The Stolen Election in Venezuela April 14, 2013

Here I will gather some links and documents regarding the stolen election, for convenience.

This document has been created by the opposition, in English. Most information is only available in Spanish, there is lots and lots of it, but I’ll here try to collect the English material.
Electoral Abuses April 14, 2013

Here is a 4 minute video in English showing how the dictatorship has responded with tyranny after the people refused to accept their stealing of the election: Venezuela Needs Help

Here is a 10 minute video in Spanish only about the stealing of the election: Video Maduro ilegítimo

Klasskamp måste jämställas med rasism

Sedan Andra Världskriget vet alla att rasism är ett brott mot mänskligheter, och att det kan användas som psykologiskt vapen för att söndra och härska. Men av någon outgrundlig anledning har ännu inte klasskamp förts upp på samma lista som rasism. Det är dock en precis lika förhatlig företeelse. Faktiskt finns det mera anledning att sky klasskamp, därför att den utgör den större faran.

Judehatet i Nazityskland har traditionellt betraktats som ett fall av rasism, men vid närmre kontroll visar det sig att den bakomliggande orsaken är klasskamp. Det bara råkade vara så i Tyskland (och Europa) att judarna av religiösa skäl var pengalånare, eftersom det under medeltiden var förbjudet för kristna att ta ränta, och ingen vill ju låna ut pengar gratis. Judarna var därför nödvändiga för en fungerande ekonomi, men blev också hatade när folk hamnade i skuld till dem. Orsaken till judehatet var därför att de var kapitalister i ordets allra mest grundläggande mening: De som tillhandahöll kapital. När Marx talar om klasskamp mot kapitalisterna, och Hitler om rasism mot judarna, så blir alltså effekten precis densamma.

Problemet med att inte erkänna att klasskampen är det grundläggande brottet mot mänskligheten uppstår när man överför detta till andra kontinenter och kulturer, där klasskampen inte sammanfaller med rasism, och därför riskerar falla mellan stolarna. Min käpphäst är Latinamerika, där Castro och Kuba har sått klasskamp i årtionden. Syftet med retoriken är att söndra och härska, inget annat.

På Kuba, efter revolutionen, vände sig Castro och deras mordiska gäng mot de sanna revolutionärerna, mot frihetsälskarna. Ett långvarigt inbördeskrig började, och regimen avrättade efter skenrättegångar tusentals frihetskämpar, även sådana som de visste var helt oskyldiga till det de anklagades för. Det var en ren utrensning av fiender. Jag rekommenderar denna dokumentär om vad som hände (med engelsk text).

Därefter vände sig den Kubanska diktaturen mot andra länder, först och främst Venezuela på grund av dess oljetillgångar. Castro har försökt ta över Venezuela sedan tidigt 1960-tal, först med en väpnad invasion, sedan med gerillakrig, därefter med en revolution, så med ett par militärkupper, och sedan slutligen genom att utnyttja det demokratiska systemets svagheter och få deras Manchuriska kandidat – Hugo Chávez – vald till president. Varefter han omedelbart förstörde landets institutioner inifrån, släppte in Castro, och lät Kuba ta fullständig kontroll över alla delar av Venezuelas statsmakt.

Hur lyckades Kuba med detta? Genom att söndra och härska. Vapnet var klasskamp. De delar av folket som Marx kallade “trasproletariatet” hetsades mot den egentliga arbetarklassen, mot tjänstemännen, och mot överklassen i en klasskampsretorik fylld av hat och våld. Castro genom Chávez lyckades alltså få trasproletariatet att med vapen i hand ta all makt och inflytande från alla de landsmän som hade någon utbildning, och istället med hull och hår lämna över fosterlandet till ärkefienden Kuba.

Därmed hade Castro vunnit, men till vilket pris? Jo, till priset av att Caracas nu är världens mordhuvudstad. Hela 90% av dessa mord går ouppklarade. Och till priset av att pöbeln är så fylld av hat, att de inte längre uppvisar mänskliga reaktioner. När en riksdagsman från regimen slog och bröt näsan på en riksdagskvinna från oppositionen, inne i plenisalen, så skrev folk på nätet “rätt åt henne, hon förtjänade det”. När polisen sköt ihjäl en obeväpnad demonstrant som fredligt krävde att rösterna skulle räknas om, så tycker regimanhängare att han förtjänade att dö.

Denna så kallade klasskamp har gått så långt att det inte längre finns någon skillnad mellan den, och judehatet i Nazityskland. I bägge fallen har de oskyldiga offren för hatet fråntagits allt människovärde, och i bägge fallen är det en regim som med vett och vilja har provocerat fram dessa brott mot mänskligheten i politiskt syfte. I Tyskland var Hitler ansvarig, i Venezuela är Castro ansvarig.

Det är heller ingen principiell skillnad mot Stalins regim; folkmordet i Ukraina vintern 1933 var av precis samma skrot och korn: Kommunisterna tog böndernas mat och hindrade dem från att lämna sina gårdar, där de följaktligen svalt ihjäl utan att de ansvariga kände något dåligt samvete. Det är detta som är pudelns kärna: De som begår de brottsliga handlingarna är så hjärntvättade att de inte reagerar. De verkligt ansvariga är de som har utarbetat strategin, propagandan. Att sprida rasism är redan brottsligt. Det är hög tid att klasskamp jämställs med rasism.