Honduras får ännu bättre exportmöjlighet till USA

Honduras president Roberto Micheletti invigde den 30 december ett kontrolltorn för både fartygstrafik och flyg i hamnstaden Cortés. Det är den mest moderna trafikledningscentralen för fartygstrafik i Centralamerika, och den enda som kombinerar flygledning i samma torn.

Samtidigt certifierades Cortés hamn av USA så att varor som lastas i Honduras kan komma in direkt på den nordamerikanska marknaden utan att behöva passera tullen. Detta stärker Cortés ställning som den viktigaste hamnen i Centralamerika, och den bakomliggande industristaden San Pedro Sula som den viktigaste ekonomiska knytpunkten.

I norra Honduras finns en omfattande tillverkningsindustri i skattefria zoner. Råvaror kan importeras tullfritt under förutsättning att de producerade varorna exporteras. Detta utnyttjas framför allt av firmor från Asien, till exempel Korea och Taiwan, vilka ofta har lågpristillverkning för USA-marknaden i Honduras, medan Europeiska firmor i stort sett lyser med sin frånvaro.

Honduras har sedan i somras, då president Zelayas kuppförsök stoppades, också förbättrat möjligheterna för ekonomisk tillväxt. Kopplat med god tillgång till billiga tillverkningslokaler gör det länet Cortés till en attraktiv plats för brancher som kräver relativt mycket arbetskraft. Textil är ett typexempel.

President Micheletti passade vid invigningsceremonin på att ge vad som förmodligen blev årets sista tal till nationen, i vilket han bland annat sade, “Vi har visat världen att vi har styrkan och ståndaktigheten att möta orättvisorna, förolämpningarna och påtryckningarna ända till den slutliga segern, varvid vi höjer vår nationella självkänsla och stärker bilden av vår nation som ett fritt och värdigt land, och för allt detta är vi stolta.”

“Uppgiften har inte varit lätt; vi har haft begränsade resurser men allt detta håller på att ändras, och nu är vi säkra på att det kommer bättre dagar därför att vi har skapat en miljö som är gynnsammare för investeringar, och för den juridiska tryggheten”, tillade han. “Måtte det aldrig mer komma en regeringschef till detta land som tror sig stå över lagen”, underströk han, med syftning på Zelaya som avsattes av folkkongressen efter att högsta domstolen utfärdat en arresteringsorder för honom. Zelaya trotsade öppet direkta order från landets högsta domstol i juni, men hans avsättning – vilken av USAs kongressbiblioteks utredare har bedömts som helt laglig enligt Honduras grundlag (och två gånger till på köpet!) – tolkades av omvärlden som en militärkupp. Det var dessa reaktioner på Honduras försvar av demokratin som Micheletti syftade på med orden “orättvisa” och “förolämpning”, medan “påtryckningar” syftar på omvärldens krav att den för högförräderi efterlyste Zelaya återinsätts som president.

Media: DN, SR.

Bloggar: Christian Holm, Patrik Magnusson.

Charterturism till Honduras

På julafton landade ett charterplan från Canada i Honduras med 190 turister på flykt undan kylan. De kommer för att se mayaruinerna i Copán, för forsränning vid La Ceiba, och för att se den tropiska regnskogen. En större turistattraktion är korallreven på öarna i Hondurasbukten, men kryssningsfartygen slutade aldrig att angöra dem trots den politiska krisen tidigare i år.

Den nye presidenten, Porfirio Lobo Sosa, som tillträder den 27 januari, kommer redan i början av månaden att presentera en ambitiös långtidsplan för landet. Planen, som sträcker sig över 28 år och 7 valperioder, syftar till att skapa stabilitet genom att förmå alla icke-extrema politiska grupper att samlas kring vissa grundläggande mål.

Samtliga honduraner och politiska grupper är inbjudna att delta i processen, men vissa grupper, den så kallade “resistencian”, vilka har stött den avsatte presidenten Zelaya, anser att det inte är möjligt att förändra landet på laglig väg inom ramen för demokratin och rättsstaten. De arbetar istället för att omstörta statsskicket medelst revolution. Därför har de, liksom den avsatte presidenten, själva valt att ställa sig utanför detta demokratiska projekt. Sveriges Radio har genom Palmgren felaktigt rapporterat att de inte var inbjudna, men det är alltså precis tvärtom.

