HD-domare: Venezuela en diktatur

En avhoppad domare från Venezuelas högsta domstol, med ansvar för brottmål, avslöjade härom dagen i en intervju fakta som visar att omvärlden länge låtit sig luras av det sydamerikanske landets storkäftade president, Hugo Chávez. Den version av händelserna den 11 april 2002, då en miljonhövdad folkskara tågade mot presidentpalatset och möttes av krypskyttar, vilket ledde till presidentens avgång, har ända sedan den dagen beskrivits som en “statskupp” av omvärlden. Nu säger en av landets högsta domare, att de som dömdes för den händelsen i själva verket är politiska fångar.

Tills nyligen var Eladio Aponte Aponte domare i Venezuelas högsta domstol. Men så vände sig lyckan för honom, han blev själv anklagad för att ha utfärdat ett ID-kort till en anklagad knarksmugglare (Walid Makled), och avsatt. Då flydde han landet och gav en intervju i Costa Rica till Miami-baserade SoiTV, en kanal ägd av en landsman till Aponte, som själv hade suttit 3 år i häktet utan rättegång. När domaren Maria Afiuni släppte denne efter internationella påtryckningar kastades hon i sin tur i fängelse.

Aponte visste mycket väl hur rättssystemet i Venezuela fungerar, eftersom han själv hade varit dess smutsiga hantlangere, varför han insåg att hans bästa chans var att fly landet, berätta allt, och ta sitt straff i ett land där rättvisan faktiskt fungerar. Han överlämnade sig till USAs “knarkpolis”, DEA, efter att han gett denna intervju. Då var utsända mördare från Hugo Chávez regim redan honom tätt i hälarna.

Aponte avslöjar också att kokainsmugglingen bedrivs av staten själv, med yttersta kontroll av själve presidenten. En president som nu praktiskt taget ligger på dödsbädden, vilket öppnar för en maktkamp. Regimens män har skapat miliser beväpnade med Kalashnikov, och antikupp-kommandon, i fruktan för en statskupp eller ett civilt uppror. Oppositionen fruktar att en av falangerna i regimen planerar en statskupp själva. Många tror inte att lugnet kommer att vara ända tills presidentvalen den 7 oktober i år.

Bakgrunden till hela affären verkar vara att Walid Makled, som Colombia utlämnade till Venezuela framför näsan på USA, sitter inne med för mycket information. Aponte har nu kommit att misstänka att han hade utsetts till syndabock. Mycket riktigt besökte riksåklagaren Makled i finkan efter Apontes intervju, varefter Makled anklagade Aponte för att vara en “drug kingpin”. De anklagelser som Aponte framförde har inte föranlett någon åtgärd i Venezuela, annat än att alla, upp till utrikesminister och president, har startat en förtalskampanj mot honom.

En sak är säker: Revolutionen äter sina egna. Den som inte respekterar andras mänskliga rättigheter kan inte förvänta sig att själv få sina respekterade.

Intervjun med Eladio Aponte finns online på video och i utskrift på spanska. Här nedan återges det mesta av den långa intervjun i min översättning. Fetstil har använts för att fästa uppmärksamhet på speciellt uppseendeväckande utsagor. Några inledande frågor om han avsättande har jag hoppat över.

Intervjun

Reportern: Hur fungerar rättsväsendet i Venezuela nu för tiden?

Domaren: Jag verkar och verkade inom dem rättsväsendet som en huvudperson. Och kanske mycket av det som händer i det nuvarande rättsväsendet förekom under mitt ansvar. Men så snart som jag insåg att de mätte mig med samma måttstock och på samma sätt som de dömer andra, sa jag mig: Detta är inte den rättvisa de hävdar, detta är inte som rättskipningen borde vara, detta är inte rätt enligt grundlagen.

Reportern: Herr Aponte, har ni någon gång blivit uppringd av någon tjänsteman eller politiker för att be er påverka utgången av en rättegång i Venezuela?

