USA-imperialismen i Latinamerika fortsätter

Härom dagen kallade USAs ambassadör i Honduras, Hugo Llorens, till sig ledarna för det Liberala Partiet. Omedelbart därefter sa Roberto Micheletti upp sig som partiledare [Rättelse: Ledningen röstade att avsätta Micheletti med endast 3 röster mot, och en nerlagd, enligt senare uppgifter]. Enligt min källa är alla utom 3 eller 4 i ledningen nu inne på att Manuel Zelaya skall komma tillbaka till Honduras, få alla anklagelser om korruption avskrivna, och återuppta sitt politiska engagemang som partiledare trots att han försökt begå en statskupp. Men å andra sidan, Hugo Chavez i Venezuela och Adolf Hitler i Tyskland begick också statskuppförsök, satt i fängelse för dem, men återvände sedan till att väljas till ledare för sina respektive länder (där de helt förutsägbart sedan förstörde demokratin). Så det finns ju prejudikat.

Men varför i böveln reser inte vänstern sig som en man och protesterar mot denna USA-imperialism, att blanda sig i hur ett politiskt parti i ett annat land väljer sina ledare? Har vänstern gått och blivit cynisk nu när USA går deras ärende? Har de ingen etisk och moralisk kompass? Är de lika korrupta som fascisterna?

3 thoughts on “USA-imperialismen i Latinamerika fortsätter”

  1. Respecto al golpe de Estado en Honduras, y la posterior elección de Porfirio Lobo como gobernante, [Hillary] Clinton afirmó: “Ahora hay un presidente elegido democráticamente, que ha avanzado mucho en la ejecución del acuerdo de San José-Tegucigalpa. Apoyamos el trabajo que está haciendo el presidente Lobo para fomentar la unidad nacional y fortalecer la democracia”.

    …En la junta regional participaron [Guatemala, Honduras, El Salvador, República Dominicana, Costa Rica, Belice]. Al finalizar la reunión con Clinton, los mandatarios emitieron una declaración de nueve puntos.

    En el pronunciamiento, se comprometieron a impulsar el proceso de integración centroamericana, ratificaron el reconocimiento del gobierno de Lobo y ofrecieron su apoyo en los esfuerzos por encauzar a Honduras por la senda del progreso y armonía social.

    Siglo Veintiuno (Guatemala) sábado 06 de marzo de 2010
    http://www.sigloxxi.com/nacional.php?id=4025

    För översättning, kopiera in texten i http://translate.google.com/

    1. När Clinton säger att Lobo “har avancerat mycket i implementeringen av San Jose-Tegucigalpa-överenskommelsen” så är det oärligt. Då Lobo tillträdde hade Micheletti redan implementerat allt utom en punkt vars tidpunkt för implementering då ännu inte hade infallit. Att tillsätta sanningekommissionen är det enda han gjort som återstod att göra enligt överenskommelsen.

      V ad han däremot har gjort är en MASSA saker som USA insisterade på att han skulle göra, men som INTE ingick i överenskommelsen. Det Clinton syftar på är med säkerhet dessa saker. USA låtsas alltså som om överenskommelsen säger en sak, fastän den säger en annan.

      Detta är väldigt oärligt. Först sa USA att “vadhelst de kommer överens om i Honduras kommer USA att acceptera” och sedan låtsas de som om honduranerna kom överens om det som USA ville. Lögn och förbannad dikt från Hillary Clinton och Barack Obama. Fy skäms på sig, USA-imperialister.

      Bland dessa saker som USA ville märks att ge amnesti till Zelaya för sitt statskuppsförsök, att avlägsna överdomaren från Högsta Domstolen, och chefen för militären, som straff för att de hade försvarat grundlagen och arresterat Zelaya; att avsätta Micheletti som partiledare för det liberala partiet, och att influera rättssystemet till att avskriva alla åtalspunkter för korruption mm mot Zelaya och hans medkonspiratörer, i syfte att Zelaya skall kunna återkomma till Honduras och ta upp posten som partiledare för det liberala partiet. Detta senare är ännu inte gjort men armarna vrids nu om i det fördolda i syfte att genomföra det.

      USA behandlar alltså fortfarande Honduras som sin bakgård på vilken man kan göra precis som man vill, utan någon som helst hänsyn till vad lagen säger, eller vad folket vill.

  2. Back in December, CMA DataVision announced that Venezuela’s debt had become the riskiest in the world. In 2009 alone, the total outstanding debt of PDVSA, the country’s state-owned oil firm, grew by 42 percent, reaching $21.4 billion. At the start of 2010, Venezuelan president Hugo Chávez significantly devalued the national currency with the hope of mitigating his financial problems. But this heightened inflation fears: As Reuters noted, economists are predicting that Venezuela’s annual inflation rate for 2010 could be anywhere from 30 percent to 60 percent, or perhaps even higher. (Venezuela already has the highest inflation rate in Latin America.) … the Bolivarian Revolution has been an economic disaster.
    http://www.weeklystandard.com/blogs/red-ink-caracas

Comments are closed.