Lobo valdes den 29 november, men först till jul blev valresultatet officiellt. Då kom också den slutliga siffran för valdeltagandet, knappt 50%. Det är lägre än preliminära siffror, men det stämmer väl med den långsiktiga trenden för valdeltagande i Honduras. Med tanke på att väldigt många honduraner befinner sig här i USA, att en stor andel av dem önskade rösta, men att det var hart när omöjligt för dem att göra det eftersom ambassader och konsulat vägrade hjälpa till, så betyder siffran att det i verkligheten var betydligt fler än 50% som skulle ha röstat om de hade kunnat.

Sedan valet har det rapporterats om ett ökat antal mord, både på självdeklarerade revolutionärer som stödjer “resistencian”, och av militära officerare. I ett land som har världens kanske högsta mordfrekvens redan kan man inte utan vidare dra slutsatsen att dessa är politiska mord, speciellt inte som ingendera av sidorna – den demokratiska staten eller revolutionärerna – har något direkt att vinna på det. De som däremot har mycket att vinna på det är narkotikakartellerna, knarkmaffian, kokainsmugglarna.

Det brukar heta “följ pengarna” när man söker motiv. De största pengar som finns att tjäna i Honduras är på kokainsmuggling. Tentaklerna går säkert till alla delar av samhället, inklusive polisen. Smugglarna har det lättast om polis och rättsväsende inte fungerar som de skall. Bland de metoder som finns för att få rättsväsendet ur funktion märks att överbelasta det med brott, och att få vanligt folk att tappa förtroendet för det så att de inte samarbetar vid utredningar. Ett sätt att undergräva förtroendet kan vara att låta mörda personer som polisanmäler brott. Speciellt lyckat för kartellen blir det om de inte misstänks, utan misstanken faller på staten själv.

Baserat på vad jag fått reda på är min hypotes den, att knarkkartellerna står bakom mord på folk från båda politiska lägren. De som stödjer “resistencian” och polisanmäler övergrepp är utmärkta mordoffer ur deras synpunkt, eftersom det dels kommer att framstå som om till staten kopplade paramilitära grupper utfört morden, och dels bidrar det till att söndra landet än mer. Förtroendet för polisen kommer att köras ännu mer i botten, tillbaka där det var undeer militärjuntans tid på 70-talet. Samtidigt mördas militära officerare, kanske för att utså hat och söndring bland kollegorna. Men ett mord speciellt verkar avslöja vad som verkligen ligger bakom: Mordet på den general som var ansvarig för att bekämpa knarkkartellernas verksamhet.

Efter att Micheletti tog över som president började nämligen militären plötsligt bli effektiv i sitt arbete att bekämpa den omfattande knarksmugglingen från Venezuela. Rutten är att flyga från Hugo Chávez neo-kommunistiska land till Honduras, där man lastar om till landtransport. Hur det fortsätter till USA är mig inte bekant, men det kan vara landvägen genom Mexiko eller sjövägen via korallöarna utanför Belize och Yucatán (med hjälp av havsgående utombordsbåtar som gör uppåt 70 knop). Men det är en annan femma. Det väsentliga är att militären i höstas plötsligt började arbeta metodiskt med att identifiera och neutralisera hemliga landningsbanor. De hittade massor av skrotade (stulna) flygplan vid vissa av dem. Då Zelaya var president landade det minst ett knarkplan i veckan utan att myndigheterna gjorde några ambitiösa försök att stoppa trafiken.

Den verkliga kampen i Honduras är inte mellan en “folkvald president” och “militära kuppmakare”, som vissa utländska media älskar att beskriva det. Den verkliga kampen är mellan det fredliga, demokratiska folket, och en knarkmaffia som redan har tagit kontrollen över ett antal Sydamerikanska länder, och som försökte ta över även Honduras genom att deras lakej Manuel Zelaya skulle göra statskupp, och sig själv till envåldshärskare, den 28 juni i år. Det var nämligen så att Zelaya hade satt sig över de övriga statsmakterna. Han trotsade öppet en direkt order från högsta domstolen, som förbjöd honom att på villkors vis genomföra en omröstning som ytterst handlade om att omstörta statsskicket (vilket bland annat skulle innebära att en oomkullrunkelig paragraf om presidentens oomväljbarhet skulle försvinna). Om domstolen inte hade utfärdat en arresteringsorder för honom så hade de i praktiken accepterat Zelaya som diktator från den 28 juni. En diktator i knarksmugglarnas sold, likt tidigare general Manuel Noriega i Panama (som f.n. sitter i fängelse i USA).

