Är Honduras en principfråga om korruption?

Follow the money, heter det. Så låt oss se vart pengarna tar oss när det gäller Honduras. Zelaya är skyldig Chavez 400 miljoner dollar. När han valdes var det bara 4 affärsmän i landet som stödde honom, men ändå hade han lika gott om pengar som sin motståndare. En bankkälla har skvallrat för mig om varifrån och hur han fick pengar: Från FMLN i El Salvador via en namngiven bank i Honduras. FMLN är regeringsparti sedan 3 månader, men förr var det en kommunistisk gerilla. De hjälpte för övrigt Zelaya tillbaka, och det har resulterat i att en undersökningskommiskon nu tillsatts i landets kongress.

Men FMLN var bara mellanhand. Den verkliga källan för alla pengar var Chavez.

Ponera att allt detta är riktigt, och det finns ingen anledning att tvivla på uppgifterna. Om Zelaya inte återinsätts så har Chavez kastat pengarna i sjön, för det han ville ha i utbyte var en omstörtning av statsskicket i Honduras. Därom råder ingen som helst tvekan eftersom han till och med har hotat med krig, först om processen avbröts, sedan om inte Zelaya återinsattes. (De som stödjer denna plan, däribland den av Chavez avlönade bondeledaren Rafael Alegria, kallar inte detta för högmålsbrott, men det är domstolens sak att avgöra och de har redan dömt att det strider mot grundlagen.)

Det märkliga är att presidenter i andra länder, till exempel Barack Obama, trycker på hårt för att Zelaya skall återinsättas trots hans högförräderi. Det kan finnas olika förklaringar: dumhet, okunnighet, envishet, beslut fattade med ofullständig information, och så vidare. Men en mycket otrevlig förklaring kan vara följande.

Alla presidenter som väljs i personval och som för sin valkampanj är beroende av ekonomiska bidrag kommer naturligtvis att stå i skuld till sina donatorer, just som Zelaya står i skuld till Chavez.

Skulden är utomjuridisk och kan inte drivas in i domstol. Den är av samma slag som en spelskuld i Sverige, eller en skuld ibland brottslingar.

Och här kommer poängen: Om en president som Obama skulle acceptera att Zelaya avsätts, så skulle han sätta ett prejudikat, och sända en signal till sina egna finansiärer att det kan vara en osäker investering att köpa en president. Därför gissar jag att de som sysslar med köp av presidenter trycker på hårt för att Zelaya skall återinsättas.

Vilken utväg finns ur detta? Att betala av Chavez är naturligtvis orimligt. Att ge honom det han vill ha likaså. Hans intresse för Honduras handlar inte om att de fattiga skall få det bätre, utan det är att bli av med Palmerola-basen (USA-basen är officiellt omdöpt till Soto Caño, men alla säger Palmerola fortfarande), att bli av med DEA så att kokainsmugglingen underlättas, och kanske att ha kontroll över den olja som man tror skall finnas i Honduras.

Den enda utväg jag ser är att länder utan systemisk korruption – t.ex. Sverige – går i bräschen, sätter ner foten, och gör klart att man kan inte acceptera att världspolitiken styrs av sådana som köper presidenter. Lagen skall gälla och därmed punkt.

Lösning nära

Den utsände diplomaten från OAS, John Biehl, meddelar nu att Micheletti och Zelaya har kommit överens om att inleda en dialog nästa vecka. Den sittande presidenten kommer att inbjuda till dialog, och den fd kommer att acceptera, om detta råder nu enighet.

Så långt kom aldrig Oscar Arias i sina medlingsförsök. Han har nu eliminerat sig själv från processen genom att kalla Honduras grundlag en clownutstyrsel. Det är väl hans sätt att säga “det var inte mitt fel att jag la fram ett förslag som stred mot grundlagen, det var grundlagens fel som stred mot mina förutfattade meningar.” Med tanke på att han inte läste grundlagen i förväg, vägrade lyssna på Honduras då de erbjöd sig att informera honom om juridiken bakom maktskiftet, och med kunskap om de dödsfall, det lidande, och de ekonomiska konsekvenser som följt av att världen – för att stödja medlaren – envist stött brottslingen mot lagen, så skulle det inte förvåna om detta går till historien som den mest katastrofala medlingsinsatsen någonsin.

Men bollen är nu tillbaka hos OAS. Som Biehl sa, “Jag ser en verkligt ärlig inställning. Det finns mycket vilja hos bägge parter att ha en verkligt honduransk dialog, som inte är en förhalningstaktik för någon, utan som tjänar till att lösa krisen och förstärka demokratin.”

Till och med OAS ordförande Insulza har talat med Micheletti, rapporteras det, vilket är ett stort steg framåt med tanke på att Insulza vid sitt första besök vägrade att ens träffa någon från den nuvarande regeringen.

3 thoughts on “Är Honduras en principfråga om korruption?”

  1. Jag skulle nog egentligen ta det ett steg till. Hur många beslut har Obama fattat som är i linje med den amerikanska konstitutionen egentligen? inte många. Detsamma gäller de flesta politiska ledare, det finns inte en regering jag kan nämna som håller sig till grundlagen, det finns alltid undantag, tillägg eller rena brott mot sådana företeelser. Enda undantaget är ju Honduras, och så kan vi ju inte ha det… folk kan ju få dumma ideer.

    Lite väl konspiratoriskt kanske, men jag tror nog att dylika tankegångar finns här och var, speciellt bland länderna i regionen.

  2. En god översikt över händelserna sedan juni finns hos Ottawa Citizen, ett läsarbrev från “Keith” in Honduras.
    Han nämner bl.a. att Högsta Domstolen röstade 15 mot noll för att avsätta Zelaya, och att man i kongressen — där Zelayas parti är det största — röstade 125 mot 3 för avsättning. (Begreppet riksrätt finns inte i grundlagen, därför blir det kongressens sak att avsätta en president. Min anm.)

Comments are closed.