The Battle for Democracy in Venezuela

On April 14, 2013, the Cuban regime stole the presidential election in Venezuela and gave the victory to their Colombian man, Nicolás Maduro. People took to streets all over the country but were gunned down. The candidate who really won the election, Henrique Capriles, caved in and called the protests off. At this point the democratic resistance started organizing, and at the 5-month mark of the election fraud, September 14, Operación Libertad Venezuela called for a Day of Rage. The party of Capriles secretly sabotaged the protest, forbidding their members to participate in any way. When this was revealed in public people got very angry, and started realizing that the opposition was working in cohorts with the regime.

One of many demonstrations in 2014 demanding regime change.

This led to a series of grassroots protests in November with thousands of people all over the country. Capriles had sold the municipal election in December as a “referendum” on Maduro, but of course the opposition lost, since the election fraud issue had not been dealt with. This was the final nail in the coffin for his credibility. In January, the tragic murder of a Miss Venezuela, Monica Spear, fueled an outrage over the rampant murder rate, the highest in the world. Shortly afterwards, an attack on a student at a campus sparked a student revolt in Táchira.

One of many killed by the regime. Many have been shot in the head, by either regime thugs (their version of brownshirts), or by snipers, or by soldiers who are often Cubans in Venezuelan uniform.

With Capriles out of the picture, other opposition politicians took over and called for a non-violent rebellion in order to recover democracy. Those behind the October and November protests joined in, and all sectors together took to the streets. These protests are grass roots. Nobody controls them. The number of people supporting them keeps growing all the time. I know of some who were chavistas when it started, and who are now on the barricades since weeks. They have joined when they saw how the regime responded to peaceful marches with gunfire; how they tortured their sons and daughters; and when they were attacked in their homes while not having anything to do with the protests.

The core complain is that Venezuela has been colonized by Cuba and lost it's independence. All other issues are incidental and caused by this.

Let me take Valencia February 12 to 13 as an example. On Feb 12 a peaceful march was ambushed by regime thugs, with the military leaving them at their destiny. Miss Tourism 2013 of the state was shot dead, a bullet hit her head. The next day the same people were demonstrating peacefully in front of a shopping center, and some walked up to the military and asked them to please not shoot at them. The response of the military was to do just that, start shooting at them. They even shot at people in their apartments who were filming what was going on, destroyed vehicles etc. Something unexpected happened when street criminals, people from the poorest areas (the only ones armed apart from the regime) opened fire against the military to defend the unarmed civilians. That has later happened on other occasions in Valencia, and in several other cities as well. What the street criminals see are not militaries shooting at civilians; what they see is Cubans shooting at Venezuelans. There are tens of thousands of Cuban soldiers in Venezuelan military uniform and they form the core of the oppression.

The regime is using military equipment against civilians, including Dragoon tanks with 90 mm cannon which they have been caught on camera firing in civilian neighbourhoods.

The regime uses military equipment such a this tank with a 90 mm cannon. They also deploy thousands of thugs who have been armed and paid by the regime to spread terror, and they are responsible for many of the murders. Furthermore, the regime deploys tens of thousands of Cuban soldiers who, in violation of international law, operate in Venezuelan military uniform. To do so once hostilities have started – which they obviously have – is a war crime.

Queen of Shame: Elizabeth II

Last Friday, the Organization for American States (OAS) voted to hold their meeting behind closed doors, and then they took the ongoing crisis in Venezuela off the table. They needed two thirds majority to do this, which they barely got, so the votes of each country mattered. Among the 22 votes counted in favor of a private meeting were 8 from kingdoms that have Queen Elizabeth II as their head of state, while one of her kingdoms abstained. If those 9 had voted for transparency, the vote would have been 20 to 13 AGAINST closing the doors; the meeting would have discussed Venezuela, the whole world would have been shown the atrocities there being committed, and most certainly the OAS would have expressed outrage.

Queen Elizabeth II and a victim of Crimes Against Humanity
Elizabeth II and Geraldine Moreno, shot in the eye with a shotgun by the Venezuelan military during a peaceful demonstration. RIP.

Why does the OAS vote matter so much? My contacts in the Swedish foreign department have for years told me that “until the OAS acts, neither Sweden nor the European Union will act.” They respect the OAS as the supreme body for supervising the state of democracy in the Americas. Last Friday the OAS voted to turn a blind eye to Venezuela, and immediately the Cuban puppet regime in Caracas deployed all of the Cuban soldiers there present to suppress the uprising in a most bloody and cruel way. Just in the first 48 hours after the vote, 5 unarmed civilians, including a pregnant woman working as sign language interpreter on TV news, were gunned down by either the military or the regime’s thugs. Many more were injured, and thousands were attacked in their homes with gunshots, shotgun shots, and tear gas grenades shot through their windows.