Eftersom Zelaya inte bara arresterades, utan även sattes på ett plan till Costa Rica (tyvärr i besittning av ett staten tillhörigt kreditkort, vilket han snabbt utnyttjade), och eftersom arresteringsordern gick till militären och inte polisen, så har hans avlägsnande från makten den 28 juni i år misstagits för en militärkupp. Det är emellertid inte alltid man kan tro sina ögon, och detta är ett sådant fall. Den verklige kuppmakaren var den avsatte presidenten, inte den som tillträdde efter honom, Micheletti.

Det är dock allmänt erkänt att det var olagligt och olyckligt att han utvisades, eftersom grundlagen säger att ingen medborgare får utvisas. Även jag har bloggat om det. Men igår råkade jag läsa paragraf 42 i Honduras grundlag. Där står bland annat att den medborgare som försöker ändra på ovannämnda oomkullrunkeliga paragraf förlorar sin ställning som medborgare! Om detta är förenligt med folkrätten kan jag inte uttala mig om, men det verkar ju faktiskt som om det skulle kunna argumenteras, utifrån grundlagen, att Zelaya skulle kunna fråntas inte bara sitt presidentskap utan även sitt medborgarskap för det han gjorde. Om det är så, ja då är det hårda bandage.

Det behövs en rättslig prövning av det som skett. Militärernas agerande bör snarast prövas i domstol. I den överenskommelse som Zelaya och Micheletti undertecknade (enligt vilken Zelaya nu inte längre kan kräva återinsättning eftersom han lagt beslutet i kongressens hand och de har avslagit det), ingår att bilda en sanningskommission efter att den nye presidenten tillträtt den 27 januari. Om inte åklagaren får ändan ur vagnen och åtalar militärerna – vilket det inte verkar som om han tänker göra – så återstår nästan bara sanningekommissionen som den instans som kan pröva de rättsliga aspekterna. Den, och så diverse domstolar utanför Honduras.

Det finns nämligen ett antal ärenden som har dragits till domstol utanför landet. Dels några fall som staten Honduras har tagit upp, och där frågans avgörande beror på om det var en statskupp eller inte i landet. Om något av de fallen tas upp så måste en domstol pröva om det var en statskupp eller ej. Det är ju tillåtet att vägra lyda en illegitim regim, men det är inte tillåtet att bryta mot lagen i en rättsstat. Andra fall som dragits inför domstol handlar om anklagelser om brott mot mänskliga rättigheter, alltså övergrepp mot civilpersoner som statens representanter anklagats för. Även i de fallen handlar det ytterst om frågan huruvuda det var en statskupp eller ej, eftersom den enskildes rättigheter och skyldigheter, liksom statens, beror på regimens laglighet.

Republiken Honduras har hela tiden hävdat att detta är en juridisk fråga, varför de inte räds en rättslig prövning. Det är Zelaya, Chávez, Obama med flera som hävdat att det är en politisk och inte juridisk fråga. Men, det kommer till slut att handla om juridik, tack och lov. Om bara knarkkartellerna kan hållas stången, vill säga, så att de inte gör om landet till ett slagfält först.

Ytterligare en honduransk militär mördad

Imorse mördades ytterligare en pensionerad överste i Honduras, den 63-årige Juan Valladeras. Mördarna tog sig in på hans gård och dräpte honom, av allt att döma med kniv, skriver El Heraldo.

Honduras har världens högsta mordfrekvens. Såväl anhängare till den i somras avsatte presidenten, anklagad för högförräderi, och pensionerade militärer återfinns bland offren. Det finns inget uppenbart motiv för vissa av dessa brott, varför politiska skäl kan misstänkas för några av dem.

Den låga kapaciteten för att klara upp brott i Honduras gör att privatpersoner i alla politiska läger kan känna att det går att mörda med immunitet. Därför är det av största vikt för att bryta den uppåtgående kurvan att satsa stort på att förbättra rättsstatens resurser att utreda, åtala och döma för brott.

EU criticizes the Honduran “resistencia’s” use of violence

The Swedish presidency has issued a statement which criticizes the use of violence by the self-labeled resistance movement in Honduras. It does so in this sentence:

“The European Union … calls upon all political groups in Honduras to abstain from acts of violence.”

