Hur Honduras försvarade demokratin för oss alla

2009-07-21 22:55:00 ET – Presidenter i Amerika är som medeltida svenska kungar: Valda av folket för en begränsad tid, och bara löst hållna av den folkvalda församlingen. Det gäller från Alaska till Eldslandet. Det är naturligt att kungen, jag menar presidenten, strävar efter att samla mer och mer makt hos sig. Det ligger i sakens natur att maktmänniskor vill ha makt, och alla på den posten torde vara maktmänniskor. Om ingen stoppar dem så stoppar de all makt i egen ficka.

Det finns några olika sätt att stoppa dem: Folkresning, mord, palatsrevolution (i nya världen mera känd som militärkupp). Det minst blodiga och mest demokratiska är dock att den folkvalda församlingen sätter stopp. Det har hänt i Sveriges historia, och det var just det som hände i Honduras den 28 juni 2009. Folkets representanter röstade och den sittande, visserligen själv en gång folkvalde, presidenten visade sig ha förlorat folkets förtroende.

Det måste anses som en demokratisk rättighet för folket att avsätta en ledare som har satt sig över lagen. Det som hände i Honduras var alltså en seger för all världens folk. Samtidigt var det ett mycket farligt prejudikat för alla presidenter med för stort ego, från Caracas via Havana till Washington.

Detta samband gick inte upp för mig förrän jag lyssnade på en intervju med fd president Manuel Zelaya på CNN en Español idag. Hans retorik, att kalla Honduras folkvalda parlament för “kuppmakarna” och andra ord som inte kan skrivas ut, om och om igen, fick mig att förstå att han verkligen måste hata folkvalda församlingar. Han uppmanade USA att dra in visum och vidta andra påtryckningar mot “kuppmakarna”, och nämnde då speciellt partiledarna i landets riksdag!

Om du inte är chockad nu så är du inte uppmärksam. Hur kan någon parlamentsledamot i något land ta parti FÖR den mannen?

På tal om intervjun så blev han, för första gången, utfrågad med tuffa frågor och inte de vanliga silkesvantarna. Till exempel, varför han inte helt enkelt avgår nu när Micheletti har erbjudit sig att avgå, så att en tredje person kan tillträda (det blir då HDs ordförande) och landet får lugn igen. Nej, det går inte sa han, för det är förbjudet i grundlagen att avgå. Det är visserligen sant, men grundlagen säger också att om man stannar utomlande mer än 15 dagar utan tillstånd av kongressen så blir man automatiskt avsatt, och längre än så har han redan varit ute (och efterlyst), så det går säkert att ordna om bara viljan finns.

Han fick också tuffa frågor om sin egen skuld, och blev till slut tvungen att säga att han skulle ställa sig till en legitim honduransk domstols förfogande för att svara på de anklagelser som fanns mot honom. Han tappade lugnet och lyckades bara med svårighet fullfölja intervjun utan att verka obalanserad.