Propagandan tog skruv även i Sverige

I onsdags morse publicerade Second Opinion en artikel jag skrivit om hur media misslyckats med att genomskåda propagandan* om Honduras (Redaktionerna föll för propagandan). Redan samma dag på eftermiddagen tog fallet en ny vändning som till och med gav mig ståpäls.

En av dem som mest ihärdigt spridit anti-honduransk propaganda i USA avslöjades som en rysk spion: Vicky Peláez (jfr DN).

Men vad har Ryssland med Honduras att göra, undrar kanske vän av logik. Så här är det. Propaganda är ineffektiv om det framgår vem avsändaren är. Det gäller att se till att budskapet ser ut att komma från en oberoende, tredje part, enligt branchens grand old man, Bernays (“Propaganda”, 1928). Därför är det bättre att en till synes respektabel journalist skriver det i en respektabel tidning som El Diario, än att Hugo Chávez harklar ur sig det i sitt TV-program “Hallå presidenten”.

Detta för oss från Honduras till Venezuela, men inte till Ryssland. Titta emellertid på denna karta från en tidigare bloggartikel:

Röda länder är medlemmar i den socialistiska Amerikanska Bolivarianska Alliansen, ALBA. Världspolitiskt är ALBA lierat med Brasilien, Ryssland och Iran. Honduras lämnade ALBA den 13 januari 2010.

Röda länder är medlemmar i den socialistiska Amerikanska Bolivarianska Alliansen, ALBA. Världspolitiskt är ALBA lierat med Brasilien, Ryssland och Iran. Honduras lämnade ALBA den 13 januari 2010.

Både Ryssland och Iran har avtal om samarbete med Venezuela inom det militära, och inom kärnkraft. Det handlar om köp av materiel, tekniköverföring, och experthjälp. Till exempel har Venezuela köpt toppmoderna ryska stridsflygplan som de saknar piloter till. Samtidigt har Ryssland åter sänt en flotta till Karibien. Man kan misstänka att planen är avsedda att flygas av ryska piloter.

Det kan också uttryckas så att Ryssland har stationerat stridsmaterial på Venezuelas område. Varför säger de inte bara det? Enkelt; de har ju kritiserat USA för att använda militärbaser i Colombia. Det skulle vara alltför skenheligt om Chávez öppet hade gjort likadant med Ryssland istället.

I praktiken är av allt att döma Venezuela, Ryssland, liksom Kuba och Iran alltså allierade mot USA. Detta förklarar bättre engagemanget mot Honduras demokrati. USA hade tills härom året 3 militärbaser i Latinamerika: Kuba, Honduras, och Ecuador.

Den i Ecuador stängdes efter att Chávez skyddsling Rafael Correa kastat ut dem (uppgifter förekommer att Chávez finansierade Correas valkampanj genom FARC, knarkgerillan i Colombia, ett land som ligger mellan Venezuela och Ecuador).

Basen på Kuba, Guantanamo, finns kvar, men Castro-regimen hävdar att den saknar laglig grund.

Basen i Honduras, känd som Palmerola även om den officiellt är omdöpt, ville Zelaya stänga (även hans valkampanj finansierades, till tonen av miljontals dollar enligt flera oberoende källor, från Sydamerika). Den är viktig för bekämpningen av kokainsmugglingen till USA. Ungefär hälften av kokainet går genom Honduras.

Ur ett strategiskt perspektiv skulle det hjälpa Ryssland om USA tvingades lämna Honduras. Det kan också handla om påtryckningar; Ryssland vill nog helst att USA lämnar flygbaserna i Centralasien. Kanske Putin tänker att det bästa sättet att få bort amerikanarna från hans närområde är att ge dem problem i deras närområde.

Ur svenskt perspektiv är det viktigt att notera att Brasilien är på samma sida som Venezuela, Ryssland och Iran i detta propagandakrig. Genom att brassarna säger sig vara spekulanter på JAS Gripen binder de fast svensk utrikespolitik på Rysslands sida mot Honduras.

De enda länder som hela tiden varit på Honduras sida, och då bara bakom lyckta dörrar, är Colombia, Panama, Israel och Taiwan. I tre av fallen är det enkelt att se varför: Principen är helt enkelt att min fiendes fiende är min vän. Syrien och Kina är allierade till Venezuela, och fientligt inställda till Israel respektive Taiwan. Colombia är ju Chávez älsklingsfiende som bekant. Panama är kanske det land som mest öppet försvarat Honduras, och sagt att det inte är en militärregim utan att militären betett sig föredömligt.

Som vi ser handlar det alltså om storpolitik, ett kallt krig bedrivet med propaganda. Lilla fattiga Honduras hamnade mitt i skottgluggen, men till deras heder gav sig inte president Micheletti trots att ett (på ytan) enat världssamfund pressade på. Slumpen gjorde honom till president, men hans agerande gjorde honom till landshjälte.

* Propagandan säger att det var en militärkupp i Honduras. Se förra artikeln för mer info.

No Comments

Leave a Reply