Domaren: Javisst. Från presidenten och neråt. [anm.: Chávez sa själv på TV om domare Maria Afiuni, "alltså måste vi ge maximalt straff till domaren och de som gör detta. 30 års fängelse."]

Reportern: När det gäller fallet med republikens president som ni nämner, pratade ni direkt med presidenten?

Domaren: Direkt.

Reportern: Ringde han till er?

Domaren: Till mig.

Reportern: Varför?

Domaren: Framför allt fallet med paramilitärerna i El Hatillo [anm.: det var några colombianska unga män som hade transporterats till en gård (för övrigt ägd av brodern till Maria Conchita Alonso, bland annat känd för en huvudroll i "The Running Man"), där de arresterades i maj 2004 anklagade för att vara legosoldater i en planerad statskupp].

Reportern: Fallet som kallades “los Paracachitos” på den tiden [anm.: uttrycket anspelar på fallskärmsjägare men med en ändelse som får det att betyda ungefär "fallskärms-obetydlig liten skit"].

Domaren: Det var också han som gav dem det namnet.

Reportern: Vad hände i det fallet? Varför ringde han?

Domaren: Tja, för att undersökningarna skulle utföras på ett sätt som passade regeringen.

Reportern: Exakt vad var presidentens begäran?

Domaren: Nå, jag tror, som jag ser det, att de där så kallade paramilitärerna, jag tvivlade på deras ursprung för de var okunniga pojkar, utan utbildning, några kunde inte hantera vapen, andra visste inte varför de var där, och av en ren tillfällighet stoppades bussarna av en patrull av huvudstadspolisen och så uppkom fallet. Och hur kom dessa unga män från Colombia? Varför fördes de hit?

Reportern: Med andra ord, fallet var ett montage?

Domaren: Tja, om man drar sina slutsatser så tvivlar jag inte mycket på det.

Reportern: Anser ni att det fallet kan ha varit ett montage? Ni ringdes upp av president Hugo Chávez beträffande det fallet. Men ni har inte specificerat vad det var han ville.

Domaren: Tja, jag har redan sagt det. Att utföra undersökningarna så att det visades vara något mot regeringen. Att det skulle demonstreras att det var en sådan operation.

Reportern: Bortsett från president Hugo Chávez? Hur var er relation med andra offentliga funktionärer? Åtminstone när det gäller polisutredningar ["Ministerio Público"], allmänna åklagaren ["fiscalía"], Luisa Ortega, Luisa Estela Morales [anm.: ordförande i HD], fick ni också samtal från dem för att ni skulle ingripa i något beslut?

Domaren: När det gäller Luisa Otrega, ja, jag fick mer än ett samtal. Från Luisa Estela Morales, oräkneliga.

Reportern: Vad sa de?

Domaren: När någon person skulle anklagas, när någon skulle frihetsberövas, när razzior skulle göras, för att jag skulle organisera situationen, hitta en lämplig domare för att det skulle bli gjort.

Reportern: Det vill säga, manipulera fallet?

Domaren: Ja, mer än ett fall.

Reportern: Vilket fall kommer ni ihåg som manipulerades?

Domaren: Det var många. Det enda jag kommer ihåg är ett fall i Maracaibo med en riksdagsman som kallas Mazuco [anm.: Poliskommissarie José Sánchez arresterades i september 2007 för mord, senare ställde han upp som riksdagsman och vann valet hösten 2010 från fängelset; han har nyligen tillåtits lämna fängelset för att operaras för cancer].

Reportern: Hur var det fallet?

Domaren: Tja, fallet var mer eller mindre så att de letade rätt på en fånge, satte en huva över huvudet på honom, och satte honom som vittne på att denne gentleman hade varit den som givit ordern att döda den andre.

Reportern: -och vad bad ordföranden för Högsta Domstolen om?

Domaren: Tja, just precis detta. Stödja denna situation. Och mannen [anm.: fången] belönades med att återfå sin frihet.

Reportern: Varför talar ni nu?

Domaren: Varför jag talar nu? Jag vet att de kommer att kalla mig förrädare i Venezuela på grund av detta. Och jag accepterar det. Men jag blev grymt förrådd. Jag blev grymt förolämpad. Jag blev grymt manipulerad.

