Analysis: Drug cartels behind political murders in Honduras

The apparent targeting of supporters of the “Popular Resistance Front” in Honduras continues after the new president was sworn in. It comes as no surprise to me, since I have always been convinced that the government of Honduras has nothing whatsoever to do with those criminal and reprehensible acts. First, because they have nothing to win from it, and second, because staffers in the Micheletti administration were as appalled by it as I was.

However, there are a few people who are under the false assumption that the method, used during the military junta in the 70’s, actually worked and actually was good for the country. They also believe that they would be doing the country a favor if they implemented the methods, and furthermore, they believe that the government tacitly appreciates if they do it in spite of condemning it officially.

They are sadly mistaken. It is seriously hurting the country, and it is not in any way sanctioned from the top.

However, I doubt that those who are under this erroneous impression really are the culprits. In my opinion, they are just sofa analysts who lack the resources and determination to do anything more than opine.

To find the real culprits, I would first look at the personal economic gain, the motive. There is one sector and one sector only that stands to gain significantly from these murders: The drug cartels. Furthermore, apart from motive they have the resources, and murder is an everyday part of business for them.

This is how it works in my opinion: By murdering members of the “resistencia” for no apparent reason, or even leaving a greeting from “Pepe”, the new president, they divide the country against itself. They undermine the faith in the government, and they tie up police resources.

They also tie up police and military resources when the “resistencia” is taking to the streets, like the other day. The large amounts of dollars paid to the demonstrators throughout the crisis (tens of thousands per day) clearly shows that someone has a large economical stake in it. Consider that Honduras has a large number of bush airfields, typically with no guards, and that the country has turned into the favorite landing-place for drug planes from South America. The cocaine continues to Mexico over land or sea from Honduras. The country’s radars are inadequate, and luckily for the drug smugglers, the US decided to turn theirs off as a “punishment” for the “coup” when Zelaya’s auto-coup attempt was stopped on June 28, 2009.

What would you do in that situation if you were a big-time cocaine smuggler? Wouldn’t you gladly pay Hondurans a few dollars each to take to the streets in the thousands, the more violent the better, so that all the police and military resources of the country would be overwhelmed? At the price of a few tens of thousands of dollars, the whole country would become a free-for-all drug-plane landing strip. In that situation perhaps a dozen of flights or more per day could come in, with tens of tons of cocaine, representing a value of perhaps a hundred million dollars. To spend some million dollars on fomenting unrest and destroying society seems like a good investment, if drug trafficking is analyzed from an economical perspective.

Indeed, that is the only reasonable way to analyze it. It is all a matter of business decisions. Supporting the people in Honduras and elsewhere who have legitimate grievances that are not being addressed by their corrupt governments, is easy. All you need to do is to throw some money at them and encourage them to pursue certain political goals, that are chosen so as to create fracture, not consensus and progress.

The “Popular Resistance Front” in Honduras represents some groups that have legitimate grievances, but several of the policies and methods they have chosen benefit nobody except the drug cartels.

It is a challenge for politicians in Honduras to explain to the electorate that the country is under mortal attack; that enemies of the state are pushing agendas such as militant fight and the goal of a Constituting Assembly (which is clearly a treasonous objective); and that what all Hondurans need to do is to engage each other in a serious and well-intended debate with the objective of improving the country in a peaceful way.

They have to explain clearly to people that the murders are carried out by the drug cartels, precisely in order to undermine people’s confidence in the government. They must engage people in a joint fight and a united front against the drug smugglers. They must make people realize that any entanglement with illegal drugs, no matter how small, is like selling ones soul to the devil. Every person must have a zero tolerance to drugs and drug smugglers.

It also goes for Americans and all others who use drugs: They are the ones who drive the process that ultimately leads to these murders.

