Spöken: Behövs dom?

Högerspöket är en term som sammanfattar den svenska vänsterns skrämselpropaganda mot de borgerliga partierna i gångna tiders valkampanjer. De senaste åren har ordet börjat att användas om personer, även av en del bloggare om sig själva. Det tyder på att ordet inte längre behövs i sin ursprungliga betydelse. Det spöket behövs alltså inte längre.

Men blickar vi ut i världen så ser vi att högerspöket lever i högönsklig välmåga i … Sydamerika! Den främste användaren av högerspöket är Venezuelas president Hugo Chávez, och han låter USA konkretisera symbolen. Chávez har startat vad han kallar den Bolivarianska Revolutionen, under mottot “fäderneland, revolution eller döden.” Sin ideologi kallar han “socialism i det tjugoförsta århunderadet.” Rent konkret innebär socialiseringen att företag och privata gårdar nationaliseras. Hur det går till i praktiken kan man se här: Ett gäng huliganer åker ut och läser upp ett dokument som säger att nu tillhör denna gård eller detta företag staten, och så är det med det. Ägaren kan inget göra utan att gå därifrån.

Om detta talar dock inte Chávez i sina timslånga harangen på TV varje söndag. Han föredrar att berätta spökhistorier. Om USA, alltså.

Dock nöjer han sig inte med att styra i Venezuela. Han har tillsammans med Castro på Kuba startat en Latinamerikansk allians av länder kallad ALBA. Förutom de på kartan synliga länderna Venezuela, Kuba, Bolivien, Ecuador och Nicaragua, ingår några lilleputtländer i Karibien.

Röda länder är medlemmar i den socialistiska Amerikanska Bolivarianska Alliansen, ALBA. Världspolitiskt är ALBA lierat med Brasilien, Ryssland och Iran. Honduras lämnade ALBA den 13 januari 2010.
Röda länder är medlemmar i den socialistiska Amerikanska Bolivarianska Alliansen, ALBA. Världspolitiskt är ALBA lierat med Brasilien, Ryssland och Iran. Honduras lämnade ALBA den 13 januari 2010.

När Honduras gick med i ALBA var beslutet grundat på förespeglingen att det handlade om ett förbund för handel. Kort tid därefter började emellertid ALBA att prata om militärt samarbete riktat mot USA. Chávez reste till bland annat Iran och Ryssland för att köpa vapen och träffa andra överenskommelser på det militära området. Ryssland och Iran måste därför ses som allierade till ALBA.

I flera av ALBA-länderna har presidenten ändrat grundlagen på tvivelaktigt sätt för att kunna sitta kvar på obegränsad tid. När Honduras president Zelaya presenterade en liknande plan i mars förra året, så visste alla vartåt det lutade. Åklagaren ingrep, domstolarna dömde, presidenten blev avsatt, och landet lämnade ALBA. Honduras demokratiska rörelse har valt vitt som sin färg, varför landet är vitt på kartan.

Då Zelaya avsattes så försattes han på fri fot utomlands istället för att häktas. Omvärlden gick på ALBA-medias lögn att det var en militärkupp. Zelaya lyckades så småningom ta sig tillbaka in i Honduras och tog sin tillflykt på Brasiliens ambassad. Det har visat sig sedan dess att Brasiliens president Lula da Silva är en de facto allierad till både ALBA och Iran, samt att han inte drar sig för att sätta käppar i hjulet för USA. Faktiskt är ALBA en uttalat anti-USA-rörelse, och Brasilien under da Silva, liksom flera andra Sydamerikanska länder under vänsterregimer, är “hedersmedlemmar” av ALBA.

Men valvindarna vrider, som bekant. Chile har redan skiftat politiskt ledarskap efter Zelayas misslyckade kuppförsök i Honduras. Brasilien håller val den 3 oktober, och da Silva kan inte ställa upp för omval. Även Argentina går snart till val – den nuvarande presidenten, fru Kirchner, är Latinamerikas minst populära för närvarande, och en nära allierad till Chávez politiskt.