While triggered by a murder of a relative to a journalist, the statement is a clear indication of dissatisfaction with the behaviour of the regime critics. Before the November 29 elections, several buses belonging to interim president Micheletti were bombed, resulting in passengers being brought to hospital with injuries. Furthermore, the president’s nephew was murdered, several electrical power poles were destroyed, and dozens upon dozens of bombs and grenades were exploded. Recently the general in charge of fighting drug smuggling was murdered, shot dead in his car in broad daylight in the middle of the capital.

It is a sad fact that Honduras has the highest murder rate in the world, the smallest police force in Latin America, a completely under-resourced judicial system, a huge problem with gang violence and drug smuggling. The country is in a critical situation and needs all the help it can receive, to get the upper hand on criminals, and those who take the law in their own hands. Sweden has helped with this until recently (although it now seems that the previous president was playing a double game by also helping the smugglers), and one can only hope that Sweden and the EU continues to support democracy and the rule of law.

This should include respecting the democratic institutions of Honduras, the constitution of the country, and the will of the people as expressed in the general elections. It should also include respecting the agreement between the various parties in Honduras, signed by Manuel Zelaya and Roberto Micheletti. The agreement said that it was for the Congress to decide whether Zelaya should be re-instated or not, and Congress has confirmed that their original decision stands. Therefore, if Sweden and the EU respect the sovereignty of Honduras, they will acknowledge that the government of the country is democratic, constitutional, and legitimate.

Osakligt i radions Ekot om den så kallade kuppen

Nu tycker jag att det går lite för långt med etermedias osakligheter. Här är en anmälan jag gjorde till granskningsnämnden för ett inslag av Palmgren 2009-12-20:

Palmgren påstod att den tillträdande presidenten Porfirio Lobo inte har bjudit in (den avsatte men ändå utgående presidenten) “Manuel Zelaya eller den motståndsrörelse som stödjer honom” till “en nationell dialog för att komma ur det låsta läge som kuppregeringen har försatt honom i.”
Detta påstående är direkt felaktigt vad gäller att några inte skulle vara inbjudna. Genom hela valkampanjen talade Lobo om att alla skulle vara inbjudna. Det var kärnan av hans kampanj, en nationell samling, försoning, återförening. I så motto var inslaget direkt falskt.
Vidare lever inte inslaget upp till erfoderlig standard vad gäller opartiskhet. För det första: Det sätt som Palmgren nämnde Lobo och ordet “kuppregering” antyder ju att Lobo är kritisk till den nuvarande regeringen och anser att det är en “kuppregering”. Det är totalt missvisande. Lobo har klart uttalat att han anser att avsättandet av Manuel Zelaya INTE var en kupp, utan en grundlagsenlig avsättning av en president som hade brutit mot grundlagen och försökte sätta sig över de andra statsmakterna (vilket de dock till sin heder inte tillät; jag syftar förstås på högsta domstolen och den folkvalda kongressen).
För det andra: Palmgren sa att då USA och Brasilien kom med ett förslag till normalisering så “viftade (Honduras president Roberto Micheletti) sorglöst bort det”. Förslaget innebar enligt Palmgren att Micheletti skulle avgå. Palmgrens rapport är vilseledande genom att utelämna väsentlig information, och vinkla de fakta som ges. Faktum är att en överenskommelse har ingåtts mellan Zelaya och Micheletti, i den så kallade Guaymuras-dialogen, vilket var en väg till normalisering. De skrev under detta avtal. Enligt avtalet skulle kongressen besluta om huruvida Zelaya skulle återinsättas eller ej. De röstade nästan enhälligt för att stå fast vid sitt beslut från i somras (jag följde hela debatten och omröstningen via web-TV, det var mycket intressant). Palmgren, USA och Brasilien låtsas som om denna överenskommelse inte existerar. Zelaya bryter öppet mot den. De som är satta att övervaka implementationen lyser med sin frånvaro (bland dem USAs arbetsmarknadsminister). Med andra ord, den ena parten – Zelaya – har brutit mot sitt ord; omvärlden låtsas som det regnar; och Palmgren är en av dem. Det är osaklig rapportering att helt negligera de fakta som inte passar in i ens politiska agenda, vilket synes vara det som SR här gjort.
För det tredje, maktskiftet i Honduras kallas för en “kupp”, vilket är ett politiskt, inte juridiskt, ställningstagande. USAs kongressbibliotek har kommit fram till att processen var laglig (inte att utvisa medborgaren Zelaya, men att avsätta presidenten Zelaya). Honduras samtliga demokratiska institutioner är oförändrade, bortsett från presidenten och hans regering, och samtliga antingen deltog aktivt eller håller passivt med om att processen var laglig. Det kan inte kallas en “kupp” med någon rimlig definition av order kupp.
Att Sveriges Radio (och TV) kallar maktskiftet i Honduras för en “kupp” är därför osakligt. Jag anhåller att granskningsnämnden uttalar att de ändrar språkbruket till att tala om “avsättandet av president Zelaya”, “den olagliga utvisningen av Zelaya”, “den så kallade kuppen”, och liknande uttryck som klargör att SR inte tar ställning för att det var en kupp, utan förhåller sig neutral i frågan.