Politicians must speak clearly about this. It is a war. The future of the nation of Honduras is at stake. The country must unite against the foreign enemy, and help countrymen in need. Pepe Lobo is trying to do this, I’m sure, although it is a difficult balancing act with an international community that does not understand the nature of the problem. He is also facing a strong propaganda machine that is trying to undermine people’s faith in his presidency. While Micheletti had a war room like in a presidential campaign, Lobo chose not to keep it, which I personally think was a mistake from his side. I fear he may have seriously underestimated the enemy, and the nature of the threat to the country. Or rather, I hope he did, so it wasn’t intentional…

Honduras is just the tip of the iceberg. The drug trafficking is influencing politics in all of Latin America, and the entire leftist wave that has been sweeping over the continent for a decade is allied with the drug lords. The old armed rebels in Colombia, the FARC, have gone from a communist guerilla to a narco-guerilla with only minimal political justification. All the way up to the US of A we see that the far left is pro-drugs (unlike the far left in e.g. Sweden, who is as anti-drugs as any of the major parties). Any country that is caught in substance abuse cannot compete effectively, such as USA.

Also in Asia and Afghanistan we see the link between populist movements and drug smuggling. It appears that they can pull in suckers to work in the dirty trade using cheap political rhetoric. Especially when it comes to murders, it may be good rhetoric to call it “war” instead, since killing is accepted as an integral part of war. Thus the nexus between populism and narcotics, in my humble opinion.

Läs historien om Honduras från en som var med hela tiden

En “gringa”, en amerikanska som bor i Honduras har bloggat om krisen i landet. Nu har hon lagt ut första delen av en serie om bakgrund, upptakt, aktion, och reaktion. Läs den själv (på engelska) på La Gringa’s Blogicito. Den är mycket tänkvärd för alla som vill förstå omvärlden, och inte bara okritiskt svälja den rappakalja som media förmedlar (oftast via många led och ytterst sällan från någon med egen erfarenhet).

Does Honduras need a new cadaster and real estate law?

One of the underlying conflicts in the recent political crisis was decree 18-2008 from the national Congress in Honduras, which contained the expropriation of some 40,000 hectares in the country. This caused land to be seen as worthless for banks, and thus credits to the important agricultural sector dried up.

A specific situation developed in lower Aguán, with the occupation of land, and even murders. That conflict has now reached the president himself, who is trying to resolve it in a peaceful way that respects landownership, but also the need for the traditional farmers to have land to cultivate.

The structural problem behind this seems to be the lack of a cadaster, and an appropriate law on landownership in Honduras. On August 8th I proposed on this blog that a land lease law would be beneficial – and definitely better than to expropriate land that is not being cultivated.

Expropriation destroys the value of real estate, which is the fundamental source of security for loans. The result is high interest rates, low investments, low development, and perpetuated poverty in Honduras.

In contrast, leasing land allows all land to be used in the most productive way regardless of who owns it, while at the same time providing a security for the loans. It increases the value of the land, and can be used as a lever to lift the country out of poverty, and even into the modern so-called developed world, if combined with other measures, such as fighting crime and improving education.

It is generally recognized that having a cadaster is essential for a country to develop. It is the foundation of the economy. After the collapse of the Soviet Union, Sweden assisted some of the former soviet republics with developing a new cadaster (since their old ones had been destroyed). Understanding the importance of this, Russia on its own decided to also implement its version of the Swedish cadaster (which is the oldest one in the world, and has been named the best, followed by the German). Although I haven’t seen any study on this, from the observations I have there seems to be a clear correlation between GDP and the existence of a cadaster.

It thus seems a no-brainer that the Honduran Congress should develop a new legislation that covers a modern cadaster, real estate ownership, and real estate lease.

Misinformation on Honduras continues

In an article today from a Chinese news agency, it is stated that the amnesty that the new president of Honduras, Pepe Lobo, pushed through, was a part of the Tegucigalpa Accord. That is one hundred percent false. Amnesty was explicitly taken out of the accord during the Guaymuras dialogue.

The Honduran prosecutor (ministerio publico) appealed the Supreme Court’s decision to dismiss all charges against the joint chiefs of staff, for having violated the arrest order and exiled former president Zelaya rather than throwing him in jail. This was the news that the article reported, but it has been known since early January that the prosecutor intended to take this step.

Honduran newspapers thus focus on another action by the prosecutor today, in the form of yet another charge against Zelaya and various collaborators for abuse of authority. It concerns how 30 million lempiras (about 1.5 million USD) were re-allocated illegally to be used for PR in connection with the referendum that the courts had issued an injunction against.

