Terroristcell sprängd i Honduras dagen före valet

Uppdatering 15:11 ET: En terroristcell har idag stoppats av Honduras myndigheter. Säkerhetstjänsten hade i fredags kväll skuggat personer som kastade en bomb på Radio America. Det ledde dem till en plats i huvudstaden där det fanns material för bombtillverkning, skriver El Heraldo.

Artefakter för bombtillverkning påträffades. Flaggan är Venezuelas.
Artefakter för bombtillverkning påträffades. Flaggan är Venezuelas.

Ursprunglig text 14:19 ET: I förrgår exploderade en buss i La Ceiba och en kvinna skadades. Igår exploderade en buss i Santa Barbara, berättade en god vän från Honduras via Skype. Åtminstone ett dussintal bomber har tidigare exploderat utan att skada någon. Syftet med dessa aktioner är att skrämma folk så att de inte vågar gå till valurnorna imorgon. Det handlar alltså om klassisk terrorism. Utförd av den sida i konflikten som en stor del av världen stödjer. Se t ex Svd igår, som kallar Micheletti för “Zelayas dödsfiende”. I verkligheten är de vänner sedan decennier, och Micheletti arbetade hårt för att få Zelaya vald till president. Konflikten dem emellan är bara månader gammal, och handlar helt om att Micheletti inte kan acceptera Zelayas brott mot grundlagen – en grundlag som för övrigt Micheletti var med om att skriva. På tal om vinklad rapportering måste också DN igår nämnas, där den gamla propagandalögnen att Zelaya kastades ut i pyjamas åter upprepas. I verkligheten gavs han tid att klä på sig och packa en resväska. Det faktum att han spenderade nästan 100 tusen dollar inom en vecka med statens kreditkort visar ju klart att han hade mer än pyjamas med sig – såvida han nu inte hade en ficka på pyjamasen i vilken han förvarade kreditkortet då han sov. Är det det DN hävdar?

Bortsett från dessa detaljer så är i vart fall tidningarna ärliga nog att rapportera att landets högsta domstol inte kan rekommendera att Zelaya återinsätts som president så länge han står under åtal. Det gäller bland annat högförräderi, men det glömde de visst nämna. Zelaya konspirerade nämligen med utländsk makt (Hugo Chávez Venezuela) för att kullkasta statsskicket i Honduras. En liten detalj som brukar “glömmas bort” i rapporteringen utomlands (alltså utom Honduras).

Att kalla det för en statskupp då högsta rättsvårdande instans beordrar presidentens arrestering därför att det finns prima facie bevis för att han begått högförräderi i syfte att kullkasta statsskicket är, ja, det finns inte ord för hur oärlig sådan rapportering är. Det faktum att militären bröt mot grundlagen då de exekverade arresteringsordern sopar ju inte bort Zelayas brott. Att kräva Zelayas återinsättning är fullständigt odemokratiskt, i ljuset av vad som verkligen skedde. Detta är en juridisk och inte en politisk fråga. Att behandla det som om det vore politik och en militärkupp är oärligt, om man inte först redovisar fakta och sedan argumenterar för varför dessa fakta inte bör tas i beaktande.

I verkligheten är, vilket jag redan skrivit om, skillnaden i åsikt inte stor mellan majoriteten i Honduras som anser att det var en grundlagsenlig avsättning, och majoriteten av minoriteten, som anser att det var en statskupp. Bägge grupperna anser att Zelayas handlande var helt oacceptabelt, och att militärens sätt att hantera honom var grundlagsvidrigt. Bägge grupperna vill ha fred, demokrati, och att grundlagen följs; de är bara oense om hur grundlagen skall tillämpas i detta fallet. Det är alltså en juridisk, inte politisk, oenighet. En avgörande skillnad återfinns i synen på arresteringsordern; den förra gruppen accepterar den som riktig (bekräftat till mig av en som kände till den redan den 25:e), medan den senare gruppen oftast tror på “resistencians” version att arresteringsordern skrevs i efterhand.

När omvärldens nyhetsbyråer och media skriver att det handlar om en politisk konflikt så missar de målet. För majoriteten handlar det om en juridisk konflikt. I en rättsstat skall juridiska konflikter avgöras i domstol. Den högsta juridiska instansen i Honduras liksom i Sverige är landets högsta domstol. Enligt den är Zelaya på goda grunder – faktiskt prima facie bevis – anklagad för så allvarliga brott att han inte kan kvarstå som president, och domstolen själv påstår sig stå bakom hans avsättande. Att under de omständigheterna kalla det för en statskupp är fullständigt absurt. De inom landet som anser att det var en statskupp måste kringgå detta problem med en rationalisering, nämligen att högsta domstolen är så korrupt att man inte kan ta hänsyn till den. Samma rationalisering används för att komma runt det faktum att den folkvalda kongressen avsatte Zelaya. Och den oberoende valtribunalen, en fjärde statsmakt i Honduras.

Detta betyder att de som anser att det var en statskupp måste bryta med samtliga landets statsmakter, utom just presidenten. Tre statsmakter och väl över 100 personer säger en sak, medan en statsmakt bestående av en person säger en annan – och hans version stöds inte ens av hans egen vicepresident! Denna absurditet skulle för länge sedan ha tappat all trovärdighet om fakta hade redovisats i media, men alltför många utländska (i förhållande till Honduras) media har kört med en grovt vinklad rapportering. Värst av alla har kanske Reuters varit. Denna nyhetsbyrå, som berömmer sig själv över ojävighet till exempel i Mellanöstern, har fullständigt svalt den ena sidans argument i denna konflikt, så till den grad att hela deras vokabulär har 90° slagsida.

