Rapport från Tegucigalpa

Efter 3 dagar i Honduras huvudstad kan jag rapportera att jag har observerat följande:

Demonstrationer, offentliga åsiktsyttringar: 0 (noll).
Zelayaanhängare jag stött på: 0 (noll).
Graffiti pro Zelaya: Finns, men inte alls så utbrett som medierapportering gett intryck av.
Allmänna intrycket: Trots miljonstad lugnare gatubild än i Miami, mindre stress än i Stockholm.
Terroristaktioner: Ett pansarskott mot en lokal där valmaterial förvaras (missade målet), en handgranat mot en kraftledningsstolpe (orsakade ingen skada).

Kort sagt, läget i Tegucigalpa är lugnt och normalt i allt väsentligt, och jag har haft en mycket trevlig och avkopplande långhelg här. Det enda som stört mina cirklar lite är att julskyltningen börjat redan, vilket ju i och för sig ger stämning, men det är ju bara november!

Jag har intervjuat en person som jobbade för Zelaya, först i valkampanjen senare i presidenthuset, och på slutet i utrikesdepartementet. För att göra en lång historia kort så är det klart att en förändring kom ca 1,5 år in i presidnetperioden. Senast 2 år in började förändringar genomföras som av allt att döma syftade till att permanenta hans position vid makten, men som först nu i efterhand blivit förståeliga.

Några detaljer: Den olagliga omröstning som skulle hållas den 28 juni hade utländska observatörer, men samtliga var “kommunister”, Chávezvänliga, jäviga. De som jobbade på departementen hade börjat söka nya jobb efter valet, men de noterade att märkligt nog verkade de i presidenthuset inte bekymra sig för vad de skulle göra efter valet. Min sagesman var därför misstänksam, men rapporterade inte det till kongressen, och var inte informerad i förväg om att Zelaya skulle avsättas.