Elizabeth II is the queen over nine American kingdoms who are blocking the discussion in OAS:

Kingdom	                          Prime Minister        Population
Jamaica	                          Portia Simpson-Millor	 2,711,476
Bahamas	                          Perry Christie	   351,461
Belize	                          Dean Barrow	           349,728
Barbados	                  Freundel Stuart	   285,000
Saint Lucia	                  Kenny Anthony	           180,000
Saint Vincent and the Grenadines  Ralph Gonsalves          109,000
Grenada	                          Keith Mitchell	   103,328
Antigua and Barbado               Baldwin Spencer	    86,295
Saint Kitts and Nevis             Denzil Douglas	    54,000

With the exception of Jamaica they are all tiny. Barbados abstained, but in the face of Crimes Against Humanity, inaction is complicity.

All of these kingdoms, except Barbados, are receiving very favorable financing from Venezuela, but only Jamaica has been transparent about how the money is being used. Ex-president Manuel Zelaya of Honduras said in private, when he was trying to get his country to accept the same deal with Venezuela, that this loan with 1% interest over 25 years, and we are talking about hundreds of millions of dollars, “will not have to be paid back”. Zelaya took the money and spent it as he seemed fit, figuring that if and when time came to repay it the one on the hook would not be him personally but Honduras as a nation. Why would we expect that the other members of PetroCaribe got a different deal? Their vote in OAS shows that they have been bought. Look at the video when their ambassadors are voting: They are turning their heads down and voting with SHAME.

In all fairness, Elizabeth II is also the queen of Canada, and Canada voted in favor of transparency. It is a pity that her reputation will be tarnished by the actions of these apparently corrupt kingdoms, who are supporting a vile dictatorship, and not just that: They are covering for a war of aggression, because it is Cuba that is controlling Venezuela, it is Cuba who calls the shots (quite literally). And as if that wasn’t bad enough, they are covering for War Crimes, since the Cuban soldiers are fighting in Venezuelan military uniforms (of the army and of the national guard). So to sum up:

Elizabeth II is the queen over nine kingdoms that are covering for crimes against humanity, crime against peace, and war crimes.

Some will object that she doesn’t have the power to do anything about it. That is an unacceptable position in the face of the worst crimes known to man. If I were in her position, I would rather abdicate as queen over those nine kingdoms, than have their betrayal of the human race destroy my good reputation from my other kingdoms. To do nothing would be a sign of cowardice, and I don’t believe Elizabeth II is a coward.

One day Putin will cry “coup d’état in Venezuela!”

How will the crisis in Venezuela end? Some foreign leaders call for “dialog”. Forget it. That will never happen. The de-facto president, Nicolás Maduro, has no power. He is just a puppet for Castro, while the strong-man inside the country supposedly is Diosdado Cabello, although it’s increasingly clear that the only thing he is capable of is creating mayhem with the help of murder gangs.

This crisis will end when the regime falls and Cuba (and other foreign invaders, including Russia) leave Venezuela, not a day earlier. At that moment someone else will of course have to take the helm and try to restore governability.

When that happens, as certain as “Amen” in Church, Putin, Castro, and their allies will cry “Coup d’état in Venezuela!”

It is so predictable. They do it every single time, and there are so many naïve leftists around who at that moment—but not before—will raise their eyes from their navel and start repeating “Coup d’état?! Coup d’état!? Oh, how typical, another coup d’état in South America!”

Since when is the liberation of a colony from the colonial power a coup d’état? Alas, my prediction is that scores of pundits will emerge from the turfs they normally hide under to declare this particular liberation a coup d’état.

And not just any coup d’état, mind you! No, they will say that it is a fascist coup d’état. They will say that CIA was behind it. But they will never admit that Cuba and Russia have occupied Venezuela, no no no, that is not occupation, that is “brotherly love” or something.

Wanna bet?

Maria Corina Machado, "rebel leader." If Putin calls her military coup leader, she would be the first woman military coup leader in history!

Lägesrapport Venezuela 16 mars

Läget är att ett land (Kuba) har invaderat militärt ett annat land (Venezuela). De har gjort det genom att först ta över kontrollen över Venezuelas statsapparat medelst subversiv verksamhet bedriven sedan åtminstone 80-talet. Detta betyder att det inte är en intern konflikt.

Obeväpnade venezolaner protesterar, kubaner i venezolansk uniform försöker få slut på protesterna.

Det är en internationell konflikt, eller med ett annat ord, krig (eftersom det skjuts).

