Honduras gjorde rätt, säger allt fler

Bland vanliga honduraner, många av vilka jag har daglig kontakt med både i Miami och i Honduras, upplevs utsparkandet av Zelaya som ett av de stoltaste ögonblicken i landets historia. Känslan delas av många andra latinamerikaner. Honduras blev det första land som lyckades stoppa Chávez planer på att undergräva demokratin i ett land – den demokrati som baseras på en maktdelning mellan en lagstiftande, verkställande och dömande församling. Chávez vision av “demokrati” har mera gemensamt med ett envälde.

Om några timmar är det 4 veckor sedan militären hämtade Honduras ex-president Zelaya i hans hem och sände honom till Costa Rica. Det såg ut som en klassisk militärkupp, och de flesta avfärdade all information som kom från Honduras som otillförlitlig. Till och med de herrar som världen utsett till att försöka “medla”, dvs att få “kuppmakarna” att “ge sig”, vägrade lyssna. Jag talar om ordföranden för OAS, Insulza (vilken flydde från militärkuppen i Chile 1973), och FNs generalförsamlings ordförande D’Escoto (en sandinistarevolutionär). Costa Ricas president Oscar Arias lyssnade visserligen så småningom, men även han ansåg sig bunden av FNs resolution att kräva Zelayas återkomst till makten som villkor.

Många utomstående trodde att “militärkuppen” skulle bli kortvarig, men “kuppmakarnas” inställning att allt kan förhandlas utom att låta Zelaya återvända som president, plus det stora folkliga stödet för “kuppmakarna”, har fått allt fler att börja undra vad som står på.

Legala dokument som visar händelseförloppet har sedan flera veckor gjorts tillgängliga. Allt fler som förutsättningslöst analyserat dessa går öppet ut, liksom jag på denna blogg, och deklarerar slutsatsen att händelserna den 28 juni inte var början på laglösheten, utan slutet.

Grundlagen gäller fortfarande, det folkvalda parlamentet är fortfarande kvar, liksom högsta domstolen och alla andra institutioner – endast presidenten har bytts ut. De som fortfarande kallar detta en kupp måste blunda för det faktum att kongressen är lika folkvald som presidenten. Hur kan de få den logiska kullerbyttan att gå ihop? Kanske genom att anse att presidenten är enväldig? Nå, det är inte så vi ser på saken i Sverige. Riksdagen har satt kungen på plats i tider då han har tillskansat sig för stor makt, och det som hände i Honduras kan ses som en parallell. Om vi anser att Sveriges folk och inte kungen skall ha sista ordet här, då måste vi också acceptera att Honduras folk och inte presidenten skall ha sista ordet i Honduras. Annars är vi hycklare.

Många timmars diskussion ägnas dagligen åt detta ämne mellan vanliga människor här i Miami, liksom både på lokala och internationella TV-kanaler. Även i vissa engelsktalande media, och i kongressen, diskuteras frågan. Hela tiden vinner Honduras folk terräng, och Zelaya förlorar. Jag tror liksom honduranerna att med tiden kommer de att få rätt, och bli betraktade som hjältarna i detta. Det är bara en tidsfråga.

Eftersom svenskar inte är några hycklare kommer denna syn att vinna i vårt land också. Det handlar bara om att få folk som har stängt sina sinnen att våga öppna ögonen och kontrollera fakta. Som exempel kan jag nämna Maj Wechselmann, som så helt har svalt Chávez propaganda att hon är övertygad om att det handlar om en “elit” som försöker “haka sig fast genom sina illegitima och ytterst brutala metoder”, som hon skrev till mig idag (man kan inte som Chávez gör tillskriva den i Honduras skyhöga vanliga brottsligheten till politiska mord bara för att det blivit en ny president). Hon är så övertygad om att hon har rätt att hon inte ens är beredd att kontrollera fakta. Hon menar väl, men hennes inställning skadar Honduras folk. Hon åstakommer motsatsen av vad hon vill genom att inte förutsättningslöst analysera fakta, och honduranerna känner sig djupt kränkta av tyckare med hennes attityd. Om vi ska respektera dem som människor, så måste vi ta deras demokrati på allvar, och låta dem själva bestämma över sitt öde och sina ledare. Att låtsas som om kongressen inte är folkvald är grovt förolämpande.

Hur länge ska det dröja innan intelligentian i Sverige lyfter sig ur den dyngpöl de har förskansat sig i i denna fråga?

Fotnot 2009-07-26 09:30 ET – Några exempel: Wall Street Journal, Behind the Honduran Mutiny, 2009-07-25. Washington Post, Inflaming Honduras, 2009-07-26. Även SvD börjar nyansera sig, även om Högsta Domstolen, Kongressen, valnämnden, och andra myndigheter något vinklat kallas för presidentens “fiender”.