Sedan det Amerikanska Inbördeskriget har kontrollen över Västindien ansetts vara grunden för landets säkerhet. För första gången sedan Kubakrisen är nu den grunden hotad. Ryssland och Kina har utrustat Venezuela med toppmodern krigsmateriel. Diktaturen, som har lämnat alla hänsyn till mänskliga rättigheter bakom sig och som inte har råd att förse folket med mat, håller just på att ta emot en leverans av krigsmateriel från Kina värd 500 miljoner dollar (4,2 miljarder kronor). Det rör sig om militära lastbilar samt amfibiestridsfordon typ VN-18 (exportbeteckning; ZBD-2000 i inhemsk version). Dessa är banddrivna på land, vattenjetdrivna i vatten, med topphastighet 65 km/h på land och antingen 25 eller 45 km/h över vatten. Räckvidd 500 km på land. Tre mans besättning, transporterar 8 soldater, har en 30 mm stabiliserad automatkanon, en 7,62 mm kulspruta, samt två missiler mot stridsvagnar. Venezuela har redan fyra landsättningsfartyg för stridsvagnar, vilka kan släppa av dessa stridsfordon ute till sjöss på internationellt vatten varifrån de kan simma själva till kusten. Fordonen är avsedda för Venezuelas marinkårsdivision, vilken nu får operativ förmåga för en överraskningsinvasion med pansar.

Venezuela har en pågående gränskonflikt med sitt östra grannland Guyana sedan det landet blev självständigt från Storbritannien år 1966. Kravet går tillbaka över 200 år, då England erövrade de holländska kolonierna och flyttade gränsen västerut in på det som tidigare var spanska kolonier. Gränsen mellan de spanska och holländska kolonierna var lagd till floden Esequibo sedan århundraden, men England ville flytta den till Orinocos mynning. En medling för att fastställa gränsen hölls 1899, men direkt efteråt framkom uppgifter som fick Venezuela att anse att det inte gått rätt till, varför de 1966, vid Guyanas självständighet, vägrade erkänna gränsen från medlingen. Sedan dess har ärendet legat hos FN, dock utan att mycket har hänt.

Med förvärvet av de ovan nämnda amfibiefordonen har Venezuela för första gången fått tillgång till materiel som skulle möjliggöra ett blixtkrig och att besätta det omtvistade området inom loppet av timmar. Maduro slåss för att hålla sig kvar vid makten, men en sådan aktion skulle förmodligen mötas positivt av en majoritet av befolkningen. Det skulle kunna rädda hans regim kvar vid makten, och etablera något som liknar Nordkorea i Sydamerika, under förutsättning av att operationen lyckas.

Eftersom Guyana har ett mycket svagt försvar, inget pansar, inget flygvapen, ingen flotta värd namnet, så finns det all anledning att tro att operationen skulle kunna lyckas. Då är istället frågan om omvärlden kommer att acceptera ockupationen som ett faktum, likt den accepterat Rysslands annektering av Krim och delar av Georgien, eller Kinas annektering av en del av Spratley Islands. Vem skulle ingripa på Guyanas sida? Och vem skulle komma till Venezuelas hjälp?

På Guyanas sida står främst Storbritannien och samväldet. På Venezuelas sida står Ryssland, Kina och Iran. Ett krig där skulle kunna tända ett världskrig.

Min slutsats är att det enda bra alternativet är att förstärka Guyanas försvar så mycket att det aldrig kommer något anfall.

För mera diskussion hänvisas till denna video på engelska.