Photomontage: Pepe and Mel in the Brazilian Embassy

Posted 18:33, revised 20:22: A couple of photos reached me today from a supporter of the “resistencia”. The document in which they were pasted claims that Porfirio “Pepe” Lobo went to the Brazilian Embassy with the US ambassador Hugo Llorens so that Manuel “Mel” Zelaya could pass the presidential band to the newly elected president, and thus claim legitimacy and have more countries recognize Honduras.

Pepe Lobe and Mel Zelaya in the Brazilian Embassy in Honduras.
Photomontage: Pepe Lobe and Mel Zelaya in the Brazilian Embassy in Honduras.

The question is why someone made this montage.

Mel Zelaya symbolically passes on the presidency to Pepe Lobo.
Photomontage: Mel Zelaya symbolically passes on the presidency to Pepe Lobo.

The act, if it had taken place, would have meant different things to different people. For some it would have meant that Mel no longer could claim that he is the legitimate president of Honduras (or that Pepe not is the legitimate president now).

For others, it would have meant that Pepe acknowledged that Mel was the legitimate president, and for still some, that Pepe was a traitor. In any case, the purpose seems to have been to discredit Pepe Lobo, and to inflate the image of Mel.

Niger avslöjar Honduras-hyckleriet

Härom veckan var det Nigeria, nu är det Niger. En militärkupp avsatte landets folkvalde president Mamadou Tandja. Denna hade ändrat grundlagen förra året så att han skulle kunna bli omvald, och hade även upplöst parlamentet. Till skillnad från Honduras, där OAS till och med tänkte delta i den grundlagsvidriga omröstningen som Zelaya planerat hålla den 28 juni 2009, så blev Niger diplomatiskt isolerat från omvärlden efter presidentens maktövergrepp.

Endast pliktskyldiga fördömanden av militärkuppen har hörts, skriver World Politics Review. Detta står i skarp kontrast till Honduras, som omedelbart utsattes för fördömanden från hela värdssamfundet, trots att Honduras militär agerade på direkta order från landets högsta domstol. Förutom att HD är den högsta rättsvårdande instansen i landet så är det en demokratisk institution som har den legitima rätten att låta arrestera presidenten i Honduras.

I Niger upplöstes alla grundlagens institutioner av militären, och en militärjunta tog över. I Honduras förblev alla demokratiska institutioner som tidigare, och samtliga befattningshavare utom presidenten, regeringen och vissa verkschefer kvarstod i sina jobb (minst en minister behölls dock, men han har nu anklagats för grov korruption, så det kanske var ett dåligt drag av Micheletti). Militären tog aldrig makten i Honduras, ändå fördömdes Honduras mycket hårdare än Niger. Hyckleri, någon?

Varför fallen hanteras så annorlunda kan lätt förklaras genom medias roll. När Zelaya arresterades i Honduras så fanns det hundratals journalister, reportrar och fotografer i landet – med uppehälle betalt av Zelaya – redo att rapportera allt som hände. De var förberedda på att vinkla en insats av de rättsvårdande instanserna som en statskupp. Det handlade inte om en ojävig rapportering av nyheter, utan de flesta av dem var en del av en mycket medveten och väl planerad propagandaoperation, iscensatt från Caracas, Venezuela, säkert med hjälp från Havana, Kuba.

Vad som hänt i Niger nu, och Nigeria härom veckan, är “normala statskupper” i avlägsna länder utan mediabevakning. Vad som hände i Honduras var en anti-kupp, vilken framgångsrikt framställdes som en statskupp av en omfattande propagandamaskin som var i maskopi med den egentlige kuppmakaren: Manuel Zelaya. Som så ofta när kartan inte stämmer med verkligheten valde majoriteten att tro på kartan.

Varför ändrade de inte sig när sanningen kom ut några dagar senare? Detta handlar om psykologi vilket inte är mitt fält. Jag kan bara konstatera att många verkar ha låst sig vid en verklighetsbild, och att de bortförklarar allt som inte stämmer in på den. De juridiska dokumenten bortförklaras till exempel som falsifikat, fastän de är undertecknade av domare i högsta domstolen som intygar att de är äkta. Då går de ett steg till och bortförklarar domarna som “kuppmakare”, fastän de är korrekt tillsatta, och fastän HD är den yttersta instansen som tolkar lagen enligt grundlagen.

