Ledande demokratikämpe kastad i Venezuelas “gulag”

I måndags kväll kastades Alejandro Peña Esclusa i politiskt fängelse av Hugo Chávez Frías, diktator i Den Bolivarianska Republiken Venezuela.

Om detta har jag ännu inte sett ett ord i svenska media. Skandal! Om han kan kastas i fängelse utan att det uppmärksammas, då kan vem som helst kastas i fängelse utan att någon bryr sig.

Vem är då Peña Esclusa?

Han gav ut en bok 1994 i vilken han avslöjade Chávez som en marionett för Castro på Kuba, och för den marxistiska knarkgerillan FARC i Colombia, vars uppgift det var att sprida marxismen över hela den latinamerikanska kontinenten. Kom ihåg att detta var bara 2 år efter Chávez misslyckade militärkupp, och långt före någon av dem hade ställt upp som presidentkandidater. Det gjorde de bägge två år 1998. Chávez vann.

Sedan dess har den nu fängslade ingenjören och demokratiförkämpen oavtröttligt försökt motarbeta den kommunistiska komplotten med alla till buds stående lagliga och demokratiska medel. Han är ledare för UnoAmérica, en paraplyorganisation för ca 200 ideella organisationer som slåss för att försvara demokratin i sina respektive länder över hela Latinamerika. Han deltar själv i opinionsbildning över hela kontinenten, till exempel i El Salvador där han varnade för länkarna mellan den gamla gerillan FMLN och Chávez. Trots det vann de, och en salvadoran figurerar i arresteringen av Peña Esclusa, som en påstådd terrorist som framkastade falska anklagelser om inblandning innan han gömdes undan på Kuba.

En av de mera uppmärksammade aktionerna var när Peña Esclusa i augusti 2009 anmälde Chávez till Internationella Brottsmålsdomstolen (ICC) i Haag, för hans inblandning i försöken att kullstörta Honduras statsskick, och för att senare, när försöket stoppades av landets demokratiska institutioner, ha hotat med militär intervention för att återinsätta Zelaya. För att ha gjort denna anmälan till åklagare vill Chávez ha honom dömd för landsförräderi.

Varför arresterades han?

Efter att i åratal förgäves ha försökt hitta någon anledning att fänglsa honom blev Chávez desperat, nu när valen den 26 september närmar sig och oppositionens styrka hela tiden tilltar. Därför kidnappade de en salvadoran vid namn Chávez Abarca i Guatemala och flög honom mot hans vilja till Venezuela, enligt dennes hustru. Enligt Venezuela kom han själv dit, inbjuden att genomföra terroristattacker, men utan att veta något eller ha några planer; det skulle han få på plats, sa han. Han pekade ut kontaktpersoner enligt Venezuela, och Peña Esclusa var en av dem. Innan någon annan kunde intervjua honom flögs han till Kuba och gömdes undan.

Alejandro Peña Esclusa förstod naturligtvis att han skulle bli arresterad, så han spelade in en video i vilken han presenterade sin version av sakernas tillstånd för världsopinionen (med engelsk text del 1, del 2). Hans hustru Indira Ramirez de Peña har redogjort för hur påstådda sprängämnen planterades i deras 8-åriga dotters skrivbord vid husrannsakan. Hon påpekade också det absurda i att hennes man skulle ha förvarat sprängämnen i sitt hem även efter att han på video talat om för hela världen att han förväntades att bli arresterad inom ett dygn. Lögnen är totalt absurd (se t ex det colombianska TV-programmet LA NOCHE i onsdags kväll, i vilket hon har sällskap med ex-president Micheletti via satellit från Honduras).

Den egentliga anledningen till arresteringen är naturligtvis som ett led i strävan att vinna valet den 26 september. Alla som vågar tala klartext är ett hot, och de tas om hand på det vis som diktatorer känner bäst: Med olagliga medel. Även majoritetsägarna i den enda kvarvarande regimkritiska TV-kanalen som når hela landet (42% av befolkningen) är efterlysta, men de har sedan länge flytt landet och uppges nu överväga att söka politisk asyl i USA.

Det råder inte längre någon tvekan om att Hugo Chávez Frías är en diktator. Och just så kallade Micheletti honom igår: Herr diktator Hugo Chávez. På en direkt fråga vad han tyckte om mannen svarade den honduranska ex-presidenten att även om Chávez kallar honom för “goriletti” så föredrar han att inte svara med samma mynt, för han vill “inte förolämpa aporna”.

På ett mera allvarligt plan så uttalade Micheletti sin bestörtning över den brist på reaktion som vi sett från människorättsorganisationer på detta uppenbara och mycket grava övergrepp. Han påpekade hyckleriet som vi ser, även i media och, verkar det, till och med hos regeringar, då de aldrig var sena att anklaga Honduras legitima regim för påstådda övergrepp utan att vänta på fakta, men samtidigt inte säger ett pip (eller som i APs fall bara framför versionen från Chávez propaganda) när Chávez begår uppenbara övergrepp mot mänskliga rättigheter.

Jag kan förstå varför Sverige kröp för Hitler, men varför krypa för Chávez? (Att vänsterpartiet stödjer kommunistiska diktaturer med skattepengar har naturligtvis ideologiska förtecken, men jag talar om de andra, i den politiska mittfåran.) Jag hörde också igår, men minns nu inte vem som sa det (möjligen hans hustru, möjligen Alejandro själv, kanske någon annan) att Brasiliens president Lula da Silva framstår som strategen, figuren i bakgrunden som drar i trådarna, medan Chávez är den som skickas fram i rampljuset. Det vore i så fall strategiskt klokt av da Silva, för ända tills då Zelaya tog sig in på deras ambassad i Tegucigalpa så hade hans politiska inställning inte riktigt kommit fram. Nu är den dock solklar. Brasilien under da Silva är lika rabiat som Den Bolivarianska Republiken Venezuela (som Chávez låtit döpa om den till), när det gäller Honduras. Fullständigt oresonabel är karln, bryr sig inte ett dyft om fakta. Lyckligtvis är det snart presidentval i Brasilien och oppositionen delar inte hans syn.

Varför tog jag upp Brasilien? JAS. Så länge Sverige tror sig kunna sälja JAS Gripen till Brasilien så har de (verkar det) veto-rätt över Bildts utrikespolitik. Tänka sig, det heter att vi skall ha egen vapentillverkning för att kunna ha en egen utrikespolitik. Istället böjer vi oss för Brasilien, en reell allierad till Kuba, Ryssland och Iran, förutom Venezuela.

Om priset är att vi låter en demokratiförkämpe ruttna i ett politiskt fängelse, och ett land som försvarar sin suveränitet med fredliga och demokratiska medel bli utkastat ur den internationella gemenskapen, ja då har vi ingen moral.

___
Länkar: Också publicerad på NewsMill.
Metrobloggen.
DN skriver om FARC-anklagelserna, och uppgrävningen av Simon Bolivar, men inte om detta.