Reportern: Vem förrådde er, vem manipulerade er, varför? Och varför lät ni det ske?

Domaren: Därför att jag skapade en revolutionär process. [anm.: De som verkar i den så kallade "revolutionen" accepterar som ett faktum att mänskliga rättigheter ibland måste åsidosättas i revolutionens namn; att revolutionen är viktigare än enskilda människoliv. Denna attityd kommer från högsta ort.]

Reportern: När ni säger att ni blev förrådd, vad syftar ni på?

Domaren: Tja, till exempel, det som hände i riksdagen [anm.: Aponte blev anklagad och enhälligt avsatt av riksdagen, utan någon möjlighet att bemöta anklagelserna; detta upptog inledningen av intervjun]. Det som hände med den moraliska myndigheten [anm.: ett "revolutionärt" namn på åklagarämbetet], som ger en dom utan att i grunden studera mina argument som jag gav dem. Utan såg att det kom i tuben. Att det var beslutat. Och sen skulle de skicka mig till riksdagen: Här har ni honom, gör processen kort.

Reportern: Vad hände mellan er och de höga funktionärerna i Venezuelas centrala regering, för att de skulle klippa av de nära kontakter som de hade med er, eller det förtroende som de hade för er, som gick ända till att be er om juridiska tjänster som ni har beskrivit för oss?

Domaren: Tja, jag vet faktiskt inte.

Reportern: Tror ni att det var fallet Makled, eller tror ni att det var ett annat fall?

Domaren: Jag tror… jag vet inte. Kanske det var andra fall. Kanske det var fall där jag inte spelade med utan slog dövörat till. Fråga mig inte vilka för jag kommer inte ihåg nu. Men jag tror att fallet Makled passade som hand i handske för dem för att exponera mig för allmänheten och göra slut på min prestige och ära.

Reportern: Ni är advokat. Inte en advokat vilken som helst. Ni var ordförande för brottsmålssalen i Högsta Domstolen. När ni säger att ni blev manipulerad, vill jag att ni specificerar mer hur det gick till [...] tog ni emot pengar, någon form av betalning, inte bara ni utan myndigheterna som ni bad om en tjänst?

Domaren: Tja det vet jag faktiskt inte… om det fanns pengar inblandade på den sidan. Det som hände var att de bad mig om tjänster och jag utförde dem. Och aja baja den domare som nekade att utföra dem.

Reportern: Vad hände med en domare som inte lydde?

Domaren: Han fick sparken.

Reportern: Hur många domare gav ni sparken?

Domaren: Nej, inte jag. Det gjorde den juridiska kommissionen. Men det var många.

Reportern: Bidrog ni till att mer än en fick sparken?

Domaren: Ja, jag bidrog.

Reportern: Varför?

Domaren: Därför att det är en del av den juridiska kommissionen.

Reportern: Men varför fick de sparken? Bara för att de inte följde er order?

Domaren: Inte bara ordern, därför att ordern gav inte jag personligen. Ordern kunde även komma direkt från Högsta Domstolens ordförande. Många gånger kom ordern direkt från åklagaren. Det finns en åklagare vid namn Castillo, han ringde direkt till domarna och gick så långt som till att hota dem.

Reportern: På tal om det, hur är relationen till Riksåklagaren? Fyll ut lite mer. Det finns rykten i Venezuela att det kanske finns en privilegierad grupp i åklagarämbetet [...]. Vad vet ni om det? Fyll ut mer.

Domaren: Ja det är sant att det fanns en privilegierad grupp. Och det är just de som ringer domarna. Jag tror att Castillo och Mejía ringde upp domarna och om dessa inte gjorde det som åklagaren bad om, “jag ska se till att du får sparken”. De driver ut dig.

Reportern: Och varför denna inblandning i den rättsskipande myndigheten?

Domaren: Det var den överenskommelse som fanns mellan ordföranden för Högsta Domstolen och Riksåklagaren.

