en överenskommelse som bland annat innebär att den fd presidenten upphör att kräva att omvärlden isolerar Honduras, så reagerar Sverige och EU mycket tamt. Medan USA omedelbart (dvs efter helgen) kommer att se till att Honduras konsulat kan börja fungera igen, nämns ingenting konkret i det svenska ordförandeskapets uttalande.

I förkortad översättning sägs att man välkomnar överenskommelsen mellan Zelaya och Micheletti, och att avtalet kommer att bana väg för “återetablering” av demokrati och “respekt för grundlagen”, inklusive presidentvalen den 29 november.

Som bekant har Zelaya uppmanat hela världen att motarbeta valen med alla till buds stående medel, men i detta avtal har han lovat att upphöra med detta sabotage av valen. Däremot förväntar sig inte någon i Honduras att den så kallade “motståndsrörelsen” skall sluta med sina sabotage. Det rör sig om en vänstergrupp med revolutionära ambitioner som har organiserat sig sedan långt innan Zelaya blev president, men som fick luft under vingarna när hela världen började utmåla dem som någon sorts försvarare av demokratin.

Uttalandet avslutas med till intet förpliktigande plattityder: “Ordförandeskapet upprepar vikten av demokrati, rättssäkerhet och respekt för mänskliga rättigheter i Latinamerika och annorstädes.”

Med tanke på hur .f.an:skapet har underminerat demokratin i Honduras genom sitt agerande, och att den som i handling och inte bara i ord har försvarat demokratin är Honduras interimspresident Roberto Micheletti, så klingar orden från ankdammen Stockholm alldeles osedvanligt falskt idag.

Avtal undertecknat i Honduras: Krisen över!

Uppdatering 13:15 ET: Jag har nu pratat med presstalesmannen för president Micheletti för att få klarhet på vissa punkter. Zelaya hade ännu inte undertecknat överenskommelsen för en kvart sedan, de väntade just på att förhandlarna skulle komma ut från ett möte.

Micheletti-regeringen är mycket nöjd med att överenskommelsen är klar, fastän det var de som gjorde den avgörande eftergiften igår kväll. La Gringa skrev på sin Blogicito att det förekom starka påtryckningar från USAs vice utrikesminister Shannon mot Micheletti. Detta tillbakavisas dock bestämt av den senares presstalesman. Tvärtom skulle Shannon ha varit mycket artig, och till och med ambassadör Hugo Llorens skulle ha använt den diplomatiska titeln som tillkommer en statschef då han tilltalade Micheletti. Detta fäste den senare stort avseende vid, och det kan ha fått honom att våga ta steget att överlåta åt kongressen att besluta om Zelayas eventuella återinsättande.

Ursprunglig text 11:38 ET: I natt undertecknade delegationerna för Micheletti och Zelaya en överenskommelse i den så kallade Guaymuras-dialogen. Avtalet innehåller följande punkter, vilka lästes upp av fd ordföranden i högsta domstolen, Vilma Morales:

  1. Tillsättandet av en samlingsregering.
  2. Ingen politisk amnesti skall ges, men åtal skall skjutas upp tills vidare.
  3. Ingen konstituerande grundlagsförsamling får hållas, och de paragrafer som är oföränderliga skall så förbli.
  4. Fullt stöd för den pågående valprocessen och maktskiftet därefter.
  5. Kommandot över militären överförs till valmyndigheten.
  6. En kommission tillsätts vars uppgift det är att verifiera efterlevnaden av detta avtal.
  7. En sanningskommission skapas för att utreda händelseförloppet före, under och efter händelserna den 28 juni 2009.
  8. Avtalsparterna är eniga om att be det internationella samfundet att normalisera relationerna med Honduras.
  9. Parterna är eniga om att stödja ett förslag som leder till en omröstning i nationalkongressen, baserat på ett dessförinnan utfärdat utlåtande från högsta domstolen, om att återinsätta den exekutiva statsmakten från före den 28 juni i sin helhet.

Den sista punkten är alltså den om Zelayas återinsättande. Avtalen innebär således att högsta domstolen först ger sin syn på saken, varefter kongressen röstar om Zelaya och hela hans regering skall återinsättas eller ej.

Rent formellt så kan naturligtvis ingen i denna dialog tala om för högsta domstolen eller kongressen vad de skall göra, så detta är bara rådgivande för de statsmakterna. Med tanke på att bägge var med på att avsätta Zelaya så är det inte mycket som talar för att han kommer att återinsättas, i all synnerhet inte som hans mandatperiod ändå sjunger på absolut sista versen. Enligt grundlagen skulle han redan ha fått ge upp en av rollerna, nämligen den som ÖB (vilket återspeglas i punkt 5, en redundant punkt eftersom det är givet av grundlagen).