Jag har framfört detta argument till flera i den så kallade “resistencian” i Honduras, och intressant nog, fastän de blir svarslösa och medger att jag har en poäng, så inser de inte att det kullkastar hela deras position. Kanske de tycker att den befintliga republiken måste kastas ut helt och hållet, och en ny skapas från noll.

Även om jag håller med om att genomgripande sociala förändringar behövs, så kan jag aldrig acceptera att göra revolution mot ett folkstyre. Det råder ju trots allt redan demokrati, även om den har samma brister som i USA. Folket kan organisera sig och genomföra förändringar på fredlig väg – och laglig väg. När skall världssamfundet fördöma “resistencians” beslut att ta till “militanta” medel mot Honduras demokrati?

Joseph Stack’s beef with the tax law of the USA

The engineer who flew his plane into IRS, thus killing at least one person on the ground apart from himself, had a concrete complaint. I just heard Rachel Maddow say that she couldn’t find anything concrete in his posting. Well, I could. Check the conference committee report on IRS section 1706, the amendment of 1978.

Basically, it is about if a worker should be counted as an employee or an independent contractor (in Swedish: anställd eller egen företagare). What that amendment did was to say that engineers and some other professions should never be considered independent contractors. That’s kind of harsh, but now to the part that is mind-boggling: Even if they work for another corporation they are to be considered an employee of the hiring corporation (provided that they control the corporation they work for). This was Joseph’s beef.

Consider this example. Company A hires company B to do a job, and company B subcontracts company C to provide engineer D to carry out the services. Company C may have thousands of employees, but it is owned by engineer D, so he controls it. Therefore company B must pay taxes for D as if he was an employee.

What happens is of course that the overhead of company C gets slapped with personal income tax and social security fees! Of the little that is left, company C must then pay its corporate taxes, its staff, their income taxes, their social security fees, and its capital gains taxes.

The result I would expect from this tax provision is of course the death of the small engineering firm in the US. I came here in 2002, when this draconian law had been doing its work for almost a quarter of a century. I soon noticed that there was no point in looking for engineers here. Much better to turn to Sweden for such services. And now I think I may know why. This law may effectively have pulled the rug from under US entrepreneurship, but it has not affected the ability of foreign engineering suppliers to compete on the US market.

This is an “aha-experience.” I did not know about this rule (as it doesn’t affect me), but it may potentially explain A LOT when it comes to why the US has lost its economical leadership in the world. Yes, “has” lost. The full effect of the downturn of the US industry has not yet been seen, as it will continue for years due to the lack of engineers and entrepreneurs in the technical fields, but the pole position is surely lost.

Returning to the law, it violates basic common sense and decency. A corporation is a legal person and this personhood must be respected by the tax code. The amendment mentioned violates the personhood of company C. Thereby it also violates the rights of person D to freely engage in business. I would think there might be a good case to be made for this violating person D:s civil rights, and indeed human rights.

Too bad Joseph Stack is dead, as I would have wanted to see this go through the legal system to the highest level in the US – and internationally if need be. This really sticks out as a nail in the eye of the “land of the free.”

Nyspråk år 2009: Lagenlig kupp

Det är aldrig bra när språket förvrids och ordens mening urholkas. Just det har emellertid skett det gångna året då svenska media har kallat den helt lagenliga avsättningen av Honduras president för en “statskupp” och en “militärkupp”. Vi har alltså nu i språket förutom olaglig kupp även lagenlig kupp (eller laglig kupp, lite kortare).

Den engelska motsvarigheten “legal coup” har länge funnits, med betydelsen en juridisk kupp, en oväntad och plötslig manöver inom rättssystemets ramverk. Det stämmer rätt väl på vad som hände i Honduras:

Högsta Domstolen utfärdade ett föreläggande att förberedelserna för en planerad folkomröstning (av president Zelaya kallad opinionsundersökning) inte fick fortsätta därför att den bröt mot grundlagen. Då Zelaya i statens officiella tidning den 25 juni lät publicera ett dekret som visade att han avsåg att hålla omröstningen trots förbudet, så bröt han mot paragraf 239 i grundlagen. Den paragrafens andra stycke säger, att den president som bryter mot den paragrafen omedelbart upphör att vara president.