Reportern: Men tog de emot pengar? Idkade de utpressning? Vad vet ni om det?

Domaren: Jag tror att de framför allt idkade utpressning mot bankfolk. Därför att när det gäller bankerna hände något mycket kuriöst. Ägarna av bankerna lämnade landet, och bara ytterst få stannade kvar. De fick bara tag på tjänstemän på lägre nivå, och det är de som sitter i fängelse nu.

Reportern: För ungefär 6 år sedan gjorde en annan domare i Högsta Domstolen, Luis Velásquez Alvaray, en mycket allvarlig anklagelse och fortfarande vet vi venezolaner inte vad som har hänt i fallet. Han talade om ett påstått gäng av dvärgar, inom rättsväsendet. Han talade också om hur knarkhandeln hade infiltrerat rättsväsendet och hade nått till många domare. Ni som just lämnat systemet, berätta för oss vad ni vet om detta? Vad har hänt under dessa 6 år?

Domaren: Ja faktiskt, ända tills nu nyligen så jobbar de så kallade dvärgarna – som alla vet vilka de är – kvar inom åklagarämbetet.

Reportern: Hur fungerar det?

Domaren: Tja det finns en mekanism. Åklagaren agerar och framför begäran till myndigheten.

Reportern: Det vill säga, om de behöver en juridisk tjänst, så utförs den åt dem? Varför?

Domaren: Jag har ingen kännedom om deras externa affärer. Jag ser bara det som de gör inom statsapparaten. Och där kommer begäran från åklagaren.

Reportern: Är det sant att domstolars beslut och domar har ett pris i Venezuela?

Domaren: I vissa fall ja.

Reportern: Kan man alltså köpa rättvisan i Venezuela med pengar?

Domaren: Kanske.

Reportern: Vad menar ni med kanske?

Domaren: Ja, i vissa fall har det gjorts. Det finns inget oberoende rättsväsende i Venezuela, alltså som en oberoende statsmakt. Det är en vanföreställning. Och jag ska säga dig varför. I slutet av varje vecka, mestadels på fredag morgon, hålls ett möte i vicepresidentkansliet, och där sammanträder vicepresidenten, vilket är den som håller i rättsskipningen i Venezuela, med Högsta Domstolens ordförande, med riksåklagaren, med riksdagens talman, med justitiekanslern, med riksrevisorn, och ibland med någon av cheferna för en av polisstyrkorna. Därifrån utgår anvisningarna om hur rättvisan skall skipas. Med andra ord, riktlinjerna för rättvisan i Venezuela utgår därifrån.

Reportern: Deltog ni i dessa möten?

Domaren: Jag deltog i flera av dem.

Reportern: Är det ett möte som äger rum varje veckoslut, på lördagar inom vicepresidentämbetet?

Domaren: Nej, på fredagar.

Reportern: Hur är det med statsmakternas oberoende i Venezuela?

Domaren: Jag tror inte det finns så mycket oberoende.

Reportern: Vad avhandlas på dessa sammanträden?

Domaren: Tja, vilka fall som är på gång, hur man skall agera. Det vill säga man gav instruktioner utifrån vad som var politiskt önskvärt.

[...]

Reportern: Tog ni aldrig emot pengar från Walid Makled?

Domaren: Nej.

Reportern: Tog ni aldrig emot pengar från knarksmugglare?

Domaren: Aldrig. Jag gjorde aldrig någon tjänst till knarksmugglare. Bara ett fall vad jag kommer ihåg. Om en major Magino. En löjtnant. Jag kommer inte ihåg så noga. Som blev arresterad i Carora med en last av kokain. Han var vice befälhavare under major Magino, drogerna hittades i hans besittning. De ringde till mig för Maginos räkning, från republikens president och neråt, för att jag skulle gynna honom. [anm.: Enligt general Peñaloza handlade det om överste Maggino, och han ger betydligt mer kött på benen.]

Reportern: Vem är denne Magino?

Domaren: En major som sedan blev befordrad till general. Överste eller general, jag vet inte. Och de sände honom som militärattaché till Brasilien.