Avtalet kommer att leda till att omvärlden normaliserar förbindelserna med Honduras, för det finns nu absolut ingenting kvar som motiverar en tuff inställning. Skulle något land hålla inne erkännandet så betyder det bara att det landet ställer sig helt utanför normala demokratiska principer.

Medan Zelayas delegat Carlos Eduardo Reina sa att “Zelayas återinsättande är omedelbart förestående” så sa Michelettis förhandlare Aruro Corrales att de hade gått med på Zelayasidans krav att kongressen och inte domstolen skulle avgöra frågan för att få ett slut på krisen.

Därmed är krisen över, under förutsättning att Zelayas anhängare inte bryter med honom och fortsätter den revolutionära kampen på egen hand.

En faktor som kan ha fått Micheletti att backa är de tre mord på kort tid som drabbat hans familj och närstående, och som påstås vara politiska. Vanligtvis välunderrättade källor, som det brukar heta, försäkrar dock eder rapportör att demokratianhängare kan fortsätta sova lugnt, och folket kan fortsätta lita på sina valda representanter.

Media: DN, SvD. Den senare tidningen lär dock få anledning äta upp sin rubrik inom kort.

Turism

Det finns mycket fina turistmål i Honduras, inklusive korallrevsdykning på Bay Islands (Roatán, Útila), mayastaden Copán, och ekoturism i världens näst största orörda regnskog i östra Honduras. Men turismen har dalat katastrofalt till följd av USAs och andra länders resevarningar. Själv tror jag mer på vänner i landet som säger att det inte finns någon anledning att hålla sig borta, så härom dagen köpte jag en biljett dit till mycket fördelaktigt pris. Jag skall försöka hålla bloggen uppdaterad då jag är i Honduras, så om du tittar in då och då får du se hur det lyckas.

Dokument från president Roberto Micheletti

Här finns en kopia av president Michelettis tal, och ett uttalande från förhandlingsdelegationen, på spanska.

Honduras one month from the elections



In one month Honduras will hold regular general elections. This in the middle of a political crisis that started on June 25 when the then president Manuel Zelaya issued a decree to hold a poll in defiance of a direct order from the Supreme Court of Justice, upon which the latter issued an order to arrest him to the military, which they did on June 28. Unfortunately they exiled him, and since he claimed that his arrest was a coup, the world community came to the assistance of the failed coupster Zelaya.

President Micheletti has today relinquished the command over the military and the police. The command passes to the election authority, in accordance with the constitution.

The U.S. has today sent a high official, sub-secretary of state Shannon, to Honduras to facilitate the negotiations. According to Shannon, there is an agreement on the table but no political will to sign it.

While the international community would like to see an agreement signed by Micheletti and Zelaya, one must ask, however, what authority those two gentlemen have for making such an agreement. Neither one is a sovereign ruler of Honduras. The sitting president cannot go beyond the powers that the constitution gives him, and the other one has no authority whatsoever apart from those of a regular citizen – and probably less, since he is wanted by the law. It would seem to yours truly that the real power to deal with this, in an institutional democracy such as Honduras, rests with the Supreme Court of Justice, and perhaps with the National Congress depending on how the constitution is written in each country.

Since both of those institutions agreed to replace Zelaya with Micheletti it is hard to envision any legal process by which to alter the facts inside the country. The question thus becomes, can the situation outside the country be changed?

Again, the political views being locked, one of the few things that can have a chance to change the perception of reality is if a court has to evaluate the events around June 25th, and declares that deposing Zelaya was legal and constitutional. The Honduran government is not stupid – they know this. Perhaps that is why the country has taken at least two cases to international courts, in which the legality of the succession has to be evaluated. The latest case is a complaint against Brazil filed at the International Court of Justice, a court that handles cases between nations. The complaint alleges that Brazil violated international law and treaties when allowing Zelaya to call for an uprising, thus instigating violence in Honduras, from the sanctity of Brazil’s embassy. Micheletti does not rule out demanding compensation from Brazil for the damages.

Micheletti inte längre ÖB

Honduras har idag en månad kvar till valet. Med anledning av det överför president Micheletti nu det yttersta befälet för militären såväl som polisen till TSE, valmyndigheten, skriver El Heraldo.

Detta görs enligt grundlagen, men innebär naturligtvis samtidigt att ingen längre kan hävda att Micheletti håller sig kvar vid makten med våld. Det har nämligen Honduras fiender, under ledning av Venezuelas president Hugo Chavez och hans Quisling, Manuel Zelaya, envist hävdat från det den senare arresterades på order av högsta domstolen den 28 juni, för att få slut på det kuppförsök som Zelaya påbörjade den 25 juni.

