Zelaya medger implicit: Ingen statskupp den 28 juni

Uppdatering 22:35 ET: Samtliga ministrar i Michelettis regering har nu ställt sina poster till förfogande, så att en samlingsregering kan bildas idag enligt överenskommelsen mellan den avsatte presidenten Zelaya, och interimspresidenten Micheletti. Kongressen har ännu inte börjat debattera och än mindre rösta om huruvida Zelaya skall återinsättas, varför Micheletti tills vidare förblir regeringschef.

Ursprunglig text 11:17 ET: Genom att Honduras avsatte president undertecknat avtalet som förhandlats fram i Guaymuras-dialogen måndagen den 2 november, så är det underförstått att det inte ägde rum någon statskupp den 28 juni. Genom sin namnteckning medger han nämligen att landets parlament, högsta domstol, jämte övriga statsmakter, är legitima, ty avtalet placerar makten att återinsätta honom hos kongressen med inhämtande av synpunkter från de övriga.

Dessa statsmakter har samma sammansättning nu som då. Om de är legitima nu, så var de legitima då. En avsevärd del av de som krävt Zelayas återinsättning har menat att beslutat att avsätta honom var en statskupp eftersom de organen inte var legitima. Zelaya själv drar nu undan mattan för det argumentet då han undertecknar överenskommelsen som förpassar frågan tillbaka till landets folkvalda riksdag.

En honduran som stödjer Zelayas återinsättande har berättat för mig att en icke ringa del av den gruppen anser att både kongressen, högsta domstolen och valtribunalen är illegitima, eftersom vissa medborgare har mycket större inflytande än andra när det gäller att bestämma vem som utses till de organen (nämligen de besuttna och de med kontakter). Situationen på den punkten är dock, enligt min bedömning, inte värre i Honduras än i USA. Men baserat på dessa åsikter, säger min sagesman, kommer många nog inte att acceptera detta avtal inte ens efter att Zelaya själv undertecknat det. Han tror att våldsamheterna kommer att fortsätta. Ett indicium för att han har rätt är att ytterligare ett kraftledningstorn saboterades så det föll utanför San Pedro Sula i fredags kväll, efter att avtalet undertecknats av förhandlingsdelegationerna.

Den verkliga hard-linern är inte Zelaya, utan fd utrikesministern Patricia Rodas. Hon har inte visat någon vilja hittills att hitta en fredlig förhandlingslösning, utan har tvärtom flera gånger försökt sabotera förhandlingarna genom att på eget bevåg förklara dem strandade. Om hon inte tar klart avstånd från våldsverkarna när nu avtalet undertecknas av Manuel Zelaya, så kommer hon att framstå som en extremist och revolutionär, och omvärldens diplomater göre då bäst i att sky henne som pesten.

Så här är frågan som jag vill be de stora medierna att ställa till Patricia Rodas när bläcket torkat på pappret: “Vad vill Du nu säga till de som stött Zelayas återinsättande? Hur bör de agera nu?” Samma fråga bör för övrigt ställas till Zelayas ambassadör i Stockholm, för även hon har varit lite för okritisk mot våldsverkarna för min smak.

Till SvDs Håkan Forsberg vill jag säga att han verkar ha glömt bort att Honduras är en suverän stat, i vilken all makt utgår från folket och utövas av deras valda representanter i parlamentet. Det är fisförnämnt översitteri att begära att det parlamentet skall återinsätta Zelaya bara för att vi i omvärlden tycker det. Respekten för landets suveränitet kräver att vi respekterar det landets parlaments demokratiska beslut!

Det är just det som Barack Obama har gjort. Inte tagit ställning för den ena eller andra sidan, utan bara sagt att USA respekterar Honduras suveräna och demokratiska beslut. Så skall en slipsten dras. Tack vare Obama vann Honduras demokrati till slut, men till priset av en mycket stor ekonomisk förlust. Tyvärr har landet söndrats av Zelayas hatretorik, men det är en annan historia, som vinnaren av valet den 29 november måste handskas med.