Joe “Judas” Lieberman’s health care bill

In the middle of the night I watched the U.S. Senate vote for cloture on the health care bill. It means that they decided to cut off debate, which requires a 60% majority. Which is exactly what they got, 60-40. The final vote on passing the bill is now just a formality, since it only requires a simple majority, 51 votes.

The bill that passed is, however, quite horrible, and a light-year away from the reform that the American people need. For instance, the health care insurers in the U.S. – private for-profit companies – have since WWII had an exemption from the anti-trust laws. The bill contained a clause that would remove that would make it illegal to fix prices. However, to get the 60th vote, they had to take that clause away.

Another crucial provision that was removed was to make it legal for states to set up not-for-profit, public health insurance systems. They had already a long time ago had to abandon the idea of a universal health insurance like the ones that every other developed country in the world has. The public option was all that remained. However, to get the 60th vote they had to remove even the possibility of public competition with the price-fixing private industry.

The 60th vote came from Joe “Judas” Lieberman. He was the one to sell out the American people to the insurance companies.

What remains in the bill is a provision that makes it a crime not to buy health insurance from the price-fixing private for-profit companies. In other words, the way to get coverage for all ended up not being a universal health insurance system like the other 42 highly developed nations have, but to force people by law to buy a product from an industry that is free to set whatever price they want, that is free to avoid private competition by price-fixing, and that is protected from public competition by law.

Today 40,000 Americans per year die since they have no money and no insurance to pay for life-saving medical procedures. Nobody will sell them health insurance since they have a “pre-existing condition”. If they loose their job, they loose their insurance. If they got a disease such as cancer while under the previous insurance, no new insurance will be sold to them. So if the cancer comes back, they’re dead. Cancer is just one example.

Even those who have insurance today are not protected. The insurers are happy to collect the fees for years, but when the customer becomes a patient and is headed for an expensive operation, then the insurance company makes an investigation to find out if the person had some pre-existing condition. If they find something, no matter how insignificant, then they drop the insurance immediately since the form was filled in fraudulently. Even if it was an honest mistake due to poor memory. Therefore, in my book the health insurance is organized crime; morally speaking, although it is legal since they have bought enough Congressmen to make their moral crime legal. But what they do is an abomination to God and to Human Rights principles alike.

The bill that now will be passed, it is just a formality, bans denying coverage based on pre-existing condition. That is a huge improvement, although I don’t think it will work in practice. You see, the companies will create such a bureaucracy to renew the coverage every year that it will take about half the year to renew, during which time the person will be uninsured, and (hopefully, in the eyes of the company) die. Simple logic says that you cannot run health insurance for profit without violating Human Rights. Those in Congress who argue otherwise have either sold their souls to Mammon, or they are naive. I’ll excuse the Republicans, but Lieberman is not naive.

So why did the Democrats pass this bill in spite of these sell-outs? Because the House bill is much better, so when the two reach the reconciliation committee the compromise will for sure be better than the Joe “Judas” Lieberman Bill.

Dick Emanuelsson har fått paranoia

I en blogg idag sägs att Dick Emanuelsson, stalinisten som sprider lögner från Honduras, fruktar för sitt liv för att han intervjuat en ordförande för en demokratisk ideell organisation, Hagamos Democracia. Han säger sig frukta för sitt liv. Han påstår att denne person blev så fly förbannad för att Dick avslöjade vad han sagt i intervjun att han hotat honom. Vad var det då som var så fruktansvärt, den hemlighet som avslöjades för Dick men som det inte var meningen att Dick skulle sprida vidare? Jo, att Hagamos Democracia (“vi gör demokrati”) finansierades med bidrag från USAs motsvarighet till Sida, och från det Demokratiska Partiet i USA. Men hu så hemskt då, vilka statshemligheter!