Vad valkampanjen anbelangar så leder nationalistpartiets kandidat “Pepe” Lobo med några procent över liberalernas Elvin Santos, partivän med Micheletti och Zelaya.

När det gäller Honduras säkerhet så har landet nu dragit Brasilien inför Internationella Domstolen i Haag för att ha tillåtit Zelaya att mana till uppror från dess ambassad i Tegucigalpa. Micheletti utesluter inte att Honduras kommer att kräva Brasilien på skadestånd.

Michelettis brorson mördad vid bilstöld

Två vänner, inklusive presidentens brorson, mördades i fredags troligen, utanför San Pedro Sula, av ett välkänt brottsgäng som stal den bil de färdades i. Ett av många typiska mord i landet. Mordfrekvensen är så hög att det motsvarar mer än 10 mord per dag om landet haft lika många invånare som Sverige. Liksom de flesta av de mord som regimen anklagats för så har detta med största sannolikhet ingenting med politik att göra. Bara med tragik.

Att det finns politik bakom som DN skriver förefaller mycket osannolikt, men helt omöjligt är det väl inte, så kommentaren att det inte kan uteslutas är nog så riktig. Om än missvisande att, som DN gör, fokusera på.

De politiska förhandlingarna i Honduras meandrar fram och tillbaka på vägar som har passerats både två och tre gånger sedan juni. Det statskuppliknande beslutet i Nicaragua nyligen får däremot inte alls samma uppmärksamhet som avsättandet av Zelaya i juni. Den nya världen förefaller inte mogen att ta hotet från Chavez på allvar – med undantag för Honduras, då.

Den förste bland likar kanske?

Samhällsvetaren och historikern Gunnar Wetterberg har föreslagit en Nordisk Union, skriver DN, och pekat ut den danska drottningen Margrethe II som den givna regenten. Unionen skulle inkludera Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.  Om detta tycker jag:

  1. En dylik union bör naturligtvis få namnet Skandinavien, på engelska Scandinavia, efter det gamla namnet Skadin-auia, Skades ö. Samma ord som gett oss namnet Skåne.
  2. Huvudstaden bör därför självklart förläggas till just Skåne, förslagsvis Lund, där ju redan domkyrkan ligger. Ur ekonomiskt-geografiskt perspektiv är Skåne vid Öresund det naturliga centrumet för regionen.
  3. När det gäller frågan om statsöverhuvud så tror jag man kunde låna en idé från forntiden och låta ett av de fem statsöverhuvudena bli “den förste bland likar”, men låta detta rotera antingen i ett fast mönster eller slumpvis. Kung, drottning och president skall naturligtvis ha samma chans att bli den förste bland likar. Idén med att ha ett överhuvud som är den första bland likar har förekommit i flera sammanhang, bland annat på förkristna Irland och i Platons dialog Kritias.
  4. Kanslispråket bör såklart vara “skandinaviska”, med finska som minoritetsspråk till vilket alla dokument översätts. Standardskandinaviska kan lämpligen grundas på skånska och bergensiska, två dialekter som är inbördes lika och förstås av den helt övervägande delen av folket i de fem länderna, samtidigt som de inte är riksspråk i något av länderna.

Inte för att jag tror att den fågeln flyger, men om den skulle få vingar så vore det ovanstående nog något att beakta.

News on the failed coup in Honduras

Yesterday evening Zelaya summoned one of Micheletti’s negotiators, Arturo Corrales, who later described the talks as positive and fruitful but without offering any details other than that three or four alternate end games are being investigated. It seems that Zelaya himself realizes that restitution is not an option, and has resigned to the necessity of finding another way out of his self-inflicted de facto imprisonment in the Brazilian embassy.

Zelaya was deposed on June 28th after having attempted a coup d’état, and was replaced by Micheletti. Zelaya claims, following Chávez’ lead, that it was Micheletti who carried out a coup, a military coup at that, even though Micheletti was never a military but the speaker of the parliament. He was appointed interim president by the Congress in accordance with the constitutional succession order.

Earlier yesterday Micheletti had offered a compromise proposal that included letting both the Supreme Court and the Congress offer their opinion on Zelaya’s desired reinstatement as president. Both bodies voted to depose him, unanimously and almost unanimously, respectively. The Supreme Court issued the arrest warrant based on which the military acted on June 28. The Zelaya negotiators called the proposal “provocative” and refused to show up at the table.