Enligt honduransk lag hade alltså inte Zelaya längre rätt att utöva presidentämbetet, eller att sitta kvar i presidentpalatset. Det var alltså nödvändigt att låta arrestera honom för att upprätthålla lag och ordning.

Problemet var att USA (senator Kerry för att vara exakt) deklarerade att man skulle betrakta denna lagliga åtgärd som en kupp, och att man inte skulle erkänna den president som efterträdde Zelaya. Därför ställdes arresteringen in, och man valde att tills vidare låta Zelaya sitta kvar medan ett åtal förbereddes.

Zelaya gick dock ännu längre, och tog med våld, i spetsen för en pöbel, material som högsta domstolen hade beslagtagit och lämnat i militärens förvar. Detta var på morgonen den 26 juni.

Detta var naturligtvis en statskupp av Zelaya, eftersom han brukade våld mot de övriga statsmakterna. Han gjorde sig själv till envåldshärskare. Hade han inte blivit arresterad så hade han varit de facto envåldshärskare. Det som gör en statschef till envåldshärskare är just att de andra statsmakterna underlåter att göra sin plikt, efter att statschefen överskridit alla sina befogenheter.

När högsta domstolen och kongressen – de andra två statsmakterna i Honduras – i enlighet med grundlagen lät arrestera Zelaya och utse en ny president, så var det alltså inte bara fullständigt lagligt, utan ett föredömligt agerande. De uppvisade en sisu som alltför ofta saknas av de demokratiska institutionerna i det läget. Vilken historiker som helst kan säkert på rak arm komma ihåg ett halvdussin eller mer fall där en ledare gjort sig till envåldshärskare därför att de som skall skydda demokratin inte har stoppat honom (t.ex. i Sverige, Tyskland, Venezuela).

Det abrupta sätt på vilket den fd presidenten arresterades fick det att se ut som en kupp, men det var helt lagligt (utom att sända honom utomlands, men det har militärerna redan frikänts från då de handlade i nationellt nödvärn). Eftersom ordet kupp har blivit så intimt förknippat med händelsen har vi alltså fått en ny term i vårt språk år 2009: Lagenlig kupp.

Personligen tycker jag inte om den termen för kupp har alltid varit förknippad med något olagligt för mig, så jag kallar detta nyspråk. Själv skulle jag föredragit att kalla det för en lagenlig avsättning, eller ett lagligt tillslag. Allra bäst vore kanske att använda det tydliga och befintliga ordet anti-kupp. Språket blir liksom fattigare när media och politiker använder ordet kupp om en laglig händelse.

Rena “Hollywood” i Honduras

Knarksmugglingen genom Honduras har det senaste året sprängt alla vallar. Det är den politiska krisen från januari 2009 till januari i år som har gjort Honduras till knarkflygarnas drömland (-ningsplats).

Knarkflygplan på hemlig landningsbana i Honduras.
Knarkflygplan på hemlig landningsbana i Honduras.

Enligt honduransk press kommer planen från Venezuela i huvudsak. De har så gott som alltid en registrering från Venezuela, ibland äkta, ibland falsk.

Enligt veckotidningen Semana i Colombia är det visserligen venezolanska plan många av dem, men flygningarna utgår från Colombia, helt nära gränsen. Planen stjäls i Venezuela eller Brasilien, och konverteras för att kunna ta mer last och flyga längre. Direkt efter starten flyger de in över Venezuela, för att inte Colombias flygvapen skall kunna komma åt dem. De flyger genom Venezuela till Karibiska Havet och vidare till Honduras i första hand. Bägge artiklarna ovan nämner namn på personer i denna knarkhandel.

Knarkflygplan i Honduras.
Knarkflygplan på grusväg i Honduras.

