Bondeuppror i Venezuela sprider sig

Finansierat av oljeinkomster driver Venezuelas president Hugo Chávez en vänsterpopulistik politik, med USA som yttre fiende, och med Kuba, Iran och Ryssland som axelmakter. Inrikespolitiskt är hans retorik den vanliga marxistiska, med hatiska utfall mot kapitalister och lantägare, och hans politik är att gradvis strypa yttrandefrihet, demokrati, mänskliga rättigheter, och att konfiskera tillgångar succesivt så att befolkningen inte provoceras att göra signifikant motstånd. Men denna gång kanske han gått för hårt och fort fram: Den snabbast stigande hashtagen på twitter i Venezuela var på morgonen “statskupp” (#GolpeEstadoVE), syftande på att Chávez genomför en de facto statskupp av samma slag som Adolf Hitler gjorde våren 1933.

Vattenkanon mot demonstranter, Caracas, Lilljulafton 2010
Vattenkanon mot demonstranter, Caracas, Lilljulafton 2010

Sedan flera år har det pågått konfiskering av företag i Venezuela. I åtminstone ett år har konfiskeringarna också omfattat bondgårdar. De konfiskerade gårdarna har ofta lämnats i träda efter att boskapen slaktats. I fredags slog jordbruksverket, understödda av gendarmer och militär, till mot 47 bondgårdar söder om Maracaibosjön, i delstaten Zulia.

Chávez kallar det expropriering, men alla vet att det är ren och skär konfiskation. I TV-tal påstår han att bönderna inte äger marken, att de inte brukar den, att de är slavdrivare, samt att förmännen i den trakten fortfarande har som tradition att ta oskulden från arbetarnas döttrar. Kanske det finns någon som tror honom, men de har nog inte tillgång till internet och twitter.

Från av gårdarna, El Peonío, en mjölkgård med tiotusentals hektar mark, tusentals kor, hundratals anställda, och en 94-årig ägare vid namn Jesús Meleán, blev militären dock handgripligen utkastade. Detta blev startskottet för ett spontant bondeuppror.

Vägar blockerades och budkaveln gick, med början i torsdags. Informationen spred sig som en löpeld på twitter, men i media var det tyst. Bondeorganisationer höll möten och beslutade sig för att gå i strid för alla de konfiskerade gårdarna. Andra grupper i delstatshuvudstaden Maracaibo höll ett stormöte i söndags och bildade Zulias Demokratifront, för att försvara lag och rätt mot staten. TV sände från dessa möten, men Chávez hejdukar såg till att blockera alla viktiga delar med meddelanden, typ Anslagstavlan. Detta drabbade till exempel delstatens guvernör, när han i sitt tal i hårda ordalag kritiserade Chávez politik.

Tack var twitter, och andra sociala media på internet, spred sig dock budet om ett folkligt motstånd fort. Folk tog till gatorna, och på måndagsnatten genomfördes en kastrullbankning. Idén är samma som användes i Iran vid revolutionen mot shahen: att folk skall (anonymt) kunna avgöra hur pass starkt motståndet mot regimen egentligen är. I många städer stod folk till och med på gatan och bankade, i andra, mindre, orter var det ännu tyst. Internet har sina begränsningar i ett fattigt land.

Själv har jag följt utvecklingen på twitter kontinuerligt sedan den 16 december, då hashtagen #SOSinternetVE blev den ledande i världen. I flera dagar stod den 94-årige Jesús Meleán som en symbol. Genom att säga till militärerna som kommit för att ta hans gård att det finge bli “över hans döda kropp” väckte han en moståndsanda hos de modlösa.

Detta mod var på väg att förbytas i förtvivlan då Meleán gick med på att sälja gården (om än till ett hutlöst pris) till Chávez hejdukar i måndags. Uppgivenheten spreds på twitter, “alla har ett pris”. Det var naturligtvis Chávez avsikt; genom att kompromettera symbolen uppnådde han det han aldrig hade kunnat uppnå med att fängsla eller köra över honom. Men segern blev kortvarig.

Fler och fler tweets började tala om att Meleán och hans gård var inte det striden handlade om. Då Chávez också erbjöd att återlämna 16 gårdar höll jordbruksrörelsen fast vid att samtliga 47 skulle återlämnas, annars fortsatte de stridsåtgärderna.

Under tiden kom det nya uppgifter från kongressen om nya lagar som antogs dagligen med många inskränkningar av friheter och rättigheter. Den pågående upprorsandan omformades. Det började smyga sin in antydningar om att man måste gå längre än till bara protest.

Under onsdagen började kvittrandet allt mer handla om regimskifte, att Chávez måste ut. På eftermiddagen släppte folk texter med uppmaning till civil olydnad och organisering, detaljerade planer, instruktioner, och beräkningar att det behövs 500.000 man för att få erforderlig effekt.

Bland de rykten som florerat, och vars tillförlitlighet jag naturligtvis inte kan kontrollera, kan nämnas att bönderna vars gårdar konfiskerats identifierat 30 medlemmar av FARC bland statens utsända. FARC är en i Sverige terroriststämplad knarkgerilla som verkar i Colombia, men som har en fristad på den venezolanska sidan gränsen (där aktionerna skedde).

Vidare nämndes i ett antal tweets att militärerna i aktionen stod under kubanskt befäl. Detta var, enligt kvittrarna, ett tecken på att venezolanska militären i stor utsträckning är ovillig att medverka i sådana omoraliska aktioner. Andra uppgifter förtäljer att en stor majoritet av landets militär skulle ställa sig på grundlagens sida mot Chávez om det kom till att välja. Det gäller dock inte den högste chefen för militären; han har klart sagt att han skulle inte acceptera att någon annan än Chávez blev president efter valet 2012.

Det uppror som gror vilar på principer om icke-våld, på att följa grundlagens anda (men inte de grundlagsvidriga lagarna), och har som mål att återetablera demokratin och mänskliga rättigheter i Venezuela. Personligen tror jag dock inte att Hugo Chávez avgår frivilligt; jag tror att han kommer att säga om presidentpalatset som Jesús Meleán sa om sin gård: Över min döda kropp.

Det faktum att hans agerande de senaste dagarna klassificerats som statskupp av både oppositionen och flera inflytelserika observatörer utomlands ändrar dock ekvationen. Det är inte längre någon risk att militären anklagas för statskupp om de avsätter honom; de riskerar inte den isolering som Honduras råkade ut för (där var det Chavez som varnade för en förestående militärkupp som ett sätt att förhindra den). Med tanke på detta skulle det inte förvåna mig om Chávez blir avsatt av militären inom de närmaste dagarna – men det krävs att omvärlden tydligt säger ifrån att Chávez genomför en statskupp.

Är Carl Bildt beredd att tala klarspråk? Kan Du säga “Hugo Chávez genomför just nu en juridisk statskupp av samma slag som Adolf Hitler gjorde våren 1933”?