Michelettis brorson mördad vid bilstöld

Två vänner, inklusive presidentens brorson, mördades i fredags troligen, utanför San Pedro Sula, av ett välkänt brottsgäng som stal den bil de färdades i. Ett av många typiska mord i landet. Mordfrekvensen är så hög att det motsvarar mer än 10 mord per dag om landet haft lika många invånare som Sverige. Liksom de flesta av de mord som regimen anklagats för så har detta med största sannolikhet ingenting med politik att göra. Bara med tragik.

Att det finns politik bakom som DN skriver förefaller mycket osannolikt, men helt omöjligt är det väl inte, så kommentaren att det inte kan uteslutas är nog så riktig. Om än missvisande att, som DN gör, fokusera på.

De politiska förhandlingarna i Honduras meandrar fram och tillbaka på vägar som har passerats både två och tre gånger sedan juni. Det statskuppliknande beslutet i Nicaragua nyligen får däremot inte alls samma uppmärksamhet som avsättandet av Zelaya i juni. Den nya världen förefaller inte mogen att ta hotet från Chavez på allvar – med undantag för Honduras, då.

Den förste bland likar kanske?

Samhällsvetaren och historikern Gunnar Wetterberg har föreslagit en Nordisk Union, skriver DN, och pekat ut den danska drottningen Margrethe II som den givna regenten. Unionen skulle inkludera Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.  Om detta tycker jag:

  1. En dylik union bör naturligtvis få namnet Skandinavien, på engelska Scandinavia, efter det gamla namnet Skadin-auia, Skades ö. Samma ord som gett oss namnet Skåne.
  2. Huvudstaden bör därför självklart förläggas till just Skåne, förslagsvis Lund, där ju redan domkyrkan ligger. Ur ekonomiskt-geografiskt perspektiv är Skåne vid Öresund det naturliga centrumet för regionen.
  3. När det gäller frågan om statsöverhuvud så tror jag man kunde låna en idé från forntiden och låta ett av de fem statsöverhuvudena bli “den förste bland likar”, men låta detta rotera antingen i ett fast mönster eller slumpvis. Kung, drottning och president skall naturligtvis ha samma chans att bli den förste bland likar. Idén med att ha ett överhuvud som är den första bland likar har förekommit i flera sammanhang, bland annat på förkristna Irland och i Platons dialog Kritias.
  4. Kanslispråket bör såklart vara “skandinaviska”, med finska som minoritetsspråk till vilket alla dokument översätts. Standardskandinaviska kan lämpligen grundas på skånska och bergensiska, två dialekter som är inbördes lika och förstås av den helt övervägande delen av folket i de fem länderna, samtidigt som de inte är riksspråk i något av länderna.

Inte för att jag tror att den fågeln flyger, men om den skulle få vingar så vore det ovanstående nog något att beakta.