Det är därför högerspöket fortfarande behövs i Sydamerika. Avsättandet av president Zelaya av de demokratiska institutionerna den 28 juni 2009 (en blivande högtidsdag i Honduras utan tvekan), används därför i propagandan för att frammana högerspöket över alla högerspöken: Militärkupp.

På grund av den internationella pressens likgiltighet, okunnighet, och eller vänstervridning, så lyckades Latinamerikas nysocialister med att dupera hela världen att detta högerspöke hade återvänt från andra sidan. Andra sidan millennieskiftet, alltså.

Efter hand insåg naturligtvis alla som tittade efter noga att det var just ett spöke och inget annat. Att verkligheten var att de demokratiska institutionerna hade avsatt en president som själv var i färd med att genomföra en statskupp. Men ALBA behöver verkligen sitt spöke. Med en druckens envishet vidhåller de att det var en militärkupp, kräver att Zelaya skall återinsättas fastän hans period sedan länge gått ut, och vägrar erkänna den laglige och demokratiskt valde presidenten i Honduras, Porfirio Lobo.

Så visst behövs spöken, det kan vi konstatera. Och vi kan även konstatera att spöken kan göra nytta – i detta fall för Hugo Chávez och hans anti-demokratiska allierade.

Även Lobo verkar tycka att spöken behövs och är ändamålsenliga. För två veckor sedan manade han till och med fram ett själv, då han sa att det planerades en militärkupp mot honom!

Det kanske verkar lite konstigt för dem som tror på spöken, att Lobo skulle tro på dem. Han är ju från Honduras högerparti, Nacionalistas, och han är anklagad av ALBA-folket för att själv vara ett högerspöke, en fortsättning av militärkuppsspöket som de frammanade förra året. Så varför skulle han säga sig tro att någon planerade en militärkupp mot honom?

När Lobo tog fram högerspöket militärkupp så var det nog tänkt att visa att han inte var en fortsättning av det förra spöket. Att han minsann var så mycket demokrat att han löpte samma risk som sin föregångare. Någon schackspelare är han uppenbarligen inte, för han förutsåg inte konsekvenserna av sitt drag: Han bekräftade indirekt att det förra spöket var på riktigt, något som fick alla som värnar om rättsstaten att gå i taket av ilska. Dessutom undergrävde han förtroendet för landet, vilket fick alla som värnar om ekonomin att gå i taket.

När Lobo återvände från sin semester i Sydafrika fick “vargen” därför med svansen mellan benen försöka stoppa spöket tillbaka i garderoben. Han sa kort att risken är över. Många kommentatorer kräver nu en utredning av åklagare – inte av kupprisken, utan av Lobos agerande, hans sätt att göra politik av det istället för att ta det förmenta hotet på juridiskt allvar; det vill säga att han tog fram högerspöket.

Varför agerar Lobo så kontraproduktivt och respektlöst mot den verklighet hans väljare känner till så väl? Det enkla svaret är att han måste förhålla sig till ALBA-ländernas högerspöke. Spöket har blivit så etablerat att han på den internationella arenan måste förhålla sig till det.

Honduras ekonomi är nämligen katastrofal. 90% av statsbudgeten går till att betala löner, så om inget görs snart går landet i konkurs då det saknas pengar till nödvändiga utgifter som t ex amorteringar. Lobo har två alternativ för att rädda ekonomin: Antingen få bistånd och lån att flöda igen och öka på intäktsidan, eller att skära ner på lönerna och minska utgiftsidan. En stor lönepost är lärarnas. De har en garanterad inkomst enligt lag som är en multipel av minimilönen, tre gånger har jag hört.

Lärarna är fackligt mycket välorganiserade, och de har, sägs det, Latinamerikas högsta löner, fastän elevernas resultat är bland de sämsta på kontinenten. De strejkar mycket och ofta, och kräver att lön skall betalas även då de är i strejk – annars är det ett angrepp på deras “mänskliga rättigheter”, heter det. De utgör en av huvudkrafterna i den koalition som kräver att grundlagen kastas ut, och som vägrar erkänna Lobo som president. De är alltså en hörnpelare av ALBAs femtekolonnare i Honduras.