Kuba har enligt uppgift från dissidenter inom landet 20 tusen soldater i Venezuela för att försöka kväsa upproret. Detta har pågått åtminstone sedan valet i april förra året, enligt uppgifter från Kuba. Soldaterna sätts på ett plan utan att veta vart de ska, och först då de är i luften får de reda på uppdragets art. De utrustas då med venezolanska militära uniformer, antingen nationalgardets eller arméns. Att använda fiendens uniform efter att fientligheterna inletts är ett KRIGSBROTT. Fientligheterna har uppenbart inletts.

Dessutom begås BROTT MOT MÄNSKLIGHETEN av både kubanska soldater och av venezolanska medlöpare.

Ryktet att Cabello skulle göra en “autogolpe” är befängt. Det är helt säkert desinformation spridd av den kubanska säkerhets- och propagandaorganisationen G2. Cabella har ju redan makten. “Autogolpe” på svenska är “att göra sig till envåldshärskare”, men eftersom det redan är en diktatur så är ju det en nullitet. De som sprider rykten om “autogolpe” gör bara diktaturen en tjänst, för de säger implicit att det är en demokrati (eftersom en autogolpe bara kan göras mot en demokrati).


1. Om ingenting ändras kommer sannolikt upproret att fortsätta, därför att upprorsmännen vet att de inte kan vänta någon nåd om de ger sig, bara tortyr och död. De kommer därför hellre att dö än ge sig. Detsamma gäller för medlöparna, fast i deras fall är valet mellan livstids fängelse för alla de brott de begått, eller att dö i försöket att hålla sig kvar vid makten. Eftersom regimen har vapen och upprorsmännen i princip är obeväpnade, så kommer det sannolikt att leda till ett folkmord liknande det som Kuba genomförde i Angola, med mellan 17,000 och 100,000 döda eller mer.

2. En beväpnad motståndsrörelse uppträder. Jämför Hitlers ockupation av Europa. I inget land lyckades motståndsrörelsen befria landet, inte heller lyckades skogsbröderna i Baltikum kasta ut Sovjetunionen. Detta scenario kommer kanske att förhindra ett folkmord, så netto kan det bli färre döda, men det leder sannolikt aldrig till fred.

3. Den venezolanska militären ingriper. Detta förutsätter två saker, dels att det finns tillräckligt många villiga, dels att de har de nödvändiga resurserna. Till skillnad från en gerilla kan militären ändra på situationen i ett slag: Från att vara ett befrielsekrig i vilket folket i en koloni slåss mot kolonialmakten, till en öppen konflikt mellan två stater, där ett land försvarar sig med hjälp av sin försvarsmakt mot ett invaderande land. Detta har förutsättningar att snabbt och relativt oblodigt få ett slut på konflikten, därför att Kuba hamnar då i underläge då Venezuela har alla fördelarna: Större land, fler människor, slåss på hemmaplan, större motivation.

Alternativ 3 är helt klart att föredra. Efter befrielsen måste de demokratiska institutionerna rensas ut från kubanska agenter och medlöpare. Det finns ingen legitim regering, så en interimsregering måste skapas av dem som tar ansvaret för att rädda landets självständighet. Med tanke på närvaron av stora mängder beväpnade grupper som kan komma att försvara den föregående regimen, så kommer en kraftig militär insats att förbli nödvändig.

Ondskans axelmakter kommer att ha följande strategi: De kommer att hävda att de som försvarat Venezuelas självständighet är “kuppmakare”, att deras interimsregering är en “militärjunta”, att de infiltrerade agenter som förmodligen kommer att försöka störa ordningen är “frihetskämpar”, att befriarna är “fascister”, och de kommer inte att erkänna att det handlat om en kubansk ockupation och ett venezolanskt befrielsekrig.

Dessvärre kommer Latinamerikas problem att fortsätta så länge diktaturen i Havana finns kvar. De har i över ett halvt århundrade systematiskt förstört andra länder i Latinamerika med gerilla, knarksmuggling, infiltration osv. Länge kämpade USA mot detta, men då Europa protesterade mot “amerikansk inblandning” så har nu USA slutat med den politiken, och vi ser resultatet. Krig. Om Europa vill visa att man är vuxen så finns det ett mycket bra tillfälle nu.

Venezuela åt venezolanerna!

Varför är venezolanerna i uppror? De har rest sig för att befria landet från de främmande diktaturer som har tagit kontrollen över deras land. Det började med att Chávez sålde ut landet till Kuba, men nu är det framför allt Ryssland som backar upp regimen militärt. Kina och Iran har också intressen i regimen.

