Lägesrapport Venezuela 16 mars

Läget är att ett land (Kuba) har invaderat militärt ett annat land (Venezuela). De har gjort det genom att först ta över kontrollen över Venezuelas statsapparat medelst subversiv verksamhet bedriven sedan åtminstone 80-talet. Detta betyder att det inte är en intern konflikt.

Obeväpnade venezolaner protesterar, kubaner i venezolansk uniform försöker få slut på protesterna.

Det är en internationell konflikt, eller med ett annat ord, krig (eftersom det skjuts).

Kuba har enligt uppgift från dissidenter inom landet 20 tusen soldater i Venezuela för att försöka kväsa upproret. Detta har pågått åtminstone sedan valet i april förra året, enligt uppgifter från Kuba. Soldaterna sätts på ett plan utan att veta vart de ska, och först då de är i luften får de reda på uppdragets art. De utrustas då med venezolanska militära uniformer, antingen nationalgardets eller arméns. Att använda fiendens uniform efter att fientligheterna inletts är ett KRIGSBROTT. Fientligheterna har uppenbart inletts.

Dessutom begås BROTT MOT MÄNSKLIGHETEN av både kubanska soldater och av venezolanska medlöpare.

Ryktet att Cabello skulle göra en “autogolpe” är befängt. Det är helt säkert desinformation spridd av den kubanska säkerhets- och propagandaorganisationen G2. Cabella har ju redan makten. “Autogolpe” på svenska är “att göra sig till envåldshärskare”, men eftersom det redan är en diktatur så är ju det en nullitet. De som sprider rykten om “autogolpe” gör bara diktaturen en tjänst, för de säger implicit att det är en demokrati (eftersom en autogolpe bara kan göras mot en demokrati).

Scenarier

1. Om ingenting ändras kommer sannolikt upproret att fortsätta, därför att upprorsmännen vet att de inte kan vänta någon nåd om de ger sig, bara tortyr och död. De kommer därför hellre att dö än ge sig. Detsamma gäller för medlöparna, fast i deras fall är valet mellan livstids fängelse för alla de brott de begått, eller att dö i försöket att hålla sig kvar vid makten. Eftersom regimen har vapen och upprorsmännen i princip är obeväpnade, så kommer det sannolikt att leda till ett folkmord liknande det som Kuba genomförde i Angola, med mellan 17,000 och 100,000 döda eller mer.

2. En beväpnad motståndsrörelse uppträder. Jämför Hitlers ockupation av Europa. I inget land lyckades motståndsrörelsen befria landet, inte heller lyckades skogsbröderna i Baltikum kasta ut Sovjetunionen. Detta scenario kommer kanske att förhindra ett folkmord, så netto kan det bli färre döda, men det leder sannolikt aldrig till fred.

3. Den venezolanska militären ingriper. Detta förutsätter två saker, dels att det finns tillräckligt många villiga, dels att de har de nödvändiga resurserna. Till skillnad från en gerilla kan militären ändra på situationen i ett slag: Från att vara ett befrielsekrig i vilket folket i en koloni slåss mot kolonialmakten, till en öppen konflikt mellan två stater, där ett land försvarar sig med hjälp av sin försvarsmakt mot ett invaderande land. Detta har förutsättningar att snabbt och relativt oblodigt få ett slut på konflikten, därför att Kuba hamnar då i underläge då Venezuela har alla fördelarna: Större land, fler människor, slåss på hemmaplan, större motivation.

Alternativ 3 är helt klart att föredra. Efter befrielsen måste de demokratiska institutionerna rensas ut från kubanska agenter och medlöpare. Det finns ingen legitim regering, så en interimsregering måste skapas av dem som tar ansvaret för att rädda landets självständighet. Med tanke på närvaron av stora mängder beväpnade grupper som kan komma att försvara den föregående regimen, så kommer en kraftig militär insats att förbli nödvändig.

Ondskans axelmakter kommer att ha följande strategi: De kommer att hävda att de som försvarat Venezuelas självständighet är “kuppmakare”, att deras interimsregering är en “militärjunta”, att de infiltrerade agenter som förmodligen kommer att försöka störa ordningen är “frihetskämpar”, att befriarna är “fascister”, och de kommer inte att erkänna att det handlat om en kubansk ockupation och ett venezolanskt befrielsekrig.

Dessvärre kommer Latinamerikas problem att fortsätta så länge diktaturen i Havana finns kvar. De har i över ett halvt århundrade systematiskt förstört andra länder i Latinamerika med gerilla, knarksmuggling, infiltration osv. Länge kämpade USA mot detta, men då Europa protesterade mot “amerikansk inblandning” så har nu USA slutat med den politiken, och vi ser resultatet. Krig. Om Europa vill visa att man är vuxen så finns det ett mycket bra tillfälle nu.