The countries that have an allegiance to Hugo Chávez, de facto dictator of Venezuela, demand Zelaya’s reinstatement. They support terrorists in Honduras who started their promised sabotages last Sunday by removing the bolts that held a large and strategic high power tower in San Pedro Sula, causing wide-spread traffic chaos and loss of electricity in the national grid.

Risk för stängd gräns Nicaragua – Honduras

Nicaragua var bland de länder som skrev under ALBA-överenskommelsen att införa ekonomiska sanktioner mot Honduras. Honduras meddelar att de kommer att agera likadant mot andra länder som dessa agerar mot Honduras, och påpekar att mer än 50% av Nicaraguas export går via Honduras. Nicaragua saknar nämligen en djupvattenshamn i Karibiska Havet, varför lastbilar för varorna till Puerto Cortés på Honduras nordkust, några mil norr om San Pedro Sula.

Industrimagnaten Adolfo Facussé rekommenderar att återuppta ett lagförslag som tidigare fått Nicaragua att backa, nämligen att införa en vägavgift för fordon från grannländerna som kör på Honduras vägar. Detta skulle slå mycket hårt mot Nicaraguas export till El Salvador, Guatemala och USA, samtidigt som övriga grannländer skulle drabbas betydligt mindre.

Honduras importerar för 418 miljoner dollar från ALBA-länderna, och exporterar för 165 miljoner dollar. Den mesta importen kommer från Ecuador följt av Nicaragua, Venezuela och Kuba, medan nästan all export går till Nicaragua. Det verkar onekligen som om åtgärden är dåligt genomtänkt, därför att den kommer att slå hårdare mot ALBA-länderna än mot Honduras.

Honduranerna tar dessa hot som försök att från utlandet sabotera den dialog som pågår i landet. Två gånger har Zelayas utrikesminister, Patricia Rodas, förklarat att förhandlingarna har strandat, och två gånger har Zelayas förhandlare i Honduras, Victor Meza, fått gå ut till pressen och tala om att hon har fel.

Min tolkning av detta är att Rodas inte tar order av Zelaya utan av Chavez. Det var också hon som en gång sammanförde Zelaya och Chavez, och det skulle inte förvåna mig om hon också själv har aspirationer på presidentposten.

För övrigt rapporteras i honduransk press idag att landet ämnar dra den centralamerikanska banken inför internationell domstol efter att den på politiska grunder vägrat betala ut pengar till Honduras efter presidentskiftet den 28 juni. Om domstolen tar ärendet så blir det en prövning i internationell domstol om det var en statskupp eller inte, just det som landet önskar, eftersom alla demokratiska institutioner menar att det inte var en statskupp utan att landet blivit orättvist behandlat av omvärlden.

Försök till statskupp i Nicaragua

Samtidigt som Nicaraguas president Ortega anklagar Micheletti för att ha gjort en statskupp då han förhindrade Zelaya från att göra en statskupp, så anklagar oppositionen i Nicaragua nu Ortega för att göra en statskupp. Blev det rörigt?

Zelaya satte sig över de övriga statsmakterna i Honduras på ett sätt som skulle ha utgjort en statskupp om han inte hade blivit avsatt den 28 juni. Det faktum att högsta domstolen och kongressen avsatte honom och tillsatte en ny president enligt grundlagen (nämligen Micheletti), gjorde emellertid att det stannade vid ett kuppförsök i Honduras.

I Nicaragua vill förre diktatorn Daniel Ortega, nu demokratiskt vald president, emellertid också sitta kvar. Grundlagen säger att han inte kan sitta två perioder efter varandra, men nu har högsta domstolen i Nicaragua dömt att den paragrafen inte är “tillämpbar”. För oppositionen i Nicaragua är detta ett försök till statskupp, och det har anmälts av dem till OAS, FN, och så vidare.

Nu visar det sig om världssamfundet tar lika allvarligt på Nicaragua som de tog på Honduras, eller om de avslöjas som hycklare.

Uppdatering 2009-10-21 22:00 ET: Enligt en gäst i A Mano Limpia ikväll var beslutsproceduren i högsta domstolen i sig själv olaglig: Sex av domstolens medlemmar möttes i hemlighet utan de övrigas kännedom. De “dömde” då att den paragraf i grundlagen som förhindrade successiva omval av presidenten var “grundlagsstridig” (baserat på sättet den tillkom 1995). Bägge faktorerna var för sig såväl som tillsammans gör att detta inte kan kallas för något annat än en konstitutionell statskupp. Trots det, och i totalt hyckleri, ställer sig ALBA-länderna och OAS positiva till den. Det visar att deras inställning till Honduras är rent politisk, och inte har någonting med lag och rätt att göra.