Reportern: Och han var inblandad i knarksmugglingen?

Domaren: Tja, löjtnanten transporterade knarket till bataljonen där Magino var.

Reportern: Och vad var er inblandning i det fallet? Hur gynnade ni honom?

Domaren: Jag gynnade honom med ett föreläggande, men han släpptes inte fri.

Reportern: Vem beordrade er att göra det? Eller var det på eget initiativ?

Domaren: Nej, de ringde mig. Från presidentämbetet och neråt.

Reportern: Aha, men i det fallet…

Domaren: I detta fallet. De ringde mig från presidentämbetet.

Reportern: Vem i presidentämbetet?

Domaren: Det var en av sekreterarna eller de med anknytning till presidentämbetet. Jag tror det var Morales.

Reportern: Ni säger alltså att en av de med koppling till republikens president, till Hugo Chávez, ringde till er för att ni skulle gynna en knarksmugglare i ett misstänkt fall av knarksmuggling?

Domaren: Ja. Försvarsministern ringde mig, på den tiden var det Baduel [anm.: det var han som återinsatte Chávez som president efter att han tvingats avgå den 11 april 2002, men nu sitter han själv i fängelse, enligt general Peñaloza efter att ha rapporterat till Chávez att Rangel Silva var inblandad i denna knarkaffär, enligt annan spekulation efter att ha vägrat gå med på valfusk då Chávez förlorade folkomröstningen 2007.]. Rangel Silva ringde mig [anm.: han är nuvarande försvarsministern, och är sedan länge anklagad för att vara en "drug kingpin" av USA]. Hugo Carvajal ringde mig. En amiral ringde mig… Aguirre vill jag minnas. Med andra ord, många människor vädjade för den personen.

Reportern: Ni kommer inte ihåg detaljerna om det fallet?

Domaren: Det jag kommer ihåg är att han återlämnade knarket och blev tvungen att övernatta i en barack och det var där knarket upptäcktes.

Reportern: Knarket övernattade i en barack i det venezolanska gardet?

Domaren: Venezolansk ja, men jag tror det var armén.

Reportern: Och detta var ett beslag?

Domaren: Det var inte något beslag. Det anlände.

Reportern: Det vill säga knarket transporterades genom landet och bevakades i en barack i en venezolansk arméförläggning?

Domaren: Ja, så är det.

Reportern: Det var inte ett beslag, utan det handlade om att bevaka knark som transporterades vart? Och varifrån kom detta knark?

Domaren: Detta knark kommer från Colombia, detta var i Carora. Det kom från söder.

Reportern: Det övernattade där och sen, vart skulle det?

Domaren: Det skulle mot mitten. Mot mitten av landet.

Reportern: Och ni utfärdade det där föreläggandet för att gynna denna man.

Domaren: Ja. Det är det enda fall som jag kan minnas i vilket jag har gynnat en knarksmugglare.

Reportern: Låt oss ta om det, presidentämbetet bad er alltså att ni skulle gynna detta fall av knarksmuggling. Vem mer? Ge mig namnen är ni snäll, detta är viktigt. Vem mer ringde er?

Domaren: Carvajal, Rangel Silva.

Reportern: Vem är Carvajal?

Domaren: Han är chef för DIM [anm.: den militära säkerhetstjänsten], Henry Rangel Silva var chef för DISIP [anm.: säkerhetspolisen], Baduel som var försvarsminister, amiral Aguirre som är från presidentens försvarsstab.

Reportern: Vad exakt sa de?

Domaren: Tja, att detta är en hygglig kille, att presidenten är mycket intresserad av fallet.

Reportern: Men visste de att han hade knark i en arméförläggning?

Domaren: Javisst! Hur skulle de inte kunna veta det? Det verkar som om denne Magino var adjutant åt presidentens mor, att det var kopplingen.

Reportern: Och det kunde visas att denne herre hade fört in knarket och att han skulle föra det vidare.

