Draksådden i FN skördemogen

Draksådden ifråga var då FNs generalförsamling enhälligt fördömde den påstådda kuppen i Honduras i juni förra året. Nu är draksådden redo för skörd, av rättsstatens och folkstyrets fiender.

Prejudikatet har redan börjat användas. Enligt en artikel igår anklagar  Venezuelas förenade socialistparti (PSUV) “radikala delar av oppositionen för att planera en institutionell kupp för att avsätta president Hugo Chávez.” De anklagas specifikt för att förbereda den “honduranska planen, vilket inte är något annat än en institutionell kupp.” Uttalandena hänförs till vice ordförande för PSUV i östra regionen, Aristóbulo Istúriz.

Notera att varken denna nyhetssajt i Kuba eller det styrande socialistpartiet i Venezuela kallar händelsen i Honduras för “militärkupp”. Åtminstone på den punkten har Honduras nu vunnit debatten.

Ur askan i elden

Detta för oss dock ur askan i elden ur ett demokratiskt perspektiv. Fördömandet av Zelayas avsättande som en kupp i FNs generalförsamling vänds nu mot demokratins principer om maktdelning. Artikeln på Kuba visar med all önskvärd tydlighet vilken draksådd det var:

Enligt … Istúriz bedriver regimens fiender en kampanj för att vinna valen till den lagstiftande församlingen den 26 september, vilket skulle göra det möjligt för dem att sätta planen i verket.” Planen beskrivs så här: “De vill att riksåklagaren skall väcka åtal mot Chávez, och att högsta domstolen skall döma honom…

Med andra ord, den påstådda planen som de varnar för är varken mer eller mindre än att på demokratisk väg tillse att rättsstaten fungerar. Det styrande partiet i Venezuela kallar alltså denna grundlagsenliga process i en demokrati för en “kupp”.

Det är Orwellskt nyspråk; försvar av grundlagen kallas “kupp”, och försök att sätta sig över grundlagen kallas “demokrati”.

Om det av den folkvalda riksdagen tillsatta rättsväsendet avsätter presidenten enligt grundlagen, kallar de det för statskupp.

När det inte finns något sätt att avsätta en maktfullkomlig härskare så kallas det för envälde, och det är dit deras argument leder. Men, kära landsmän, vår egen regering är medskyldig till att ha försett dem med detta argument, tillsammans med alla andra länder i världen.

Det internationella samfundet satte själv detta prejudikat då de fördömde Honduras i FNs generalförsamling.

Beslutet i FN togs i otillbörlig hast, och utan att höra den anklagade. Ordföranden i generalförsamlingen var en gammal sandinist-revolutionär, D’Escoto; en god vän till Zelaya, Chávez, Castro. Det förtjänar kritik att inte Sverige eller andra anade ugglor i mossen, och försökte se till att få ett riktigt beslutsunderlag före omröstningen.

Det är emellertid aldrig för sent att ändra sig, och börja försöka rätta till konsekvenserna av ens misstag. För det första måste prejudikatet undanröjas, för om det får stå så hotas all världens demokratier.

För det andra behöver Honduras akut ekonomisk hjälp, eftersom detta misstag från världssamfundets sida har fört landet till ruinens brant. De försvarade demokratin för oss alla; nu måste vi göra rätt för vårt misstag och hjälpa dem.

Media om Venezuela: DN, SvD.

Fotnot: Sedan den 1 februari 2010 är Honduras åter erkänt av FN.