När skall Latinamerikagrupperna ta avstånd från diktaturer?

Latinamerikagrupperna lever så gott som uteslutande på att ta emot statsbidrag från Sida (16 miljoner kronor) och dela ut pengar till organisationer i Latinamerika (också 16 miljoner kronor). Av deras redovisning från 2011 framgår inte hur mycket som gått till vilken organisation, men de har en lista på samarbetspartner. Samtliga dessa organisationer står långt ut på vänsterkanten, och med tanke på vänsterdiktaturernas utbredning i Latinamerika (koordinerade av Foro de Sao Paolo, där Kuba och Venezuela har betydande inflytande) så uppstår frågan om Latinamerikagrupperna förstår vad de håller på med.

De har kontor i tre länder: Nicaragua, Ecuador och Bolivia. Samtliga dessa kan med fog betecknas som diktaturer idag. I Nicaragua sitter Daniel Ortega vid makten enkom tack vare valfusk, och detta efter att en utmanare inom sandinistarörelsen dog under aldrig uppklarade omständigheter strax före förra valet. I Ecuador och Bolivia har Rafael Correo respektive Evo Morales genomfört statskupper av samma slag som den som Hugo Chávez genomförde i Venezuela år 1999.

Venezuela är idag på god väg att bli en totalitär stat likt Kuba, och det finns politiska fångar som suttit under omänskliga förhållanden över 10 år i fängelse i Venezuela. De nu nämnda diktaturerna är vänsterdiktaturer, kommunistiska enligt Fidel Castro.

Med tanke på att Latinamerikagrupperna enbart förefaller hjälpa grupper på yttersta vänsterkanten så ställde jag några frågor till ordföranden, Francisco Contreras, för att ge honom en chans att ta avstånd från vänsterdiktaturerna. Det gjorde han dock inte. Här är frågorna och hans undvikande svar:

Kan Latinamerikagrupperna hjälpa NGOs som engagerar sig för att få politiska fångar i Venezuela frigivna?
– Vi arbetar med folkrörelseorganisationer som är en del av den globala rättviserörelsen. I Latinamerika har vi en långsiktig allians med CLOC som samlar småbrukare, bönder och lantarbetare och med ursprungsfolksrörelsen. Det kommer även att vara vår prioritering framöver.

Kan Latinamerikagrupperna hjälpa NGOs som engagerar sig för att stoppa regimens stöld av privat egendom i Venezuela?
– Se svar ovan.

Inte ett ord av sympati med diktaturens offer. Tystnaden är talande. När skall Latinamerikagrupperna ta avstånd från kommunistiska diktaturer?

Jag ställde senare en fråga till kansliet om hur det kommer sig att Latinamerikagrupperna inte med ett ord nämner kokain på sin hemsida. Jag fick till svar att “Konsekvenserna av kokainhandeln är omfattande i Latinamerika. Latinamerikagrupperna har dock inget särskilt ställningstagande när det gäller kokain. Men i princip anser vi att jordbruksmark främst ska användas för människors livsmedelsförsörjning.” Avsaknaden av ställningstagande är bekymmersam eftersom kokainet är Latinamerikas enskilt största problem.

De nämnda vänsterdiktaturerna är alla mer eller mindre inblandade i kokainsmuggling, med Venezuela som paradexemplet, där riksdagens talman Diosdado Cabello allmänt anses som en “drug kingpin”, men även presidenten själv har pekats ut av en avhoppad domare i Högsta Domstolen som direkt inblandad i kokainsmuggling. I Bolivia är kokaodling helt laglig. Venezuelas huvudstad Caracas är världens mest våldsamma huvudstad mätt i mord per capita. Den mest våldsamma staden är nu San Pedro Sula i Honduras, och det mest våldsamma landet är också Honduras. Venezuela och Honduras är mycket viktiga genomgångsländer för kokainsmugglingen, vilket är en del av orsaken till den höga mordfrekvensen. En annan del är att i bägge länderna delar av polisen (i Honduras) och militären (i Venezuela) varit direkt inblandade i kokainsmuggling.

Ingenting kan göra mer för att hjälpa till att förbättra levnadsvillkoren på landsbygden än att stoppa det massiva våld som kokainsmugglingen medför. Mordfrekvensen är så hög att det motsvarar ett regelrätt krig! Det är en katastrof som håller på att utspelas, men Latinamerikagrupperna “har inget särskilt ställningstagande”, och tycker bara att jordbruksmark skall användas för människors livsmedelsförsörjning “i princip”.

När skall Latinamerikagrupperna utnyttja sin ställning till att informera svenska folket om vad som verkligen håller på att hända i Latinamerika? Att det verkliga hotet mot demokrati inte är ojämlikhet på landsbygden, utan det faktum att kommunistiska diktaturer breder ut sig över hela kontinenten, och att kokainhandeln håller på att slå sönder hela den sociala strukturen i många länder? När skall Francisco Contreras sluta hålla diktatorer och knarkhandlare om ryggen?