FN i krig mot demokratin om Chavez får som han vill

Källor från FN-högkvarteret har avslöjat för den Honduranska nättidningen Hondudiario att Zelayas utrikesminister Patricia Rodas, tillsammans med Venezuelas FN-ambassadör, skall be om ett extra möte i FNs generalförsamling. Bedömningen som görs av höga funktionärer på FN är att planen ser ut som följer: Införande av ytterligare ekonomiska sanktioner om inte Zelaya återinsätts den 15 oktober, och om han återinsätts, stoppar han valet den 29 november, skriver Hondudiario.

Det finns skäl att tro att han inte är för valet, för när han flögs ut ur landet den 28 juni, iförd normala kläder och med en kabinväska i handen för övrigt, så hade han ännu inte gett valmyndigheten ett rött öre för att arrangera valet, trots att de jobbat med valet i ett år.

Det är bara att lägga ihop 2 och 2:

  1. Zelaya spenderade inga pengar på valet
  2. men hundratals miljoner på en konstituerande grundlagsförsamling
  3. Zelayas anhängare vill inte att valet hålls
  4. men att en konstituerande grundlagsförsamling tillsätts

TT nämner dock inte den senare punkten. Saken är den att Zelaya har utsett tre förhandlare i Diálogo Guaymuras, som processen döpts till med ett gammalt namn för Honduras. En av dem driver positionen att förhandlingarna skall utgå från San José-överenskommelsen, i vilket ingår att ge upp frågan om en konstituerande grundlagsförsamling. Men en annan av förhandlarna (Juan Barahona), vilken representerar den så kallade “motståndsrörelsen”, säger att det är ett oeftergivligt krav att införa en konstituerande grundlagsförsamling (vilket i sin tur betyder att valet blir oväsentligt, för kongressen kommer ju ändå att upplösas).

Att “motståndsrörelsen” är representerad i förhandlingarna var på Michelettis begäran. Deras våldsaktioner skadar landet mer än något annat, så att sätta sig ner ansikte mot ansikte med dem för att hitta en lösning är mycket viktigare än att prata med Zelaya. Han har visserligen en röst i utlandet, men inte i Honduras, och det inre lugnet betraktas som viktigare än några förlorade biståndsmiljoner. Det allt överhängande målet för Micheletti är att valet hålls som det skall.

Det kan noteras att “motståndsrörelsens” krav är olagligt. Detta tycks dock inte bekymra omvärlden.

Av någon outgrundlig anledning verkar alltså hela världen ha bestämt sig för att starta ett kallt krig mot demokratin.

Uppdatering 14:34 ET: Rafael Alegria, Zelayas pöbelledare, sa i helgen till anhängare: “…Pero a partir del 15 que se agarren esos cabrones… Esta Dictadura está en crisis profunda y como dice el compañero Juan Barahona: La vamos a cachimbear, a verguear ¡Hasta la victoria final compañeros!” Den 15 oktober är deras ultimatum för Zelayas återinsättande. Om det inte sker, så hotade han “diktaturen” med våld, “till den slutliga segern, kamrater!” Att det är proletariatets diktatur man vill ha hymlas det inte med.