Sedan Honduras knarktsar mördades i november har trafiken ökat mycket. Först nu i februari har USA bestämt sig för att åter igen samarbeta med Honduras för att försöka stoppa denna trafik, efter att sedan den 28 juni förra året i någon sorts barnslig protest ha vägrat låta honduranerna få använda de radaranläggnignar som USA har i landet. Säkerligen har hundratals ton kokain passerat Honduras på väg till USA under dessa månader, som en direkt följd av att USA har suttit på sin bak.

Knarkflygplan i Honduras.
Knarkflygplan i Honduras.

De flesta flygplan tankas och flygs ut igen. Några i månaden störtar och bränns (upp till 14 under en enda vecka!). Planen på dessa bilder tillhör den lilla minoritet som polisen fått tag på i tid. Det handlar om allt från enmotoriga Cessna till flermotoriga Antonov fraktflygplan som kan ta upp till 5 ton last. Omfattningen och logistiken runt detta, med flera flygplan om dagen, slår till och med Hollywoods vildaste fantasier. Detta är ett multinationellt storföretag.

Den vidare färden norrut går till Mexico. Från Honduras till Mexico är det bara några timmar med en snabbgående motorbåt, och på vägen finns det korallöar tillhörande Belize i vilka man kan söka skydd vid behov. Det finns gott om sådana båtar i Honduras, relativt öppna båtar gjorda för havsfiske, med en liten förruff, sådär 40 fot långa, och med tre till fyra utombordmotorer, var och en på sådär 200 hk till 250 hk. Dessa båtar ligger inte i hamn utan förvaras på trailer, dragna efter en amerikansk pickup. På båtmässan i Miami (sista dagen idag!) kan man se och köpa dessa nätta båtar. Förutom för utsjöfiske används de även som jollar på megayachts. Men det är en annan historia.

Uppdatering: Bara någon timme efter att detta skrevs meddelades det att Colombia och Honduras undertecknat ett avtal om samarbete för att bekämpa brottslighet. Det handlar förutom om knarksmuggling även om bland annat kidnappningar, ett annat omfattande problem i bägge länderna. Honduras har nu högst mordfrekvens i världen. För några år sedan var det Colombia (och däremellan Irak). President Uribe har lyckats minska brottsfrekvensen med ungefär hälften hittills.

Uppdatering: Ytterligare några timmar senare rapporterades det att Venezuela i lördags hittat en hangar med 28 knarkflygplan.

Uppdatering 2009-02-17: Colombia rapporterar att under en operation kallad “Fronteras” (“Gränser”) uppdagades det att flygtrafikledarna är i maskopi med knarkflygarna. De har arresterat 22 utlänningar i den så kallade “pilotkartellen”. Honduras myndigheter har hittat över 250 smugglingsleder från Venezuela som går genom landet. Drogtrafiken genom Honduras startades av colombianska knarksmugglare men kontrolleras nu i huvudsak av mexikanska karteller, och flygningarna utgår i huvudsak från Venezuela, enligt vad Honduras säkerhetsminister Oscar Alvarez meddelade Colombia i veckans möte. Mexikanska karteller är kända för att vara mycket benägna för våld, vilket säkerligen är huvudorsaken till att Honduras nu har världens högsta mordfrekvens.

Nigeria avslöjar Honduras-hyckleriet

Enligt en blog på World Politics Review visar maktskiftet i Nigeria i förra veckan på vilket hyckleri som råder i världen: Dä presidenten lagligt avsattes av Honduras parlament förra året fördömdes landet av hela världen i FNs generalförsamling, men då Nigerias president avsattes utan stöd av grundlagen av parlamentet förra veckan så hördes inte ett pip. Förklaringen som föreslogs var att det inte fanns något säkerhetshot i Honduras, men det finns det i Nigeria. Stora oljefält som är av vikt för världens energiförsörjning, och en gerilla som är aktiv.

Alltså, ingen risk för omvärlden i Honduras = fritt fram att fördöma trots att det var lagligt.

Men stor risk för omvärlden i Nigeria = håll tyst och sitt still i båten även om det var grundlagsvidrigt.

Vinklinen i TT (se DN) är dock en helt annan. Enligt den texten kan man inte utläsa att det var olagligt. Dock inte heller att det var lagligt, väl att bemärka, utan bara en allmän mörkning och skönmålning av det juridiska läget.