The proposals from Micheletti and Zelaya

The following document just arrived from the negotiations in Honduras. First the proposal from Micheletti, then the proposal from Zelaya. As you can see, the first one leaves it entirely up to the Supreme Court to decide on a possible reinstatement of Zelaya, while the second proposes that the Congress takes a specific resolution reinstating him.

PROPUESTA MICHELETTI

SOBRE EL RECONOCIMIENTO A LOS PODERES DEL ESTADO

Para lograr la reconciliación nacional y fortalecer la democracia, reconocemos la legitimidad de los poderes constituidos al 28 de junio de 2009: el Poder Legislativo, Poder Judicial y el Tribunal Supremo Electoral, por haber sido conformados según los Artículos 202, 205, numerales 9 y 11 de la Constitución de la República. En cuanto a la pretensión del ciudadano José Manuel Zelaya Rosales de retornar a la Presidencia de la República, condicionamos nuestro acuerdo al criterio institucional de la Corte Suprema de Justicia, como ente encargado constitucionalmente de la aplicación de la ley.

Lo anterior implica que la opinión del Poder Judicial, tendrá carácter vinculante y por consiguiente de obligatorio cumplimiento para las partes intervinientes en este Dialogo. Para este propósito respetuosamente formulamos atenta solicitud al Poder Judicial y al efecto se le cursa los términos del presente acuerdo.

PROPUESTA ZELAYA

SOBRE EL RECONOCIMIENTO DE LOS PODERES DEL ESTADO

Respetuosamente solicitamos al Congreso Nacional que, previo dictamen de  las instancias pertinentes, si lo estima necesario, emita la decisión correspondiente a ese punto, que textualmente dice:

“Para lograr la reconciliación y fortalecer la democracia, solicitamos al Congreso Nacional que, a efectos de recuperar la integración y legitima conformación de los poderes constituidos al 28 de junio de 2009, en lo procedente retrotraiga la situación del Poder Ejecutivo y el Poder Legislativo por haber sido conformados según los artículos 202 y 236 de la Constitución de la República de Honduras. Lo anterior implica el retorno de José Manuel Zelaya Rosales a la Presidencia de la República hasta la conclusión del actual periodo gubernamental, el 27 de enero de 2010”.

This is exactly what could be deduced days ago about the positions. What should be striking for the world is that the current regime is prepared to let the legitimate court of law decide the case, but the ex president is not. Countries that continue to support Zelaya after this have lost all moral authority as regards the rule of law, and thus democracy.

Swedish media: DN, SvD

Honduran blog with excellent information not found abroad: La Gringa’s Blogicito

2 thoughts on “The proposals from Micheletti and Zelaya”

  1. hej,uffe..skulle bara fråga dej,vad är det som är så viktigt med centralamerika..?det verkar vara väldigt viktig för dig,vad som händer där nere..inget fel i det…jag menar och tycker att de flesta medier och journalister har sina frågor åt ett helt annat håll..tex mellanöstern…(tråkigt)roligt att du tar upp frågor som rör höger och vänster…man saknar det..det enda man får höra nu förtiden är om islam,islam,islam,terrorister(tråkigt)vad det inte roligare under kalla kriget?socialism kontra kapitalism..tycker jag i alla fall..kul att du tar upp dessa bloggar..man blir nostalgisk.tack

    1. Hej Robban! Centralamerika har inte så stor betydelse för Europa, men för USA. Hälften av allt kokain som smugglas till USA går genom Honduras. Smugglarna stjäl flygplan i Colombia och andra länder, målar på falska venezolanska registreringsmärken, fyller dem med kokain, flyger från Venezuela till Honduras, landar på nåt gräsfält nånstans, lastar över kokainet till bilar och därefter bränner de ofta flygplanet. Ganska ofta kraschalndar de, men ett visst svinn räknar de visst med. Vidare kommer ganska mycket av kläder och sånt i USA från Centralamerika. Många asiatiska företag har sin lågpristillverkning i Honduras och de omkringliggande länderna. Dessutom finns det potential att hitta olja i Honduras, men det är ännu inte så omtalat.

      Men den verkliga anledningen varför detta är viktigt är att det pågår en smygande kommunistifiering av Latinamerika, den så kallade bolivarianska revolutionen. Venezuela är redan en diktatur men kallas fortfarande demokrati av våra media. För ett par tre dar sen nationaliserade Chavez ett Hilton-hotell, men om det såg jag ingenting i svenska media. Han strategi verkar vara att omvandla landet till en kommunistisk diktatur så långsamt att omvärlden inte skall reagera, likt grodan som låter sig bli kokt i den kinesiska fabeln.

      Problemet är att dessa länder inte respekterar äganderätt, eller demokrati i vår mening med maktdelning, med rättssamhälle, och med att all makt utgår från folket i allmänna val. I den bolivarianska revolutionen avfärdar man blankt denna grundstomme för moderna västerländska samhällen. Det är ett hot av samma slag som den fundamentalistiska islamismen – och det är väl därför Chavez finner själsfränder i den rörelsen. Det Chaves istället vill ha kallar han demokratisk socialism, en sorts “direktdemokrati” hävdar han, men i realiteten betyder det att han är diktator och att lokala beslut fattas av pöbeln, inte av institutioner vars makt utgår från folket genom allmänna val. Med andra ord, nyspråk för tyranni, som de gamla grekerna kallade det.

      Militärt verkar Chavez inte vara den smartaste i skolan, men att han uppenbarligen planerar att skaffa åtminstone medeldistansrobotar, samt på sikt kärnvapen, borde ju kunna väcka oro, speciellt för de nationer som har kolonier nära intill, till exempel Holland och Frankrike.

      Det är alltså inte så mycket Centralamerika i sig det handlar om, utan stabiliteten i hela Latinamerika, och på sikt hela världsfreden.

Comments are closed.