De verkliga problemmakarna i Honduras är en liten klick av extremister. De deklarerar öppet att de vill kullkasta grundlagen, och de har inga betänkligheter att ta till våld och terrorism för att nå sitt mål: Revolution. Det är denna grupp av terrorister som svenska och andra utländska media, likaväl som ett antal utländska stater, stödjer. Att Chávez stödjer dem är helt klart, han står ju bakom, om det kan det knappast råda tvivel. Men även flera demokratiska länder, som Spanien och Brasilien, hjälper dessa terrorister indirekt genom sin politik.

Fred och välstånd i Honduras är inte alls långt borta, men det krävs att den juridiska frågan kan läggas till ro på ett sätt som en stor majoritet kan acceptera, samt att demokratiska länder i omvärlden upphör att uppmuntra terroristerna.

Omvärldens agerande har varit mycket skadligt för Honduras folk. Arbetare och fackföreningar hade en strålande möjlighet att få till stånd reella förändringar under juli, augusti, och in i september. Politiker och industriledare var beredda att lyssna, att förhandla, att genomföra dramatiska systemförändringar för att få till stånd en ny social pakt, som skulle leda till att en mycket större del av befolkningen kände sig delaktiga i landets ekonomi. Men istället för att acceptera inbjudningarna till dialog så valde ledarna för dessa grupper konflikt. En av dem som gav dem vansinniga och idiotiska råd var svensken Dick Emanuelsson, bosatt i Tegucigalpa, skribent för Flamman (mera känd undet sitt gamla kommunistiska namn Norrskensflamman).

Konflikt, demonstration, strejk… det är vapen som används för att få uppmärksamhet av motparten. Här hade de redan all uppmärksamhet, faktiskt hela världens uppmärksamhet. De hade mycket starka kort för att gå in och förhandla. Men istället valde de att demonstrera, strejka, och nu på slutet till och med ägna sig åt terrorattacker. Som ordspråket säger, den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket. Efter valet imorgon kommer de troligen att vara tillbaka på ruta ett.

Detta är tråkigt, för Honduras behöver verkligen en ny social pakt. Det behövs demokratiska och ansvarsfulla organisationer på vänsterkanten som kan agera motparter till industriorganisationer, och visa upp en front mot politiker så att de blir lyssnade på. Det skall observeras att inte alla fackföreningar är för Zelaya; det finns också åtminstone en som är helt för hans avsättande.

Det är svårt att sia om framtiden, men det är lättare att önska sig. Vad jag önskar mig är att de juridiska turerna avgörs, till exempel i den sanningskommission som man kom överens om i den undertecknade överenskommelsen (för övrigt föreslog jag en sanningskommission på denna blogg tidigt efter maktskiftet). Jag hoppas och tror att det kommer att leda till en försoning mellan det övervägande flertalet av honduraner. Jag har också ivrigt argumenterat för att militärerna ställs inför rätta, och inte bara Zelaya, så att alla kan få en chans att rentvå sig, eller dömas, beroende på vilken skuld de verkligen har.

De som har tagit till terroristmetoder måste fängslas. Grupper som inte håller rent mot sådana aktiviteter måste förbjudas, även om det är en fackförening. Våld kan aldrig tolereras som politisk metod.

Nu återstår mindre än 24 timmar till valet. Jag förväntar mig fler terrorattacker, men jag skulle inte bli förvånad om valdeltagandet ändå blir högt, i rent trots mot de som vill förstöra demokratin. USA, Panama och Peru har förklarat sig erkänna valet (tilägg: nu även Costa Rica och Colombia), och Japan har till och med donerat en avsevärd summa pengar för att finansiera valet. De viktigaste länderna för Honduras kommer att erkänna valet, och vad de övriga säger spelar faktiskt inte så stor roll. Demokratin kommer att segra, och terroristerna kommer att förlora, det spår jag.

7 thoughts on “Terroristcell sprängd i Honduras dagen före valet”

  1. Mycket bra skrivet. Ett ut av det bästa artiklarna jag hittills läst om mitt lands politiska krisen.

    Carlos Cárcamo
    Växjö

  2. Detta är en skitartikel. Du verkar ha svårt att acceptera demokrati och vad det innebär för en liten klick fascister och företagare. Du har ingen som helst källkritik och litar blint på en fascistregering som mördar, torterar censurerar. Att de överhuvudtaget har Venezuelas flagga där tyder bara på att “bevisen” är planterade och påhittade för att miskreditera Venezuela.

    Revolutionen kommer spridas och ni kommer alla ställas inför rätta tids nog. I det läget har ni bara Månen, och inte Miami, att fly till.

    PS överväg att flytta till Arktis. Då kommer ingen bry sig om några utsläpp. Och varför skulle ni bry er? Den globala uppvärmningen är ju bara en myt.

    1. Du är alltså revolutionär, säger du. Ytterligare kommentarer överflödiga, då alla vet att revolution är motsatsen till demokrati.

    2. revolution behöver inte alls vara motsatsen till demokrati, även om det verkar vara den popoulära bilden. titta på portugal på 70talet. eller ukraina för några år sedan.
      sedan kan en revolution vara demokratisk, utan att resultatet på sikt blir mer demokrati. iran är ett exempel, revolutionen hade starkt folkligt stöd men landet är knappast mer demokratiskt nu än under shahen av iran. snarare mindre demokratiskt.

    3. Sant, men en revolution mot en fungerande demokrati är odemokratisk. Det är det vi ser i fallet med den Bolivarianska Revolutionen.

  3. revolution är när folket reser sig mot eliten, statskupp är när eliten omkullkastar folkviljan. det vi har sett i honduras är en statskupp, revolutionen verkar dock ha uteblivit.
    hoppas folket står på sig, valet var ett skämt. för någon riktig hjälp utifrån verkar man inte kunna räkna med.

Comments are closed.