För att göra relevanta officiella dokument från Honduras lättare tillgängliga för svenskar (som läser spanska) lägger jag nu ut en del ytterligare här. Dokumenten tillsammans visar att Honduras inte har genomlevt en statskupp, utan tvärtom har avvärjt en statskupp som var planerad av president Zelaya. Detta är material för en Hollywood-film, så häng med i svängarna nu.

Stämningsansökan från Ministorio Publico mot staten Honduras i vilken man hävdade att den folkomröstning president Zelaya utlyst var olaglig och bad att domstolen skulle förbjuda staten att framhärda i den. Statens svar samt domen från 27 maj (med förklaring från 29 maj). Staten förbjöds att fortsätta publicera och förbereda folkomröstningen. Alla domskäl och referenser till lagparagrafer finns där. Här finns domen i form av en juridisk kommunikation.

Dekret PCM-019-2009 i vilket presidenten annulerar dekretet från 23 mars, vilket inte hade publicierats i den officiella tidningen, och dekret PCM-020-2009, i vilket presidenten utlyser den tidigare av domstolen förbjudna folkomröstningen, inklusive orden “Assembea Nacional Constituyente” (konstituerande grundlagsförsamling), vilket var ett brott mot grundlagens §239 som nämns i nedanstående blogginlägg. Dessa bägge dekret publicerades 2009-06-25.

Intyg daterat 2009-06-25 att valmaterialet till den olagliga folkomröstningen tagits i förvar och deponerats på en flygbas. En akt upprättad då materialet inspekterats samma dag (15 tusen valurnor med valsedlar).

Vad som sedan hände, men som inte är dokumenterat i ovanstående, är att presidenten avskedade chefen för militären då denne vägrade lämna ut det av domstolen beslagtagna materialet; högsta domstolen förklarade avskedandet olagligt och att militären kvarstod i tjänst; presidenten marcherade i täten för en pöbel för att med våld ta materialet; militären lät dem ta materialet för att undvika blodspillan; materialet distribuerades över landet av icke-statliga organisationer; domstolen gav militären i uppdrag att återta materialet på natten före den utsatta folkomröstningsdagen; och militären beslöt sig på eget bevåg för att också ta presidenten själv och sända honom på semester utomlands på obestämd tid, iförd pyjamas. Detta gjorde de väl medvetna om att det var ett brott, och deras motiv var att undvika blodspillan (se “Myteriet i Honduras” nedan).

När detta var gjort ställdes parlamentet och högsta domstolen inför en knepig situation. Presidenten hade de facto upphört att vara president då han bröt mot paragraf 239. De kunde inte be Costa Rica sända “presidenten” tillbaka för då hade de varit tvungna att referera till honom som president. De blev alltså tvungna att lägga kortet på borden av militärens agerande. De gjorde det enlight grundlagens regler, och följde successionsordningen. Samtidigt var det naturligtvis full panik och det fanns inte tid att tänka igenom alla konsekvenser. Det kom därför ut en del föga genomtänkta uttalanden som bara hade till effekt att omvärldens intryck av att det var en militärkupp förstärktes. Men, nu när lite tid har gått och vi ser vad som hänt, kan vi alltså konstatera att det var raka motsatsen till en statskupp: Det var ett lyckat försvar av demokratin i en mycket svår kris.