Karln är ju helt fjollig.

Is Micheletti being backstabbed?

It may be time to ask if Honduras president Roberto Micheletti is being backstabbed by people who mean to support him, but do it in a way that seriously hurts both him and the Republic of Honduras. The reason is that in spite of express support for Human Rights from the government of Honduras, there are reports of disappearances and murders of rank and file political opponents who consider that the arrest of the elected president Manuel Zelaya by the military as ordered by the Supreme Court of Justice for having violated an express court-issued cease and desist order, constituted a military coup. Having talked to a number of people connected with the government of Honduras I feel convinced that there is no tolerance for Human Rights violations from the top.

Before speculating about who did it, first one must consider what actually happened. It is a sad fact that Honduras led the world in murder statistics in 2008, and already the rate for 2009 is higher, even though the year has not yet ended. Over 60 murders per 100,000 inhabitants and year. It is approaching the rate in Iraq at the peak of the insurgency (101). In Scandinavia, as a comparison, the rate is around 1. Unlike the situation in Iraq these are criminal, not political, murders, related to drug gangs, kidnappings, armed robbery, and family feuds. Since there have been close to 5,000 murders in the country, most of which unrelated to politics, it is not so easy to deduce if a random person supporting Zelaya that turns up in a ditch was murdered for political reasons or not. These cases are classified differently by different groups, which is why the statistics of suspected human rights violations differ so widely (the range being about 7 to 150). It should be said that no case has yet been brought from investigation to prosecution, typically for lack of evidence.

However, if we assume for a moment that there are political murders being committed by people who want to help Micheletti, then they are really stabbing him and their country in the back. (The possibility that it is done by provocateurs I will disregard; it belongs in the same category as the suggestion that it was the government that placed the bombs and threw the grenades in the run-up to the elections.)

If, and I say if, there are people who do this, then their strategy is to disassemble the “resistencia” by going after its rank and file members. This would be a strategy that has been used in Honduras before, and that people are familiar with. If I am not mistaken, it is a method that they learned by the U.S., in that infamous School of the Americas (SOA) [read comments!]. It is effective for what it sets out to do: Get rid of the opposition. However, let us think one step further.

The goal of Honduras is peace, liberty, democracy, and prosperity. If you disagree, use the comment space below. Note that the goal is not to get rid of the opposition, so where did they get that from? I’d say SOA. The old-school goal was not democracy, not liberty, not prosperity for the natives, it was just peace – so that the U.S. companies could make money in the banana republics. If peace is the one and only goal, then one could arguably end up with “disappearances” being an effective strategy.

However, as we know, human rights abuses lead to tremendous social stress in the country. It leads to different groups having different agendas. It makes it impossible to create a functioning democracy. Instead revolution will be an ever-present threat. The peace will be quite superficial, with a high level of violence underneath – exactly what we see in Honduras.

Therefore, if there are people in Honduras who carry out this old strategy from the 70’s, then they are stabbing president Micheletti in the back.

If, and again, IF, there are persons or groups doing this, then every decent Honduran must shout with one voice, “STOP! You are hurting your country!”

Let them know that to get prosperity there has to be a social pact, an understanding between all different groups that everyone has the right to his stake in the nation, to his piece of the cake (although not all pieces will always be equal), and that there must be some healthy degree of nationalism, meaning solidarity with countrymen.

For president Micheletti, I would advice him to strengthen the police, the investigating power, and the entire judicial system (especially against corruption). As a president and politician he cannot intervene in the judicial system, but he can send a strong signal by allocating resources to it (or rather, asking Congress to do so, since it is Congress that holds the purse).

Media: DN.

Skamligt i DN om Honduras

DN skriver idag om “försöken att lösa krisen i Honduras”, som om de inte visste att parterna redan skrivit på ett avtal; att avtalet säger att kongressen skall avgöra frågan om Zelayas återinsättning; att kongressen avgjort frågan om Zelayas återinsättning; och att därmed krisen är löst vad Honduras beträffar.

DN försöker lura i sina läsare att krisen fortsätter, och tar därmed helt parti för den person som visat sig inte stå för sitt ord: Manuel Zelaya. Det är ohederligt, oärligt, och ovärdig journalistik.

Faktum är att Zelaya skrivit under ett avtal i vilket han lovat att acceptera kongressens beslut, men nu inte längre står för sitt ord.

När tänker DN tala om det för sina läsare?