Nicolás Maduros regim är inte legitim. Då Chávez dog ljög han och Diosdado Cabello om dödsfallet, och underlät att följa grundlagens successionsordning. De förfalskade Chávez namnteckning i flera månader innan protester tvingade dem att krypa till korset och kalla till val. Maduro ställdes upp som kandidat trots att han varken är kvalificerad (han är född i Colombia och inte i Venezuela), och trots att en person med hans position inte får ställa upp enligt grundlagen. Trots att en stor majoritet föredrog Capriles så förklarade regimen Maduro som vinnare. De gjorde många sorters valfusk, bland annat betalda röster, tvångsröster, brott mot valhemligheten, röster under hot, men även elektroniskt valfusk: En person hade fått kännedom om lösenord tillhörande ledningen för valmyndigheten och med hjälp av dem kunde han avlyssna kommunikationen mellan Kuba och Venezuela under valdagen (valfusket görs på Kuba). Klockan 6 på kvällen fick jag reda på resultatet med två decimaler av general Peñaloza, innan det sista valkontoret ens stängt, och flera timmar innan resultatet offentliggjordes. Detta bevisar för mig att valresultatet är totalt falskt, och helt och hållet en produkt av den kubanska diktaturen.

Vidare har regimen åtminstone sedan 2003 begått brott mot mänskligheten. Det året upprättades en databas över politiska sympatier, och de som var mot regimen har sedan dess diskriminerats systematiskt: De har fått sparken eller vägrats anställning, de har inte fått bostad eller kastats ut på bar backe, deras barn får inte studera på universitet, de får inga bidrag som de annars skulle ha rätt till, och så vidare. Hundratusentals om inte miljoner har tvingats i landsflykt som följd av detta.

När började det gå snett? Vi vet nu att Chávez var en “manchurisk kandidat”. Han ljög för att bli vald, och han var hela tiden kontrollerad (och manipulerad) av den kubanska diktaturen. Han led av storhetsvansinne, och Castro utnyttjade det. Men när Kuba insåg att Venezuelas ekonomi var totalt förstörd för ett par år sedan, så bestämde man sig för att göra sig av med Chávez och införa ett totalitärt styre som på Kuba. Tänk efter: Hur många läkarutlåtande har publicerats om Chávez sjukdom: Inga! Var behandlades han? Enbart på Kuba! Vad säger hans dödsattest? Ingenting, för det finns ingen! Vem sa till Chávez att han borde se en läkare? Fidel Castro! Hur kan vi veta att han faktiskt dog av sjukdom, och inte av meningslös behandling? Det kan vi inte! Men det finns en ljudinspelning av kubanska agenter där de talar om att de måste göra sig av med Chávez för att annektera Venezuela (och sedan Nicaragua; är det en tillfällighet att Daniel Ortega också försvunnit på Kuba?). I inspelningen säger en person att Chávez tror att han är sjuk “men det är han inte, fast han tror det”, och att de kan utnyttja det för att göra sig av med honom på ett humant sätt på sjukhuset. Chávez led av storhetsvansinne, och han lät sig utnyttjas av Castro. Han var en större quisling än själva Vidkun Quisling.

När Chávez svors in 1999 efter att ha blivit vald (han tilläts ställa upp trots att han lett två blodiga militärkuppförsök 1992, och att han var delaktig i det kubaledda blodiga upploppen “caracazo” år 1989), så utropade han en “konstituerande grundlagsförsamling”. Alla demokratiska institutioner avskaffades, och nya skapades som lydde Chávez. Nästan alla medlemmar i församlingen var trogna Chávez. Det var en juridisk statskupp. Sedan 1999 har regimen i Venezuela varit en kuppregim, och inga val har varit legitima.

År 2002 ledde en fredlig protest, som möttes med våld, till Chávez avgång, men två dagar senare blev han återinsatt av militärer. Regimen spenderade en förmögenhet på att sprida propagandalögnen utomlands att det varit en militärkupp och att Chávez återinsattes av folket, det vill säga precis tvärtemot sanningen.

År 2004 hölls en folkomröstning med frågan om Chávez skulle avsättas. Hela 60% röstade ja, men regimen begick elektroniskt valfusk och ändrade det till 60% nej. Sedan dess utvecklades regimen till en skenvalsdiktatur, med en opposition som hjälpte regimen att få demokratisk legitimitet genom att spela med och hävda att valfusk inte existerade. De såg till att alla protester leddes in på fel väg och misslyckades. Den viktigaste personen i detta spel var den gamle gerillakämpen och kommunisten från 1960-talet som nu påstod att han var med oppositionen, Teodoro Petkoff.

Jag rekommenderar för övrigt denna video för en sammanfattning av vad som hänt: