Lösning i sikte för Honduras

El Heraldo i Tegucigalpa skrev i morse svensk tid under rubriken “Crisis política se encamina hacia la solución” (Den politiska krisen på väg mot lösning) att de senaste händelserna har gett lite ljus i slutet av tunneln, och att en slutlig lösning kan vara i sikte inom de närmaste dagarna.

Den första impulsen till en kursändring för utvecklingen kom från den costarikanska medlaren, president Oscar Arias, då han i Miami sa att det var ett misstag att isolera Honduras. Kommunikationen bör hållas öppen, sa han, syftande på de diplomatiska kontakterna. Han bad också övriga latinamerikanska länder att låta bli att röra om i brasan, för till inget tjänar blodspillan i Honduras.

Det andra tecknet var att OAS inte kunde enas om att inte godkänna utgången av det ordinarie valet den 29 november, därför att det visar att det internationella samfundet kan vara på väg att se valet som en utväg.

Den tredje impulsen var ett förslag från vissa sektorer i Honduras, som rapporterades i New York Times, och som gick ut på att Zelaya skulle återinsättas som president under en symboliskt kort tid, typ en dag eller en timme, och sedan avsäga sig uppdraget. En relaterad idé som luftats är att Zelaya skulle återinsättas som symbolisk president i ett parlamentariskt system, där kongressen utsåg regeringen och hade den yttersta exekutiva makten. Ytterligare en möjlighet är att Zelaya återinsätts, avsäger sig, och med någon annan som president tillsätts en samlingsregering utsedd av kongressen.

Eftersom “hat-socialisternas” argument är att det är “den rika eliten” som har gjort “statskuppen” i Honduras, så måste dessa förslag med stöd av USA och delar av näringslivet komma som en kalldusch för dem.

Förslagen är formulerade som en politisk lösning. Frågan är dock om det går att hitta stöd i grundlagen för dem. Hittills har ju Honduras högsta domstol och andra statsmakter stenhårt hållt fast vid grundlagen, så det är svårt att se att de skulle gå med på en lösning nu som vore grundlagsvidrig. Det skulle ju omintetgöra den kamp för lag och rätt som landet redan har lidit så mycket för.

Ytterligare positiva händelser nyligen är att EUs ambassadörer kommer att återvända, och att de kongressledamöter som vill ha Zelaya återinsatt nu har återvänt till sina förtroendeuppdrag. Vidare får man nämna USAs ändrade attityd, och försvagningen av stödet för Zelaya inom landet. (Hans hysteriska anklagelser om giftgas och strålning från israeliska kommandosoldater har inte precis bidragit till att öka hans trovärdighet, men det har gett uppslag till mycket häckleri och gisslande på YouTube.)

El Heraldo nämner också det faktum att Hugo Llorens, USAs ambassadör i Honduras, har brutit tystnaden, som en positiv utveckling, och att allt detta tillsammans ökar chanserna för att de allmänna och ordinarie valen den 29 november verkligen blir den slutliga lösningen på krisen.

Analys

Min personliga reflektion är att den punkt där det råder oenighet är om Zelaya skall insättas som president med makt eller ej. Micheletti har sedan länge förklarat sig villig att avgå, under förutsättning att grundlagen följs vid utseende av vem som istället skall inneha presidentposten. Zelaya har sagt att det inte är han själv som trycker på för att återinsättas, utan att det finns de som pressar honom att driva den linjen, gissningsvis de som gav honom 10 miljoner dollar till hans valkampanj.

Mängden kokain och dollar som hanteras längs Karibiska kusten kan ge svindel. Det vore oklokt att försöka analysera vad som händer i Honduras nu utan att ta hänsyn till den mega-industrin.

Om Chávez bestämmer så kanske han kan acceptera ett symboliskt återinsättande som ett sätt att åtminstone rädda något, och inte se ut som en total förlorare i detta. Men om det är rena knarkpengar bakom så har de inget intresse av någon symbolik; det är bara reell makt som spelar roll för dem: Makten att utse pålitliga personer så att flygplanen med kokain från Sydamerika kan fortsätta att använda privata landningsbanor i Honduras, vilka finns på många haciendor, som internationella knarksmugglingsflygplatser. Och sedan smugglas vidare längs skärgården av korallöar längs Belizes och Mexikos östkust med snabbgående båtar med 2, 3, 4 utombordare där bak, och upp till 1000 hästkrafter.

Å andra sidan är det tveksamt om Honduras övriga statsmakter, speciellt högsta domstolen, kan förmås att gå med på att Zelaya återinsätts så mycket som en sekund, eftersom det står principer på spel.

Samtidigt är det kris i landet. På “den stora lågkonjunkturen” följde en politisk kris som ledde till sanktioner, vilka har ytterligare förvärrat ekonomin. Dessutom har väderfenomenet El Niño orsakat torka med stora skördeförluster som följd, på stillahavssidan av landet, och detta i sin tur leder till svält – och svältdöd. Hörde på radion i morse att hundratals barn har svultit ihjäl redan i Guatemala, som har fler människor i den utsatta klimatzonen. Om läget blir så svårt kanske Honduras måste bita i det sura äpplet och överge principer för att rädda barnens liv.

Tillägg 12:21: Det faktum att krisen i Honduras nu har blivit inrikespolitiskt slagträ i både USA och Brasilien bör också bidra till att dessa bägge länders regeringar får mer motivation för att snabbt hitta en lösning.

2 thoughts on “Lösning i sikte för Honduras”

  1. USA:s landslag i fotboll ska möta Honduras den 10 oktober, i San Pedro Sula. Vinner USA kan man komma till VM i Sydafrika nästa år.

    Men “kommer Obama tillåta att matchen spelas i Honduras?” undrar National Review. NY Times undrar också, men säger, för att inte vara ofina, att det är FIFA som ska avgöra den saken.

    Men “matchen tillhör oss, och vi kommer inte tillåta att någon trampar på oss och flyttar matchen”, säger Sr. Hawit i Honduras fotbollsförbund. “Vi har redan spelat mot Costa Rica och Trinidad and Tobago under den här krisen, utan att något gick fel. Vi kommer att kämpa med näbbar och klor för att få ha kvar matchen här.” (LA Times)

    På något sätt får man väl intrycket att matchen Zelaya – Micheletti inte har högsta dignitet för fotbollens honduranska vänner. Det är matchen mot USA som gäller nu! Och då menar man inte Obama-laget.

    1. Hustrun var där när de spelade mot Trinidad och Tobago. En som jobbar åt Micheletti skulle till San Pedro den dagen men avstod. Inte pga den politiska krisen utan pga fotbollsmatchen. Det smäller högre. Men så började ju landets sista krig också med en fotbollsmatch, mot El Salvador den gången, det sk fotbollskriget. Fast så illa går det säkert inte denna gången.

Comments are closed.