Läget är att ett land (Kuba) har invaderat militärt ett annat land (Venezuela). De har gjort det genom att först ta över kontrollen över Venezuelas statsapparat medelst subversiv verksamhet bedriven sedan åtminstone 80-talet. Detta betyder att det inte är en intern konflikt.

Det är en internationell konflikt, eller med ett annat ord, krig (eftersom det skjuts).

Kuba har enligt uppgift från dissidenter inom landet 20 tusen soldater i Venezuela för att försöka kväsa upproret. Detta har pågått åtminstone sedan valet i april förra året, enligt uppgifter från Kuba. Soldaterna sätts på ett plan utan att veta vart de ska, och först då de är i luften får de reda på uppdragets art. De utrustas då med venezolanska militära uniformer, antingen nationalgardets eller arméns. Att använda fiendens uniform efter att fientligheterna inletts är ett KRIGSBROTT. Fientligheterna har uppenbart inletts.

Dessutom begås BROTT MOT MÄNSKLIGHETEN av både kubanska soldater och av venezolanska medlöpare.

Ryktet att Cabello skulle göra en “autogolpe” är befängt. Det är helt säkert desinformation spridd av den kubanska säkerhets- och propagandaorganisationen G2. Cabella har ju redan makten. “Autogolpe” på svenska är “att göra sig till envåldshärskare”, men eftersom det redan är en diktatur så är ju det en nullitet. De som sprider rykten om “autogolpe” gör bara diktaturen en tjänst, för de säger implicit att det är en demokrati (eftersom en autogolpe bara kan göras mot en demokrati).

Scenarier

1. Om ingenting ändras kommer sannolikt upproret att fortsätta, därför att upprorsmännen vet att de inte kan vänta någon nåd om de ger sig, bara tortyr och död. De kommer därför hellre att dö än ge sig. Detsamma gäller för medlöparna, fast i deras fall är valet mellan livstids fängelse för alla de brott de begått, eller att dö i försöket att hålla sig kvar vid makten. Eftersom regimen har vapen och upprorsmännen i princip är obeväpnade, så kommer det sannolikt att leda till ett folkmord liknande det som Kuba genomförde i Angola, med mellan 17,000 och 100,000 döda eller mer.

2. En beväpnad motståndsrörelse uppträder. Jämför Hitlers ockupation av Europa. I inget land lyckades motståndsrörelsen befria landet, inte heller lyckades skogsbröderna i Baltikum kasta ut Sovjetunionen. Detta scenario kommer kanske att förhindra ett folkmord, så netto kan det bli färre döda, men det leder sannolikt aldrig till fred.

3. Den venezolanska militären ingriper. Detta förutsätter två saker, dels att det finns tillräckligt många villiga, dels att de har de nödvändiga resurserna. Till skillnad från en gerilla kan militären ändra på situationen i ett slag: Från att vara ett befrielsekrig i vilket folket i en koloni slåss mot kolonialmakten, till en öppen konflikt mellan två stater, där ett land försvarar sig med hjälp av sin försvarsmakt mot ett invaderande land. Detta har förutsättningar att snabbt och relativt oblodigt få ett slut på konflikten, därför att Kuba hamnar då i underläge då Venezuela har alla fördelarna: Större land, fler människor, slåss på hemmaplan, större motivation.

Alternativ 3 är helt klart att föredra. Efter befrielsen måste de demokratiska institutionerna rensas ut från kubanska agenter och medlöpare. Det finns ingen legitim regering, så en interimsregering måste skapas av dem som tar ansvaret för att rädda landets självständighet. Med tanke på närvaron av stora mängder beväpnade grupper som kan komma att försvara den föregående regimen, så kommer en kraftig militär insats att förbli nödvändig.

Ondskans axelmakter kommer att ha följande strategi: De kommer att hävda att de som försvarat Venezuelas självständighet är “kuppmakare”, att deras interimsregering är en “militärjunta”, att de infiltrerade agenter som förmodligen kommer att försöka störa ordningen är “frihetskämpar”, att befriarna är “fascister”, och de kommer inte att erkänna att det handlat om en kubansk ockupation och ett venezolanskt befrielsekrig.

Dessvärre kommer Latinamerikas problem att fortsätta så länge diktaturen i Havana finns kvar. De har i över ett halvt århundrade systematiskt förstört andra länder i Latinamerika med gerilla, knarksmuggling, infiltration osv. Länge kämpade USA mot detta, men då Europa protesterade mot “amerikansk inblandning” så har nu USA slutat med den politiken, och vi ser resultatet. Krig. Om Europa vill visa att man är vuxen så finns det ett mycket bra tillfälle nu.

Varför är venezolanerna i uppror? De har rest sig för att befria landet från de främmande diktaturer som har tagit kontrollen över deras land. Det började med att Chávez sålde ut landet till Kuba, men nu är det framför allt Ryssland som backar upp regimen militärt. Kina och Iran har också intressen i regimen.

Nicolás Maduros regim är inte legitim. Då Chávez dog ljög han och Diosdado Cabello om dödsfallet, och underlät att följa grundlagens successionsordning. De förfalskade Chávez namnteckning i flera månader innan protester tvingade dem att krypa till korset och kalla till val. Maduro ställdes upp som kandidat trots att han varken är kvalificerad (han är född i Colombia och inte i Venezuela), och trots att en person med hans position inte får ställa upp enligt grundlagen. Trots att en stor majoritet föredrog Capriles så förklarade regimen Maduro som vinnare. De gjorde många sorters valfusk, bland annat betalda röster, tvångsröster, brott mot valhemligheten, röster under hot, men även elektroniskt valfusk: En person hade fått kännedom om lösenord tillhörande ledningen för valmyndigheten och med hjälp av dem kunde han avlyssna kommunikationen mellan Kuba och Venezuela under valdagen (valfusket görs på Kuba). Klockan 6 på kvällen fick jag reda på resultatet med två decimaler av general Peñaloza, innan det sista valkontoret ens stängt, och flera timmar innan resultatet offentliggjordes. Detta bevisar för mig att valresultatet är totalt falskt, och helt och hållet en produkt av den kubanska diktaturen.

Vidare har regimen åtminstone sedan 2003 begått brott mot mänskligheten. Det året upprättades en databas över politiska sympatier, och de som var mot regimen har sedan dess diskriminerats systematiskt: De har fått sparken eller vägrats anställning, de har inte fått bostad eller kastats ut på bar backe, deras barn får inte studera på universitet, de får inga bidrag som de annars skulle ha rätt till, och så vidare. Hundratusentals om inte miljoner har tvingats i landsflykt som följd av detta.

När började det gå snett? Vi vet nu att Chávez var en “manchurisk kandidat”. Han ljög för att bli vald, och han var hela tiden kontrollerad (och manipulerad) av den kubanska diktaturen. Han led av storhetsvansinne, och Castro utnyttjade det. Men när Kuba insåg att Venezuelas ekonomi var totalt förstörd för ett par år sedan, så bestämde man sig för att göra sig av med Chávez och införa ett totalitärt styre som på Kuba. Tänk efter: Hur många läkarutlåtande har publicerats om Chávez sjukdom: Inga! Var behandlades han? Enbart på Kuba! Vad säger hans dödsattest? Ingenting, för det finns ingen! Vem sa till Chávez att han borde se en läkare? Fidel Castro! Hur kan vi veta att han faktiskt dog av sjukdom, och inte av meningslös behandling? Det kan vi inte! Men det finns en ljudinspelning av kubanska agenter där de talar om att de måste göra sig av med Chávez för att annektera Venezuela (och sedan Nicaragua; är det en tillfällighet att Daniel Ortega också försvunnit på Kuba?). I inspelningen säger en person att Chávez tror att han är sjuk “men det är han inte, fast han tror det”, och att de kan utnyttja det för att göra sig av med honom på ett humant sätt på sjukhuset. Chávez led av storhetsvansinne, och han lät sig utnyttjas av Castro. Han var en större quisling än själva Vidkun Quisling.

När Chávez svors in 1999 efter att ha blivit vald (han tilläts ställa upp trots att han lett två blodiga militärkuppförsök 1992, och att han var delaktig i det kubaledda blodiga upploppen “caracazo” år 1989), så utropade han en “konstituerande grundlagsförsamling”. Alla demokratiska institutioner avskaffades, och nya skapades som lydde Chávez. Nästan alla medlemmar i församlingen var trogna Chávez. Det var en juridisk statskupp. Sedan 1999 har regimen i Venezuela varit en kuppregim, och inga val har varit legitima.

År 2002 ledde en fredlig protest, som möttes med våld, till Chávez avgång, men två dagar senare blev han återinsatt av militärer. Regimen spenderade en förmögenhet på att sprida propagandalögnen utomlands att det varit en militärkupp och att Chávez återinsattes av folket, det vill säga precis tvärtemot sanningen.

År 2004 hölls en folkomröstning med frågan om Chávez skulle avsättas. Hela 60% röstade ja, men regimen begick elektroniskt valfusk och ändrade det till 60% nej. Sedan dess utvecklades regimen till en skenvalsdiktatur, med en opposition som hjälpte regimen att få demokratisk legitimitet genom att spela med och hävda att valfusk inte existerade. De såg till att alla protester leddes in på fel väg och misslyckades. Den viktigaste personen i detta spel var den gamle gerillakämpen och kommunisten från 1960-talet som nu påstod att han var med oppositionen, Teodoro Petkoff.

Jag rekommenderar för övrigt denna video för en sammanfattning av vad som hänt: http://youtu.be/KznW0lNaG1k