Domaren: Jag gav honom föreläggandet [anm. termen brukar betyda att släppas fri i väntan på rättegång, med reseförbud] och åklagaren lade ner undersökningen. Nu minns jag att åtalet senare avfärdades.

Reportern: Hur länge sedan var detta?

Domaren: Det bör vara en fyra – fem år sedan. Alcalá Cordones var enligt min uppfattning knarkkungen i Venezuela, tillsammans med Reverol.

Reportern: Vilken Reverol? Direktören för ONA?

Domaren: Direktören för ONA.

Reportern: Alltså, ni påstår att direktören för ONA, den nationella myndigheten för knarkbekämpning, skulle vara inblandad i knarksmuggling?

Domaren: Han står mycket nära Alcalá Cordones.

Reportern: Hr ni någon typ av bevis för det ni påstår? För det är mycket allvarligt.

Domaren: Det är allvarligt.

Reportern: Och vilka bevis har ni för att det är sant?

Domaren: Jag ska leta. Just nu har jag dem inte.

Reportern: Men varför anser ni att denne herre, befälhavare för en militärregion, för en division, tillsammans med direktören för det nationella kontoret för knarkbekämpning, kan vara kopplade till knarksmugglingen?

Domaren: Titta på statistiken över den internationella knarksmugglingen och se var den största mängden knark lämnar Venezuela. Jag tvivlar inte på att det är Puerto Cabello.

Reportern: Vad kan ni få tag på?

Domaren: Tja, något som pekar ut dessa personer.

Reportern: Har ni någon gång haft något att göra med, eller kännedom om, en direkt relation mellan regeringen och FARC i Colombia? [anm.: FARC är en kommunistisk terrorgrupp som livnär sig på kidnappningar och knarksmuggling.]

Domaren: Den stunden kom då vi fick instruktion, framför allt i den militära åklagarmyndigheten, att när det gällde alla dessa personer så skulle vi inte ens se dem.

Reportern: När ni jobbade i den militära åklagarmyndigheten, hade ni hand om fall som Usón,

Domaren: Ja

Reportern: Fallet Baduel,

Domaren: Det också

Reportern: Fallet Poggioli,

Domaren: Nej, Baduel hade inte jag

Reportern: Ni hade inte det, men ni hade Usón.

Domaren: Usón, ja.

Reportern: Blev det fallet manipulerat?

Domaren: Ja, det fallet blev manipulerat.

Reportern: Fick ni någon presidentorder, eller någon order från den verkställande makten, för att handla annorlunda gentemot vad den militära åklagarmyndigheten annars skulle ha agerat?

Domaren: Ja.

Reportern: Vad sa de?

Domaren: Tja, att vi måste anklaga eller åtala.

Reportern: Varför gjorde ni det?

Domaren: Uhhh…

Reportern: Varför gjorde ni det??

Domaren: Jag beordrades.

Reportern: Vad skulle ha hänt ifall ni inte hade utfört era order?

Domaren: Jag skulle ha varit ute.

Reportern: Var det det enda som motiverade er att följa dessa order?

Domaren: Javisst! Jag är, eller rättare var yrkesmilitär.

Reportern: Hur känner ni er nu i denna stund, efter att ni enligt egen utsaga har manipulerat rättsskipningen i Venezuela, när nu ert eget öde vilar i rättsväsendets händer?

Domaren: Tja, som jag sa, jag vet vad som väntar mig… och det som väntar mig är inget bra.

Reportern: Hur känner ni er med personer som förlorat sin frihet, familjen till personer som blev kastade i fängelse, vad skulle ni säga till dessa personer som ni i vissa fall frihetsberövade – för att följa order eller av vad skäl det vara månde – vad skulle ni säga till dessa familjer, som tittar på er nu över hela landet, vad skulle ni säga till Venezuela som ser er erkänna att ni manipulerade rättvisan?