Lobo har alltså ett föga angenämt val mellan pest och kolera. Det rätta vore att skriva om lärarlagen, och att förbjuda att löner relateras till minimilönen. Det är ju omöjligt att minska den skyhöga skillnaden mellan fattig och rik om lönerna är multipler av minimilönen! Men om den politiken bedrivs så kommer det med säkerhet att leda till nya konflikter. Från lärarnas egoistiska perspektiv är det nog smart politik att fortsätta att hålla fram högerspöket militärkupp om Zelayas avsättande, för att på det viset skrämma politikerna från att röra lärarlagen. Det är som om båten läcker i den högsta delen, där lärarna står, men de vägrar låta någon komma dit för att laga läckan för de vill fortsätta att stå där uppe själva.

För att komma ur denna rävsax behövs det förtroende mellan de olika parterna i landet. Det saknas idag. Det skulle hjälpa om någon utifrån med inflytande kunde stimulera en dialog och garantera att överenskommelser hålls, så att ett nytt socialt kontrakt kan skapas. Så länge som omvärlden tror på spöken ter detta sig helt omöjligt.

Det finns en vilja och förståelse i Honduras för att detta är nödvändigt, och att en större jämlikhet är önskvärd. Förutsättningar för kompromiss hos de som har den reella makten finns nu. Men de kan naturligtvis inte lita på en medlare som inte talar sanning; som sväljer den ena sidans spökhistorier.

Det är säkert så att USA genom sin ambassadör försöker agera medlare, men han har noll och intet förtroende i Honduras. Ingendera sidan litar på honom, för han talar inte klartext, och intrycket är att han lägger sig i landets inre angelägenheter med diktat istället för att bara underlätta för dem själva att finna en lösning. Han pratar som om han halvhjärtat tror på spöket att det var en militärkupp förra året, men vänstern tror inte på honom, och varför skulle de det? -De vet ju att han var med och att han därför vet precis vad som hände.

Det positiva i utvecklingen är att Honduras faktiskt stoppade ett försök till statskupp förra året, att de hejdade en utveckling som riskerade gå mot socialism, kommunism, och diktatur. Vi har ju sett i Venezuela, Bolivien och Ecuador att när man kastar ut grundlagen så finns det ingen demokratisk garanti kvar längre, och dessutom undergräver man respekten för lagen på det absolut mest grundläggande sätt det över huvud taget går.

Honduras har nu visat att de demokratiska institutionerna är starka. Det kan alla svenskar vara stolta över, för Sverige har i flera år stött några av de viktigaste av dessa institutioner, till exempel ombudsmannen för mänskliga rättigheter. Detta lägger en bra grund för att bygga upp landets styrka inifrån, utan bidrag utifrån.

Det viktigaste omvärlden kan hjälpa Honduras med är inte pengar, utan att sluta sprida spökhistorien att det var en militärkupp förra året.

Om detta spöke kan förpassas tillbaka där det hör hemma så öppnas dörren för en positiv dialog i landet, som kan leda fram till ett nytt socialt kontrakt, och att ekonomin räddas av egen kraft, snarare än av givarländernas givmildhet. Sverige finns på plats, Sverige beslöt avbryta sitt bistånd eftersom Zelayas administration var så korrupt. Många i Honduras tycker att Sveriges agerande det senaste året haft två ansikten, då man dels bröt biståndet pga Zelayas agerande, och sedan krävde att han skulle återinsättas. Vore det inte dags att reda ut begreppen, snälla UD? Sluta tro på spöken, och världen blir mycket bättre!

One thought on “Spöken: Behövs dom?”

  1. Cynikern i mig inser naturligtvis att så länge Sverige har hopp om att kunna sälja JAS till Brasilien, och Lula da Silva är president i Brasilien, så kan inte Sverige byta fot. da Silva har nämligen gjort klart att så länge han är president kommer landet inte att erkänna Lobo. Men den 3 oktober är det val, och huvudkandidaten är starkt kritisk till da Silvas utrikespolitik, så snart kan det bli annat ljud i skällan.

Comments are closed.