Skäms.

PS. SvD har samma text från TT.

Honduras’ bright future lies in unity

The political crisis of Honduras that culminated in June 2009 has brought out people of many different backgrounds to the political process. This is what makes me more optimist than ever about the bright future of the country. It has resources, it has potential, but it also has some problems to deal with.

Unfortunately there are internal and external enemies who do not wish the country well. The drug smugglers want to create a narco-state, a country of chaos, in which they can operate freely to transport their poison from South America to the U.S. and Canada. They deliberately try to divide Hondurans against each other. Take heed, ye Hondurans who want peace, democracy, and prosperity: Do not pay attention to anyone who tries to divide you in different groups, no matter on what ground, whether based on wealth (“oligarquia”), ethnicity (“turcos”), or political views (“golpistas”). Sowing division is never acceptable in a democracy and “estado de derecho”, Rechtsstaat.

Another method of theirs to sow division is to accuse the government of human rights abuses, thereby implying that it is a repressive dictatorship, so as to strengthen the conviction of those who believe that the change of president on June 28th was a military coup d’état.

Nobody is denying that for a police to shoot an innocent person in cold blood is a crime. However, unless it was ordered or condoned by the state, that crime does not reflect on the state. If the state is actively trying to bring the offending police officer to justice, no blame can fall on the state as such. It must, however, demonstrate that it is using no less resources in investigating a crime committed by a police or military, than what would be used if the suspect of the crime had been anybody else. Preferably much more resources should be spent, though.

The enemies of a strong democratic Rechtsstaat are using provocateurs to create situations forcing the police to use violence, so as to later be able to accuse them of using violence. Every person should be aware of this deliberate strategy, and not fall for it. Consider that peaceful demonstrations are legal, and were allowed after June 28. When the police did not intervene and the days passed (as I witnessed in San Pedro Sula), provocateurs were sent in to destroy private property.

Since the state has an obligation to maintain public order, it had to intervene and stop the destruction. This gave the enemies of the state images and accounts to use in accusing the state of applying force to demonstrators.

Another method was civil disobedience, such as by blocking public streets, roads, and main highways. As this dragged out for days and weeks, it started to threaten the supply of essential goods, including food, to the population. Again, the state has an obligation to protect its citizens, and therefor had to intervene to allow essential transit to take place. Emergency measures were taken to ban also peaceful protests temporarily, since the actions of a small group was putting the lives and livelihoods of the many in danger. To do this is not merely a right, but an obligation, of the state.

The reason why this has been somewhat effective is by playing into a pre-conceived notion of the government being a military junta, and people’s expectations of how a junta acts. However, if you believe it was a coup, then make this little thought experiment: Assume that a democratic government is faced with these same protests, widespread vandalism of private and public property, disruption of the transportation network for weeks and months, storming of the airport by destroying the fence, and so on. What would be the result of inaction? The fall of democracy, would be the result.

A democracy has the right to defend itself when under attack. Honduras is and remains a constitutional democracy as long as the Supreme Court of Justice is neither compromised nor rules against the change of president.

The one thing I would like to see is solid proof that the SCJ is not compromised. For the military top brass to face justice for having illegally exiled Zelaya would be such solid proof. However, supporting unrest in the streets is entirely counter-productive for bringing peace and reconciliation. It only helps those who want Honduras to become a narco-state.

I have found that every Honduran I have talked to agree about most things: The desire for peace, democracy, that Zelaya was a bad apple, that it was illegal to exile him, that both Zelaya and the militaries who exiled him should face justice, that more needs to be done so every Honduran gets a stake in the economy, and more. Nobody is interested in amnesty; amnesty only serves to perpetuate the privileges of those who have more access to power than most, and that is not in the interest of the majority. It is incomprehensible (well, not entirely) that foreign presidents such as Oscar Arias insist on amnesty. By advocating for amnesty, he reveals that he is no friend of normal Hondurans, who want to fight corruption, not reward it.

This basic consensus is what makes me optimistic about the future of Honduras. There is a general desire to make the cake larger, and not just to divide it more equitable. The only danger to a positive development is from the influence of those enemies of the country who try to divide the population against itself. That is why I want to warn all Hondurans: Beware of those who try to sow seeds of doubt about the intentions of your fellow countrymen! To succeed you have to trust people by default, and only distrust those who have proven unworthy of your trust.

May the Christmas spirit bring peace and tranquility to the New Year!