Honduras på första plats

Uppdatering 2009-12-14: Ny statistik visar att det redan i år har begåtts 4739 mord i landet, vilket utslaget på 7.810.848 invånare betyder över 60 mord per hundra tusen invånare och år. Det är gängvåld, kidnappningar, familjefejder och annat som ligger bakom. Igår läste jag att de hittat en begravningsplats som en kidnapparliga hade använt, med uppskattningsvis ett dussin kroppar. Honduras har Latinamerikas minsta polisstyrka per capita, och det är uppenbart att för att försvara mänskliga rättigheter behöver resurserna till polis, åklagare och rättsväsende mångdubblas.

Ursprunglig text 2009-12-06: Honduras ligger på första plats i världen, men det är inte någon eftersträvansvärd ranking: Mordfrekvens. För ett årtionde sedan var det Colombia som låg först, men efter att president Uribe lyckats bekämpa både vänstergerillan och de irreguljära kommandon som har bekämpat gerillan med ofta olagliga medel, så har det landet fallit till 10:e plats år 2008. Nu “leder” Honduras med 58 mord per hundra tusen invånare och år, enligt Wikipedia. Statistiken är dock inte direkt jämförbar mellan länder, så det finns en avsevärd osäkerhet om verkligen Honduras ligger i topp.

År 2006 låg Irak högst med 101 mord, men deras siffra föll till 21 mord per hundra tusen invånare år 2008. Som jämförelse hade Ryssland 16,5 mord, USA 5,8 mord, Finland 2,17 mord, Island 1,03 mord (år 2004), Grekland 0,98 mord (år 2006), Sverige 0,89 mord, Danmark 0,88 mord, Norge 0,71 mord (år 2006).

PS. På tisdagen sköts generalen som är chef för narkotikabekämpningen ner på öppen gata, och senare en pensionerad överste. Se kommentaren jag gjorde igår, och DN, SvD.

Verkligheten hinner ikapp Honduras kritiker

Med valet och kongressens omröstning avklarade har Honduras åter försvunnit från mediernas förstasidor utomlands. Efter att först ha uttalat hårdnackat motstånd mot att erkänna den i ordinarie val demokratiskt valde presidenten, Porfirio Lobo, då Zelaya inte kom att återinsättas, har flera tungviktare börjat ändra ton redan efter några dagar. Till dem hör Brasilien och OAS, organisationen för amerikanska stater. Naturligtvis inser alla att erkännandet kommer förr eller senare, efter en liten tid av symbolisk protest. Men att den skulle komma redan efter ett par dagar var kanske inte helt väntat.

Överenskommelsen mellan Micheletti och Zelaya har implementerats av den förra sidan, och alla andra demokratiska instanser. Den enda som inte står för sina åtaganden är Zelaya, och de som stödjer honom i “resistencian” och utomlands, inklusive hans i Nicaragua födde och uppväxta utrikesminister, Patricia Rodas. Endast en punkt återstår att implementera, nämligen den sanningskommission som enligt avtalet skall tillsättas först efter presidentskiftet den 27 januari 2010.

Republiken Honduras har nu lämnat frågorna om valet och Zelayas återinsättande bakom sig. De är historia. På den diplomatiska fronten fokuseras istället energin på att framhålla landets företräden för turism, och för utländska investeringar. Tillverkningsindustrin är landets största inkomstkälla. Investeringarna kom av sig då landet började flörta med ALBA, Chávez pakt, eftersom “nationaliseringar” av företag och fastigheter (i verkligheten konfiskation, utan kompensation till ägarna) kännetecknar den så kallade Bolivarianska Revolutionen i Venezuela. Efter att Honduras nu har brutit med ALBA med besked, räknar man med att investerarna skall våga sig tillbaka. Viktiga länders ambassadörer, från östra Asien, lämnade heller aldrig Honduras, utan stannade kvar under radarn. Detta är en tydlig indikation på deras intentioner.

Jut nu sammanställs rapporter och information om situationen vad gäller mänskliga rättigheter i presidentpalatset. Ett stort antal anmälningar har gjorts, men de flesta är obekräftade. Det finns dock ett antal bekräftade fall som presidentämbetet nu arbetar med att följa upp, för att se om förändringar behövs i rättssystemet så att brott verkligen åtalas.

I fredags sa militärchefen Romeo Vásquez på radio att över 40 bomber hade placerats ut inför valet i syfte att sabotera det, och att utlänningar från Venezuela, Nicaragua, El Salvador och Europa hade deltagit. Den så kallade resistencian hävdar dock att det var staten själv som hade placerat ut bomberna för att misskreditera sina fiender.

Internetversionerna av tidningar i Honduras återspeglar förändringen. Efter månader av en speciell “kris-rubrik” på hemsidan är nu allt som vanligt igen.

Media: DN, La Prensa.