Domaren: Jag skulle säga till Venezuela att det är dags att återhämta sig, så att vi inte fortsätter att begå misstag som i det förflutna, att vi tänker på en mera lovande framtid, mera demokratisk och med mera frihet, och jag som man, som venezolan, jag tar mitt ansvar och om jag gjorde fel, om jag gjorde fel så tar jag på mig skulden; och om jag måste straffas så tar jag mitt straff, men jag tänker inte betala för ett brott som jag inte begått.

Reportern: Vad syftar ni på, för ni erkänner ju att ni visst manipulerade rättvisan…

Domaren: På fallet… nej, nej, jag syftade på fallet Makled. [anm.: Aponte avsattes för att han påstås ha utfärdat en ID-handling till Makled i namn av den militära åklagarmyndigheten.]

Reportern: En fråga, enligt er uppfattning, finns det i nutid politiska fångar i Venezuela?

Domaren: Ja, det finns personer där ordern är att inte släppa dem fria, framför allt poliskommissarierna [anm.: de poliser i Caracas som räddade livet på civilpersoner som besköts av krypskyttar utanför presidentpalatset den 11 april 2002, då ungefär en miljon personer tågade dit genom hela staden, och vilket resulterade i att Chávez tvingades avgå. Medan dessa poliser sitter i fängelse går dussintals personer fria, fastän det finns videobevis på att de sköt på demonstranterna. Denna händelse kallas av Chávez för en militärkupp. Det myteri som militärerna gjorde var naturligtvis helt korrekt och berömvärt.].

Reportern: Vem gav ordern och vad är ordern och vad…

Domaren: Ordern kommer från presidentämbetet och neråt, det råder ingen tvekan, i Venezuela görs ingenting utan presidentens godkännande. [anm.: I klartext säger han alltså att Venezuela är ett envälde, en diktatur.]

Reportern: Fick ni order att inte släppa Simonovis? [anm.: en av poliserna som sitter som politisk fånge]

Domaren: Uhh…

Reportern: Simonovis, poliserna den 11 april, vad var ordern, berätta!

Domaren: Vad var inställningen i brottsmålssalen [i HD], den var att bekräfta allt som som redan gjorts, detta är kort sagt att alltså acceptera att dessa herrar inte kunde släppas fria, att rättvisan vände dem ryggen. Vad skulle jag säga till familjerna då, håll hoppet vid liv och kämpa för det ni tror på och förtjänar, de måste kämpa.

Reportern: Upplever ni att regeringen vänder er ryggen just nu?

Domaren: Tja, jag tror att de har vänt mig ryggen en längre tid, men att jag inte har märkt det.

Reportern: När började regeringen vända ryggen åt er?

Domaren: Jag tror att det är över ett år sedan.

Reportern: Varför?

Domaren: Tja, jag kanske inte längre var användbar, eller de kanske letade efter någon som var mera, mera medgörlig med vad de ville göra.

[...]

Reportern: För att avsluta intervjun, är statsmakterna i Venezuela oberoende?

Domaren: Inte alls.

Reportern: Rättsväsendet i Venezuela?

Domaren: Varken rättsväsendet eller den verkställande makten, ingen av statsmakterna.

Reportern: Finns det politiska fångar i Venezuela?

Domaren: Det finns politiska fångar i Venezuela.

Reportern: Fallet Afiuni? [anm.: domaren som spärrades in på 30 år för att ha släppt en fånge fri mot Chávez order, därför att hon åklagaren aldrig infann sig till rättegången]

Domaren: Samma sak, ett mycket politiskt och symboliskt fall.

Reportern: Hon är domare och advokat just som ni, hon tittar säkert på denna intervju nu, vad skulle ni säga till just henne?

Domaren: Att hon är en mycket modig kvinna och det är jurister som hon som väl representerar rättsväsendet.

___

När jag hör honom tala påminns jag om uttrycket “sent skola syndarna vakna”. Men denne syndare har vaknat, så låt det bli andra till varnagel. I ett system där inte människor respekteras går ingen säker. Ingenting kan rättfärdiga det som görs i revolutionens namn i Venezuela, lika lite som på Kuba.

I svenska media rapporteras i stort sett ingenting om detta (ex: DN).

3 Comments

Leave a Reply