Indraget USA-visum en hedersbetygelse i Honduras

Sedan en god vän i Honduras (Johanna Padgett, här utnämnd till “den första riktiga TV-princessan i Honduras”) fick sitt turistvisum till USA indragit igår, som bestraffning för att ha “förhindrat en återgång till demokrati”, har jag kunnat följa hur landsmännen har reagerat: Lite avundsjuka, mycket gratulationer, och en enorm solidaritet.

Att Obama har dragit in ens visum ses som ett bevis på att man har tjänat nationen. Att man har försvarat demokratin. Att man inte har gett sig för utländska påtryckningar. Att man inte faller på knä för någon utom Gud.

Bland bönerna märks att Gud måtte hjälpa USA att föra en vettigare politik. Som personen uttryckte det, “Det finns ingen historisk förebild för det Honduras gjorde så USA ställde sig på fel sida”, och “Landet har hoppat i galen tunna och kan inte komma ut.” Det finns ett mått av medlidande över bristen på visdom i USAs agerande i utrikespolitiken.

Personligen tror jag inte USA kommer att frivilligt erkänna att de hade fel. Det går liksom inte att få in i träskallar att det är bättre att erkänna ett misstag och rätta till det, än att stånga sig blodig. Det kommer därför att ta tid, och Honduras måste vara berett på att hålla ut länge än. Det är större chans att omsvängningen kommer i domstolar och forskarrapporter än i politiken, tror jag, och vissa större media har börjat svänga redan baserat på rättegångsfall.

No Comments

Leave a Reply