Ockupation är OK – om Kuba står för den

Yahoo-listan nej_till_ockupationen skapades för att diskutera USAs ockupation av Irak, men där togs efterhand upp diverse andra frågor också, till exempel Afghanistan, Libyen och Syrien. I villfarelsen att listan därför var öppen för att kritisera ockupationer generellt sände jag därför in följande lilla bidrag:

______________
Kubas ockupation av Venezuela

Det är inte bara USAs ockupationer som skall fördömas, utan också Kubas:

Sedan Hugo Chávez blev vald president i ett demokratiskt val år 1998, har han urholkat landets demokrati, till den punkt att Venezuela sedan längre upphört att vara en demokrati, och istället blivit en diktatur med val. Val som bara är en chimär. Redan 2004 fuskade Chávez för att inte bli utröstad i världens första presidential recall election (han förlorade stort, men påstod att han vann). Sedan dess har fusket bara fortsatt, jämte en alltmer tilltagande repression. Landet har utvecklats till vad högern kallar kommunism, och vad vänstern kallar nazi-fascism. Situationen är på många sätt lik den i Tyskland på 1930-talet, där några nyckelpersoner bland kapitalisterna samarbetar med regimen, så att både ledande personer i regimen, och dessa kapitalister, har blivit dollarmiljardärer.

De verktyg som krävs för denna omvandling kommer från Kuba. Kuba har utvecklat systemet för att hålla ett land i järnhand under över 5 årtionden. Dessa metoder används nu i Venezuela. Vid presidentvalet den 7 oktober i år kommer valresultaten från valdatorerna att passera Havanna, Kuba, för “ideologisk korrigering” så att säga, innan de kommer fram till statens valnämnd för sammanräkning. Kuba håller sig också med soldater i Venezuela, en ockupationsarmé som står helt bortom varje venezolansk kontroll. Tvärtom är det som då USA ockuperade Irak, att kubanerna ger order till venezolanerna.

För att bli rika har Chávez och hans anhang helhjärtat gett sig in i knarkhandeln med kokainsmuggling, förutom att de sålt ut landets oljeproduktion för årtionden framöver, fått betalt i förskott, och stoppat pengarna i egen ficka. Det kan mycket väl vara den största plundringen av ett land i världshistorien.

Och för att ro iland med detta har man alltså sålt ut landet till Kuba, överlämnat suveräniteten med hull och hår.

Detta gör utan tvekan Hugo Chávez till en större quisling än själve Vidkunn Quisling!

Att det finns de som försvarar Chávez visar bara att det finns människor vars samvete kan köpas för pengar. Diktaturens kreatur, som Olof Palme sa.
___________

Detta släpptes dock inte igenom, varvid följande brevväxling resulterade:

Jag: Detta var en helt ny tråd, jag trodde att listan var mot ockupationer generellt, men så var det tydligen inte. Bara mot vissa ockupationer.
Åsa Henriksson: Ja, det stämmer. Listan rör USA:s ockupation av Irak specifikt, och ur ett antiimperialistiskt perspektiv. Medlemmarna har anmält intresse för att få ta del av denna information och inget annat. Sedan har innehållet ibland kommit att tänjas lite till att omfatta Syrien, Libyen, Afghanistan och annat som är endast löst relaterat till huvudfrågan. För diskussioner som rör sig långt utanför listans syfte hänvisas till andra forum.

Av detta kan man alltså utläsa att USAs imperialism får kritiseras på listan “nej till ockupationen”, men Kubas imperialistiska ockupation får inte nämnas. Så då vet man det.

För övrigt gjorde en annan listdeltagare, Mario Sousa, ett grovt personangrepp mot mig på listan då han skrev bland annat följande: “Denna Ulf Erlingsson stödde statskuppen i Honduras och från Florida skrev många lögnaktiga artiklar för att göra propaganda för den politiska högern, de stora kapitalägarna som gjorde statskuppen.” Det är ett typiskt agerande för Chavez-anhängare, eller “chaviztas” som de kallas: Kasta skit, sprida hat, odla fördomar av den allra värsta sorten. Min replik på det blev också refuserad, för övrigt.

Vänstern i Venezuela, den riktiga vänstern, anser att dessa chaviztas är nazi-fascister som missbrukar kommunismens namn och ger den dåligt rykte. De anser att regimen är kriminella kapitalister.

På 60-talet pågick ett blodigt gerillakrig i Venezuela. Idag är de forna fienderna goda vänner; Douglas Bravo, den legendariske gerillaledaren som bland annat hade en ung Hugo Chávez i sin organisation, och Carlos Peñaloza, arméchefen som arresterade Chávez 1989 under misstanke att han planerade en militärkupp (presidenten släppte dock Chávez fri, och 1992 återgäldade denne gesten med att försöka göra en militärkupp och döda presidenten). Peñaloza och Bravo stred på motsatta sidor i kriget för många år sedan, men idag är de rörande ense om att Chávez är en landsförrädare. Så vems ärende är denne Mario Sousa ute i då han skriver “PS. Hoppas Chávez fortsätta att stödja Syrien”? Sitt eget kanske? Chávez betalar bra till dem som säljer sin själ för att hjälpa honom plundra Venezuela.