Knarkare finansierar folkmord

Venezuela styrs idag av världens kanske ledande knarkkartell. Den sydamerikanska regimen står för en stor del av kokainsmugglingen till Nordamerika, Europa, Mellanöstern och Afrika. Det är också en terroristregim som är lierad med världens ledande terroristorganisationer, från ETA i Spanien till Hezbollah i Libanon. Slutligen är de lierade skurkstater som Nordkorea, Kuba, Syrien, Iran, Ryssland och Vitryssland. Men det värsta med Venezuela är inte det jag nu nämnt, utan det de sysslar med på hemmaplan för att hålla sig kvar vid makten.

Venezuela håller på att genomföra ett folkmord typ “holodomor” (svältdöd) på samma sätt som Josef Stalin gjorde i Ukraina vintern 1932-33. Metoden är att konfiskera jordbruk och livsmedelsproducenter, och att kontrollera all import och distribution av mat. Detta har förberetts under många års tid. Vidare finns lagar på plats sedan åratal som förbjuder transport av mat, och att lagra mat hemma. Folket är därför helt beroende av att regelbundet (varje vecka) fylla på skafferiet. Sedan början av året har regimen nu introducerat det sista och avgörande instrumentet för att genomföra folkmordet genom svält: Selektiv distribution av mat.

Protestmarch i Valencia, Carabobo Venezuela igår. Banderollen säger "Maduro bär skulden för hungern".
Protestmarch i Valencia, delstaten Carabobo, Venezuela igår. Banderollen säger “Maduro bär skulden för hungern” (diktatorn heter Nicolás Maduro Moros).

Selektiv distribution av mat

Detta började i delstaten Yaracuy. Metoden är följande: Först går man dörr till dörr och genomför en “folkräkning”, där man låter hushållets ledare fylla i uppgifter om alla som bor där, inklusive ålder, utbildning, om kvinnorna har mens eller inte (för att veta hur många dambindor hushållet behöver per månad), och om de är aktiva eller inte i kommunistpartiet PSUV. Sedan utses en ansvarig person per gata. När mat, tvål, dambindor, schampo och så vidare kommer så packar denne påsar och delar ut en påse per hushåll ungefär varannan vecka, enligt guvernören för Yaracuy, León.

Men folket i Yaracuy där detta började, kommunen Independencia för att vara exakt, säger nu flera månader efter att detta började, att de ännu inte fått några matpåsar, att de svälter redan. De har förgäves försökt köpa mat, men mataffärerna har stängts av regimen. De har också tagit sig till delstatens huvudstad San Felipe för att söka mat, men bara för att finna att där finns inte heller någon mat att köpa. De har protesterat men mötts av polis som har arresterat dem, och inte släppt dem förrän de lovat att sluta protestera.

Efter att allt detta hände i Yaracuy började samma folkräkning i delstaten Carabobo, och sedan i Guarico. Då en bekant i den sistnämnda delstaten vägrade att ens ta emot formuläret sa de till henne att “om du inte skriver under så får du ingen mat, du har till i morgon att bestämma dig”.

Holodomor i Venezuela

Det råder inte skuggan av tvivel om att regimen i Caracas agerar i akt och mening att genomföra ett folkmord mot oppositionen. Jag kan lägga till ett annat exempel, en video som någon i hemlighet spelade in i delstaten Yaracuy, där en minister först talade om att de skulle bygga ett nytt center för cancervård, och sedan i samma andetag anklagade 5 tusen invånare på orden för att ha röstat på oppositionen i parlamentsvalet den 6 december förra året. Och så sa han, men emfas: “I fortsättningen kommer röstningen att vara övervakad. Gå inte själva att rösta utan vänta tills vi kommer och plockar upp dig, så att vi kan se vem du röstar på. Röstningen kommer att vara övervakad, och den som inte accepterar det får stå för konsekvenserna.”

Till saken hör att det finns vittnesmål om att det finns politiska kommissarier som bestämmer vem som skall får cancervård och vem som lämnas att dö; det är inte upp till läkarna att bestämma vem som får vård eller inte, utan det beror på patientens politiska åsikter.

