Fellow Earthling – Happy New Era!

Dear fellow Earthling: If you are reading this message then the World has not ended. But we have entered a new era in the ancient American calendar that has come to us through the Mayas, the Long Count. It’s simply a base-20 count of the number of a days since a starting point on Aug 11, 3114 BC in the Gregorian calendar (Sept 6 in the Julian), but with the second digit being base-18. Thus, 20*20*20*18*20=2,888,000 days in decimal notation. Yesterday was that day, day KK,KIKm (using A through K to represent digits 10 through 20, and “m” to denote that it is in the Mayan Long Count system, as opposed to “d” for decimal, “h” for hexadecimal, etc). Today we reached the value 100,000m. Thus, the value went from being 5 digits to being 6 digits. The value 100,000m is equivalent to 7885 years plus some days. It’s way bigger than going from 1999 to 2000; it’s more like going from the year 9999 to the year 10,000. But still it’s just a number.

So Happy New Era and may it bring peace and understanding, tolerance and wisdom to the peoples of the world. We sure can use some of that. It’s pathetic how mankind lately has degenerated into something that is awfully akin to the 1930’s, when fascism and communism spread over the world, two ideologies that both are based on intolerance. They are intolerant against certain scape-goat groups, be it Gypsies, Jews, US Americans, or oligarchs. There is also a huge intolerance against innocent things. For instance, in Sweden the word “neger” (negroe) was never used as an insult but as a purely neutral word like “German”, yet today there are these “word-fascists” so to say, who attack others just for using the word “neger” as it was intended to be used, and – even worse! – criticizing calling the pastry “negerboll” by it’s traditional name. If you translate the word literally into English you get a bad-sounding word, but that has got nothing to do with how it sounds or what it means in Swedish. That kind of intolerance is, well, intolerable.

On a more significant level, there are large amounts of money spent on propaganda in the west, to make the communist dictatorships of Latin America seem good. These dictatorships are allied to China and Russia, themselves dictatorships. The world has again entered into a period in which the world body entrusted with the Peace, in our case the United Nations, has become dominated by dictatorships. The same thing happened in the 1930’s with the League of Nations. And now as then, people in general are not aware of what is going on, being too busy with their personal lives. Hopefully this time we can work out a way to get rid of the criminal regimes without a world war. It will largely depend on these criminal regimes themselves, but also on the population within them. If they rise up and overthrow the dictatorships, like in the Arab Spring, then that would be the best solution. So good luck with that. Seriously.

När skall Latinamerikagrupperna ta avstånd från diktaturer?

Latinamerikagrupperna lever så gott som uteslutande på att ta emot statsbidrag från Sida (16 miljoner kronor) och dela ut pengar till organisationer i Latinamerika (också 16 miljoner kronor). Av deras redovisning från 2011 framgår inte hur mycket som gått till vilken organisation, men de har en lista på samarbetspartner. Samtliga dessa organisationer står långt ut på vänsterkanten, och med tanke på vänsterdiktaturernas utbredning i Latinamerika (koordinerade av Foro de Sao Paolo, där Kuba och Venezuela har betydande inflytande) så uppstår frågan om Latinamerikagrupperna förstår vad de håller på med.

De har kontor i tre länder: Nicaragua, Ecuador och Bolivia. Samtliga dessa kan med fog betecknas som diktaturer idag. I Nicaragua sitter Daniel Ortega vid makten enkom tack vare valfusk, och detta efter att en utmanare inom sandinistarörelsen dog under aldrig uppklarade omständigheter strax före förra valet. I Ecuador och Bolivia har Rafael Correo respektive Evo Morales genomfört statskupper av samma slag som den som Hugo Chávez genomförde i Venezuela år 1999.

Venezuela är idag på god väg att bli en totalitär stat likt Kuba, och det finns politiska fångar som suttit under omänskliga förhållanden över 10 år i fängelse i Venezuela. De nu nämnda diktaturerna är vänsterdiktaturer, kommunistiska enligt Fidel Castro.

Med tanke på att Latinamerikagrupperna enbart förefaller hjälpa grupper på yttersta vänsterkanten så ställde jag några frågor till ordföranden, Francisco Contreras, för att ge honom en chans att ta avstånd från vänsterdiktaturerna. Det gjorde han dock inte. Här är frågorna och hans undvikande svar:

Kan Latinamerikagrupperna hjälpa NGOs som engagerar sig för att få politiska fångar i Venezuela frigivna?
– Vi arbetar med folkrörelseorganisationer som är en del av den globala rättviserörelsen. I Latinamerika har vi en långsiktig allians med CLOC som samlar småbrukare, bönder och lantarbetare och med ursprungsfolksrörelsen. Det kommer även att vara vår prioritering framöver.

Kan Latinamerikagrupperna hjälpa NGOs som engagerar sig för att stoppa regimens stöld av privat egendom i Venezuela?
– Se svar ovan.

Inte ett ord av sympati med diktaturens offer. Tystnaden är talande. När skall Latinamerikagrupperna ta avstånd från kommunistiska diktaturer?

Jag ställde senare en fråga till kansliet om hur det kommer sig att Latinamerikagrupperna inte med ett ord nämner kokain på sin hemsida. Jag fick till svar att “Konsekvenserna av kokainhandeln är omfattande i Latinamerika. Latinamerikagrupperna har dock inget särskilt ställningstagande när det gäller kokain. Men i princip anser vi att jordbruksmark främst ska användas för människors livsmedelsförsörjning.” Avsaknaden av ställningstagande är bekymmersam eftersom kokainet är Latinamerikas enskilt största problem.

De nämnda vänsterdiktaturerna är alla mer eller mindre inblandade i kokainsmuggling, med Venezuela som paradexemplet, där riksdagens talman Diosdado Cabello allmänt anses som en “drug kingpin”, men även presidenten själv har pekats ut av en avhoppad domare i Högsta Domstolen som direkt inblandad i kokainsmuggling. I Bolivia är kokaodling helt laglig. Venezuelas huvudstad Caracas är världens mest våldsamma huvudstad mätt i mord per capita. Den mest våldsamma staden är nu San Pedro Sula i Honduras, och det mest våldsamma landet är också Honduras. Venezuela och Honduras är mycket viktiga genomgångsländer för kokainsmugglingen, vilket är en del av orsaken till den höga mordfrekvensen. En annan del är att i bägge länderna delar av polisen (i Honduras) och militären (i Venezuela) varit direkt inblandade i kokainsmuggling.

Ingenting kan göra mer för att hjälpa till att förbättra levnadsvillkoren på landsbygden än att stoppa det massiva våld som kokainsmugglingen medför. Mordfrekvensen är så hög att det motsvarar ett regelrätt krig! Det är en katastrof som håller på att utspelas, men Latinamerikagrupperna “har inget särskilt ställningstagande”, och tycker bara att jordbruksmark skall användas för människors livsmedelsförsörjning “i princip”.

När skall Latinamerikagrupperna utnyttja sin ställning till att informera svenska folket om vad som verkligen håller på att hända i Latinamerika? Att det verkliga hotet mot demokrati inte är ojämlikhet på landsbygden, utan det faktum att kommunistiska diktaturer breder ut sig över hela kontinenten, och att kokainhandeln håller på att slå sönder hela den sociala strukturen i många länder? När skall Francisco Contreras sluta hålla diktatorer och knarkhandlare om ryggen?