Vad är det för fel på Obama?

Den amerikanske ambassadören till Honduras, Hugo Llorens, säger sig ha jobbat för att förhindra att Zelaya avsattes. När Högsta Domstolen ändå utfärdade en arresteringsorder till militären, och den folkvalda kongressen nästan enhälligt svor in en ny president, kallade Obamaadministrationen det för en statskupp.

Om vi antar att det var en statskupp, så måste man också säga att det var en statskupp då USAs Högsta Domstol beordrade Florida att sluta räkna rösterna efter valet år 2000, och på eget bevåg förklarade George W Bush president. Man kan argumentera i bägge fallen om domstolen hade stöd i lagen eller inte, men man kan inte i ena fallet acceptera att domstolens dom skall stå även om den är fel, utan att också göra det i andra fallet.

Det finns också en annan aspekt, och det är presidentens lagbrott. George W Bush startade ett anfallskrig mot Irak. Det är ett uppenbart “brott mot freden”, och som Platon skrev i Timaios, det värsta brott människan känner. Han begick också många andra uppenbara brott som borde ha föranlett den amerikanska kongressen att ställa honom inför riksrätt för länge sedan. På samma sätt begick Honduras avsatte president Zelaya många uppenbara brott, inklusive högförräderi genom att öppet försöka avskaffa grundlagen.

Skillnaden är att Honduras demokratiska institutioner hade sinnesnärvaro och ryggrad nog att avsätta presidenten, medan USAs kongress och Demokratiska partiet har visat sig totalt sakna dessa egenskaper.

Vänstern i USA har länge pressat på för att först ställa Bush och Cheney inför riksrätt, och nu att ställa dem inför rätta för bland annat tortyr (framför allt Cheney då, som anses så gott som bevisat skyldig). Men Obama är totalt emot att hålla landets högsta ledare ansvariga för sina gärningar.

Här är nog förklaringen till varför Obama ställt sig på Zelayas sida. Han tål inte att ett land upprätthåller grundlagen, för det sätter ett prejudikat som kan smitta av sig till USA, och ge vatten på kvarnen för de som vill åtala Bush & Co.

Problemet med detta är att det antyder en brist på principer. Obama framstår som lika principlös som Bush, bara det att han står lite längre åt vänster. Naturligtvis inte lika långt åt vänster som Hugo Chávez eller Raúl Castro, men han verkar ha det gemensamt med herrarna ifråga att principer gäller inte längre när det handlar om att själv hålla fast vid makten.

Amerika – från Arktis till Antarktis – har en undermålig demokratisk tradition, i vilken alltför mycket makt läggs hos en president som i allt väsentligt är som en medeltida vald svensk kung. Liksom den enväldige kungen strävar dessa presidenter efter att samla mer makt hos sig själva, och lämna mindre till folkförsamlig och departementen. Obama liksom Chávez måste därför se Honduras som ett avskräckande exempel, ett land och ett folk som inte låter sig kuvas. Här måste statueras exempel: Dra in u-hjälp, frys bankkonton, stäng gränserna för handel!

Alternativet att han inte känner till fakta är uteslutet, eftersom ambassadören varit med i samtal under lång tid. Den enda rimliga förklaringen är att Obama inte tål att en folkvald församling avsätter en diktatorisk president. Om han ändrar hållning till Honduras skall jag ompröva min analys av hans motiv.