Vad göra?

I många år har venezolanerna använt icke-våld för att försöka komma ur denna diktatur, och jag har själv följt denna kamp på nära håll sedan över 5 år. Principen för icke-våld är att undergräva stödet för regimen genom att vädja till människors samveten, vilket kräver att bryta igenom propagandan och visa sanningen. Tanken är att vanliga människor inte har resurser för en väpnad kamp, men att i ett normalt samhälle det finns resurser för en ickevålds-kampanj (framför allt kommunikationsmedel inklusive papper och bläck). Men regimen i Venezuela har slagit ner så hårt mot de resurser som krävs i en ickevålds-kampanj så att det blivit hart när omöjligt att bedriva opinionsbildande verksamhet i landet. Det är förbjudet att ta emot hjälp från utlandet, det finns nästan inget papper, maten får inte transporteras eller lagras och är dessutom hårt ransonerad, det är förbjudet att sprida denna typ av information på sociala nätverk eller mobiltelefon, valutans köpkraft är nästan noll, och så vidare. Folkmordet genom svält är denmest desperata taktiken för att slå ner allt motstånd: svältande människor protesterar inte och orkar inte slåss, och om några ändå skulle sticka upp så står regimen beredd med tungt beväpnade brottsliga gäng som inte tvekar ett ögonblick att slakta dem. Dessa gäng har till och med utrustats med svensktillverkade pansarskott typ AT4 från arméns arsenaler.

Ironisk nog, samtidigt som ickevåldets väg har stängts av regimen, så har den gjort våldets väg enklare genom att sprida så mycket vapen i landet. Venezuela är ett av världens 10 mest vapentäta länder vad gäller civila vapen. Det är alltså ungefär lika vapentätt som Sverige, fast medan de flesta vapnen i Sverige är långa och lagliga vapen, så är de flesta i Venezuela illegala handeldvapen.

Den vanligast kalibern bland dessa handeldvapen  lär vara 9 mm, följt av 38 Special och 380 ACP, samt den allestädes närvarande 22LR. Många på landet har också hagelbössor i 12 gauge. Antalet legala vapen minskade mycket då Chávez genomförde en kampanj för att minska antalet vapen bland allmänheten. (Senare delade de ut vapen till brottslingar.) Den största svårigheten är att få tag på ammunition eftersom det inte finns någon laglig möjlighet till det. Allt måste smugglas in vilket heller inte är lätt, eftersom grannländerna också har hårda restriktioner. Det finns alltså gott om vapen men ont om ammunition.

När det gäller militära vapen så använde landet förr FN/FAL, med 7.62×51 NATO, men har på senare år köpt en moderniserad version av AK47 med 7.62×39, samtidigt som de beväpnat en numerärt stor men utbildningsmässigt bristfällig milis med urgamla ryska och kinesiska Mosin-Nagant kolvgevär. Detta säger dock inte mycket, för den första försvarslinjen som regimen har är varken polis, nationalgarde eller armé, utan de tungt beväpnade kriminella gängen, knarklangare helt enkelt.

Och därmed återvänder jag till artikelns titel. De som köper kokain i Sverige eller andra länder, hjälper högst sannolikt till att finansiera det nu pågående folkmordet genom svält i Venezuela. Det första som riksdagen och regeringen bör göra är därför att förklara den pågående politiken i Venezuela ett FOLKMORD, samt uttala sin åsikt att folkmordet genomförs för att en knark- och terrorist-regim skall hålla sig kvar vid makten, och därför dra slutsatsen att den som köper knark stödjer folkmord och terrorism. Detta skulle öppna dörrarna för att dels ta i med hårdhandskarna mot alla inblandade, speciellt det finansiella systemet som skyddar deras stulna biljoner, men även att begära att FNs säkerhetsråd ingriper, för sedan år 2005 kan FN ingripa mot ett pågående folkmord med militär makt. Det skulle inte krävas mycket för att besegra den papperstiger som är Venezuela, med riktade aktioner i samarbete med den väpnade motståndsrörelsen.